Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag inbillar mig att makthavare, i egenskap av just makthavare, föredrar lägesrapporter framför underlydande som ger order. Liksom en fältmarskalk med största sannolikhet inte vill ha strategitips från MC-ordonnansen. Det skulle inte ha gjort vare sig från eller till om Gudmundson istället hade avslutat med "Om ni inte vidtar extremt kraftfulla åtgärder igår så kommer hela skiten att begravas i glödhet lava likt Pompeji." Vad skulle hända liksom? "Anders Danielsson? Hej, det är Morgan Johansson. Du, Per Gudmundson är arg. Frys invandringen omedelbart, avvakta vidare order"?

Sen tror jag också att han istället för att hoppa jämfota rakt ut i minfältet, guns blazing, tänker att det är bättre att bara lägga fram den dystra sanningen utan att fylla på med egna slutsatser (var och en med hjärnsubstans mellan tinningarna kan ju rimligen dra dem själva). För att få spridning handlar det om att så många som möjligt ska våga dela texten. Som den är nu så är den riskfri att sprida. Hade den varit skarpare formulerad och tagit tydlig ställning för minskad asylinvandring skulle den delas av två sorter: Anonyma SD-troll samt vänstertyckare som lägger till syrligheter av typen "SvD fortsätter normalisera rasismen" och "Får det vara lite brun läsning från SvDer Stürmer?" Många i mitten skulle dock fega ur.

Här är en text som inte fegar ur, från något så ovanligt som en ungmoderat som tar ställning för Mos Maiorum: "Jag välkomnar ett REVA på steroider"

Ett partiledarval är nästan det enda tillfället man har i politiken att tar sig ur ett hörn man målat in sig i.

Det är sant - för den förmodade silent majority moderater med intakt konsekvensanalys och utan självskadebeteende kan valet av en icke-Batra vara ett rätt effektivt sätt att samtidigt ta avstånd från Reinfeldt genom ombud.

Det som moderaterna behöver är en inflammerad, polariserande strid mellan en Batra/Reinfeldt-falang och resten. Då kan själva infektionen bli boten - om en tydligt definierad och taggad gruppering mönstrar upp till försvar för Nya Moderaterna så skulle dess nederlag ge manöverutrymme för en kontrasterande riktning.

Då är alla grepp tillåtna och en så trivial sak som uttalandet om lantisars IQ kan fungera som symbolstrid.

Kriget avgörs inte i media. Nu är kriget helt plötsligt väldigt konkret i och med att Moderaterna ska välja partiledare. Jag ska sammanfatta en krönika nyligen från en Moderat blogg/tankesmedja som har gammelmoderaten Anders Björck som ordförande:

1. Genom att inte avgå omedelbart utan sitta kvar till maj 2015 så vill Reinfeldt kontrollera efterträdarvalet.

2. Anna Kinberg Batra håller nu på att skolas in vilket är ett sätt för de Nya Moderaterna att kuppa processen.

3. Istället borde Reinfeldt omedelbart lämna riksdagen och Beatrice Ask som är vice partiledare ta över alla partiledarfunktioner.

4. Eftervalsanalysen komprometteras genom att partiledningen redan presenterat en analys vid olika tillfällen. Hans Wallmark som är ansvarig för eftervalsanalysen har dessutom redan uttalat en ståndpunkt i intervjuer.

5. Förhållandet till Sverigedemokraterna är ett problem som måste lösas.

Mellan raderna i citatet (och inte så mycket mellan raderna heller) står det att högerblocket har egen majoritet och borde bilda regering.

Den här analysen som vi alla har gjort och vetat måste finnas i Moderaterna kommer nu, enligt vad jag tror att ställas mot Nymoderaternas. Hur den striden går kommer att avgöra Sveriges framtid. Min tro är att Realisterna, eller vad vi ska kalla den sansade falangen tjänar på att partiledarvalet ligger så långt fram i tiden för de kommer att behöva tid att mobilisera.

Jag inbillar mig att makthavare, i egenskap av just makthavare, föredrar lägesrapporter framför underlydande som ger order. Liksom en fältmarskalk med största sannolikhet inte vill ha strategitips från MC-ordonnansen. Det skulle inte ha gjort vare sig från eller till om Gudmundson istället hade avslutat med "Om ni inte vidtar extremt kraftfulla åtgärder igår så kommer hela skiten att begravas i glödhet lava likt Pompeji." Vad skulle hända liksom? "Anders Danielsson? Hej, det är Morgan Johansson. Du, Per Gudmundson är arg. Frys invandringen omedelbart, avvakta vidare order"?

Sen tror jag också att han istället för att hoppa jämfota rakt ut i minfältet, guns blazing, tänker att det är bättre att bara lägga fram den dystra sanningen utan att fylla på med egna slutsatser (var och en med hjärnsubstans mellan tinningarna kan ju rimligen dra dem själva). För att få spridning handlar det om att så många som möjligt ska våga dela texten. Som den är nu så är den riskfri att sprida. Hade den varit skarpare formulerad och tagit tydlig ställning för minskad asylinvandring skulle den delas av två sorter: Anonyma SD-troll samt vänstertyckare som lägger till syrligheter av typen "SvD fortsätter normalisera rasismen" och "Får det vara lite brun läsning från SvDer Stürmer?" Många i mitten skulle dock fega ur.

Här är en text som inte fegar ur, från något så ovanligt som en ungmoderat som tar ställning för Mos Maiorum: "Jag välkomnar ett REVA på steroider"

Ett partiledarval är nästan det enda tillfället man har i politiken att tar sig ur ett hörn man målat in sig i.

Eftersom Batra tycks ha varit den som Reinfeldt preppade, likt Persson gjorde med Anna Lindh, så är det intressant att många lobbar för Elmsäter-Svärd istället. Man skulle vilja veta varför. Är det en signal om ett önskemål om en gyllene medelväg mellan nya och gamla moderaterna som ligger bakom, och att man fruktar att Batra skulle bli en Reinfeldt II?

Det är sant - för den förmodade silent majority moderater med intakt konsekvensanalys och utan självskadebeteende kan valet av en icke-Batra vara ett rätt effektivt sätt att samtidigt ta avstånd från Reinfeldt genom ombud.

Det som moderaterna behöver är en inflammerad, polariserande strid mellan en Batra/Reinfeldt-falang och resten. Då kan själva infektionen bli boten - om en tydligt definierad och taggad gruppering mönstrar upp till försvar för Nya Moderaterna så skulle dess nederlag ge manöverutrymme för en kontrasterande riktning.

Då är alla grepp tillåtna och en så trivial sak som uttalandet om lantisars IQ kan fungera som symbolstrid.

Vad är meningen med detta fotskrapande när DN:s Susanna Birgersson redan talat i klartext om asylinvandringen:

En annan sak är att ju större SD blir i de kommande opinionsmätningarna desto svårare blir det för nymoderaterna. Hur ska man kunna få stöd för en partiledarkandidat som inte har en realistisk strategi för att återkomma till makten?

Kanske spelar det ingen roll till slut för vem det än blir så finns det bara en väg att gå och det är att skapa ett högerblock.

Här gör Susanna B en tankevurpa som är vanlig. Hon förutsätter att Mp, Vp(k), Fp och C bryr sig om huruvida invandrarna kommer in i samhället. För dom är det helt ointressant. Det viktiga för dom är att få in så många som möjligt. Vad som sedan händer är för dom en icke-fråga.

Vidare: Alla dessa partier är för mångkultur. Mångkultur är motsatsen till samhälle, och att då få invandrare att bete sig på svenskt/lutheranskt nordeuropeiskt är inte heller intressant. Man vill ha olika kulturella enheter, som ett lapptäcke ungefär.

Så DN-artikeln och dom här partiernas idéer är ganska långt ifrån varandra i grunden.
Givetvis så är även moderaterna och socialdemokraterna stora anhängare av mångkultur. KD är väl egnetligen inte lika angelägna, men vågar inte säga något.