Citat:
Ursprungligen postat av
Runningonempty
Får man bjuda på lite identitetspolitisk analys från en rasifierad kulturskribent på Expressen? Endast en kulturskribent kan göra en felanalys av den magnitud så som nedan visas.
Jo det stämmer ju att det sker och har skett en upplösning av Alliansen och att C och L surrat fast sig vid den S-märkta masten. Och ja det stämmer att en "konservativ" falang håller på att ta form (med reservation för att det är Tuffe Uffe som skulle vara garanten härför). Och till sist så stämmer det att vänstern har haft ett uppsving för sin "goda" identitetspolitik (läs vithetshat) under några år. Men själva grundpremissen känns helt fel i analysen.
I ingen särskild ordning.
Den "höger" som hänvisas till var aldrig en höger på riktigt. Den var en globalistextremistisk sörja, för att parafrasera Bildt.
Den "goda" identitetspolitiken från vänstern var alltid designad utifrån konceptet att "någon annan" skulle stå för fiolerna. Genuspedagoger, HBTQ- certifierare och allsköns värdegrundsimplementerare kan liksom bara finnas till på skattebetalarens (alternativt arbetsgivarens) bekostnad. Av egen kraft förmår de ingenting.
Till sist. Liknelsen vid att "högern splittras" som jämförelse till vänsterimploderingar i småfalanger om vem som är "mest" eller "bäst" feminist, kommunist, anti-rasist, pigmenterad, rasifierad, vem som har störst och viktigast tolkningsföreträde och dylikt, vilar på en genomfalsk grund.
Man kan "välja" att vara massa saker. Malena Ernman , som exempel, valde att under en period vara en fyrbåk FÖR massinvandring och MOT SD. Hipp som happ svängde hon över en natt och "valde" att istället bli klimatalarmist. Detta står henne fritt att göra. Jag själv kan välja att byta fotbollsklubb eller politiskt parti. Men hur i hela fridens namn "väljer man bort" den enda markör man föds med och sedermera dör med, sin etnicitet? Den dag då den identitetspolitiska diskussionen baserad på etnicitet "fallit i glömska" kommer jag i så fall ha varit begraven sedan långt tillbaka. Tillsammans med någon annan trådskribent vars namn börjar på O.
https://www.expressen.se/kultur/ide/...te-for-alltid/
Centralt är, som jag ser det, att ingen höger i riksdagen bedriver identitetspolitik i dagsläget. Den höger skribenten refererar till, som "splittrats" i två falanger, är ungefär lika med Alliansen. Det var en pervers, ohelig allians med enda syfte att bryta den socialdemokratiska hegemonin. En "globalextremistisk sörja", som sagt. Det KD, M och SD eftersträvar är någon form av balans. Inget av dessa partier talar om svenskhet som något unikt. Att det är så kan man givetvis ha åsikter om, men så är det. Enligt M och KD är "frihet att leva sitt liv som man vill" mest svenskt, och vad SD tycker är det ingen som riktigt vet. För dessa tre partier är målet hur som helst ordning och reda för alla som bor i Sverige, oavsett etnicitet, bara man beter sig.
Vänstern, å andra sidan, har inte drivit någon konsekvent linje, bortsett från klassperspektiv och allmän normkritik. Idén är väl att försöka samla alla Sveriges invandrare bakom paroller som blivit över från en annan tid med markanta klasskillnader. Att inte alla invandrare känner igen sig, eller vill ha med socialister att göra, eller tycker sig ha något gemensamt i opposition mot ett svenskt, förtryckande majoritetssamhälle, det är rätt självklart. Att klumpa samman "rasifierade" på detta sätt är inte identitetspolitiskt gångbart. De enda som kan driva identitetspolitik med den äran är de olika folkgrupper som besitter en egen, unik identitet. De har de flesta inte gjort. Judar och kurder är två undantag.
Sedan har handikappade, sexuellt avvikande och andra fått finna sig i att vänstern buntar samman även dem, sin (vänsterns) vana trogen. Det finns alltså inget att växa ifrån. Sin etnicitet blir man inte omedveten om, och själv tror jag att etnisk identitetspolitik är något som kommer. Finns inte i riksdagen än.
