Citat:
Ursprungligen postat av
Kinuski
Även losers har rösträtt. Martin Wolf, Financial Times, citerades tidigare i år på tråden, om eliternas projekt och rätten för losers att rösta. Han var förvånad över proletariatets (min benämning) brist på vrede, efter att ha blivit used and abused. Det ska mycket till innan svennebanan, timid och kuschad av Statsmakten, visar sin ilska utåt eller kanaliserar den kollektivt i form av en motståndsrörelse.
Peter Esaiasson, ur artikeln du länkade:
Statsmakten (politikerna och MSM) saknar legitimitet. De har fjärmat sig från folkets intressen och missköter sina jobb som representanter för folket. Det finns ingen anledning att ge dem något ytterligare förtroende eller invänta något slags godkännande för det liv som svenskar vill leva; istället följa sin egen väg, individuellt eller med likasinnade. Kollektivet individualister som förenas i sin kritik, konsumtion och beslut i vardagen är en stor styrka även som deltagare i debatten. Denna tråden är en dagbok över en galen epok i Sveriges historia; den är också en träningslokal och laboratorium för debatten och skärskådan av krigets beståndsdelar. En oas för oppositionella och en retreat från den dagliga propagandan i MSM. Bakom förlåten kan man nog skönja en hel trollfabrik.

När man läser den här twittertråden mellan Isobel Hadley-Kamptz (ex-Expressen, numera nån sorts frilansande statstjänsteman och halvjournalist), Daniel Wiklander (f d chefredaktör för SAC:s Arbetaren) och ett par högerliberaler så inser man hur kompakt den mentala glaskupan över medie-Stockholm är:
https://twitter.com/isobelsverkstad/...86437510901760
Isobel upprepar som ett självklart mantra att "i Sverige har nästan alla fått det väldigt mycket bättre", underförstått under de senaste 20-30 åren eller så eftersom det är de samtida, yngre väljarnas motiv och erfarenheter (inte pensionärernas, inte läget för femtio år sedan) som diskuteras, och det är en punchline hon har dragit på twitter några gånger tidigare. Nästan alla? Hon inser inte för ett ögonblick att hon talar om en relativt nyrik urban medelklass (plus överklassen, men den har alltid haft det fett) medan många, många utanför denna medelklass har fått hårda sparkar i magen av ekonomin och av misslyckad eller sniken politik under de senaste 25 åren, och av ökade kostnader för att kunna ta sig fram i livet, utbilda sig, visa upp sig, bilda familj osv.
Hon verkar över huvudtaget inte se massarbetslösheten, de orimliga priserna på bostäder, bristen på vettiga hyresrätter och möjliga ingångsbostäder som inte kostar två-tre miljoner. utraderandet av hela branscher och det pris många vet att de har tvingats betala för en glad och amoralisk globalisering. Och naturligtvis ser hon inte att media idag behandlar detta som icke-frågor. Hon ser inte heller att många fallit ur medelklassen under den senaste generationen, eller inte kunnat kvala in. Hon tror uppenbarligen att det bara är invandrare och deras barn som drabbas av den sortens svårigheter.
Eftersom de här stockholmspajsarna inte kan se eller medge att många har fått det rejält mycket sämre, både rent ekonomiskt och socialt, och att både medelklassen och den "gamla stolta" arbetarklassen eroderats här i landet (liksom i England och USA), så drar de slutsatsen att när folk är kritiska till massinvandring, nerslitna skolor och bostäder, politisk bluff och PK-ism så måste det bero på ren ondska, mixad med dumhet och fascism. Jösses Amalia!
Anders Eriksson från Timbro är den ende i gänget som åtminstone berör att många faktiskt har rätt att känna sig besvikna och att det har handlat om stagnation eller reträtt för ganska många alltsedan 1990. Och att dessa "losers" skyms av den skumpabubblande, bostadsrättsboende, yogande och privatskolespanande medelklassen
Citat:
Ursprungligen postat av Anders Eriksson
@isobelsverkstad jag håller med, men man får ju kanske också tänka på "förlusten" relativt utlovat/förväntat framsteg.
tre generationer svensson i xstad: hasse född 1920, klasse född 1950 och lasse född 1980.
alla tre ungefär samma förutsättningar. kanske lasse tycker att hans resa fram till 2015 inte blivit som han trott när han förhåller sig till det familjenarrativ han ändå är uppväxt med. märks i allt: självförtroende, personlighet osv.