Början på ett mediakrig om mångkulturen?

En annan dimension av mediekriget är hur vänstern både genom infiltration men också genom oförtröttligt medialt tryck fått borgerligheten att dansa efter vänsterns pipa. Detta hade man förnekat även under tortyr för några år sedan när hegemonin var total.

När några röster börjar vakna och en gryende borgerlig självmedvetenhet hörs så ändrar istället vänstern strategi och omfamnar öppet och ömsesidigt sina femtekolonnare inom borgerligheten för att så split. Markören att leta efter är ordet ”anständig”. Eller hummerknivar i ryggen... http://journalisten.se/folk/utmarkelser/svend-dahl

http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle20441324.ab

http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle20439957.ab

Hur kan det då komma sig att borgerligheten är så vilse, saknar riktning, utan konservativ stomme? Har de ljugit så länge, att de inte har en identitet att slå vakt om, torgföra som riktigt, adekvat och önskvärd i samhället? Hur kan man överhuvudtaget "hamna i händerna" på vänstern? Tillfälligtvis kan man ju i ett redan perverterat klimat anta att Sjuklövern hittat sin gemensamma fiende i SD; en skriande pseudohandling, i oförmågan att identifiera, benämna och problematisera (och lösa) massinvandringen och desintegrationen Sjuklövern gjort sig skyldig till.

Handlar mediekriget om att kosmetiskt konstruera fortsättningslögner och göra tillfälliga hopp mellan dikesvallarna, för att gömma sig från den spärreld de själva målat in sig i hörnet med? Nog kan det finnas mer enhetliga riktningar eller sammanhängande trådar i kaoset, t ex nyliberala sådana eller rent ekonomiskt opportunistiska (är det foliehatt för "det globala kapitalet"?), men resten då, bulken av politikerna och medierna?

Det ska bli spännande att skåda förfallet, när bottnar det, ska Det sovande folket vakna? Ska vi slå oss till ro med några procenttal hit, ett steg framåt och två bakåt... Alltmedan Sverige och välfärdsstaten, samtalet (mellan personer som har ett gemensamt språk och en historia att identifiera sig med, en i grova drag gemensam önskvärd färdriktning) dör.

DN tycks nu ta bakvägen mot en mer invandringsifrågasättande journalistik. Nästan dagligen kommer artiklar om grava missförhållanden där läsarna själva kan göra kopplingen till vansinnesinvandringen. Till stöd för texterna har man bemödat sig med egna undersökningar och ett ganska gediget siffer/statistik-underlag -- "hatfakta" som det hette för några år sedan. Tyckande, åsikter och agendasättande floskler lyser nästan helt med sin frånvaro i texterna.

Häromdagen skrev DN om hur uruselt det går att få invandrare i arbete. Idag redovisar man att segrationen ökar. Imorgon kanske det blir siffror om utbildningsväsendets förfall, den havererade bostadssituationen eller den skyhöga kriminaliteten i vissa grupper.

Sannolikt har DN tröttnat på att jobbiga typer som Tino Sanandaji hela tiden medelst iskall SCB-statistik och annat informerar ett stadigt ökande antal svenskar om vidden av invandringshaveriet. DN har förhoppningsvis fattat att den flummiga, agendasättande journalistiken, kliniskt fri från relevanta fakta och statistik, har nått vägs ände och inte längre duger för läsarna.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/rik...er-invandrare/

Såväl högern som vänstern förkastar objektiv sanning. Båda förenas i kollektivism och ratar sånt som förnuft och individens frihet. Finns en lång tradition från 1700-talet och framåt där vi kan se hur högern och vänstern lånat varandras idéer och glädjefyllt läst till tårar samma sorts filosofer. 7-klövern i Almedalen kan sammanfattas med lipsillar på kollo.

Vänstern har dock till skillnad från högern gång på gång sett sina älskade projekt och förhoppningar gå om intet. Det blev inget av proletariatets diktatur, inget med Sovjetimperiet eller Maos Kina, 60-talsvågen avklingade och inte heller kom Irans revolution att leda till något positivt. Med mångkulturprojektet hoppas vänstern att deras förhoppningar ska gå vägen. Nu har man ju haft med sig högern som inte heller ser nationen som det samlande. För högern är det marknaden som är viktig, men inte kapitalets vinst, utan själva arbetet och dess dygd. Eller som Goebells skrev "Arbete ger frihet".

Tror DN och SVD nu märker att de hamnat i samma tradition som vänstern. Även om högermedia förkastar rationalitet och att vi inte kan nå kunskap om en slags objektiv verklighet så har man ändå varit försiktig med att ge sig i kast med äventyrligheter som inte har kunnat backas upp av empiri. Just därför har sådana som Anna Dahlberg och Sanna Rayman varit viktiga eftersom de kan visas som back up om allt skiter sig. Högern kan således lyfta fram att man tillåtit sig att se saker och ting annorlunda redan från början. Nu när dessa som belyst sådana saker visar sig ha rätt har man ju egentligen inte förlorat. Prestigen är alltså räddad.

Jag vill invända mot att beteckna liberaler som "höger". Att knuffa in liberalerna i (den nästan tomma) högerburen var ett genidrag hos 60-talets socialister. På detta sätt kom vänstern på båda sidor av blockgränsen och den riktiga högern utarmades av liberalerna som tog över hela högersidan, delvis sig självt ovetande.

Man kan väl säga att vänstern, både den liberala och den socialistiska, kännetecknas av sin vilja att reducera politiken till ett mekanistiskt ekonomiskt spel och att man dominerar mediemakten sedan över 100 år.

Det beror på vad du menar med liberaler. Svenska liberaler, såsom folkpartiet, borde vara en omöjlighet. Liberalism i klassisk mening är att hylla individen, upplysningen och det sunda förnuftet. Folkpartiet förkastar dessa idéer. Så också traditionell svensk höger, vilket man delar med vänstern. Det är dock mer komplicerat än så. Svensk vänster hyllar den unge Marx som dyrkade Hegel, det vill säga ett idealistiskt synsätt. Ett betraktelsesätt som folkpartiet och den svenska konservativa högern anammade. Liberaler i Lockes anda och den mogne Marx visste däremot bättre och förstod att såsom vi lever så tänker vi, alltså en materiell förklaring av verkligheten. Logik med fakta är avgörande.

Man behöver bara lyssna på Bengt Westerberg, trots liberal ledare, för att inse att han blandat bort korten. I Granskning Sverige så svarar han att amerikas indiander också kommer från Afrika när han får frågan om hur han ser på att vita koloniserade Amerika. Det som ett försvar för varför Mena-folk ska vandra till Europa.

Likafullt är det inte självklart att kategorisera den svenska liberalismen, med sina på alla sätt fel och brister, såsom höger, om vi med höger menar mera traditionella konservativa värderingar. Förvisso är spännvidden rätt stor mellan Björklund och Ohlsson, men likafullt. Det är också påfallande hur mycket gemensamt liberaler och socialister har, och inte minst intressant att se vad de är emot och att de dominerat media så påtagligt.

SVT berättade ju igår om de allt mer uUUtmanande uUUtmaningarna i skolvärlden. Där erkändes tämligen oförblommerat att det är de nyanlända som kräver resurser. Kan en liknande utveckling skönjas även där?

Skolsituationen akut i kommunerna
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/...t-i-kommunerna

Under några goda bråkdelar av en minut räknades det upp, i Rapport på SVT precis, en rad skolor med 80-100% invandrarelever; skolor med kanske bara hälften av eleverna som klarar kraven för behörighet till fortsatta studier. Den vardande känslan av förlösande katharsis byggdes upp - 'är det en ny giv, en som problematiserar immigrationen?', kunde den obotlige optimisten ha frågat sig - när en lekmannamässig kvinna (lärare?) fick avsluta inslaget:
Kvinnan betonade att det inte var fel på "dom" (invandrareleverna), om man får säga något så "fruktansvärt" (alltså "dom"), var hon snabb att tillägga. I andetaget därefter så verkade hon lite bortgjord, av sig själv och sina internaliserade PK-gränsdragningar, goda råd var dyra, så vad var då förklaringen om inte "dom"? Hon sa att det är fel på strukturerna, "dom" blir inte insläppta...

Tvärtom, invandrarna blir så insläppta så det är inte klokt; hundratusen om året eller fler. Det kom dock i förbigående en intressant fråga i inslaget, en man som påpekade att även infödda (förmodligen avsågs övervägande andra generationens invandrare) har dåliga svenskakunskaper.

Har SVT i och med detta nyhetsinslag trevat sökande med foten, med armarna försiktig resta som spröt, balanserande med ovana steg utanför åsiktskorridorens snitslade bana? För mycket begärt att de skulle leta sig bakåt i orsakskedjan och problematisera den alltjämt pågående och förmodligen ökande massinvandringen. Men vilka subversiva tankebrott kan publiken sluta sig till? Räknar SVT kallt med att Det sovande folket sover, eller svältfödda på nyansering och kritik tacksamt lapar i sig det lilla som bjuds? Är det en koordinerad oscillation med någon av de stora tidningarna (som jag håller mig för god för att generera klick för längre)?

Kanske bara jenkadansens ett steg framåt följt av ett steg bakåt. Det kan lika väl ses som förhalningsjournalistik för att lugna en opinionsmässig upprioritering av ämnet massimmigration och desintegration, så länge det inte medför någon ändring av politiken, från den etablerade vansinnespolitiken. Kanske inser medierna att det inte går att dölja stanken från samhällscancern genom att blunda... Vem vet, kanske får de i ett oscillerande anfall av hybris för sig att de ska snöpa luktsinnena på folket, så att stanken kan få fortsätta.

Edit: Ördög är etta på pucken.

Det är väl pengarna som snackar, som vanligt. Det har väl blivit allt svårare för DN att ta betalat för ett häfte vänsterorinterade lögner och nu provar man en mer, om än försiktigt, verklighetsanpassad produkt.
AFAbladet och ExpRGessen var nyligen tvungna att säga upp folk eftersom produkterna inte går att sälja. Den senare har ju dom senaste månaderna också visat en antydan till ändrad inriktning i innehållet i sina äckliga tidningar.

Mitt svar på den retoriska frågan är "media".

Sverige lider av en total likriktning av media. När det till och med blir ramaskri över att en borgerlig tidning anställer en ledarskribent som inte är vänster så inser man vidden av galenskapen.

Och lets face it, man kan aldrig någonsin vinna ett val om man har all media mot sig. Spelar man för det blå laget och skär i sjukförsäkringen så kommer Aftonhoran skälla sig hes. Spelar man i det röda laget och lyfter överskottsmålet så ylar de borgerliga morgontidningarna. Public skrapar lite med foten och visar med sitt kroppsspråk och nyhetsurval att de egentligen tycker att det första är hemskt, men det senare ok. Men de vet att de måste verka neutrala.

Föreslår man däremot att invandringen skall anpassas till nivåerna i våra grannländer så kommer alla helvetens vrede släppas loss från samtliga redaktioner från Norrskensflamman till SvD.

Public Service har klargjort med all önskvärd tydlighet att de inte anser att kravet på opartiskhet gäller "alla människors lika värde". Vilket skall tolkas som att de anser sig ha både rätt och skyldighet att jaga likt utsvultna hyenor när någon motsätter sig den världsunika invandringen.

Vi lever i en mediakrati. Vägen ut är att svälta ut de etablerade medierna. Hellre äta en burk mask än betala tv-avgift.

Riktig liberalism handlar om individens frihet. Denna strävan förkastar såväl konservatismen som vänstern. Att liberaler hamnat på samma sida som konservativa beror på att vänstern vill ha revolution medan konservativa uppmanar till - ta det lugnt. Men egentligen vill konservativa och vänstern samma sak: arbetets dygd (som man inget vet något om eftersom man i egentlig mening aldrig har arbetat) och därtill kollektivism, det vill säga ett projekt (plikt i Kantiansk mening som förenar Kant, Hegel, den unge Marx, Nietzsche, Heidegger och Foucault) mot ett kollektiv där eliten sätter agendan. Skendemokrati är resultatet!