Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är väl utmärkt att sossarna släpper fram en mediakrigare som Creutzer.

"Annika Creutzer om:
Kvällstidningar:
– Jag är stolt över att ha jobbat nio år på Aftonbladet. När kvällstidningarna är som bäst står de för det viktigaste inom journalistiken. Grävande, granskande och på folkets sida."


http://www.medievarlden.se/mediefolk...nnika-creutzer



Socialdemokraterna
november 1993 – oktober 1994 (1 år)
Pressekreterare i riksdagen med ansvar för Göran Persson, dåvarande ekonomisk-politisk talesman, Ingela Thalén, dåvarande arbetsmarknadspolitisk talesman, och samt s-gruppens ekonomiska, arbetsmarknads- och näringslivsfrågor.

https://se.linkedin.com/pub/annika-creutzer/35/6a7/959

Jag rundar av morgonens bloggspaningar med att uppmärksamma följande inlägg, som sätter fingret på de semantiska glidningarna som följer den annalkande skitstormen.

https://rockibarocki.wordpress.com/2...l-dysterkvist/

Faktum är att hela inlägget hade kunnat vara skrivet av mig själv, med reservation för könstillhörighet, och jag föreställer mig att jag inte är ensam i tråden om att känna igen mig.

Frågeställningen, med bäring på tråden, är om detta blir den nya munkavlen i debatten från MSM. Att 'dysterkvist'/'pessimist'/'cyniker' skulle vara det nya 'fascist'/'neofascist'/'nazist'/'whatever'?

Att det enbart är pessimister och dystopiker som inte tror att det kommer att lösa sig - stick i stäv med den senaste tidens opinionsundersökningar?

Att den tågkatastrof, vi bevittnat i slowmotion under ett årtionde, kommer att slita skygglapparna av många icketroende för vilka den kognitiva dissonansen börjar bli öronbedövande torde dock vara ett faktum - och rimligen ett ganska stort bekymmer i den mediala diskursen. Men vid någon tidpunkt så kommer ju, rimligen, en inte försumbar mängd av den stora massan till insikten att 'Aj fan, dysterkvistarna hade ju faktiskt rätt - det här har ju skitit sig fullständigt'.

Eller enklare uttryckt: 'När Greider frivilligt talar om volymer och kapacitetstak, är skymmningen nära förestående'.

Ånej.
De kommer garanterat skuldbelägga alla vi som såg problemen tidigt och säga att vi ropade på vargen så länge att ingen trodde på oss när kollapsen skedde. Att allt egentligen är vårat fel i allmänhet och SD:s fel i synnerhet.

Inte skulle de kunna ha något ansvar för situationen.

Det är sant men de är mestadels etablerade journalister med fasta anställningar. Att tysta dem kräver åtminstone lite insats (och numer vore det dumt när vinden till slut vänt).

Annika Creutzer däremot behöver man bara inte längre anlita och hon pysslar inte bara med att skriva utan också med att konferensmoderera, leda paneler och annat i den vägen. Senaste uppdraget på hemsidan var:

"Annika Creutzer är på Bokmässan i Göteborg den 26-27 september tillsammans med Kvinnliga talare och håller tre seminarier kring pensioner"

När hon listar tidigare uppdrag är det övervikt för finansbranschrelaterade organisationer, fackförbund, myndigheter och sossarna som lite guldkant. Tvivlar på att många av dem ringer Tino särskilt ofta när det skall internkonferensas. Hon kan inte försöka svänga förrän hon är säker på att kundkretsen också svängt.

Bland företag, organisationer och myndigheter som anlitar Annika Creutzer märks bland andra Finanspolitiska rådet, Nationalekonomiska Föreningen, Svenska Nyhetsbrev, Fondbolagens Förening, Talentum, Sveriges Pensionärsförbund, PRO, Mäklarsamfundet, KPA Pension, Alecta, Jusek, Socialdemokraterna, Unionen, OFR, SNS, Försäkringskassan och Finansinspektionen.

Det tror jag också. Tittar man på Creutzerfilmen så är det intressantaste inte Tino (den ganska ensamma faktabaserade dissidenten) eller Creutzer (batikjournalisten) utan den tredje personen, den oprofilerade journalisten som nu inte skräder orden det minsta. Han sitter och säger rakt ut att om inte rejäla förändringar sker omedelbart så kommer välfärdsstaten att kollapsa vare sig svenskarna vill det eller inte. Ett otänkbart uttalande fram till nyligen och ytterligare ett solklart bevis på att vinden har vänt.

Verkligheten är här nu och till och med miljöpartiet har gett upp de värsta batikfantasierna (om än under försäkringar att det har de inte alls). När socialdemokraterna och facket nu svänger kommer det att bli intressant att se hur de hanterar de megafoner de tidigare betalat för att driva just batikfantasier.

Kommer S och LO att tolerera att Aftonbladet ledare, politism, Arbetet och de andra kritiserar regeringen när de verkligt hårda åtgärderna kommer de närmaste månaderna? Såklart inte.

Kommer Karin Petterson och de andra att helt enkelt låtsas som om det regnar och inte prata invandring? Omöjligt, frågan kommer att dominera allt i flera år om inte ryssarna invaderar.

Kan de byta kurs? Kan vi få se Anders Lindberg försvara regeringens politik att låta svenska kravallpoliser spruta tårgas på flyktingfamiljer när de försöker ta sig igenom avspärrningarna på Öresundsbron? Det är nämligen dit det kommer, snart.

De har förlorat mediekriget till slut, nu får vi se hur förnedrande fredsvillkoren blir.

Det är ett stort problem att det blivit närmast omöjligt att sticka ut hakan på riktigt i MSM utan att först ha varit med i tio-femton år och arbetat sig upp till en ställning som typ chef för sin ledarredaktion / docent i ekonomi och expertkommentator / eftersökt kolumnist och tv-sofftyckare. Nästan alla de personer som Crispy nämner är runt 35-40 eller äldre och väl etablerade sedan flera år. De tillhör det övre skikt inom journalist- och tyckarbranschen som har fasta anställningar, välfyllda adressböcker och lön över 30.000 i månaden. Innan man har klättrat upp till den nivån kan man knappast tillåta sig att ta några större risker och verkligen stå för det man anser, tala utifrån sina egna erfarenheter (som också är andras erfarenheter, utanför Stockholm). De som sticker ut hakan och säger "vågade" saker i det skedet gör det numera (i regel) på låtsas och ser till att inte sikta på alltför heta måltavlor. Anna Dahlberg hade förmodligen kunnat tänka mycket av det hon skrev senaste helgen (om den politiska krisen kring migrantfrågan) redan för tre år sedan, men att skriva det så öppet då hade varit karriärmässigt självmord.

Drängtjänsten på tio år eller så i prekariatets trappor har blivit en självklar del av vägen uppåt innan man kan få tala som en vuxen människa i mediebranschen, och så såg det faktiskt inte ut tidigare. Idag finner man sällan några unga upproriska skribenter som verkligen tänker själva, tänker utanför lådan och som får utrymme för det. Inte i de större tidningarna eller tidskrfterna; normen är att man måste motsvara PK-klubbens syn på hur det ligger till, och både följa med i deras modetänk och sticka ut så där litet lagom.

Det här skapar ett slags trött standby-läge - och orsaken är förstås till stor del att det är tanterna plus ett smalnande skikt av inarbetade personer (ofta mellan 40 och 60 år) som sitter på pengar och inflytande, både i samhället och i media. Ett slags onkel- och gudfaderssamhälle där yngre måste lyda och niga för att få pengarna att skvala ner. Och där det blir allt svårare att få några gamla idéer eller favoritföreställningar utvädrade. Dessutom har tidningsdöden och slimmandet gjort att det finns färre tidningar och tidskrifter som är villiga att publicera debatterande inlägg. Många "åsiktsjournalister" är beroende av en enda eller ett litet fåtal redaktioner; gör de sig omöjliga på ett par tre av dessa kan deras framtid i jobbet vara hotad. Då är det självklart att de inte utmanar vad t ex Expressen brukar stå för, de åsikter och program som känns normala på den tidning man skriver för. Det kan man möjligen försöka sig på när man blivit chef.

Och att ett sådant samhälle inte tar vara på unga mäns energi säger ju sig självt.

Vi sätter streck i debatten om eventuella ryska manipulationer samt russofobi i medier. Det tillhör helt enkelt inte topic.
Finns trådar i PI, I&I, M&J samt Konspirationer förutom de vanliga utrikespolitiska i PU för den som vill fortsätta diskutera Ryssland och förhållande till detta land.
(FB) Regeringen begär NATO-hjälp för att slå ner Avpixlat och Friatider
(FB) NATO: Någon försöker skapa xenofobi i EU.
(FB) Massmedias konspirationsteori om invandringsföraktet

Även frågan om judiskt inflytande i invandringsfrågan har egen tråd: (FB) Judiskt inflytande som bidragande orsak till massinvandringen (sammanfogade ämnen)
Inlägg raderade.
Åter till frågan om mångkultur.
/Mod.

Vad var det som Tino sa mot slutet när han avbröt Annika Creutzer? Uppfattade bara "jag kan lyssna" eller något sådant.

Å andra sidan när pendeln svänger tillbaka och chefen signalerat att det är fritt fram för inlägg i en ny riktning och åsiktskorridor och framförallt när flera tidningar gör det samtidigt då kan det svänga fort.

I princip uppfattar jag att åsikten att politiska beslut som leder till en minskad asylmottagning voro av godo är OK iallafall på Expressen. Till och med Dalademokraten är inne på den sortens tankar, givetvis inte med rubriker om "volymer", men diskuterar man i termer av "humanitär pragmatism" är man nog safe, även om man drar mer åt det pragmatiska hållet.

Att efterfråga en förbättrad integration tycks vara OK överlag, motsatsen är rimligen segregation, Det återstår att se om det kommer att leda till artiklar med mer krav på att företagen blir mer multi kulti med bönerum och liknade eller om det kommer bli OK att uttrycka idéer om att den anstälde måste anpassa sig till arbetsplatsen, även om den anställde är ickesvensk.
Man har kört multi-kulti köret i ett antal år och jag misstänker att redaktionschefen som fått nog kommer trycka ned batiktanterna och för all del batikgubbarna med att "vi och alla andra har kört den sortens artiklar i många år nu, och det gör bara folk arga, matar SD med röster, skrämmer företag från att anställa invandrare och ger oss lägre läsarsiffror. Det räcker nu."
I många fall är såklart redaktionschefen batiktant men jag uppfattar att det finns en enorm trötthet i multi-kulti artiklarna, frågan är om de ens fungerar som klick-bait längre, personligen blir jag inte ens upprörd längre utan bara lite sorgsen över att någon ödslat tid på att skriva det och möjligen att jag lagt tidd på att läsa det.
Däremot finns rimligen ett stort uppdämt behov av att få skriva och läsa mer verklighetsnära artiklar.
Jag tror att multi kulti artiklar mer och mer kommer att tryckas tillbaka till kulturdelen (där de hör hemma) och att det politiska rapporterandet kommer att omfattas av en mer realpolitisk ådra som går ut på att få folk i arbete och minska budgetunderskottet.
I bästa fall leder det tillochmed till en högre kvalitiet och tyngd i tidningarna om musikrecensenterna håller sig till att recensera musik och lämnar det politiska arbetet till andra.

Ropa på vargen tror jag inte. Man brukar inte få något ut av en sådan aproach, gentemot dom som först noterar en stor förändring, däremot skulle det inte förvåna om man försöker med skuldförskjutning, d.v.s det är dom motsträviga och skeptiskas fel att paradiset inte uppstod i.o.m. regnbågsprojektet.

Skuldförskjutning ser vi redan. Fritöser och annat är självklart beroende på SD:s politik.

Skoleldarna som nu tänder på annat är givetvis också skapade av kritiken mot den förda politiken.

Egentligen är med denna skuldförskjutning all kritik farlig. Och asocial.

Det är helt riktigt, även om man inte är övertydlig, då detta först kräver erkännande av misslyckandet.
När det totala misslyckandet dock står helt klart för alla och envar, kommer beskyllningar och attacker mot meningsmotståndare stå som spön i backen.
Låt oss alla hoppas att när den dagen kommer, att dom sista stackarna i MSM kvasireligiösa följelsetåg, trillat så hårt, så att även dessa lämnat sekten och vem vet (även om steget synes oändligt långt) kanske börjar tänka lite själva.

Ja, då handlar det om mycket få personer som verkligen är med i samtalet i litet större sammanhang i media. Jag menar att man borde eftersträva att fler kommer till tals i debatt av olika slag i gammelmedia (och på välvbesökta webbsajter), inte färre. Att nästan alla tidningar svänger till samma nya fält inom en period av låt säg ett år är inte heller något bra läge. Men i den mån man inte har unga rookies som är beredda att sätta karriären på spel på en redan pressad och polariserad arbetsmarknad - och det kan man nog knappast vänta sig - så blir det ett gäng 35-50-åringar som kanske kan ha utrymmet någon gång då och då att pröva nya vinklar. Fast det är ju troligare att de vid det laget redan tappat förmågan att tänka utanför lådan.

Marika Formgren är drygt 40 år gammal och hon är inte bara helt ute från mainstream-media i nuläget, jag betvivlar att hon ens skulle göra någon stark comeback om det blev betydligt mer tillåtet att tala om volymer, svensk kultur osv inom ett par år. Hon har förmodligen fått nog, och i ögonen på många redaktioner kommer hon för alltid att vara ihågkommen som "den där tjejen som försvarade hataren Julia Caesar och uppmanade till att sänka DN". Personer som blir utstötta eller utknuffade från gammelmedia på det sättet (mer eller mindre offentligt) söker sig till andra jobb än journalistens, de brukar inte vara tillgängliga om vinden vänder ett par år senare eller fem år senare. Kvar blir ett homogent gäng klättrare och chefer, eller personer som förblir någon sorts halv-journos därför att det är det enda de kan, som Fredrik Virtanen och Linda Skugge.

Sverige är tillräckligt stort för att det borde finnas plats för flera samtal som pågår samtidigt och möts, som korsar varandra, och naturligtvis för en journalistik som inte är agendadriven. Och detta borde vara en naturlig del av jobbet och medieklimatet för unga skribenter - men i nuläget finns inte de möjligheterna, särskilt inte för yngre. Inte om du vill nå utanför en liten begränsad sekt. Nej, Avpixlat kommer aldrig att bli en tidning som når ut i stugorna till vardags på samma sätt som Expressen, eller närmasr sig den "outreach" som många dagstidningar och radioprogram gjorde för 10-15 år sedan. Men idag har vi inte heller den rika flora av tidskrifter där journalister kunde övervintra och utvecklas på 70-90-talen - och som faktiskt ofta betalade vettiga arvoden.