Citat:
Du är inte riktigt där, men jag tror att du snart kommer att förstå varför samhällsutvecklingen ser ut som den gör (ledtråd: etnicitet är så viktigt att det slår medborgarskap)Jag tror att man är fel ute om man tror att ett par halvt marginaliserade ledarskribenter för tidningarnas ledarsidor har någon som helst påverkan. Dessa personer tjänar möjligen en roll som tidingarnas alibin för att visa att det minsann VISST pågår en öppen debatt.
Mediernas makt ligger inte så mycket i vad som skrivs på ledarsidorna utan snarare i hur nyhetsflödet i övrigt är upplagt. När man pratar om SD i europaparlamentnet försöker man konstant göra dem ansvariga för uttalanden som Nationella Fronten gör medan man på intet sätt håller moderaterna ansvariga för att deras partigrupp EPP till stor del är abortfientlig. Man håller inte Miljöpartiet ansvarigt för att många gröna partier vill legalisera prostitution eller ens undrar hur de kan sitta i samma grupp som sådana extremistpartier trots att det är ungefär lika politiskt inkorrekt som att förspråka rökning i väntrummet på akuten.
Har man en intervju i Studio Ett med Åkesson kan man ge sig tusan på att det i samma sändning, direkt efter eller innan, är ett reportage om en flykting som överlevt simturen utanför Lampedusa eller liknande. Man stämplar allt som ofta SD som 'högerextrema eller invandringskritiska' medan man aldrig någonsin hört stämpeln vänsterextrema eller kapitalfientliga om vänsterpartiet. I GUE/NGL där vänsterpartiet ingår finns för övrigt både personer dömda för kommunistiska kuppförsök(!) och personer som vill förbjuda pridefestivalen. I valvakan på SVT stod en man, inbjuden som expertkommentator, och tog koonstant avstånd från SD som han 'inte saknade i debatten'. Har någon expertkommentator någonsin fått 'ta avstånd' från andra partier i SVT utan att det ens ställs en kritisk fråga från progamledaren?
Svaret tror jag finns att finna i mediakoncentrationen kring Stockholms södra innerstad och att i takt med minskade intäkter så ökar den koncentrationen än mer. SD är stora på landsbygd och i södra Sverige och där må det vara så att diskursen på det lokala fiket är annorlunda än i de sammanhang journalisterna verkar och bor i.
En titt på valresultatet på Södermalm visar att F! fick 14,6%, MP fick 26,2% och V fick 8,9%. De tre partierna till *vänster* om S fick alltså i princip egen majoritet. Om man till daglig dags umgås i kretsar där partisympatierna är så övervägande vänster så är det naturligt att ens 'opartiskhet' utgår i från en mittpunkt som redan placerats extremt långt ut på den kulturella vänsterskalan. Att SD då är högerextrema är alltså inget ställningstagande, det är en naturlig konsekvens av objektiviteten på en skala där socialdemokraterna räknas som 'okej men kanske lite väl mycket till höger'. Sett till Stockholm som helhet är MP största parti med över 4% marginal ner till tvåan.
Det kommer kanske att fortsätta komma ett eller annat kritiskt alibi-stick på expressens ledarsida men någon förändring kommer inte att ske där skadan är som värst.... UTANFÖR ledarsidorna.
Mediernas makt ligger inte så mycket i vad som skrivs på ledarsidorna utan snarare i hur nyhetsflödet i övrigt är upplagt. När man pratar om SD i europaparlamentnet försöker man konstant göra dem ansvariga för uttalanden som Nationella Fronten gör medan man på intet sätt håller moderaterna ansvariga för att deras partigrupp EPP till stor del är abortfientlig. Man håller inte Miljöpartiet ansvarigt för att många gröna partier vill legalisera prostitution eller ens undrar hur de kan sitta i samma grupp som sådana extremistpartier trots att det är ungefär lika politiskt inkorrekt som att förspråka rökning i väntrummet på akuten.
Har man en intervju i Studio Ett med Åkesson kan man ge sig tusan på att det i samma sändning, direkt efter eller innan, är ett reportage om en flykting som överlevt simturen utanför Lampedusa eller liknande. Man stämplar allt som ofta SD som 'högerextrema eller invandringskritiska' medan man aldrig någonsin hört stämpeln vänsterextrema eller kapitalfientliga om vänsterpartiet. I GUE/NGL där vänsterpartiet ingår finns för övrigt både personer dömda för kommunistiska kuppförsök(!) och personer som vill förbjuda pridefestivalen. I valvakan på SVT stod en man, inbjuden som expertkommentator, och tog koonstant avstånd från SD som han 'inte saknade i debatten'. Har någon expertkommentator någonsin fått 'ta avstånd' från andra partier i SVT utan att det ens ställs en kritisk fråga från progamledaren?
Svaret tror jag finns att finna i mediakoncentrationen kring Stockholms södra innerstad och att i takt med minskade intäkter så ökar den koncentrationen än mer. SD är stora på landsbygd och i södra Sverige och där må det vara så att diskursen på det lokala fiket är annorlunda än i de sammanhang journalisterna verkar och bor i.
En titt på valresultatet på Södermalm visar att F! fick 14,6%, MP fick 26,2% och V fick 8,9%. De tre partierna till *vänster* om S fick alltså i princip egen majoritet. Om man till daglig dags umgås i kretsar där partisympatierna är så övervägande vänster så är det naturligt att ens 'opartiskhet' utgår i från en mittpunkt som redan placerats extremt långt ut på den kulturella vänsterskalan. Att SD då är högerextrema är alltså inget ställningstagande, det är en naturlig konsekvens av objektiviteten på en skala där socialdemokraterna räknas som 'okej men kanske lite väl mycket till höger'. Sett till Stockholm som helhet är MP största parti med över 4% marginal ner till tvåan.
Det kommer kanske att fortsätta komma ett eller annat kritiskt alibi-stick på expressens ledarsida men någon förändring kommer inte att ske där skadan är som värst.... UTANFÖR ledarsidorna.
Din analys är rätt: Min fru har många södermalmsjournalister på sin vänlista och för henne dyker det lavinartat upp SD kritiska inlägg. Jag ser en av 50...
Hur kul som helst. Denna kommer jag att sprida till alla jag känner. Alltid kan det öppna någons ögon.
Men se istället kontrasten till Sverige. Det finns grader i helvetet. Vi står och stampar på den punkt där Storbritannien befann sig ett okänt antal år innan 2012. Den tid då man enligt Miliband dömde ut alla invandringskritiker som bakåtsträvande muppar. Reinfeldt är kvar i det där rosa globaliseringsmolnet där Labour drev omkring utan koll. Milliband talar om invandringens kostnader. Enligt AB Ledare och merparten av vänstern är det rasistvarning på att nämna invandring och kostnader i samma mening. Inget sjuklöverparti vill prata om dessa kostnader i vilket fall. Vi har inget annat pågående samtal om invandringsfrågan än att SD måste stoppas till varje pris, att problemen endast består av svenskarnas rasism och otillräckliga integrationspolitik.