Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Nu har alltså två av våra grannländer gett alibi att fundera på återvandring. Notera, reflektera på ledarplats över om det möjligen kan vara så att hela den komplexa gråskalan av samhällsutmaningar som följt i invandringens spår, kan lösas med ett binärt alexanderhugg. Hur lyckas integrera en somalisk tiobarnsfamilj i släktled efter släktled? har ett zenbuddhistiskt enkelt, rent svar. Insikten, uppenbarelsen att det är ett problem som bara får en lösning om man justerar frågan:

Varför försöka integrera en somalisk tiobarnsfamilj i Sverige?

Varför se en global utmaning lokalt? Varför ha en nationell, insulär, kolonial blick på människors och platsers potential och resursers spenderande och maximerande.

Hur jävla dåliga, vansläktade liberaler tål Sverige? Hur rasistiska miljövänner? Hur trångbröstat nationalistiska socialister?

Sämst av alla är G-P:s marginalantecknande, äppelkindade badankor.

Hav tröst, deras tid är snart över spår Henrik Sundström i denna krönika på Ledarsidorna.se.

https://ledarsidorna.se/2019/02/den-...ens-svanesang/

Man kan ju se en stor del av hela migrationsdelbatten och medias krig mot svenskarna genom denna prisma. Alltså frågan om det över huvud taget är möjligt att återsända menaiter till deras hemländer. Min uppfattning är att den frågan har bäring både på det frivilliga återvändandet och repatrieringen.

Man kan ju ställa upp det hypotetiska exemplet att Socialdemokraterna gör det övervägandet att det kanske vore bra att sända tillbaka t.ex. grova återfallsbrottslingar till Somalia eftersom det skulle bespara statskassan en hel del kostnader och svenskarna en hel del framtida besvär och lidande. Svenskarna skulle kanske till och med bli mer lugna till sinnes om en del grova återfallsbrottslingar som annars skulle återkomma i löpsedlar eller Samnytts spalter sändes hem. Det skulle kanske minska den ovilja som en ökande andel av den svenska befolkningen känner mot ett folk som somalier?

Men det kommer inte att hända så länge Socialdemokraterna sitter i beslutande ställning vid maktens spakar. Och orsaken till det är att det övergripande narrativet om att svenskarna för evigt är ansvariga för varje liten somalisk syndare till varje pris måste behållas.

Varje somalier som åtevänder hem till Somalia eller Puntland innebär en potentiell krackelering på det narrativ som till varje pris måste behållas helt intakt. Varje röstberättigad menait är Sveriges ansvar och de kan inte åka hem. Varken med tvång eller frivilligt med bidrag. De måste stanna i Sverige.

Om svenskarna märker att det går bra att endast ett litet antal somalier återvänder hem så kanske aptiten växer när de inser att somalierna mår ganska bra hemma och att de kanske alla ska återvända hem. Narrativet om den vite mannens börda måste alltså hållas intakt.

Sverige är demografiskt och moraliskt värre ute än alla övriga länder i Västeuropa, förutom Frankrike, men där ser vi en folklig resning.

Jag är i grunden demokrat, men demokrati förutsätter ett demos. Mångkulturen ser tyvärr till att demos upplöses. Det är en kamp mot klockan: antingen får vi förbereda oss på den libanesiska situationen eller så kan det svenska folket bli herrar över sitt eget öde.

Denne irländare, John Waters, har reagerat på de uppropet från Lévy och de 30 intellektuella. Han är optimistisk:

The late French philosopher Jean Baudrillard once observed that, although each part of the American continent feels different from every other part, there is also a pervasive American essence. Europe is not like that. What became “The European Union” was never articulate about itself in cultural terms, but instead resorted to a language and logic of materialism and secular democracy, which writers and artists failed to plumb, bypass, or otherwise negotiate.

The bureaucratic nature of the E.U. has led it to treat culture as irrelevant and non-essential, soul as some residual anachronism, identity as a problem, and faith as something to be “tolerated” at best. In the absence of a cultural and spiritual vision, economics became everything and, inevitably, nothing. In its headlong dash to fulfill its aims in that idiom, the E.U. destroyed the European peoples’ hopes and finally demanded that they lie down and die.

What the thirty intellectuals call “Europe” was never a convincing replacement for the nation-states of the eponymous continent. Nothing made this clearer than the failure of the post-1960s arts establishment to create an art or literature that might serve to unify the nations of Europe into a common home. Now the intellectuals seek to cover their tracks.

It will take more than moral blackmail or virtue-signaling to put things back together again. A revolution is happening across the free world. It is not a revolution of the “Right,” “alt-right,” or “far right,” but a revolution from the concrete center, from the places where working people live and work to build, fix, paint, and clean the world as their antecedents did for thousands of years. It is fundamentally a reaction against lies, intimidation, official stupidity, and political correctness. It is already sweeping Italy, Spain, Germany, France, Sweden, and the countries of the Eastern bloc. It is at the back of Brexit and Donald Trump. It may not be an “intellectual’ movement, but it is a movement rooted in a deep and ancient intelligence—the intelligence of the human heart—which has beat for several thousand years at the center of the greatest civilization the world has ever seen.

The people of the West are stirring in their slumber. Yes, Europe is coming apart at the seams, but not in the ways the E.U. intellectuals divine. What they call “the bonfire of our freedoms” has already happened, and the people who make and fix things are building a new Europe in the ashes of the old.

https://www.firstthings.com/web-excl...st-is-stirring

Aptiten kommer öka med ätandet av kostnader och problem. Och det som förut inte kunde uttalas högt, kommer säga sig självt.

Det är det som är så bedrövligt med G-P-liberalerna: Man kan ge turkiska och rasifierade dystopiker plattform att skissera generationers försörjningsbörda för ett miljonhövdat bidragsproletariat och/eller fullständig samhällskollaps. Men en nyktert komparativ analys mellan Sverige och lågkostnadsländer vad gäller priset för utanförskap, undflyr tankeförmågan.

Det undflyr inte tankeförmågan. Det undflyr agendan. Men som tur är kommer EU att få ett mer nationalistiskt parlament, och Danmark har lessnat på integration. Det kommer bara ta två mandatperioder till tills dess att GP vaknar. Vi andra vaknar mycket tidigare eller har redan vaknat

Vi får hoppas det Oyto, men den stora berättelsen, narrativet, i det socialdemokratiska Sverige ligger ännu så länge orubbligt fast. De kan inte åka hem. Varje somalier som en gång passerat Sveriges gräns måste vara kvar. Sverige är som Hotel California som man kan checka ut från men aldrig tillåts lämna.

Men du berör en aspekt av mediakriget mot svenskarna som det kan finnas anledning att analysera närmare. Varför det inte finns några svenskar i den offentliga debatten som tillåts ta mer radikala ståndpunkter.

Min hypotes kring frågan är att svenskarna möjligen fortfarande agerar som den germanska stam som de trots allt är. Dvs. att det faktiskt existerar en tribal instinkt som håller tillbaka svensken från att offentligt uttala även självklarheter som repatriering som den naturliga lösningen. Det förstärks ju i och för sig av att alla svenskar som tar en mer radikal ståndpunkt raskt förpassas utanför det offentliga samtalet. Men även det skulle ju kunna vara en funktion av en sådan tribal instinkt (vars upprätthållande främst upprätthålls och verkställs av stammens kvinnor).

Att Malcom K och Gür tillåts hysa lite mer uttryckliga betänkligheter kring det mångkulturella projektets lyckosamma genomförande skulle i sådant fall vara en funktion av att utstötningsmekanismerna inte fungerar på människor som inte räknas till den tribala enheten folket (även om jag räknar bägge två som svenskar- Malcom har ju t o m blodsrätt till Sverige).

Det vore intressant att höra vad trådens giganter har för synpunkt på denna aspekt av mediakriget mot svenskarna. Existerar det en intern tribal komponent som tvingar svensken till självcensur?

Jag hade gärna sett att s kunde gå i egenterapi och "släppa hörnflaggan", med utvecklingen du beskriver som följd. Men om man ser det från andra hållet skulle ett konsekvent tillbakasändande av kriminella till Somalia (varav en hel del i själva verket torde vara från Djibouti och Puntland), sannolikt få som främsta följd att klanerna glömde bort att slåss mot varandra när de fått en gemensam fiende i Sverige. Som har fräckheten att skicka tillbaka kompostpåsarna med fiskrens de själva lyckats bli av med!

Intressant fråga. En gles befolkning är naturligtvis mera konsensusinriktad, men Finland och Norge är lika glesbefolkade, och någon motsvarande självcensur verkar inte finnas där.

Skulderna har förstås en stor inverkan, och där är svenska hushåll betydligt mera skuldsatta än motsvarande i andra länder.

Vi hör sällan om de ”intersektionella” (en schattering inom post-marxismen) länge annat än i USA. Den intersektionella vänstern är idag en marginaliserad grupp. De satte sig upp mot liberalerna med deras israelkritik och kritik av nyliberalismen. Liberalerna stampade effektivt ut dem från deras finrum. Här om månaderna köptes självaste Massoud Kamali ut från Mittuniversitetet. Han hade tre år kvar till pensionen när han köptes ut för tre årslöner. Mattias Gardell fyller snart 60 och många andra närmar sig pensionen. Den yngre generationen är inte lika provocerande och många av dem har passande nog konverterat till liberalismen. Jag skall använda sociologen Catrin Lundström som exempel. Det är en av få sociologer som ägnar sig åt ”kritiska vithetsstudier”. Hon intervjuade en 46 rika svenska kvinnor i Singapore, Spanien, Storbritannien och USA. Självklart är dessa kvinnor ”medelklass” i hennes ögon men så är den här sortens akademiker funtade. Det lustiga i det här är detta;


Lundström möter på en massa rika kvinnor som sedan kommer hem till Sverige utan pension. Trots allt måste du bo i Sverige för att få pension och där med är de ”fattiga” om de nu väljer att skilja sig. För tio år sedan hade antagligen Lundström krävts omfattande radikala grepp men hon landar i slutsatsen att globalisering och (ny)liberalism är en realitet så det är bara att acceptera detta. Den enkla (och mest realistiska lösningen) är sambeskattning och en uppvärdering av arbete i hemmet men detta är något som konservativa förespråkar så därför är hon emot det.

Således, Lundström kan inte göra annat än att säga att det finns svenska kvinnor som flyttar med sin man utomlands och är hemmafruar och att de sedan inte får någon större pension när det kommer hem till Sverige och lever på sin man. Det är precis den här typen av nihilism som den liberala eliten vill se. Ingenting skall förändras.

Det jag finner lustigt i den här peer-review artikeln som intervjun i Vimmerby tidningen bygger på är att de här överklass kvinnorna inte alls har några problem med att vara hemma med barnen. Tvärtom tycker de om de system som finns i de flesta länder – dvs. ett system som kretsar kring familjen och inte individen (sambeskattning, där kvinnorna får en del av mannens pension, generösa underhållsstöd osv.) är ett bra system. Det är sådant som socialister och liberaler har plockat bort i Sverige men är helt naturligt i övriga världen. Dessa livsval kan Lundström inte accepter men hon kan inte drista några förändringar av det liberala systemet.

Peer Review artikeln
http://www.diva-portal.org/smash/get...FULLTEXT01.pdf

Liberalismen har idag gått ut som segrare i akademin. Nu för tiden sitter Paulina de los Reyes, Masoud Kamali, Tobias Hubinette, Mattias Gardell, Ulrika Dahl, Ylva Habel, Irene Molina, Edda Manga och Adrián Groglopo och klagar i deras Youtube-program ”Antirasistiska Akademin” över att de inte får vara med längre i politikens och akademins finrum.

https://www.youtube.com/watch?v=ViziIJNA5d4

Det verkar vara ett evigt klagande över ”nyliberalismen” och de borgerliga partierna. De är framförallt upprörda över Socialdemokraternas för att de inte får inte får så pengar till deras lekstuga. Det lustiga i det här är att de är så förljugna. Edda Manga är så pass förvirrad att hon argumenterar för lönedumpning samtidigt som hon är emot lönedumpning. Hon vet inte vilken fot hon skall stå på. Lönenivåerna för vita människor i USA och i Europa har fallit sedan 1970-talet. Detta kallar Manga för ”imaginär” och en ”upplevelse”.

De här aktivisterna tror att om du bara förbjuder folk att ”diskriminera” så kommer invandrare få jobb. Det är på den låga nivån som de resonerar. De är fullständiga analfabeter när det kommer till den mest grundläggande nationalekonomisk och statsvetenskaplig teori. Tobias Hübinette är egentligen den enda personen i den här rörelsen som vet vad han snackar om. Det är också därför han har mobbats ut av de andra och inte kommer få bli professor. Tobias Hübinette till skillnad från Edda Manga, vet att nationalismen kan både vara socialistisk och nyliberal. Oftast är nationalister relativt centristiska (oftast något till vänster) i sin ekonomiska politik vilket Hübinette känner till. Han vet också att mycket av deras policyförslag skulle gynna vita men missgynna icke-vita. Han som adopterad skulle naturligtvis inte drabbas vilket han är högst medveten om och gör ingen hemlighet av det. Edda Manga? Hon skulle antagligen sitta på båten hem.

Vidare är Hubinette medveten om att konservativa vill införa sådant som missgynnar kvinnors ekonomiska situation om de ställer sig utanför familjen samtidigt som han är medveten om att de som stannar kvar inom familjen får det bättre än det nuvarande individualiserade liberala systemet. Han har alltid varit medveten om detta och gör sällan en hemlighet av det.

En sådan som Tobias Hübinette har sällan uppskattat lögnen som politisk metod. En gång i tiden förespråkade han någon form av anarkism men sedan ett par år sparkar han mest in vänstern mest förljugna dörrar. Hübinette vet att det inte finns någon mening med att gå runt och hävda att kommunismen kommer att gynna självägande bönder när det inte gör det. Kommunism gynnar inte dem inte och det är bland annat därför människor är kommunister. Varför gå runt och hävda att invandring är ekonomiskt av det goda för etniska svenskar när det inte är det?

Varför ljuga om det? Detta är sådant som Edda Manga och hennes man inte fattar. Edda Manga (23:00) råkar dock försäga sig och hävdar i princip rakt ut att massinvandring kommer döda svenskens välstånd och svensken som folk och att detta måste göras. Intervjuaren bryter då in och börjar tala om att ”mänskliga rättigheter kanske skall gälla för alla”. Manga säger: ”De (de vita) är inte vårt problem”

https://www.youtube.com/watch?v=gi4DHiXc9YU

Skälet till varför de här ”intersektionella” inte får vara med i debatten längre beror på att de säger de mest hutlösa sakerna som gör väljare och konsumenterna fullkomligt vansinniga. Du kan inte ha sådana som Masoud Kamali, Edda Manga, Tobias Hübinette och alla de andra i städade rum. De är inte rumsrena därför får de inte vara med. Då är det mycket lättare med Catrin Lundström (som påminner om Jörgen Habermas). Habermas har länge kallat sig liberal och Lundström tänker inte förstöra sin karriär genom att gå runt och hävda att hon är socialist. Skall du göra karriär idag måste du vara liberal och är du inte det blir det ingen karriär. Detta vet alla som vet något om akademin.

Jag tycker egentligen inte synd om de här människorna i den här intersektionella rörelsen. De har inte visat någon som helst solidaritet med yttrandefriheten och den akademiska friheten. De har blockerat konservativa från karriärer. De hatar vita kristna män och kvinnor. Deras forskning är många gånger rent dravel. De utnyttjar sina positioner till att göra studenter, svenskar och Sverige illa samtidigt som de berikar sig själva ekonomiskt. De gör också hundratusentals invandrare illa. Jag kan dock känna sympati med en sådan som Tobias Hübinette. Han provocerar mig till vansinne men han är på sätt och viss en hederlig politisk motståndare. Hübinette är en socialistisk identitetspolitiker och jag är en konservativ identitetspolitiker. Jag förstår hans utgångspunkt och han skulle förstå min.

Nu var det ett hypotetiskt exempel som ställdes upp. Min uppfattning är att socialdemokratin aldrig kommer att medverka till en sådan politik just för att den varit de som hela tiden varit den enskilt starkaste kraften bakom den förda politiken. Numera så är de utländska diasporornas röster helt nödvändiga för ställningen som maktparti och därmed ett livsvillkor.

Vad gäller folket från Somalia och Puntland så tror jag inte att de skickat sina sämsta till Sverige. Det har kommit hela eller delar av klaner som är som somalier är mest. Varken bättre eller sämre.

Bra spaning Edgerton. En ögonöppnare. Det här är väl resterna av den gamla studiecirkel- och affischklistrarvänstern. De har väl stöd mestadels av folk från gamla marxistkretsar i Latinamerika och Iran. Athena Farrokhzad räknas väl också hit. De har sina stödjepunkter på Mångkulturellt Centrum i Fittja och på Södertörns Högskola. Och på Södermalm i viss mån. Så fattar jag det. Allt offentligfinansierat via kommunala eller statliga bidrag. Numera har de gått åt det nymarxistiska hållet och tagit sig an kritiska vithetsstudier och normkritik vilket kan förklara deras vilsenhet.

Som du säger så har liberalerna hos medelklassen i tagit över. Den som vill försörja sig inom akademi, media och politik måste helt enkelt anpassa sig till den globalistliberala hegemonin. I vart fall ett tag till. På sätt och vis kan jag känna mer sympati för de intersektionella än de medelklassliberala karriäristerna.