Lyckligtvis har studio ett nästan löjligt få lyssnare. För många år sedan kunde sådant här nog kunna vara skadligt men knappast nu. Studio ett har några tusen lyssnare. Ingen räckvidd att tala om, alltså.
Åkesson är svensk och medveten om att hans svenskhet är hans största styrka.
Det funkar här. Att det inte hade funkat i USA eller Turkiet är ointressant.
Ylva drar inga röster.
Ylva kanske inte drar röster men Sossarna vet hur journalister och makten skall tas och det verkar ju vara det som räknas.
Jag personligen föredrar ju ärligt resonerande människor som kan vara nyanserade men jag vidhåller att det inte fungerar i dagens public service. Säg bara så här är det och därmed basta, låt dig inte luras in diskussioner, då är det bättre att göra som Docent Jim tycker jag.
Så det kan gå.
Mediekriget om mångkulturen i Sverige har tagit rejäl fart. Men inte i de stora svenska medier och till i huvudsak Svenska mottagare.
Jag skulle vilja hävda motsatsen. Det är svensk media och svensk publik som är föremål för den nuvarande skärmytslingen i mediakriget, trots att det förs långt borta. När Åkesson åker till Grekland och delar ut flygblad gör han det med ett kamerateam bakom sig. Flygbladen är skrivna på engelska och ämnade för svenska ögon. "Titta vad handlingskraftiga vi är!" vill de påskina. Under tiden är det de grekiska gränsvakterna gör skitgörat och håller Europas gräns. En stilla undran är varför Åkesson inte valde att åka dit med gåvor till grekerna istället? Varför inte lägga pengar på taggtråd och tårgas och skänka det till gränsstyrkorna? Var de rädda för att de skulle få samma reaktioner som Ulf Kristersson fick när han drog på sig friluftskläderna? Hade det varit för mycket - för svårt? Och vad händer om grekerna eller turkarna skulle börja skjuta skarpt mot flyktingarna? Kommer SD då anse att Sverige fortfarande är fullt?
Samma gäller för motståndarna. Det är lätt att önska sig tiotals miljoner när man vet att de aldrig kommer att komma hit. Det är som att önska sig frihet för palestinierna eller kvinnlig rösträtt i Saudiarabien. Man kan önska sig för att det inte kommer att påverka en själv ö.h.t. Det är bara ett sätt att signalera politisk tillhörighet för andra.
Så det kan gå.
Mediekriget om mångkulturen i Sverige har tagit rejäl fart. Men inte i de stora svenska medier och till i huvudsak Svenska mottagare.
Först Åkesson som vänder sig till migranterna vid gränsen till EU.
Och som svar på det:
Det vänsterradikala och feministiska partiet Feministiskt initiativ har återigen rört upp känslor. I en video som sprids på sociala medier vänder sig partiledaren Farida al-Abani, född i Libyen, till ”miljontals” migranter – och bjuder på arabiska in dem till Sverige.
I ett inlägg på Twitter som verkar vara en reaktion på Jimmie Åkessons flygbladsutdelning vid den grekiska gränsen gläds partiledaren al-Abani att ”nätet når miljontals” och inte kostar – som flyg eller flygblad. ”Tur att jag kan arabiska”, skriver hon också.
I ett videotal vänder hon sig till migranterna på arabiska och bjuder in dem till Sverige.
”Ett rasistiskt parti sprider lögner, lyssna inte på dem, välkomna hit, det är inte fullt” översätter hon sitt tal kortfattat:
Jösses vad detta var märkligt gjort. Om någon mot förmodan bryr sig om det hon säger där nere blir det till att simma till Sverige. Gränsen är igenbommad och vaktas av flera tusen grekiska Ulf Kristersson med jaktkeps och bister uppsyn. Skämt åsido: det här är ett utspel ämnat för svenska media och svenska konsumenter. Det lär knappast ge Fi! vind i seglen. Är all publicitet god publicitet i dag? Nej, möjligen negativ publicitet p.g.a. "främlingsfientliga" ställningstaganden/klavertramp. Motsatsen? Nix, den tiden är förbi. Se nedan.
De är bara här för att mjölka ut så mycket det går.
Hur många är de i demonstrationen? 30, 40 pers? Ser ut som de här underliga manifestationerna mot Nato eller mot kärnvapen där tio 40-talister står med en banderoll i kylan på en gågata i en medelstor svensk stad. Ingen bryr sig längre. Refugees Welcome är bara sååå 2015.
Malcom Kyeyune bidrar med en anekdot från media-verkligheten, som kanske inte har så mycket med den verkliga verkligheten att göra. Ber om ursäkt att det är långt.
Citat:
Blev tillfrågad att skriva en replik på en tidigare debattartikel där vi fick lära oss att Sverige var ett av de mest strukturella rasistiska länderna där ute och att vi raskt måste vidta kraftiga åtgärder mot detta. Betalda av skattepengar, såklart.
Låt mig bidra med en liten anekdot. Någonstans runt 2016 blev jag intervuad av Sveriges radio. Mot intervjuns slut kom vi in på Sveriges roll i slaveriet, och innan jag han hejda henne började intervjuaren tala om allt det ouppklarade arv slaveriet satt i Sverige. Jag, som afrikan, borde väl känna mig ganska obekväm, med allt detta ouppklarade slaveri-arv som fortfarande hänger kvar i Sverige som en miasma, eller?
Problemet är väl att även om det är sant att min far var från Uganda, så kom han till Sverige *från Uganda*. Blir man såld som slav till Amerika så hamnar man... i Amerika! Hamnar man inte där, då är det nog för att man inte är en slav. Det är svårt att plocka bomull på distans, nämligen.
Det finns dock en ytterligare knorr. Farsgubben tillhörde folkgruppen Baganda, vilket tillhör gruppen Bantufolk. I denna grupp hittar vi även folk som Zulu, Xhosa, Kikuyu, och många andra. En hel del av dessa folk var mycket krigiska, och extremt jobbiga att ha som grannar. Deras kontakt med slavhandeln var framförallt som försäljare av slavar, då förlorare i krig i Afrika - precis som i det gamla Grekland - kunde förvänta sig slaveri som straff för att de stod på fel sida. Baganda var ett av de bantufolk som tyckte krig var ganska festligt. De var bra på att vinna krig, och dåliga på att förlora dem. De tyckte helt enkelt var mycket roligare att vara förövare än att vara offer, ett perspektiv det nog ligger en hel del sanning i.
Självklart är all sådan här historia överkurs i ett land som Sverige. Men det jag har insett över tid är att den som påpekar att det kanske inte direkt är passande för en ättling till någon fattig svensk potatisbonde att be om ursäkt för triangelhandeln och slaveri till en ättling till en av Afrikas mer framgångsrika grupp imperialister, inte bidrar med någon sorts förbättring, utan bara är en sabotör. Spelar ingen roll om farsan är Baganda eller Zulu eller Xhosa eller en hottentott, eller för all del en av pygmeérna utanför fantomengrottan, hans funktion är att vara en "symbol". Någon som behöver "hjälp". Hjälp som går ut på att narcissistiska, progressiva svenskar ska pressa vanligt hårt arbetande folk på pengar, för att sedan leverera lektioner i om hur dessa hårt arbetande människor är roten till allt ont.
Det som pågår idag är mycket, mycket sällan någon sorts kamp mellan "svenskar" på ena sidan och, säg, "afrosvenskar" på andra sidan. Den stora konflikten i Sverige, det som verkligen polariserar, den handlar inte om ursprung, efternamn, eller hudfärg. Den kamp som pågår är en kamp inom gruppen "svenskar", där de som slåss är en grupp självgoda guruer och ekonomiska parasiter som allt som oftast hatar och föraktar det vanliga folk de parasiterar på: "lantisarna", "bilåkarna", "rasisterna".
I den konflikten vet jag, tack och lov, exakt på vilken sida jag själv tänker stå. Med folket, mot eliten.
Malcom Kyeyune bidrar med en anekdot från media-verkligheten, som kanske inte har så mycket med den verkliga verkligheten att göra. Ber om ursäkt att det är långt.
Motsatsen i dessa två inlägg visar tydligt vad mediakriget handlar om i slutändan, tycker jag:
Fast om man som "gigant" skriver hyfsat konstruktiva saker, och argumenterar utifrån en egen ståndpunkt, är det ändå mer diskussionsfrämjande än att konstant obstruera med eviga frågor eller rent dravel.
Ingen bryr sig längre. Refugees Welcome är bara sååå 2015.
Mediakriget om mångkulturen tycks mest handla om vem som skriker högst och verklighetsfrånvänd retorik. INTE om det som faktiskt händer. Jag uppfattar att ”mediakriget” bedrivs för sin egen skull. Det är hyfsat tragiskt och patetiskt. Ett ”krig” för människor med skrivklåda och bekräftelsebehov. Eller har jag missuppfattat något?
Jag tror du har, om inte missuppfattat så i alla fall missat att det till stor del handlar om samtidsbedrövade människor som söker sin flock och som trevar efter en Ariadnetåt som kanske, kanske kan leda ut ur labyrinten och undan den på människooffer omättlige Minotaurus. Ibland träffas det rätt i vad som är på gång och vad som faktiskt händer, ibland trampas det vatten och tuggas teser, emellanåt bjuds på storartad underhållning, andra gånger tröttsamt gnäll. Ingen är ett ofelbart orakel. Jag kan inte se något problem med detta, och den ointresserade kan ju alltid ta sig för något annat än att hänga här. Var och en blir salig på sin fason. Gott så.
Expressens Torbjörn Nilsson skriver om Tobias Billström och gör som vanligt bra ifrån sig. Texten handlar om den bespottade "gränsvaktsteckningen" som ju mött sådant enormt motstånd och avsky bland de troende. I själva verket är teckningen från 2014 och tecknades som illustration till invandringsinställningen från Billström vid då rådande tidpunkt. Vilken var något mer "generös" än vad M på grund av verklighet och opinionssiffror idag kan tillåta sig vara.
Citat:
Det konstiga var bilden.
Inte bara det att den föreställde en Tobias Billström som faktiskt släppte in bilar över gränsen under sina jättelika ben, men sammanhanget. Illustrationen tecknades av*Graham Samuels, ursprungligen för ett reportage i tidningen Vi i september 2014. Reportern*Cecilia Garme*frågade då om Tobias Billström kunde sätta en gräns hur många flyktingar Sverige kan ta emot.
- Jag svarar att Sverige alltid har haft och alltid ska ha ett asylsystem som innebär att vi erbjuder skydd till dem som behöver, sa Billström.
Han höll fast vid den politiska linje han själv skapat. Han beskrev heroiskt hur han och miljöpartisten*Mikaela Valtersson*en snöig dag 2010 gjort upp om ytterligare liberalisering av migrationspolitiken. Det var, sa han, hans bästa minne från ministeråren.
Intervjun var inget misstag. Han gav ett likadant besked till Norrländska Socialdemokraten vid samma tidpunkt.
Så uttryckte sig Tobias Billström ett år efter volymdebatten och ett år före flyktingkrisen. Den där hjälteberättelsen om martyren som led under*Fredrik Reinfeldts*ondskefulla styre smulas sönder framför ens ögon när man läser texten.
Tobias Billström varken hade eller fick rätt om migrationen.
Han ändrade åsikt, som så många andra.
Bilden han postade avslöjade myten.
Enoch Thulin har några käpphästar som han sannolikt aldrig kommer att överge. En av dessa är "Lita aldrig på en Moderat". Jag kan inte annat än att instämma!
Malcom Kyeyune bidrar med en anekdot från media-verkligheten, som kanske inte har så mycket med den verkliga verkligheten att göra. Ber om ursäkt att det är långt.
Kyeyunes stora styrka är att han faktiskt har något intressant att förmedla.
Jag antar att han kallade khoisan med flera för "pygméer" för att vara lite busig och anti-pk? Lite som att säga neger i Uppsala... Funkar inte för honom, ingen skulle bry sig om han sa neger.
Hårt att vara rasifierad - ingen bryr sig om man säger neger.
Citat:
Ursprungligen postat av Selmer
Jag skulle vilja hävda motsatsen. Det är svensk media och svensk publik som är föremål för den nuvarande skärmytslingen i mediakriget, trots att det förs långt borta. När Åkesson åker till Grekland och delar ut flygblad gör han det med ett kamerateam bakom sig. Flygbladen är skrivna på engelska och ämnade för svenska ögon. "Titta vad handlingskraftiga vi är!" vill de påskina.
Engelskan var lite svengelska, så svenska ögon är helt klart mottagare. Var förresten i Turkiet.
__________________
Senast redigerad av GreffueAnthonius 2020-03-05 kl. 22:06.
Det här med ord, verklighetsflykt och verklighetsförankring, teser och visioner, konkret kontra abstrakt har ju varit återkommande teman i tråden även den senaste tiden. Tove Lifvendahl har skrivit en ledare i SvD som jag varken läst eller kan ta del av, p.g.a. betalvägg, där hon tycks flumma ut ordentligt i funderingar om att avskaffa demokratin, inrätta kolonier och andra spejsade grejer, för att till sist landa i "slutsatsen" att vi i Sverige "behöver förmå oss att formulera nya frågor, eftersom vi sitter ohjälpligt och modlöst fast i de gamla". Det handlar om att till varje pris säkerställa att Sverige kan absorbera (!) nya migranter i aldrig sinande ström. Well, befolkningsminskning och återvandring kommer med andra ord inte på fråga, ty Tove är nyliberal.
Det är även Patrik Engellau, och han har som tur är (för oss som fimpat SvD för länge sen) kommenterat Lifvendahls ledare på temat invandringschocken 2020.
Citat:
Av hjärtegodhet och omtanke om människor som akut upplever att de omedelbart måste förflytta sig vill Tove inte skydda Sveriges och det övriga Europas gränser utan föredrar att i stället formulera nya frågor. Det är de godas och bortskämdas lyx att låta bli att lösa överhängande problem i hopp om att någon räddande tulipanaros ska uppenbaras eller att Förenta Staternas flotta ska komma stävande vid horisonten till vår undsättning.
Förlåt att jag säger det men sådant tänkande vilseleder. Tyvärr är det utbrett i Sverige eftersom alla förväntar sig att det existerar en enkel lösning som för det mesta förkroppsligas av staten som alltid träder in när någon har det jobbigt.
Annars är det bland kommentarerna de riktiga stjärnorna återfinns. Se t.ex. den från 5 mars 2020, kl. 12.23. Det här är väldigt bra:
I nära kontakt med verkligheten fungerar orden som hjälpmedel. Men i allt högre grad används de för att bygga egna världar. Västvärldens intelligentia är ett mässande och mästrande prästerskap. Ordmagi och önsketänkande ersätter handlingar i en handfast verklighet. Det kollektiva pratandet är oupphörliga ritualhandlingar. På ett omedvetet plan är de flesta svenskar ordtroende. De upplever att pratandet förändrar verkligheten, trollar bort motsättningar och illgärningar. Gärningarna görs inte ogjorda, men pratet kastar ett försonande ljus över dem. Det drar in gärningsman, offer och pratare i samma virtuella bubbla, där alla har lika värde och olikheter och konflikter utjämnas och försvinner.
Det här med ord, verklighetsflykt och verklighetsförankring, teser och visioner, konkret kontra abstrakt har ju varit återkommande teman i tråden även den senaste tiden.
Annars är det bland kommentarerna de riktiga stjärnorna återfinns. Se t.ex. den från 5 mars 2020, kl. 12.23. Det här är väldigt bra:
I nära kontakt med verkligheten fungerar orden som hjälpmedel. Men i allt högre grad används de för att bygga egna världar. Västvärldens intelligentia är ett mässande och mästrande prästerskap. Ordmagi och önsketänkande ersätter handlingar i en handfast verklighet. Det kollektiva pratandet är oupphörliga ritualhandlingar. På ett omedvetet plan är de flesta svenskar ordtroende. De upplever att pratandet förändrar verkligheten, trollar bort motsättningar och illgärningar. Gärningarna görs inte ogjorda, men pratet kastar ett försonande ljus över dem. Det drar in gärningsman, offer och pratare i samma virtuella bubbla, där alla har lika värde och olikheter och konflikter utjämnas och försvinner.
Ordmagi, prat och önsketänkande är konsistent med tanken att vi just nu befinner oss i nån sorts kollapstillstånd för det svenska oljetrasslet i den globalistiska idéverkstaden. I boken "The Logic of Failure" kallade Dietrich Dorner det för "vertical flight"
Citat:
Or we may resort to “vertical flight,” kicking ourselves free of recalcitrant reality altogether and constructing a more cooperative image of that reality. Operating solely within our own minds, we no longer have to deal with reality but only with what e we happen to think about it. We are free to concoct plans and strategies any way we like. The only thing we have to avoid at all cost is reestablishing contact with reality.
Tove Lifvendahl med många andra inom media upplever nu akut att de inte kan vara kvar på den plats de befinner sig utan omedelbart måste förflytta sig.
Vertikalt uppåt.
__________________
Senast redigerad av GreffueAnthonius 2020-03-05 kl. 22:44.
Det handlar om att till varje pris säkerställa att Sverige kan absorbera (!) nya migranter i aldrig sinande ström. Well, befolkningsminskning och återvandring kommer med andra ord inte på fråga, ty Tove är nyliberal.
Det är såhär, att det gamla etablisemanget, både det politiska och ekonomiska är efterblivet. Lite som att musikindustrin och filmindustrin såg efterblivna ut i rättsfallen med The Pirate Bay och Napster. Det handlar om att klamra sig fast vid modeller man förstår. Så när världen kommer på "Spotify" agerar musikindustrin protektionistiskt för att skydda sina revenue-streams. Likaså är det ekonomiska etablisemanget efterblivet för att man tänker på tillväxt i form av befolkningstillväxt. Öka antalet konsumenter. Det är 1800-talets modell.
Jag tycker det är dax att etablera en ny svensk berättelse om en svensk framgångssaga, den svenska modellen där vi kan driva tillväxt genom industriförädling istället för befolkningstillväxt. Sverige klarar tillväxten ändå - genom företag i världsklass; du nämnde själv häromdagen företag likt Koenigsegg och andra. Dom driver svensk tillväxt och konkurrenskraft utan behovet av befolkningstillväxt av ointegrerbara invandrare som ändå bara blir en nettokostnad eftersom ingen av dom kan något.
Vi såg för några månader sen när han Scaniachefen sa att många inte kan jobba i svensk industri för att det är för avancerade jobb. Det fick han en hel hink med skit för, trots att det är sant.
Etablera en ny "svensk modell" där vi driver tillväxt med industriförädling och högt förädlade revenue-streams. På så sätt kan vi bryta "befolkningstillväxt är nödvändigt för tillväxt"-svärdet ur händerna på nyliberala lallare. "Befolkningstillväxt = Tillväxt" är 1800-tal. Att ha en industri och företag som är högt upp i kedjan när det gäller att skapa högförädlade produkter och tjänster gör lilla Sverige konkurrenskraftigt globalt.
Jag har tjatat om det här förrut - men det tål att sägas igen. Att ha ett inhemskt migrationsindustriellt komplex driver ingen tillväxt, utan är och förblir alltid en nettokostnad för samhället.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
