Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ja, det vore ärligt, då den bärande bjälken för svenska politikers avsvarslösa invandringspolitk utgörs av en total likgiltighet för hur gemene svensk far illa pga svenska politikers unika invandringspolitik.

Nu har till och med asylsvenskan börjat uppmärksamma problemen med svenskfientlighet. Folk utan hål i huvet borde inse att det här är helt absurt.


http://www.sydsvenskan.se/sverige/po...-for-hatbrott/

Kadhammar skriver en uppgiven krönika om bristen på politiska visioner för att komma till rätta med artbetslösheten bland utrikes födda.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle22434602.ab


Dunderklumpens löfte om att få nyanlända i jobb inom två år ter sig allt mer som skrattretande idioti.

I den här takten skulle det vara ett mirakel om regeringen ens lägger ett förslag inom två år.

Å andra sidan är det förmodligen bra att inga förslag kommer, med tanke på det bisarra resursslöseri som förra regeringen genomförde i syfte att främja nyanländas integration på arbetsmarknaden.

Man undrar om det finns någon i den svenska journalisthydran som kommer ställa statsministern till svars för sitt tvåårslöfte.

Sveriges Radio har i dag sänt ett reportage om att UNHCR är kritiska mot Migrationsverket. http://unvis.it/sverigesradio.se/sid...rtikel=6389411
Vet inte hur man unvisar ljudklipp men sådant finns på SR:s egen sida. Antingen var det Ekots sändning kvart i fem jag hörde det, eller så var det alldeles i början av nyhetsmagasinets Studio Ett:s klockan fem sändningar. UNHR:s kritik mot Sverige tar hur som helst främst sikte på frågan om möjligheterna till familjeåterförening för syrier i Sverige och i någon mån för irakier.

Kortfattat går reportaget ut på att bara en av tio syrier får flyktingstatus av svenska staten, jämfört med hur det är i andra europeiska länder, där 80 procent av syrierna kan få resedokument med alla fördelar som det innebär. I ljudreportaget nämns också att det är ungefär detsamma med irakier som beviljas uppehållsrätt i Sverige, jämfört med irakiers rätt i andra europeiska länder. UNHCR är bekymrade över dessa siffror.

I ljudreportaget interjuvas olika personer, bland annat Morgan Johansson, som helt ärligt svamlar när han motiverar det proportionellt låga flyktingerkännandet i Sverige angående syrier som tillåts bosätta sig här, med att vi har tagit emot så många under hösten 2015 att all kraft nu ligger på att hitta bostäder. Bostadsfixandet åt dem som getts rätt att stanna här kan rimligtvis inte påverka om syrier har asylskäl eller inte. Så svajig kan väl svensk utlänningsrätt ändå inte vara?

Det Morgan skulle påpekat är så klart, att i Sverige får alla som påstår sig vara syrier stanna oavsett om de har asylskäl eller inte. Därav den låga andelen syrier komna till Sverige, som kan få resedokument och familjeåterförening på förmånliga villkor. Migrationsverkets representant hävdar också mycket riktigt att de flesta syrier i Sverige inte kan presentera fullgoda asylskäl.

SR:s ljudreportage och artikeln på SR:s hemsidas, andas inte ett ljud om detta säregna svenska förhållande, som i klarspråk är helt fri invandring för varje person som med nöd och näppe kan framställa sig som syrier; någon bevisning därför krävs inte, det räcker med att kunna framställa sig som syrier. Detta är självklart något som en reporter/jounarlist på SR bör ha koll på. Och framför allt bör Morgan ha koll på det. Är reportaget ett exempel på vinklad jounarlistik från SR: sida och ett tecken på Morgans okunskap? Har man hängt med ett tag i mediaspektaklet runt invandrings- och mångkulturfrågan, torde svaret på den frågan vara given.

Ljudreportaget är mer intressant än min unvisade artikel, men jag vet som sagt inte hur man unvisar ljudklipp.

Drängens förmodan är förmodligen korrekt. I vart fall delvis. Undrar bara om jag förstått rätt att du citerar din egen tänkta dräng och inte någon annan.

Åsiktskorridoren förnekades ännu ifjor, kanske finns det ännu någon som likt den japanske soldaten Hiroo Onoda inte vågar tro att striden är avgjord. Arnstbergs forskning om zigensk kultur i Sverige, som förpassade honom ut i kylan för tjugotalet år sen. Eller Sandelins omtalade giftgas som kvävt debatten-artikel i DN 2008, som likaledes förpassade honom ut i kylan. I maj ifjor Knausgårds mycket uppmärksammade cyklop-artikel, om debatten i det enögda Sverige. Som en sorts fattigt genmäle på den, folkpartisten Altenberg i SvD. Lars Vilks livssituation? Dan Parks livssituation? Så sent som i december förnekade Klenell i A-bladet, i förklenande ordalag, åsiktskorridoren. Birros replik i samma tabloid:


Notera vissa av förnekarnas (Altenberg) paradoxala anklagelser om "metadiskussion" att påtala åsiktskorridoren; att blotta konstaterandet skulle göra att debatten kommer bort från sakfrågorna. Snacka om att fjärma sig från sakfrågorna ytterligare. Kanske är han så omgiven av ja-sägare och inlindad i konsensusmänniskors konvenans att han aldrig tagit en seriös diskussion eller grunnat på varför han tycker som han tycker. Minsta millimeterns avvikelse upplevs som en fantastisk takhöjd och diversifiering i debatten. Den politiska kommissariens cynism eller rent av agnosi - en fullständig omedvetenhet om hur det är att befinna sig i opposition/alienation/utanförskap? En sorts dubbelbestraffning, om det vore ett beroendeförhållande i någon form.

Man kan fråga sig hur långt debatten egentligen förflyttat sig på tre och ett halvt år; SVT Agenda, 2012:


Tja, nu tycker både folk och partier att det är en "framskjuten" fråga, eller Utmaning för att prata PK:iska; >60% i december 2015, enl Novus.



http://www.svt.se/agenda/kritik-mot-...ebatt-i-agenda

2012 registrerades knappt 44000 asylanter - då de beskrevs som många - medan de 2015 uppgick till ca 164000, nästan fyra ggr fler. Intressant med farhågan om lågutbildade 2012, vilket passar bra att erinra just idag, med dagens rapport från Skolverket, "Invandringens betydelse för skolresultaten". Riktigt intressant blir det med PISA 2015 som publiceras i slutet av 2016.

Så för att komma till dina frågor: Om Statsmakten har privilegier att försvara och har inställningen "alla andra gör så" (ljuger, bedrar, fifflar, intar en roll och bejakar politiken som det möjligas konst) så kan de hitta på vad som helst i sin principlöshet. Åsiktskorridoren, fiskstimmets helomvändning i höstas, då SD-politiken approprieras utan att någon vill bli påmind om det, borgar för möjligheten av obegränsade svängningar och historieförfalskning - så länge Statsmaktens vasaller, drabanter och hejdukar sitter kvar vid makten.

---

6 av 10 misstror rapporteringen om invandrare


http://www.dagensmedia.se/medier/dig...ndrare-6303060

Sverige har dessutom insisterat på PUT istf TUT och den överväldigande andelen "alternativt skyddsbehövande", "övriga skyddsbehövande" samt "synnerligen ömmande omständigheter i undantagsfall". På detta en rad överklagandenivåer (migrationsdomstolarna). Jag låter det vara osagt hur många överklagandemöjligheterna är i andra länder. Lägg till detta de korrupta incitamenten som upplåter boende och dagpenning även efter avslag (slopas i sommar, är det tänkt) och medger ny asylansökan för den som håller sig under jorden som illegal i fyra år, osv. Regelverk och praxis är inte rätt nånstans, inte ens där lagstiftningen är något så när vettig tillämpas den förnuftigt (utlänningslagen) och du kan inte räkna med att "public service" gör det lätt för dig att få överblick. Det kräver i princip endera professionellt engagemang eller ett klart över genomsnittligt samhällsintresse att söka information.

Vad är det för faktorer som ligger bakom denna kombination av ständig historielöshet och tidsoptimism? Är det den totala avsaknaden av konservativa krafter i det här landet? Konsekvenserna är hur som helst katastrofala. Man är helt oförmögen att spåra orsaken till existerande problem längre tillbaka än - i bästa fall och kanske i många fall bara reflexmässigt - till föregående mandatperiod. Följder på lång sikt diskuteras inte alls.

Det finns ingen respekt för existerande system. Det finns ingen insikt om att ändringar av dessa system är som att vända en oljetanker. Reformerna avlöser varandra i hissnande fart. Barnet kastas regelbundet ut med badvattnet.

Skolan? Den fixar vi på 100 dagar. Arbetslösheten? Ge oss 2 år. Övriga problem löses i samma sekund som vi ger dem extra budgetutrymme.

Och i samma anda: Desto yngre politiker/proffstyckare desto bättre. Erfarenhet? Mognad? Vishet? Ödmjukhet? Bah, mossigt!

Ja, givet att DN uppmärksammade detta för 10 år och 11 dagar sedan så kan man ju tycka att det är på tiden:

Artikeln handlade om/uppmärksammade Petra Åkessons C-uppsats i sociologi.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/inv...nskar-med-ran/

Inte mycket nytt under solen, mao. Man kan, måhända, tycka att det är dags att göra något åt det?

Jounarlister som arbetar på statens radio bör ha tid, resurser och förmåga att informera sig så väl att man kan göra vettiga reportage. För mig som bara har ett samhällsintresse som jag underhåller på fritiden, det vill säga i mån av tid, framstår det som självklart att Sverige inte kan jämföras med länder som ger uppehållsrätt bara åt syrier som kan göra troligt att de uppfyller villkoren i Genèvekonventionen.

Sverige ger alla som framstår som syrier uppehållsrätt, de flesta andra länder bara åt dem som kan göra troligt att de är flyktingar. Att Sverige ger alla uppehållsrätt innebär ju per automatik inte, att alla som ges den rätten uppfyller några som helst flyktingsskäl. I Sverige gäller ju dessutom uttallat officiellt från statligt håll, att alla som påstår att de är från Syrien får permanent uppehållsrätt, oavsett om de uppfyller några asylskäl eller inte. Och rätten till familjeåterförening på förmånliga villkor gäller ju bara de som faktiskt är flyktingar.

Det svenska givandet av uppehållsrätt åt i praktiken alla som kan några ord arabiska, innebär ju inte att alla dessa är flyktingar. Och andelen påstådda syrier i Sverige som kan komma i åtnjutande av den förmånliga familjeåterföreningen måste ju därför vara proportionellt lägre än i andra länder. Hade Sverige inte låtit alla som framstår som syrier stanna utan bara så kallat riktiga flyktingar, hade förmodligen Sverige haft samma procenttal som länderna vi jämförs med, vad gäller frågan om flyktingstatus och därmed i förlängningen frågan om villkoren för familjeåterförening.

Kanske är jag naiv när det gäller svenska statens jounarlister. Och är det så att de verkligen är svagbegåvade så kan jag i vart fall ha förståelse för den slags reportage man gör. Är de så som jag förväntar mig att de är, klarar av att göra det jag förväntar mig att de ska klara av, och ändå producerar detta slags skräp, då är de i sanning mediakrigare och som sådana helt genomruttna och uppenbarligen helt utan varje tillstymmelse av skam i kroppen.

Du svarar kanske på din egen fråga. Det vill säga svaret finns i din fråga. Orsaken är historielösheten och tidsoptimismen.

Det går säkert att argumentera för att många i dagens Sverige bekänner sig till ett slags mångkulturell ideologi och likt alla andra ideologiskt förblindade ser man aldrig några problem i sin världsåskådning. Istället ligger alla problems orsaker utanför en själv och den föreställning man har om världen och verkligheten och som man låter styra sina handlingar.

Tror man på riktigt att mångkulturideologin är det enda rätta, den enda vägen, det enda som leder till sann lycka, ligger självklart alla missförhållanden utanför ens tro och övertygelse. Då beror problemen på rasism, i Sverige framförallt dold sådan. Då beror problemen på strukturer, i Sverige främst dolda sådana. Till exempel.

Och har man en så stark tro som många i Sverige bevisligen har, så blir det som det blir. Det blir ad hoc hela tiden. Inga problem gick att förutse, för allt man gjort är ju i enlighet med ens ideologi och tro, vilken är ofelbar. Följer man trons väg, är det man gör alltid rätt och alla missöden är nån annans fel och det är hela tiden någon annan som måste ändra sig.

Självklart kan man resonera så. Dock har jag mer och mer börjat tro - he, he, he - att det egentligen inte främst är själva mångkulturtron som är orsaken till galenskaperna. Det är den svenska moderniteten som som en av sina huvudprinciper har den uttalade historielösheten, som är orsaken till mångkulturvurmen och som i sin tur är upphov till mycket elände här. Bara en tanke och som sådan inte praktiskt användbar så klart.

Stockholmsfixeringen spelar också in. På nästan alla områden är kungliga huvudstaden idag mycket mer dominerande än den var för 40-50 år sedan, särskilt inom politik, förvaltning, kultur och massmedier. "Om det inte är omtalat i Stockhol har det inte riktigt hänt". Stockholm och dess urbana (övre) medelklass är den grupp som media främst försöker tillgodose, som de anpassar sitt tilltal, sina ämnesval, sin retorik efter - och samma sak gäller inom litteratur, film, tv och populärmusik. Silvana Imam, Alex Schulman, Linda Skugge, Anna Odell, Lina Thomsgård och Ebba Witt-Brattström, Så ska det låta! och Babel är allesammans präglade av ett 08-tilltal och 08-ornas språk, även om de inblandade förstås inte alltid vuxit upp just i Stockholm. Och idag är det dessa perspektiv och detta lingo som styr helt i MSM och kulturmedia.

Man kan nog argumentera för att "den svenska modellen" förutsatte starka regioner som kunde stå upp och hävda sig i längden mot Stockholm, och som bevarade sin egenart och sina egna krav, och skapade starka egna politiker, företagare, författare, tidningar och medieaktörer osv. I dag har dessa röster i stort sett fallit ifrån, de har förvisats ut från torget och beskrivs med ett föraktfullt hånleende som bonniga, litet okunniga eller halvfascistiska. Detta är tydligt långt utanför Stockholm; självklart måste makten ha sina munskänkar och stekvändare, sina konsulter och uttolkare ute i landet och det är bland annat journalisternas roll. Efter Lars Molin och Göran Tunström (båda döda runt millennieskiftet) och det Sverige de och andra berättare representerade har det blivit mycket tyst om det Sverige som finns och lever utanför storstäderna, och därmed också om folkhemmets och Sveriges egen längre historia.