Citat:
Ursprungligen postat av
CrispyKreem
Herregud... att de fortfarande kan inbilla sig att det går att prata om "oro", "utmaningar" och "fler komma i arbete" fortfarande. För 10 år sedan, möjligen. I dagsläget finns det inget annat än omedelbara handfasta kraftåtgärder. När jag säger kraftåtgärder menar jag inte att tillsätta ett par utredningar eller arbetsgrupper. Jag menar kraftåtgärder som i ett nytt Luciabeslut. Paragrafen finns där ännu, redo att användas.
Det här visar på ett djupare problem inom svensk politik – ett problem som inte bara gäller migration och integration. Grundproblemet är att de enda tempus som existerar i debatten är futurum och konditionalis. Presens finns inte. Att hantera saker i nuet, att fatta skarpa beslut som får omedelbar effekt finns inte på kartan. Allt handlar om vad man skulle kunna göra, vad man bör göra i framtiden etc. Björklund och Ullenhag är fullständigt inkapabla till att kliva ut ur den bekväma bubblan där allting är utredningar, visioner och ambitioner – ingenting är här och nu.
Läget är akut. Det händer nu. Åtgärder måste vidtas nu. "Fördjupa och utveckla integrationspolitik", det svaret hör hemma 2004 eller 1994. Jag vill höra vad politiker vill göra IDAG. Alla svar som inte har med situationen IDAG att göra är fullständigt ointressanta.
Liknande tillstånd råder i flera europeiska länder. Nationalekonomer och historiker, till exempel Sanandaji och Ferguson, har uppmärksammat problemet. Västeuropa har stagnerat i utveckling. Under kalla kriget skötte USA och Japan vägen framåt, nu får vi sköta oss själva.
Balkankriget var väl en fingervisning om hur illa det egentligen står till med Västeuropa. Kriget borde ha stoppats inom något halvår men pågick under nästan hela 90-talet. När USA ledsnade och gick in med bara lite resurser stoppades det omedelbart. Det enda vi i Sverige kunde hjälpa till med var att öppna upp för välfärdssystemet så att människor tvingades flytta flera hundra mil. Effekterna blev att samhället belastades med åtskilliga problem.
I och med välfärdssystemet behöver staten själv aldrig göra något. Det är symptomatiskt att Reinfeldt vädjar till svenska hjärtan. 7-klövern ser inga problem med att migrationsverket kostar enorma resurser, utan endast att verket har svårt att slussa ut asylsökande till kommunerna. Lösningen är enligt nuvarande regering att tvinga kommunerna att öppna upp. Vi ser alltså inga tecken på att staten, ytterst riksdagen, ska hjälpa till. I veckan sände svt på nyheterna att förskolorna är i kaos. Fridolin var oberörd. I radion uppmärksammades arbetsförmedlingen där handläggarna som tidigare hade högst 30 ärenden nu har över 90 och det blir bara fler. Ingen reaktion från ansvarig minister. Det enda svar som ges är att problemen ska skötas internt.
Med den här situationen kan vi inte förvänta oss att det ska tas några beslut. Allra minst om sådant som behövs för att få ett fungerande asylsystem och det som berör detta. Till exempel bostadsproblematiken överlag. Och som sagt, problemet finns i hela Västeuropa. Ovan nämnde Ferguson har flyttat till USA på grund av detta och Sanandaji lär nog göra samma sak.
