Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Går man in på SVT eller de större tidningarnas hemsidor får man verkligen inget intryck av att det pågår en kris i Sverige just nu. Kriser brukar normalt sett kännetecknas av krigsrubriker i pressen. Alla minns väl hur det såg ut under finanskrisen? Det fanns väl knappt någon medieperson som inte hade en egen hemmasnickrad analys av vad på pågick och vilka orsakerna var. Tidningarna var proppfylla med förslag på åtgärder och pajkastning mellan olika förståsigpåare.

Nu finns det knappt en rubrik som beskriver läget i Sverige, trots att både regering och myndigheter säger att vi befinner oss i en kris. Ingen massproduktion av analyser av vad Sverige ska göra, inga reaktioner på gårdagens presskonferens som var minst sagt besynnerlig. Mycket märkligt. Journalisterna har ju aktivt eftersträvat att Sverige ska ta emot Syriens flyktingar, men när det väl sker verkar de inte ha mycket att säga längre. Är uppdraget slutfört?

Ja, jag har ännu inte sett några lösningsförslag som är realistiska eller görbara i närtid. Det du pratar om handlar om den framtida strömmen, men det oroväckande är att det inte ens finns någon plan för dom vi tog emot 2014, 2013, 2012, 2011 eller 2010. Det är ett argumentationsmässigt vakuum där diskussionen handlar om huruvida vi borde eller inte, inte hur.

Låt oss då höra vilka lösningar Tove Lifvendahl har:

När tilliten står på spel






Och de som inte vill ställa upp på "dessa värderingar" kan framleva i klansamhällets segregerade/segregerande välmåga som varandes "utsatta"...




Svar: Tove Lifvendahl har ingen lösning. Men hon medverkar aktivt till upplösningen. Som hon predikar gränslöshet bryr hon sig inte om att medge konsekvenserna för tilliten, hela existensen för en nation som pådyvlas främlingar som invaderar och ockuperar landet i materiellt syfte. Jag tycker mig se Lifvendahls mönster att resonera utifrån fait accompli, fullbordat faktum, att allt motstånd är meningslöst och att vi ska betvivla våra observationer och instinkter. Den gubben/gumman går inte!

Titta här:





Om inte det här signalerar en plan att gömma sig bakom EU, så vet då fan. Då ska jag sluta med min politiska analys. "Krigsrubrikerna" är över för den här gången och nu inriktas det på att plantera "gömma sig bakom EU"-planen som en framkomlig väg.

Panik sa bull.

Min analys är att regeringen försöker nu gömma sig bakom EU, våra hitvällda lycksökare efter ett visst datum (när masshysterin började) kan utan tvekan tillbakavisas till Turkiet, som ju är ett säkert land (det kommer EU att bestämma). Det kommer nog också att ske tror jag.

Vi såg förrut också i Di artiklar av typen "Oj! nu är budgeten slut", om hur asylkaoset sväller över alla budgetramar. När dom här "hårda bandagen" kommer på plats kommer Sverige i skydd av uttalanden av typen "vi är bundna av EU att tillsammans med övriga medlemsländer agera kraftfullt" att kunna avvisa både icke-asyl-behövande och "overstays" till de av EU betalda lägren i Turkiet.

När detta sker - med tillbakaflygningar i skytteltrafik med asylturister till Turkiet kommer media att börja om med "nallar-bullar-kaffe"- och kanske ett och annat "damfotboll i slöja i Norrländskt korplag"-artiklar för att visa paradexempel på den välfungerande integrationen och trots att vi är bundna av EU så är vi fortfarande überhumanitära, jätteduktiga, givmilda som aldrig förr och bäst.

Ingen vågar säga nåt. Nazi-stämpeln åker fram direkt. "Hur många barn vill du skall drunkna i medelhavet va? Hur många?"
Det finns ingen diskution, och dom få som är kritiska till utvecklingen sitter mest bara och väntar och beskådar den stundade kollapsen.

Vadå, komigen: Ha presskonferens kl 17 en lördag? Kunde det inte vänta till måndag? Det lär ju inte hänt något nytt under lördagen som gjorde detta nödvändigt. Och man redogjorde tydligt för att man inte har varken idéer eller önskan om att vidta några adekvata åtgärder, bara det att allt mer resurser skall styras om till invandrare och asylindustrin.

Så, frågan är vad man ville ha sagt. Jag tror det kan bidra till tystnaden i media. Vilket var budskapet egentligen? Eller är regeringen helt förvirrad. Vad gör vi (media) då? Skall vi kritisera dom? Gynnar inte kritik mot regeringen oppositionen, dvs SD? Bäst att hålla käft och låtsas som inget har hänt. Och egentligen har ju inget hänt, bortsett från att några figurer höll en presskonferens där man inte gav några besked om något.

Nej, och även om jag tycker att diskussionen om den framtida utformningen av det svenska samhället är intressant och viktig att ta nu så framhärdar jag i min åsikt att lösningarna på problemen här och nu saknas. En liberalisering av arbetsmarknaden löser till exempel inte problemet med att det saknas sovplatser, bostäder och arbeten nu idag. Det hjälps inte heller av att byfånar som Bergkvist, Schyffert och Ernman gafflar om hur snälla och goda vi är - hur ska problemet lösas idag? Var är förslagen, det politiska modet och handlingskraften?

På SVT-text är det en 5 sidor lång analys av Mats Knutsson som beskriver ett kaos och en Regering som obegripligt nog är tagen på sängen av massinvällningen. Så nog är det panik.

Däremot så kan vi nog inte vänta oss krigsrubriker eftersom skammen över att eliten som vanligt hade fel och pöbeln rätt är lika stor som paniken.

OT: Såg att FP vill köpa kanoner för att försvara kusterna, helt idiotiskt. Vad hjälper kustartilleri när gränserna ändå är öppna. Vill Putin invadera så är det ju bara att skicka in soldaterna via valfri gränsövergång, det är ju ändå ingen kontroll av vem som kommer.

Edit: ungefär som IS gör alltså.

Tänkte jag skulle ägna min uppmärksamhet en stund åt allas vårt kära Aftonblad. Det progressiva dasspappret och åsiktslatrinen deluxe. Riktigt surmagat och rejält raljerande från min sida. Men i dag har jag både tid och lust att vara båda delarna. Mycket nöje med läsningen.

Ingvar Karlsson på Aftonbladet skriver i dag en ledare med rubriken


Därefter kommer underrubirken


http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle21523439.ab

Efter fyllefesten kommer baksmällan, är min alternativa rubriksättning till ledaren, som inleds med att Ingvar Persson redogör för inrikesminister Ygeman, eller om han heter Ynkeman, proklamation att det nu är kris i Sverige. Vafalls, kontrar jag! En såssejaldemokratisk minister som erkänner att den sedan decennier helt egna politiken lett till kris? Kors i taket. Invgvar Persson säger i samma andetag därefter, att de senaste veckorna har varit omskakande. Påstår att hela samhället måste samordnas för att ta hand om inflödet av förment flyende från förföljelse på grund av ras, tro, politisk övertygelse o.s.v. Ynkedomen Ygeman säger, att stat svenska statens och alla svenska kommuners resurser nu helt måste inriktas på att sörja för oidentifierade inkräktare. Halelujah!

Den orakade Ingvar Perrson fortsätter därefter med att redogöra för hur den intellektuelle dvärgen, i det avseendet inte olik Pär Lagerkvists Dvärgen, i lördags förstärkte budskapet om kris. Det är kaos och katasrof, säger Morgan Johansson. Regeringens egen inkvoterade inte bara intellekturella dvärg.

Nu är det allvar minsann, skriver Ingvar Persson. Man riktigt hör hur han dararr på rösten, när han säger högt det han just skrivigt. Fler och fler söker minsann skydd i landet. Och alla dessa ska ha skola vård och omsorg. Och nånstans att bo. Och de måste får mat. De måste äta. Det är är renatv värre än under andra världskriget. Och här kan jag inte annat än för en stund stanna upp och undra, om inte Ingvar Persson är en idiot. Hur kan han jämföra dagens situation i världen med andra världskriget? Är han efterbliven? Mentalt utmanad som amerikanerna skulle säga? Historielös? Helt enkelt på ren gammeldags svenska, dum i huvet? Eller är han bara en trögtänkt och lite lagom korkad politisk kommissarie? Som hade fyllt sin funktion i vilket vansinnesland som helst? I Nordkorea, Sovjetunkionen, DDR eller i nazisternas Tysklan? Och inte bara i Sverige? Men så kan det ju inte vara. I Sverige är ju alla människor kloka och goda. Och särskilt goda och kloka är de som manar andra att göra uppoffringar för den stora sakens skull. Här mångkulturen och den fria invandringens stora sak. Den sak som åt alla lycka bär. Visserligen inte förrän dagens Sverige och vi svenskar utplånats. Sen när vi förlorat vårt självbestämmande, vårt eget land, vår egen identitet, då blir det bra för också oss. Tycker Ynkedom, Mågge och den orakade politikse kommissarien Ingvar.

Det är nästan så det svartnar för ögonen när jag fortsätter att läsa Ingvar Perssons text. Så dum framstår han. Så enfaldig och korkad och stupid, att det svindlar för en. Men ack, vad läser man inte för den goda sakens skull, så säg. I början av slutet av sitt stick, konstaterar Ingvar Persson, att


Kan inte annat än hålla med Ingvar Persson. Nog befinner vi oss allt i Sverige. Landet där nån annan betalar. Landet där nån annan tar ansvar. Landet där såna som Ingvar Persson och Stefan Löfven tvingar andra att ta ansvar. Att det kommer att fungera, det kan jag tala om för Ingvar Persson, det får det nog ta och göra utan min medverkan. Även om jag i hans kontext är någon annan, saknar jag inte egen vilja. Att han föraktar mig svensk och mitt land Sverige, det vet jag. Men jag tror att han och övriga politiskt religiösa i det här landet, ordentligt underksattar den aversion jag och andra känner gentemot deras hatiska tro. Det få vara slut nu, med att nån annan och jag tar hand om de problem idioter som Ingvar Persson och Stefan Löfven skapar. De för lösa den uppkomna krisen mig och nån annan förutan.

I övrigt och framförallt i slutet av sticket, fantiserar Ingvar Persson fritt om att visst kommer det att bli svårt att få alla dessa som det är så synd om, minst 80 procent unga arbetslösa män vad jag förstått, att komma in i det svenska samhället. Det ställer krav på bostadsbyggandet, på arbetsmarknaden och kommunerna. Läsaren bör här lägga märke till att det hela tiden är anonyma, odefinierade storheter som ska lösa dagens kris. Och lösa framtidens kris. Det är nån annan som ska lösa problemen, som skapats av såna som Ingvar Persson. Nån annan förutsätts lösa problemen. Och kommer att, sanna mina ord, om så krävs med våld, tvingas lösa problemen.

Ingvar Persson är så oerhört föraktfull gentemot mig svensk, att jag inte riktigt finner ord. Den kris vi idag ser i Sverige, den har Ingvar Persson eftersträvat och önskat, helhjärtat arbetat för. För honom och hans fränder, ska Sverige bli mångkuluturellt om landet så förgörs och svenskarna utplånas. Och det förväntar sig han och hanses kompisar att jag och andra svenskar ska hjälpa till med. Tur att det finns blodstrycksmedicin.

Läs ledaren i Aftonbladet. Den är intressant ur flera aspekter. Lyssna på dess budskap: Nu måste vi alla hjälpas åt, nu krävs det att vi alla arbetar tillsammans. Och bla, bla bla. Vi kommer att i den snara framtiden få se en hel del på ledarsidor i svenska tidningar, som uppmanar oss alla att hjälpas åt. Försaka oss själva. Lösa de problem som galna svenska politiker och journalister gjort sitt bästa för att besvärja fram. Och jag vill bara anmärka här, att jag för mer än ett år sedan, i tråden om medias propagandavokabulär, förutsåg att det var här vi skulle hamna; uppmaningarna om att nu måste vi lägga våra skiljaktigheter åt sidan och verkligen hjälpas åt blir fler och fler. En dag till och med lag. Tvi vale, säger jag! Ingen skiljaktighet kommer att läggas åt sidan och ingen hjälp från mig kommer att stå att få, för att lösa denna de intellektuella dvärgarnas och hällörade världsfrälsande gråterskorans självförvållade kris i Sverige. Ingvar Persson och såna som han, kan helt enkelt dra åt helvete vad mig anbelangar. Känner på mig att jag inte är ensam i dessa mina tankar. Även om jag så klart som vanligt överdriver. Men den som är så urbota dum att han tar på sig ansvaret att frälsa världen, för klara sig utan mig.

Kan måhända att jag är för känslig här och att reaktionen att inte vilja använda "vi" från Henrik Rosenkvist i nedan klipp mer har att göra med tidsspannet än rädslan att vilja identifiera sig som svensk.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=411

23:35 in i klippet

Är det jag som är överkänslig eller är det på väg åt det hållet att man inte alls vilja associera sig med någon slags historisk svenskhet eller att överhuvudtaget kalla sig svensk?

Björn Wiman (DN:s kulturchef, tydligen) besöker "Refugees Welcome" och godhetsrunkar till "sakralt vackra bilder av barn på flykt som sover" på Fotografiska: "Innan jag bryter samman tänker jag på den lilla pojken"

Kretinen noterar att de som landar hos "Refugees Welcome" är i praktiken uteslutande "coola unga" män och de godhjärtade hjälparbetarnas idoga arbete "kommer att sätta spår i vårt samhälle också efter att denna provisoriska flyktingmottagning har stängt". Till skillnad från vanligt folk tycker dock denna rättrogna DN-medarbetare att den förödelse som, till följd utav invällingen kommer drabba det svenska samhället, är helt i sin ordning:
Allt under brinnande sammanbrott, komplett med rännilar utav krokodiltårar

Karmakontot lär vara knökfullt efter detta glansnummer som fullkomligt sprudlar av godhet.

Kan det vara en Wilks- inspirerad installation från Björn Wiman för att testa hur mycket idioti och pekoral chefredaktören och läsarna tål? Kommer han när invandringskollapsen blir mer officiell, bara säga att det var på skämt och konst?

Ja, varför hade regeringen sin presskonferens kl 17 en lördag?

I ett normalt land (Sverige är inte ett sådant) kan förvänta sig, att en sådan extraordinär åtgärd skapar MER medial uppmärksamhet och diskussioner kring det regeringen informerar om (än om man väntat med presskonferensen till måndag), eftersom regeringens val av tidpunkt för presskonferensen *i sig* kommunicerar att det är ett extraordinärt läge.

Blir effekten den motsatta i Sverige?