Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Drängen e jag.

Johan Westerholm (JW) poängterar ett par bra saker ur FN:s flyktingkonvention, något att ta påmminna om medan MR-aktivister i tid och otid försöker övertrumfa alla sorters restriktioner med "internationella konventioner":




http://ledarsidorna.se/2016/03/fns-f...sk-propaganda/

JW tar inledningsvis upp problemet med straffrabatter och lindrigare straffskalor som en konsekvens av underdriven ålder hos asylsökande gärningsmän. Under tiden hattar politikerna om huruvida ålderstestning bör göras redan initialt i asylprocessen och inte mot slutet, om det alls görs. Märk väl att det är asylanten som ska göra sannolik sin ålder, identitet och härkomst. Samma glidning åt det flummiga hållet är i tillämpningen av utlänningslagens utvisning vid begånget brott, som åklagare sällan yrkar och domstolarna sällan dömer. Det handlar inte i första hand om behovet av lagändringar, men tillämpningen av befintliga lagar. JW påtalar cherrypickandet av flyktingkonventionen, när aktivister far fram som vandaler utan motstånd.

Göteborgsmoderaterna gör en liten och till synes försiktig motoffensiv mot postmarxisterna i (M)-ledningen. På ytan är allt förståndigt och allmänmänskligt - det skulle nästan kunna avskrivas som plattityder - men syftet är nog snarast att försöka återta någon form av initiativ i värderingsfrågan. "Släpp ingen jävel över bron" viskar Båth och Lindblom försiktigt och drömmer högst sannolikt om Gammelmoderaternas snara återkomst. Intressant nog så är de sedvanliga försäkrandena om det mångkulturella samhällets överlägsenhet helt frånvarande.

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.30...-sekulara-stat

Har inte Pontus Båth försökt lansera liknande paroller tidigare? Finner vi de klassiska blåmoderaterna i Göteborg snarare än Sthlm nuförtiden? En maktkamp vore väl för mycket att hoppas på, men lite överbudspolitik kanske kunde vara nåt?

Pontus Båth har ju stuckit ut näsan tidigare:

Fri invandring en utopi som inte fungerar

Den gången rusade 22 andra distriktsordförande till för att försvara landsförrädaren Reinfelds linje.

MUF-ledare: Vi kompromissar inte om öppenheten

Jag hade först tänkt skippa denna kolumn från Cantwell men eftersom twittermaffian med Henrik Arnstad i spetsen har hyllat den känner jag att måttet är rågat. En "uträkning" har gjorts vilken visar att antalet medlemmar i kungahuset uppgick till 5 år 2012 samt att antalet efter det att Carl-Philip får barn till våren kommer att uppgå till 10. Detta kommenteras enligt följande.

"Uträkningen, som härom veckan väckte viss uppståndelse i sociala medier, *handlar om kungafamiljen. De kungliga högheterna var fem till antalet år 2012. När prins Carl Philip och hans hustru prinsessan Sofia får barn senare i vår har antalet medlemmar vuxit till tio.
En fördubbling på bara fem år! Om kungafamiljen *fortsätter att växa på detta vis kommer den *bestå av 1,3 miljoner *prinsar och prinsessor vid nästa sekelskifte! Kostnaderna, fortsatte denna framtidsspaning, blir oerhörda. I fjol fick hov*staten 62 miljoner i apanage. Slå ut det per familjemedlem och det år 2100 kommer att kosta oss arma skatte*betalare åtta tusen miljarder kronor att försörja monarkin. Ni läste rätt. Åtta tusen miljarder - om året. Vakna, Sverige. Innan det är för sent."

Här kunde man först tro att det var det sedvanliga rojalisthatet som demonstrerades men se icke denna gång. Istället är det fråga om ett förlöjligande och ett hån mot herrarna Sanandaji och Gudmundson.

"Vi måste våga *erkänna att sång- och dansmännen på *högerkanten kan ha rätt i sina uträkningar om storleken på den framtida invandringen. Ta till exempel Tino Sanandaji, ekonom verksam vid Handelshögskolan, som då trycket var som starkast i höstas varnade för att 400 000 flyktingar per år kommer att välla in, vilket leder till välfärdens undergång. Eller Per Gudmundson, *ledarskribent på Svenska Dagbladet, som fick feeling och twittrade om fem *miljoner asylsökande på ett decennium, ”nationens *undergång på en generation”. Beräkningar av detta slag fick givetvis de gamla vanliga gnällspikarna bland liberaler och vänster att gå i taket. Ohederligt! Falskt! Ansvarslöst!"

Matematiken ovan är oantastlig. När trycket var som störst i höstas kom det cirka 10.000 personer i veckan, alltså en halv miljon på ett år eller fem miljoner på ett decennium. Nu raljerar Cantwell över beräkningarna och tycker det är felaktigt att utgå från en extrem situation som grund för beräkningen, ty

"Var det realistiskt att tro att politikerna skulle tillåta ett mottagande på den nivån i all evighet?"

Tja, var det realistiskt att tro att regeringen hastigt och lustigt skulle införa SD-politik? Är det realistiskt att utgå från att Sverige styrs av kompetenta och ansvarstagande politiker som ser till landets och invånarnas bästa i första hand? Vi kan väl fråga MP, V, FI, C, FN, UNHCR, SVT, Rädda Barnen, Amnesty International, Svenska kyrkan, Advokatsamfundet, valfri kulturarbetare samt den stora majoriteten av MSM-skribenter vad de egentligen tycker om det där med "nivåer". För övrigt skjuter ju Cantwell helt förbi målet då syftet med de alarmerande nivåerna som påtalades var just att visa på den ohållbara situation som skulle uppstå om det extrema inflödet fortsatte oförminskat. Det var således extremsituationen i sig som motiverade matematiken från första början. Rätt ska vara rätt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle22445055.ab

Mycket märkligt exempel av Cantwell då kungafamiljen enligt samma ökningstakt skulle bestå av 95 individer och inte 1.2 miljoner år 2100. Vad är vitsen med att överdriva siffrorna så att den blir fullkomligt absurd och värdelös? Extremvänstern på Aftonbladet har väl inget annat att komma med förutom rent trams verkar det som.
Tino har skrivit ett bra svar på sin Facebook och nu kan han inte låta bli att förolämpa Oisin vilket är välförtjänt för den krönikan är ett nytt lågvattenmärke.

Oisins resonemang innehåller flera brister. http://unvis.it/www.aftonbladet.se/n...cle22445055.ab

Redan genom sitt förlöjligande av Gudmundsson, Sanandaji med flera genom en jämförelse med ökningen av det svenska kungahusets medlemsantal och den ökningens oförutsebarhet för ca fyra år sedan, visar Oisin hur oseriös han är.

Fram till årskiftet var det fri invandring som gällde. Volymtak var det inte tal om. Till och med vår statsminiser, rikets egentlige chef, stod på Medborgarplatsen och slog sig för vårt förment kollektiva bröst och proklamerade den obegränsade invandringens lov. Särskilt anmärkningsvärt är inte regeringschefens överord om Sveriges förmåga att praktiskt hantera 10 000 så kallat nya svenskar per vecka, med allt vad det innebär när alla 10 000 omedelbart ska ha tillgång till alla Sveriges välfärdssystem, nej det särskilt anmärkningsvärda är regeringschefens moraliska svansföring som var så hög att hade svansar andats hade den föringen drabbat svansarna med akut syrebrist.

När verkligheten slog till med full kraft försvann ingalunda den höga svansföringen. Och då ska man komma ihåg att det socialdemokratiska partiet inte har nämvärt mer kontakt med verkligheten än via opinionsundersökningar. Till och med på Aftonbladet har man förmodligen mer kontakt med verkligheten. Den höga svansföringen finns alltså kvar. (Man är fortfarande i opposition, meh!) Men orsaken till hög svansföring är inte längre den fria invandringen utan den ansvarsfulla invandringen, som är strikt reglerad. Att den fria invandringen inte funkade beror mest på andra länder och elaka kritiker av den fria invandringen. Det var dom andra som var dumma!

Min poäng är alltså att Oisin är en oärlig kappvändare. Han förringar och förlöjligar andra som påtalat att fortsatt massinvandring inte kommer att hålla, bland annat genom att hänvisa till ökningen av kungahusets medlemsantal.

Oisin har själv talat sig varm för obegränsad invandring och allas rätt till svensk värlfärd. Det fanns så sent som vintern 2015 inga begränsningar. Oisin kallade då alla som sa annat för rasister och ännu värre saker. Han var själv en av dem som sa att det inte finns någon gräns. Han sa själv att hur många så kallat nya svenskar som kom per vecka, månad och år, saknade betydelse. Det fanns ingen gräns och påtalades en gräns var det rasistiskt och främlingsfientligt att säga det. Det var ideologiskt fel att tala om en gräns. Det var omoraliskt.

Oisin talar nu föraktfullt om kritikers galna extrapoleringar och jämför invandringen till Sverige med en bil som utan begränsning ständigt ökar sin hastighet. Hur galet är det inte att tro att en bil kan accelerera obegränsat in i oändlighet. Klart det är samma med invandringen, påstår Oisin i dag att han och andra tyckte då. Men Oisin vände sig ju då med kraft mot dem som talade om en gräns för ökad invandring. Invandringen kunde accelerera obegränsat, minsann. Nu påstår Oisin att han själv aldrig påstått att det saknas en gräns. Likt statsministern har han vänt på en femöring, men försöker få det att framstå som att han alltid tyckt det han nu tycker, det vill säga att det finns en gräns.

Visst finns det riktiga rasister. Visst finns det riktiga främlingshatare. Och det är inte bra. Men värre än alla dessa tillsammans, är såna som Oisin Cantwell. Dem han igår skällde sig blå i ansiktet på och vars yttranden han kallade fascistiska, kallar han i dag galningar samtidigt som han i dag tycker detsamma som de tycke då. Oisin Cantwell framstår för mig som gränslöst korkad. Och för dumheten som sådan, finns som vi alla vet, ingen egentlig gräns. Det är i sanning det sant gränslösa. Om inte annat, är Oisin Cantwell ett talande bevis för det. Han gör dock misstaget att tro att andra är som han själv är, det vill säga obegräsnat dum.

Tack för det instruktiva exemplet på hur annorlunda Sverige är!

I andra länder är de, som deltar i det offentliga samtalet, lite oroliga för att väcka misstanken hos läsaren, att skribenten kanske är bakom flötet... vilket har en hämmande effekt på vad som framförs.

Den rädslan verkar inte alls finnas hos påfallande många som tar till orda i svenska tidningar t.ex. Cuntwell, varför dumheten är gränslös.

Lögn måste läggas till lögn...

Vad vi har hört de senaste månaderna...
Steg 1: "Detta kunde inte förutses, av någon. (Förutom av rasisterna, men de är ju rasister, liksom.)"


räcker inte ensamt, och nu kompletterar Oisin, via omskrivningar, men ändå, med:
Steg 2: "Självklart skulle politikerna gå in och stoppa flyktinginflödet, det var ju helt ohållbart, något annat fanns ju inte på kartan. (Det fattar ju alla, förutom rasisterna, men de är ju rasister, liksom.)"

Detta tycker jag vi skall punktmarkera detta den kommande tiden. Vilka hänger på, och deklarerar att det var SJÄLVKLART att politikerna skulle gå in och bromsa upp invandringen. Även om alla som tidigare ens nämnde ordet volymer var, just det, rasister...

Jag kommer att hålla ögona på det. Kanske inte punktmarkera, men i vart fall hålla utkik efter resonemang typ, att klart att det egentligen fanns en gräns och det fattade väl alla, men det var ju fel att just då säga att det fanns en gräns, liksom. Den där typen av intellektuell ohederlighet är nåt som fascinerar mig. Särskilt att man visar upp den utan att blinka, utan att skämmas det minsta. Hela migrationsdebatten, eller mediekriget om man så vill, är fullständigt nerlusat med det öppet skamlösa argumentationsbeteendet, så det blir väl inte särskilt svårt att hitta exempel på just det.

Ja, men titta hur väl belönade de blir, se på M:s opinionskurva. Jag tror att om Moderaterna börjar prata om repatriering nu så kommer de spräcka 30% gränsen i opinionsundersökningar inom någon månad.

Samtidigt kommer ingen kunna anklaga Moderaterna för att vara rasister. För rasister, det är ju de i SD! Rasismen sitter i vilket parti man är, inte politiken man för! Politiken kan man ju förändra, då kan man inte ha några fixa politik- och åsiktsbaserade rasismmåttstockar. Då måste man ha fixa konsensusstämplingar kring vilka som är rasister!

Rasister är ju inte de stackars politiker som tvingas genomföra de åtgärder som verkligheten kräver! T.ex. är det ju ingen som kallar S och MP rasister nu, fast de för nära nog SD politik.

Jag tror Moderaterna kan tänja detta mycket långt. Verkligheten och väljarena kommer att kräva det. Det perversa åsiktslandskapet kommer tillåta att M är partiet som går ut hårdast kring repatriering.

"Återvändarbidrag för att frigöra innestängda drömmar och förhoppningar, låta människor få förverkliga sig själva, i länder de inte drabbas av strukturell rasism." Så kan Moderaterna väva ihop gammalt och nytt tankegods, och samtidigt göra det de måste.

Skall man föra ett mediekrig om frågor som mångkulturen är det viktigaste, som i alla krig, att ta initiativ. Idag tillåter vi oss att hunsas av de agendasättande medierna som väljer ämnen, infallsvinklar och moraliska utgångspunkter. Tråden och de flesta andra aktörer svarar likt Pavlovs hundar på denna stimuli på välkänt maner. Klassisk försvarsstrid.

För att flytta positionerna och vinna kriget måste dagens agendasättande plutokratiska medielandskap ersättas. Agendan, initiativet måste återtas från ledarsidorna och definieras av andra.
Att kommentera (S)ynkronmedia likt en kremlolog är i bästa fall intressant men det leder inte till något.
Det är, för att tala i krigstermer, en klassisk avledningsmanöver.

Och det har varit Flashbacks styrka, att faktiskt sätta agendan. Inte främst kommentera MSM.

Givetvis måste MSM kommenteras men vi kanske inte skall gå i det värsta fällorna och ständigt kommentera Lindeborg, Cantwell och andra vad de skriver utan istället gå på dem om vad de inte skriver. Vi vet ju att de läser här på daglig basis.

Dvs låta FB sätta agendan. Det är första steget att vinna kriget.