Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det mest intressanta är väl att medierna och alla myndigheter inte är intresserad av att belysa problemet.
Orsaken?
Institutionell rasism givetvis.
Myndigheterna och medier behandlar folk systematiskt olika beroende på etnisk bakgrund.

Myndigheterna och medierna vet att detta är ett "nysvenskt" fenomen och då gäller andra regler.

Rasism innebär inte alltid nackdelar för den särbehandlade.

Ja, institutionell rasism. Även det att problemet med att den förda politiken i sig då spelar Sverigedemokrater i händerna, om något annat än solskenssagor lyftes fram. Det gäller således att systematiskt mörka problem och vidmakthålla ansvarslösheten för att tåget ska rulla vidare i samma fina hastighet, mot sitt öde. Svensken ska även fortsättningsvis vara en förslavad andra klassens medborgare i sitt hemland.

Ett rent lustmord på den svenska "kändiseliten" levereras av Naomi Abramowicz i dagens GP. Detta primärt i anledning av den senaste 47-mannade kändiskampanjen om gränslös godhet. Skomakare bliv vid din läst kan väl budskapet sammanfattas med.

Till skillnad från många andra debattörer förlitar de sig sällan på statistik, forskning eller rapporter. Men det de saknar i kunskap tar de igen i känsla, och det med råge. Den senaste tiden har, dessvärre, bjudit på flera sådana exempel. I en debattartikel med rubriken ”Sverige bygger murar – och vi har fått nog!” protesterade 47 mer eller mindre kända svenskar mot regeringens nya asylpolitik, däribland Little Jinder, Henrik Schyffert och Suzanne Osten (Aftonbladet 2/4).
Hade de några sakliga argument, några nya infallsvinklar angående hur Sverige borde utforma sin migrationspolitik? Självfallet inte, sådant behövs ju inte om man är kändis."

Avslutningen är magnifik i sin självklara enkelhet.

"Vad Henrik Schyffert tycker om Sveriges migrationspolitik och Björn Ulvaeus känner för övervakning är ungefär lika relevant som vad statsminister Stefan Löfven anser om Pet Shop Boys nya platta."

Mer dylikt åt folket. Om fler inom MSM följde detta exempel skulle nog kändiseliten tänka sig för både en och två gånger inför nästa meningslösa och hjärndöda kampanj.

http://www.gp.se/ledare/ledare-k%C3%...-koll-1.184440

Det är just det som är den institutionella och strukturella rasismen. Folk behandlas olika utifrån sin etnicitet.
Andra etniciteter får fördelar enkom på grund av sin etnicitet. Svenskar diskrimineras.

Oyto:s "Svenskar, ett folk som alla andra" gäller inte. Och det är rasism.

Att rasifierade PK:hjon utan några som helst bevis kan anse sig utsatta för diskriminering medan diskriminering mot svenskar avfärdas, är också rasism.

Edit: Och den rasismen är vida spridd i medierna. Ja, det är där den har sitt starkaste fäste.

Det är ju skillnad mellan tillräckliga och nödvändiga faktorer för ett fungerande framtida Sverige. Som jag varit inne på är minoriteternas reciproka respekt för och omsorg om den svenska majoritetens behov och rättigheter inte nödvändigtvis tillräckligt. Men det är absolut nödvändigt. Det enda tänkbara förenande kittet i ett fragmenterat Sverige måste vara - kärleken till svenskarna. En exotisk tanke, jag vet.

En koncentrisk idé - mitt förslag till överideologi är demokratin som splittrande/enande paradox: Om bara alla kivande särintressen blir synliggjorda, bejakade och svartsjukt bevakade i en fri debatt och i fria val, så har systemet en ärlig chans att andas och jämka samman.

Om t ex ett parti som SD tog på sig att - helt utan att acceptera negativa konnotationer - vara svenskarnas parti istället för att söka vara "hela Sveriges parti", så hade man paradoxalt nog gjort mer för att hålla samman landet än när utgångspunkten är att svenskheten är öppen, förhandlingsbar och tveksam.

Vilken stat kan fungera med den inbyggda spänningen att den ständigt minskande majoritetsbefolkningens lika folkrätt förnekas och dess erfarenheter osynliggörs och förminskas? Hur kan den politiska energin INTE komma att laddas ur, på ett eller annat sätt?

Ja, sett ur denna synvinkel är det minst lika universellt och självklart att kalla sig "svensk nationalist" som "feminist" - oavsett ursprung och politisk färg. Om man med feminism menar "jämställdhet mellan man och kvinna" och med svensk nationalism menar "alla folks lika folkrätt" - vem kan då ta helhjärtat ta avstånd från endera ideal?

Är inte Sakine och Soran med anständighetens automatik svenska nationalister eftersom de 1) måste erkänna nationalismens värde bortom medborgarskapet och 2) inte vågar göra åtskillnad på de svenska och det kurdiska folkens allmänmänskligt universella folkrätt? Måste det inte vara en grundbult i varje sund medborgarpatriotism och öppen svenskhet?

Den moraliska och principiella frågan ska ju inte ställas på vilka rasistiska, exkluderande grunder Kalle har en arvsrätt. Utan på vilka rasistiska, exkluderande grunder han inte har det.

Och även rent pragmatisk, retorisk, PR-mässigt är detta ju ett betydligt mer vinnande sätt att argumentera: Istället för att slingrande försöka undvika svensk nationalisms stigma genom att till hälften ta avstånd från den, så försvinner det genom att varje motståndare till hälften måste bejaka den.

Heidi Avellan utmärker sig för att göra utomordentligt säregna bedömningar. Jag sparade tyvärr inte URL till den ledare, där hon med den dubbla måttstocken i ett fast grepp för ett par år sedan slog fast, hur man skulle se på Finlands resp. Sveriges agerande under andra världskriget.

Finland kunde, enl Heidi Avellan, inte klandras för alliansen med Nazityskland - medan Sveriges agerande var förkastligt, varför Sveriges (moraliska) skuld är mycket stor.

Den finska regeringens agerande skulle således bedömas och helt friskrivas från ett småstatsrealistiskt perspektiv - men inte den svenska regeringens.

-----

Språkforskaren Mikael Parkvall redovisar siffror m.h.a. begreppet "modersmålstalande". Parkvall skriver:

Mikael Parkvall skriver om "120 språk som [han] beräknar ha 200 eller fler talare i Sverige" Han gör sina uppskattningar baserat på bl.a. diverse rapporter och "på grundskoleelever 1997-2006 i den mån dessa data räcker till. Som komplement tas invandringsdata från relevanta länder i beaktande."

Parkvall uppskattar de "modersmålstalande" - med annat modersmål än svenska - till 1.126.000. (länk)

Exempelvis anger Mikael Parkvall antalet arabisktalande till 93.000 personer varav 26% är födda i Sverige. Parkvall skriver vidare:


Parkvall framhåller, att


(En detalj är, att det verkar som om Mikael Parkvall och Heidi Avellan anser, att den svenska stormaktstiden tog slut först vid förlusten av Finland, 1809. Periodisering är alltid problematisk - men den gängse uppfattningen bland historiker torde vara, att stormaktstiden är en epok i Sveriges historia mellan åren 1611 och 1718. Se t.ex. Stormaktstidens Sverige 1611-1718)

Mikael Parkvall skriver vidare:



En fråga man ställer sig är hur Mikael Parkvall ser på spansktalande latinos i USA? Han kanske anser, att observationstiden inte är tillräckligt lång?

Observationstiden för de fransktalande i Quebec torde dock med råge överskrida "någon eller några generationer" - men där har Parkvall kanske garderat sig genom att skriva "näst intill" odokumenterat och inte odokumenterat?

-----

Det finns imo en doft i rapporten av en förtjust ornitolog, som belåtet konstaterar att fågelfaunan har diversifierats då bl.a. den Blåkindade Tafshäckaren nu har etablerat sig i Sverige.

Måhända faller sig det perspektivet naturligt för en politiskt korrekt språkforskare... som dessutom verkar känna sig lite lite orolig pga. "de politiska problemen som är förknippade med att uppskatta numerären hos Sveriges språk" (författarens kursiv).



Länk till rapporten: http://www.diva-portal.org/smash/get...FULLTEXT03.pdf

En retorisk motfråga skulle kunna vara att efterlysa exempel där en betydande arabisk migration resulterat i språklig assimilation. Kontraindikationerna är vidsträckta i det som numera kallas "arabvärlden" - ett område som väl aldrig överväldigats av numerären hos de ursprungliga arabiska erövrarna.

Det torde vara ett betydligt mindre äventyrligt antagande att arabiskan som religiöst normerande samlingsspråk för muslimer, med dagens demografiska trender INTE kommer assimileras bort i Sverige.

Som en helt kort utvikning kan man förmoda att Parkvall och Avellan har tagit till sig Horace Engdahls ord då han öppnade Märkesåret 1809. Han menar att även om vi idag ser 1721 som slutet för Sveriges storhetstid, uppfattade man under 1700-talet inte slutet som definitivt.
http://search.addeto.com/show/2b3a79...393236890eea51

Återigen en politisk paradox:
De som minst bryr sig om Svensk historia som stormaktstiden är de som mest använder samma retorik idag. De och bara de talar om Sverige som en moralisk stormakt. I positiva ordalag.

Att de inget lärt av historien är uppenbart.
Att de använder svenska nationalistiska begrepp i sin egen argumentation är fascinerande.
Att de undgår kritik för detta är talande.

Sverige, ett land som inget annat.

Det är alltså enl. Horace Engdahl likgiltigt, om Sverige som stormakt hade kollapsat pga imperial overstretch, eftersom svenska makthavare "mentalitetsmässigt" fortfarande uppfattade Sverige som en stormakt.

Precis som svenska makthavare idag "mentalitetsmässigt" uppfattar Sverige som en s.k. humanitär stormakt - som också kollapsar pga samma overstretch.

Då som nu är det gemene man som offras.

Gibril Fodor, fd salafist och numer A
"antiradikaliseringskonsult", skriver i SvD att Lenin bär skulden för den muslimska terrorn. Budskapet är bekant,

http://www.svd.se/gibril-fodor-lenin...sakerhetsradet

Marx och Lenins fel alltså, inte det perfekta människoexemplar som idkade pedofili och halshögg till höger och vänster, likt hans efterföljare gör än idag. Det är intressant förstås att han lägger upp det på ett för oss så välbekant sätt, att livet som dhimma under Umars beskyddarverksamhet framstår som riktigt gemytligt.

Som helhet framstår Fodor som en renodlad gårdfarihandlare. Nog finns det alltid någon pantad jävel som köper eländet, jag gör det självfallet inte. Nog för att marxist-leninismen inspirerat men man kan knappast lyfta ut den påstått profetiska gärning som Muhammed utförde i detta.

Dekadens kommer i olika former och färg.