Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ja absolut det är oundvikligt. Dom som vågar tänka själv har givetvis förstått detta för länge sedan. Dom s.k "dumma bönderna" har alltid tagit bladet ur mun och har vågat yttra detta på ett kanske mindre smickrande och intelligent sätt men även de mer bildade och intellektuella vet innerst inne om detta självklara faktum, man vågar bara inte prata om det. Det är brännhett.

För oss som sedan länge varit redpillade angående IQ frågan så är det oerhört frustrerande att höra allt prat om integrationsåtgärder. Du kan pumpa in joakim von anka volymer på integration utan att det gör någon skillnad. Vissa saker är konstanter, kineser blir inte längre bara för att man ger dom basketplaner, om man säger så.

Så vad göra? Well, låta moder natur sköta sitt och poppa popcorn medans mångkulturisterna sliter sina gråa hår. Men jag hade gärna sett en svensk opinionsbildare ta upp iq frågan, eller varför inte AFS eller någon modig själ från SD? Vi är nog inte riktigt där än, men snart så går det nog inte att ducka längre. Alla andra förklaringsmodeller är uttömda och någon måste ta mod till sig att säga som det är. Men då måste det ske på ett akademiskt vis. Det räcker ju inte att bara säga att negrer är ointelligenta. David Eberhard kanske kan kasta första stenen? Om han inte redan gjort det i något sammanhang

Detta är ju den självklara utvecklingen av identitetspolitiken, det kunde inte gå på något annat vis.
Ut. Nu.

Jag är en aning skeptisk till att denna fråga (någonsin) kommer att komma upp.

"Så vad göra?" -- För det första så kommer alla som håller på med utbildning eller någon annan så kallad social vetenskap alltid att förneka något som har med medfödd intelligens att göra. Detta av naturliga skäl, de kommer att säga att deras fält, må det vara pedagogik, sociologi eller något annat har alla verktyg för att lösa alla problem. Detta tas på allvar eftersom de är "experter". Konstigt nog så är det ingen som tar en rörmokare på allvar om han skulle säga att alla problem kan lösas med rörmokeri... trots att det är samma sak: att insistera på att ens eget fält kan lösa allt.

För det andra så är det lite elakt, lite nedlåtande, att säga sådana saker oavsett även om man egentligen tycker att de stämmer. Det går inte riktigt hem i stugorna.

För det tredje så finns det hundratals människor som bokstavligen livnär sig på att ropa på "diskriminering!".

Jag tror alltså inte att det kommer att komma ut i offentligheten, hur det blir i praktiken kan vara en annan femma.

Här tror jag att du har fel. Självfallet finns ett betydande motstånd bland de som investerat i egalitetsreligionen. Problemet för dessa är att allt fler avhopp ses från sådana som har uppfostrats i den progressiva kulten (Haidt, Pinker, Peterson, Reich osv) och flera av dessa har själva inhämtat de biologiska bevis som övertygat dem om att tabula rasa är oförenligt med människans mångfald. Dessa försöker retirera till ett mellanläge där man erkänner en viss ärftlighet men att den inte bör betonas. Självklart får de klä skott, men inte från kunniga i sina fält. T ex vägrade NY Times publicera en diatrib mot Reich undertecknad av 60 ”akademiker” (få med kompetens inom genetik) vilken istället fick prånglas ut på Buzzfeed.

Sen är det såklart så som Cochran säger, att Tacitus och Mark Twain inte behövde genexpressionsanalyser för att veta att germaner var längre än romare eller att judar är smarta.

Men nu finns dessa analyser, och liksom Putnams mångkulturanalys, innebär det att intelligenta och hederliga människor inte längre kan eller vill förneka verkligheten. Så detta kommer att bli ett växande debattområde.

http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0009/26/ran.html

26e september år 2000:

"I går berättade vi om offren för tonårsrånen. I dag granskar vi gärningsmännen.
Mellan 75 och 80 procent har invand-rarbakgrund, uppger polisen. Det finns det ingen anledning att förtiga."



https://www.dn.se/nyheter/sverige/in...nskar-med-ran/

25e mars år 2006:

"Invandrare "krigar" mot svenskar med rån"


Jag minns flera liknande texter eller rubriker från den här svunna tiden, början av 2000talet.
På 90talet läste jag aldrig nyheter i den utsträckningen så jag kom inte i kontakt med ämnena migration/integration på det sättet, därav vill jag inte yttra mig om den tiden.

Det måste hänt något efter den här tiden?
Var det vid något av valen, t.ex 2006 eller 2010?

Mycket var på tok för PK i början av 2000talet också, men vissa spår av undantag från verklighetsföraktet kunde skymtas.
Å andra sidan kanske det varit värre under 60, 70, 80, 90 talen? Vet någon här något om det?

Var det tillgången till twitterdrev, SD s valframgångar eller något annat som var huvudskälet till paradigmskiftet? För jag minns det som att efter valet 2010 framtill hösten 2015 hade PK-etablissemanget sin "stormaktstid". Därefter har samhällsdebattens tillfrisknande börjat även om det ständigt är en process och jag inte vet vart allt detta landar.

Minns också att debatten var aningen mer nyanserad tidigt 2000-tal. Hängde visserligen inte med så mycket på den tiden, var ju inte så gammal. Men minns att folk diskuterade invandringen mycket mer nyanserat utan att bli osams för det. Även om folk inte alltid var överens. Kan det varit under valkampanjen 2006 när man märkte att SD började nosa på riksdagsplats och ta mandat i ganska många kommuner?
Minns lite liknande saker med lärare. Även där fanns det de som, även om de inte uttalade sig negativt om invandring, uttryckte sig lite smånationalistiskt (tala om hur viktigt det är att inte kända svenska nationalsången eller flaggan t.ex.). Var på mellanstadiet man först kom i kontakt med lärare som uttalade sig feministiskt, i början främst unga lärare, men under högstadiet började man se dessa tendenser även bland lite äldre lärare.

När SD kom in i riksdagen blev det på mycket värre vad jag minns. Det blev allt mer PK, som du säger. Peaken var väl 2014-15.

Expressen hade denna löpsedel tidigt 90-tal: https://petterssonorg.files.wordpres...10-28_0740.png

Mycket som hände där vid 2010-2011 såväl nationellt som internationellt. Arabiska våren där 2010 som fick mycket utrymme i media, sen SD:s valframgångar på hemmaplan, sen kriget i Syrien 2011, "flyktingkrisen" strax efteråt osv., allting skapade ett monster som spred sig över hela västvärlden och inte minst i Sverige.

Eftersom jag är så anglosaxiskt insnöad hittar jag mest där jag står. Men denna text publicerades nyss i Wall Street Journal och den är mycket intressant för den ifrågasätter hela upplysningsidealet (och därmed liberalismen-marxismen-progressivismen) och torde falla dig i smaken. Det är en viktig signal. Jag lyckades hitta den utom betalvägg:

A lot of people are selling Enlightenment these days. After the Brexit vote and the election of President Trump, David Brooks published a paean to the “Enlightenment project,” declaring it under attack and calling on readers to “rise up” and save it. Commentary magazine sent me a letter asking for a donation to provide readers “with the enlightenment we all so desperately crave.” And now there’s Steven Pinker’s impressive new book, “Enlightenment Now,” which may be the definitive statement of the neo-Enlightenment movement that is fighting the tide of nationalist thinking in America, Britain and beyond.

Do we all crave enlightenment? I don’t. I like and respect Mr. Pinker, Mr. Brooks and others in their camp. But Enlightenment philosophy didn’t achieve a fraction of the good they claim, and it has done much harm.

Boosters of the Enlightenment make an attractive case. Science, medicine, free political institutions, the market economy—these things have dramatically improved our lives. They are all, Mr. Pinker writes, the result of “a process set in motion by the Enlightenment in the late 18th century,” when philosophers “replaced dogma, tradition and authority with reason, debate and institutions of truth-seeking.” Mr. Brooks concurs, assuring his readers that “the Enlightenment project gave us the modern world.” So give thanks for “thinkers like John Locke and Immanuel Kant who argued that people should stop deferring blindly to authority” and instead “think things through from the ground up.”

As Mr. Pinker sums it up: “Progress is a gift of the ideals of the Enlightenment, and will continue to the extent that we rededicate ourselves to those ideals.”

Very little of this is true. Consider the claim that the U.S. Constitution was a product of Enlightenment thought, derived by throwing out the political traditions of the past and applying unfettered human reason. Disproving this idea requires only reading earlier writers on the English constitution. The widely circulated 15th-century treatise “In Praise of the Laws of England,” written by the jurist John Fortescue, clearly explains due process and the theory now called “checks and balances.” The English constitution, Fortescue wrote, establishes personal liberty and economic prosperity by shielding the individual and his property from the government. The protections that appear in the U.S. Bill of Rights were mostly set down in the 1600s by those drafting England’s constitutional documents—men such as John Selden, Edward Hyde and Matthew Hale.

These statesmen and philosophers articulated the principles of modern Anglo-American constitutionalism centuries before the U.S. was created. Yet they were not Enlightenment men. They were religious, English nationalists and political conservatives. They were familiar with the claim that unfettered reason should remake society, but they rejected it in favor of developing a traditional constitution that had proved itself.

[...]

I think of these moderate, skeptical words frequently these days, as I follow the political and cultural transformation of the English-speaking world. American and British elites, once committed to a blend of tradition and skepticism, now clamor for Enlightenment. They insist that they have attained universal certainties. They display contempt worthy of Kant himself toward those who decline to embrace their dogmas—branding them “unenlightened,” “immature,” “illiberal,” “backward-looking,” “deplorable” and worse.

If these elites still had access to common sense, they wouldn’t talk this way. Enlightenment overconfidence has gone badly wrong often enough to warrant serious doubts about claims made in the name of reason—just as doubt is valuable in approaching other systems of dogma. Such doubts would counsel toleration for different ways of thinking. National and religious institutions may not fit with the Enlightenment, but they may have important things to teach us nonetheless.

The most important political truth of our generation may be this: You can’t have both Enlightenment and skepticism. You have to choose.

Mr. Hazony is author of “The Virtue of Nationalism,”

https://outline.com/xVWmrj

Tillägg: författaren är inte anglosaxisk alls utan bor och verkar i det land som tveklöst är ett av de mest nationalistiska:

http://www.yoramhazony.org/about/

(Ignorera Nix-registrets rekommendationer är mitt råd)

Ordet "upplyst" och "upplysning" förekommer ganska ofta i media i politiska sammanhang. Det är bara att göra en google-news sökning på det så framgår det tydligt. Jämförelsen, eller likställelsen, med prästerskap är adekvat. Allt detta i sig indikerar att prat om konspirationer inte hjälper oss att förstå världen eller samhället bättre.

Nu tänkte jag inte så mycket på inhemsk media, utan mer på media av typen MSNs startsida som konstant har haft 1-2 negativa nyheter om Trump sedan valet. Det har rört hur hans fru har rört sig, utrikespolitik, vem han inte skakat hand med etc. Men varje dag nya negativa nålstick och hammarslag omväxlande. Nu har den typen av "nyheter" plötsligt försvunnit.

Att Expressen skriver negativt om ett redan fattat beslut i USA ser jag inte som bevis vare sig för eller emot en sionistisk agenda.

Ser dock väldigt få röster som reser självklara frågor kring gasattacker i Syrien. Redan dagen efter en skakig film från en mobilkamera med söta barn som uppgavs ha blivit utsatta för en gasattack så verkar alla vara på det klara över att bombningen verkligen inträffat och att Assad och Putin låg bakom.

Jag sitter i Sverige och kan ju inte avgöra vad som inträffat eller inte inträffat i Syrien, men det verkar som om vi ser upptakten till en fortsatt destabilisering av Syrien. Där ser vi en negativ effekt av synkronmedia.

Problemet med upplysningen var ju att den följdes av jakobinerna.

Problemet för oss här i Sverige är ju att omkullkastandet av den svenska kristna tron följdes av en sekulär religion baserad på en universiellt omfattande värdegrund som bara vi svenskar antas omfatta.

Jag tror att amerikanska medier kommer att fortsätta kampanja precis som vanligt. Uppehållet, om något, är temporärt. Kom ihåg att vi hade ungefär samma situation gällande Syrien för ett år sedan.

Ett undantag från synkronmedia är Tucker Carlson på Fox News: https://www.youtube.com/watch?v=V-yba3R6IBY

Personligen tycker jag att synkronmedia är ett något missvisande uttryck. Nästan alla i etablissemanget tycker likadant, att etablissemangsmedia då är synkron är inte särskilt underligt. Hur det går för Assad bryr jag mig inte om det minsta om -- ska sägas.