Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Förbittrade kålsupare inom den sargade, föraktade, fallna hegemonin (pro-MSM) har inte längre samma devota entourage av medströms mobbare beredda att joina klubben till vilket pris som helst (laissez faire-MSM); tvivel, grimaser, tomma fraser, för mycket av det goda visade det sig, när den fula verkligheten dundrar in som en oavlåtlig tsunami av immigranter och kaos. Det är inte lika strömlinjeformat, istället en brokigare klump av vänsterideologiska övervintrare och (ny)liberaler; talrika insulära röster och sjok av tankesmedjor, offentligfinansierade, rasifierade särintressen, men inte längre åsiktskorridorens massiva änglakör.

Här är ett exempel på en röst som klandrar reaktioner och kritiker, men aldrig föremålet för kritiken; orsak och verkan saknar koppling, det finns ingen central koherens - åskådningen är autistisk - i alla fall så länge det inte handlar om "utsatta" som ju inte anses myndiga i ansvarsbärande mening (dubbelmoral, dikotomt tänkande; "journalismens" tendentiösa berättargrepp om offer och förövare):



http://unvis.it/http://www.trellebor...sstrons-parti/

Ledarartikelns författare gör en lömsk koppling om ryktesspridning och försöker insinuera, smeta det på SD. Han gör sig dessutom till talesman för Sverige, vilken politik som hör hemma här. Finns det misstro så är det adekvat, för brandskattad vit medelklass som får försaka sina pensioner, sin boendetrygghet och säkerhet till förmån för icke-flyktingar som pockar på svenskarnas offentliga resurser och söndrar samhället genom sin enorma numerär och dysfunktionella sedvänjor. Misstro gentemot rikspolitikerna, MSM och upphöjda myndighetsföreträdare är helt adekvat, närmast en uppkommen plikt med tanke på vilka intressen de tjänar och skador de vållar.

Fattas bara att MSB blandar sig i mediekriget, som förkämpe för massimmigrationspolitiken, med hänvisning till "stabilisering" i ett undantagsliknande status som ser ut att vara ett nytt, varaktigt habitus.

Klander är inte åsiktsmonopolets ensamrätt längre, kritikens patent har gått ut och blivit mer tillgänglig:


http://nt.se/opinion/ledare/tvang-lo...-12180874.aspx

Eftersom ingen politiker känner sig träffad eller bemöter kritik, om inte vederbörande är fångad av exempelvis Uppdrag Granskning, så kan man inte förvänta sig någon debatt i någon utbytesrik bemärkelse. Det är väl inte nytt för någon samhällsintresserad person att det mesta är TV-mässigt anpassat för enkla budskap och korta repliker, klyschor. Inte undra på att föraktet för journalister och politiker ökar, eller misstron. När de sen mest värnar sina egna privilegier och poserar för varandra, genom åren av överbud på den kvasihumanitära cat-walken, så har de inte konfronterats eller fostrats i någon problemlösande tradition; de är en annan, ömkligare, mer opportunistisk människotyp. Nu när verkligheten stirrar dem i ansiktet visar avslöjas de i sin oförmåga.

Det gick fort:

http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6289738

Det är uppenbart att Sahlin jobbar på att avleda kritiken mot S.

Men är hon verkligen regeringens samordnare?

På hemsidan står det nämligen nationell samordnare:

http://www.samordnarenmotextremism.se/om-oss/

Det har många gånger påpekats att mångkulturen blivit religion. Den fullständigt bisarra situationen med en myndighet som ska skydda oss från information från Ryssland visar detta tydligt. Fakta och information har alltid varit religionens främsta fiende. Vi står inför den helt bisarra situationen att regeringen oroar sig mer över ettor och nollor som tar sig över gränsen än de hundratusentals människor som kommer från världens mest dysfunktionella länder.

Ännu mer bisarrt blir det när man inser att svensk media inte är ett dugg upprörda, mer lättade. Det har visat sig många gånger tidigare att svensk media är rädd för information, men när det bildas en myndighet vars enda syfte är att stoppa spridningen av information borde även den mest kulturmarxistiska journalisten reagera. Är inte fri information en viktig del i deras yrke? Börjar det inte bli pinsamt för journalisterna hur tydligt det är att man skyddar makten från medborgarna istället för att granska makten åt medborgarna?

Har vi inte en media som säger sig visa alla vinklar på nyheterna? Vilka nya vinklar kan ryssarna då presentera som inte svensk media redan beskrivit för sin befolkning?

I ett Sverige där allt positivt sägs komma utifrån är det svårt att förstå skräcken som utländsk information innebär för vårt etablissemang. Hur är det möjligt? Lever vi i ett fungerande samhälle när information skrämmer våra folkvalda mer än hundratusentals muslimer där en betydande del stödjer sharialagar och IS? Förstår inte etablissemanget att även människor bär med sig information när de korsar gränsen? Information som sitter djupt rotade i deras sinnen, till skillnad från en pressrelease från någon rysk nyhetskanal.

Den senaste utvecklingen är verkligen helt bisarr.

Ibland syns ett svenskt perspektiv på samhällsomvandlingen. Det är ovanligt och skälet är förstås att det inte passar in i någon ideologiskt godtagbar berättelse. När samhällsfunktioner helt upphör kan offren kan inte längre uppfinnas, förövare döljas. Kvar blir något som faktiskt lever upp till en ideal bild av journalistik, som förmedlare av en verklighet.



http://www.svd.se/nar-polisen-inte-l...a/av/ivar-arpi

Högerspöket tycks ha gått in i en flagellantperiod - även idag exponerade jag näthinnor och blodtryck för, i tur och ordning, TV4s 19-sändning, Rapport, Aktuellt och UG.

En surrealistisk uppvisning i vad som inte kan leda till något annat än kognitiv dissonans hos en skapligt begåvad tittare - förläggningsbränder, migrationskostnader som anges till 27 miljarder detta år, och hissnande 70 miljarder år 2017, helikopterövervakning av migrationsverkets förläggningar vars platser hemligstämplas. Reportage från Tyskland, som nu (rapporteras det) upplever en tillströmning av 8k individer per dag (utan att det nämns att Sveriges per capita tillströmning är betydligt högre).

En liten, gränsandes till försvinnande, märklighet uppenbarade sig i Aktuellts rapport från Tyskland där ett kort klipp från protesterna mot Merkel & co visades. Hastigt flimrade bilder förbi där en individ höll upp en skylt. Texten på sagda skylt?

'Volksverräter'.

Bland det mest absurda jag har sett hittills angående asylkaoset i Sverige var Rapports inslag ikväll om den snabbväxande asylindustrin. 60 nya företag har dykt upp i år för att skära guld med täljkniv. En av dessa lycksökare var ett medium som påstod sig kunna tala med de döda, och han hade nu börjat driva ett asylboende på sin gård. Inslaget berättade också om hur han hade haft seanser med asylsökare och talat med deras döda bekanta eller liknande. Fullständigt absurt; det var svårt att tro att de gjort ett inslag för en svensk nyhetssändning som handlar om svenska medium som fått en kallelse av Gud för att öppna ett asylboende. Det finns knappt några ord för att beskriva det kollektiva psyktillstånd som Sverige befinner sig i just nu.

The usual suspects fortsätter iallafall på sin inslagna bana. Den låter nästan som om M-C Marteus idiotförklarar delar av journalistkåren och svenska politiker i denna ledare. Fortfarande måste man läsa in en del saker mellan raderna, men det börjar sippra upp en del regimkritik i de sprickor som alltmer uppenbarar sig i den svenska åsiktsdemokraturen.


http://www.expressen.se/ledare/ann-c...er-vara-vuxna/

Det här är precis vad det hela handlar om. Politiker som vill föra realistisk politik blir hårt ansatta av efterblivna journalister som vill driva en "god" politik som inte gör några människor upprörda. Det är så många områden som helt saknar verklighetsförankring inom det offentliga Sverige idag.

Svenska journalister verkar tro att detta samhälle kan existera:
https://www.youtube.com/watch?v=JqowmHgxVJQ

Angående rivningen av zigenarlägret i Malmö kommer ytterligare en parallell till ängsligheten som finns bland ansvariga politiker.


http://www.expressen.se/ledare/eric-...migrantlagret/

Det saknas inte möjligheter att upprätthålla ordningen i Sverige, det saknas politisk vilja att driva den linjen. Det finns knappt några politiker längre som vågar sätta sig upp mot den godhetshetsande mediekåren. Politiker vågar inte fatta beslut som upprör godhetsapostlarna för då kommer media med skampålen och Twitter mobben med tjära och fjädrar. Oavsett vad man Tycker om Bildt och Persson kunde de iallafall fatta tuffa beslut som dåtiden krävde. Nu har vi en samling förståndshandikappade kretiner som i stort sett har spenderat sina politiska karriärer med att producera floskler. Nu när de hamnat i ett skarpt läge har alla gått och gömt sig och ingen vet längre vad som ska göras. Det är nästan som om Stefan Löfven väntar på order från Aftonbladet som kan tala om för honom vad han ska göra.

Dummerjöns- och klåparstämpeln vidimerar det mesta av regeringens förehavanden, och den kan gott få komma till användning i den dagliga nyhetsrapporteringen i MSM. I förlängningen måste man fråga sig vad det säger om folket, som låter sig ledas/företrädas av dummerjönsar och klåpare. Patrik Engellau gör liknelsen med ett skepp och besättning, inte obekant för tråden:


http://detgodasamhallet.com/2015/10/...var/#more-2734

Så blir resultatet när "garanten för demokrati och yttrandefrihet", den tredje statsmakten, till 99% består av revolutionära kommunister, kulturmarxister och invandrade chauvinister. Den återstående procenten? Timbrokloner, Ayn Rand-frälsta autister och finniga nyliberaler som har huboten Annie Lööf som runkobjekt. Inte direkt sinnebilden av ett upprättgående däggdjur med motställda tummar. Förrädare hela högen som förtjänar ingen nåd.

Läser man detta:


http://www.svd.se/hatbrott-nara-slak...-i-trollhattan

...så blir man inte förvånad (längre) när författaren är


Det mångkulturella samhällsexperimentet är ett gigantiskt misslyckande. Inte p.g.a. illdådet i Trollhättan. Men det som skedde där är ändå en del av sjukdomsbilden. Det finns också andra mycket stora misslyckanden i Sverige. Två personliga "favoriter" är skogs- och jordbruk. Skräpskog och undermålig livsmedelsproduktion. Båda kantade av storskaliga modernistiska experiment och en obändig, närmast patologisk, vilja att förstöra det gamla. Och håna det i processen.

Fler storskaliga misslyckade experiment kan läggas till listan. Trafikplanering, bostadsproduktion (miljonprogrammet) och landsbygdens, under hurrarop, avfolkning.

Men inte inom något område så återfinns så absurt många profitörer som inom det mångkulturella och dess tangerande fenomen (hatbrott, integration, strukturell rasism, ...). Alla dessa människor som ska livnära sig genom att beta på mångkulturens sidoskott. Var finner man förklaringen till detta? Min generation (jag är strax över de fyrtio) blev grundligt matade med såväl Barnjournalen som mulle på dagis, håll Sverige rent och klubba inte de stackars sälarna. Men engagemanget för det mångkulturella i åldersgrupen är en gökunge som arslat de flesta andra frågor över sidokanten. Möjligen förutom global uppvärmning och feminism.

Hela Miljöpartiets utveckling är ett exempel på ovan. Mångkultur och feminism har blivit dominerande över miljöfrågor.

Det är så sjukt att man baxnar. Ta bara den här formuleringen:


Vilket alltså är precis vad som skett i IKEA-fallet, där mördaren valde ut sina offer på grundval av deras etnicitet. Vartefter åklagaren fullt medveten om detta väljer att ej väcka åtal för hatbrott. Den sk "hatbrottsforskaren" bör likaså vara fullt medveten om detta.

Om det finns någon sanning som kommer ur detta så är det att hatbrott är något som helt enkelt inte kan begås mot svenskar utan endast av svenskar.

Så är det. Det blir förlängningen av att HMF-lagen inte innefattar svenskar:

Justitiekanslern har ända sen 2003 hävdat att HMF innefattar "alla etniciteter utom den svenska" och det ger vid handen att "hatbrott" som också i lagen byggs på etnicitet inte kan innefatta brott mot personer med svensk etnicitet.