Först och främst vill jag be drägg som letar efter en möjlighet att hugga på blattar att dra åt helvete. Ta av dig nätkrigarhatten, kolla några föreläsningar om sannolikhetslära och kom tillbaka med ett tomt men analytiskt sinne. Med det ut vägen så kan vi komma till själva sakfrågan.
Med rasifieringsdebatten som går i dagarna skulle jag vilja rikta antennerna mot det faktum att vita är unikt oförmögna att förstå att folk faktiskt är olika. Troligen har det att göra med att kyrkan under medeltiden förbjöd kusingifte, vilket fick följden att alla europeiska klaner/ätter bröts upp. Det i sin tur lär ha främjat gener för universell altruism.
En artikel av Nick Land utforskar effekterna av det hela, samt ställer några förbjudna frågor.
Ett utdrag, men läs gärna hela:
Så, diskussionsämnet för tråden är: i vilken utsträckning är svenskar fullständigt aningslösa inför mäniskliga inneboende skillnader? Själv var jag nog det fram tills bara några är sedan. Fram till dessa att någon bevisat motsatsen är grundantagandet att alla människor i grunden är exakt lika dana, men att undersöka den här frågan är i sig rasistiskt, vilket framkallar djupa ryggmärgsreaktoioner så fort frågan kommer på tal.
Därför har även standardsvensken väldigt svårt att begripa saker som "strukturell rasim". Att indela folk i raser är ju i sig själv rasistiskt, så kan man ju inte göra. Inga argument, bara fördömande.
En enkel förklaring av strukturell rasism, fri från postmodernistiskt mumbo jumbo:
Olika populationer, som utvecklats i olika miljöer, har olika inneboende egenskaper. För man samman två urskiljbart olika grupper kommer det skapas en uppsättning normer, strukturer, ideal, lagar etc. Dessa kommer med all sannolikhet vara bättre anpassad för en utav gruppernas genomsnittliga inneboende egenskaper. Därigenom får man "strukturellt förtryck"
Asymmetrin förstärks sedan av saker som att vi är bättre på att läsa ansikten på folk av vår egen "ras", vilket skapar en slags lågintensiv nepotism på makro-nivå.
Det bör noteras att det här inte är ett slutgiltigt argument mot mångkultur. Många som flyttar till Asien är exempelvis fullt medvetna om vilket position de kommer att få i samhället. Man måste väga fördelarna mot nackdelarna.
Slutgiltigen vill jag göra lite reklam för min #RasistMen (som svar på "inte rasist, men) kampanj, där jag tänker ta upp olika sätt som vita människors färgblindhet skadar främmande grupper. Idioterna finns på twitter, så därför kan det vara en passande plattform. Jag vill främja verklig respekt för olikheter, utan att för den sakens skull ursäkta mitt eget folks särprägel (förutom universalistisk moral, det behöver undantryckas).
Med rasifieringsdebatten som går i dagarna skulle jag vilja rikta antennerna mot det faktum att vita är unikt oförmögna att förstå att folk faktiskt är olika. Troligen har det att göra med att kyrkan under medeltiden förbjöd kusingifte, vilket fick följden att alla europeiska klaner/ätter bröts upp. Det i sin tur lär ha främjat gener för universell altruism.
En artikel av Nick Land utforskar effekterna av det hela, samt ställer några förbjudna frågor.
Ett utdrag, men läs gärna hela:
Citat:
http://www.xenosystems.net/white-fright/
Critical Whiteness Studies, whatever its ethno-minoritarian pretensions, is all about ‘acting white’. Insofar as it criticizes ‘white privilege’ essentially, it does so by reproducing an ethnically singular mode of universal reason which no other people make any sense of whatsoever, except opportunistically, and parasitically. ‘Whiteness’ tends to become a religious principle, exactly insofar as it lacks the recognizable characteristics of racial group dominance (“race does not exist”) and sublimes into a mode of cultural reproduction which only one ethnicity, ever, has manifested. To quote Alison Bailey — tilting over into the raw psychosis of systematic ‘whiteness’ critique (repeated link):
In its quest for certainty, Western philosophy continues to generate what it imagines to be colorless and genderless accounts of knowledge, reality, morality, and human nature. Perhaps this is because academic philosophy in the U.S. has been largely driven by analytic methods and the legacy of Classic Greek and European thinkers, or because philosophy departments are white social spaces where the overwhelming majority of professional philosophers are white men. In either case, it’s likely that most members of the discipline have avoided racial topics because they believe that philosophical thought transcends basic cultural, racial, ethnic, and social differences, and that these differences are best addressed by historians, cultural studies scholars, literary theorists, and social scientists. The absence of color talk in philosophy is a marker of its whiteness.
Supremacist white racism goes so deep it is absolutely indistinguishable from a complete absence of racism — quod erat demonstrandum.
In its quest for certainty, Western philosophy continues to generate what it imagines to be colorless and genderless accounts of knowledge, reality, morality, and human nature. Perhaps this is because academic philosophy in the U.S. has been largely driven by analytic methods and the legacy of Classic Greek and European thinkers, or because philosophy departments are white social spaces where the overwhelming majority of professional philosophers are white men. In either case, it’s likely that most members of the discipline have avoided racial topics because they believe that philosophical thought transcends basic cultural, racial, ethnic, and social differences, and that these differences are best addressed by historians, cultural studies scholars, literary theorists, and social scientists. The absence of color talk in philosophy is a marker of its whiteness.
Supremacist white racism goes so deep it is absolutely indistinguishable from a complete absence of racism — quod erat demonstrandum.
Så, diskussionsämnet för tråden är: i vilken utsträckning är svenskar fullständigt aningslösa inför mäniskliga inneboende skillnader? Själv var jag nog det fram tills bara några är sedan. Fram till dessa att någon bevisat motsatsen är grundantagandet att alla människor i grunden är exakt lika dana, men att undersöka den här frågan är i sig rasistiskt, vilket framkallar djupa ryggmärgsreaktoioner så fort frågan kommer på tal.
Därför har även standardsvensken väldigt svårt att begripa saker som "strukturell rasim". Att indela folk i raser är ju i sig själv rasistiskt, så kan man ju inte göra. Inga argument, bara fördömande.
En enkel förklaring av strukturell rasism, fri från postmodernistiskt mumbo jumbo:
Olika populationer, som utvecklats i olika miljöer, har olika inneboende egenskaper. För man samman två urskiljbart olika grupper kommer det skapas en uppsättning normer, strukturer, ideal, lagar etc. Dessa kommer med all sannolikhet vara bättre anpassad för en utav gruppernas genomsnittliga inneboende egenskaper. Därigenom får man "strukturellt förtryck"
Asymmetrin förstärks sedan av saker som att vi är bättre på att läsa ansikten på folk av vår egen "ras", vilket skapar en slags lågintensiv nepotism på makro-nivå.
Det bör noteras att det här inte är ett slutgiltigt argument mot mångkultur. Många som flyttar till Asien är exempelvis fullt medvetna om vilket position de kommer att få i samhället. Man måste väga fördelarna mot nackdelarna.
Slutgiltigen vill jag göra lite reklam för min #RasistMen (som svar på "inte rasist, men) kampanj, där jag tänker ta upp olika sätt som vita människors färgblindhet skadar främmande grupper. Idioterna finns på twitter, så därför kan det vara en passande plattform. Jag vill främja verklig respekt för olikheter, utan att för den sakens skull ursäkta mitt eget folks särprägel (förutom universalistisk moral, det behöver undantryckas).
