Början på ett mediakrig om mångkulturen?

En väldigt bra beskrivning av hur medierna, det nöjesindustriella mediekomplexet, fungerar.
Några personliga favoriter:


Det verkar nästan som Stig-Björn följt denna tråd. Nu för han ett resonemang om medierna och dess makt men också hur och varför denna makt hotas. Det känns som hans bok, När medierna tar makten, behöver en uppföljare: "När medierna missbrukat makten". Alternativt: "När medierna förlorar makten". För det är vad som sker just nu och under stora protester av de som innehaft denna makt för egen vinnings skull. Politisk eller ekonomiskt eller för båda skälen.

Lägg därtill lite psykologi för att förklara hur enskilda journalisters agerande kan förklaras i det nöjesindustriella mediekomplexet. De gör allt för att upprätthålla självbilden av sig själva och det nöjesindustriella mediekomplexet som världens mittpunkt. Vi känner alltför väl igen argumentationen i frågan om mångkulturen och andra politiska frågor. Några favoriter med kommentarer inom parentes.
https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsvarsmekanism

Det finns som sagt många fler försvarsmekanismer men det intressanta är att det beskriver väldigt väl hur journalister agerat. De har gått i försvar. Ett långvarigt försvar som är på gränsen till ett sjukdomstillstånd.

Kriget om mångkulturen är alltså i grund och botten ett personligt psykologiskt krig om deras personliga självbild. Deras personliga tro.
Och då kommer Stig -Björns "Tes" nr 40 att bli väldigt relevant i hur man bemöter detta flyktbeteende
"40. Den som tror sig kunna bekämpa faktaresistens kan försöka övertyga någon som tror på Gud att Gud faktiskt inte existerar enligt vad som är rimligt att tro."

De behöver alltså inte mer fakta. De behöver terapi. De behöver komma ur "sektens" klor.

Widar Andersson skriver om "Flykt från flyktingfrågan" men likt verkliga flyktingar måste man fråga sig vem det är som driver folk och politiker på denna flykt. Varför flyr folk från frågan?

Jo det är exakt samma typ av fundamentalister som i sin politisk/religiösa tolkningsföreträde jagar iväg de som motsätter sig deras världsbild både i Sverige och i andra länder. Med lite olika metoder.

I andra länder har de ak47 och dödar sina motståndare. I Sverige har de mediedrev. Fråga Birro.

De är inget annat än fundamentalister. Mediefundamentalister. Och deras religion är deras självbild.

Och hur behandlar man fundamentalister som varit ute på sin "Jihad" i medierna under många år?

Jag har inget att anföra här, erkänns det ena måste det andra vara lika gott. Sen är det förstås ingen som egentligen förnekar det svenska på riktigt. Man anser sig bara klädsamt ödmjuk och god. I sin gränslösa arrogans ser man svenskhetens överlevnad ser man som självklar, istället, för det egentligen självklara, att svenskheten är något som måste vårdas och tas om hand om, som den unika, spröda och endemiska växt det är. Om det mesta är arrogans och dumhet finns det förstås även ren ondska inblandad, personifierad av Reinfeldt och Wodoslafski. Men det vet vi förstås redan alla om.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det här. Stig-Björn har jag faktiskt viss respekt för enbart för att han inte är en fullständig idiot som de övriga som media släpper fram, och det finns en del punkter som är väldigt bra här. Men jag får lite intrycket av att han försöker föra fram en light-version av den här tråden. En variant som är lite snällare mot media. Man får ju ha förståelse att han inte vill bita handen som föder honom.

Punkt 1-6 är väldigt bra och något som kunde plats i den här tråden, men är helt nytt från en person i den positionen.

Men sedan tar punkterna en annan riktning mot kritik av konsumtionssamhället och underhållningsindustrin. Han försöker göra problemet till en fråga om medialogik istället för en fråga om agendadriven journalistik.

Jag vägrar tro att man kan göra en så skarp analys av medias roll och mediakosnumtionens förändring samtidigt som man missar en så uppenbar del som agendajournalistiken.

Han avslutar med:

Min tolkning är att det här är ett försök till en taktiskt reträtt kring media, samtidigt som han håller kvar vi positionen att kritikerna har fel och är farliga. Han erkänner bara att det finns anledning att kritisera media och att de har för mycket makt, men inte att de sysslar med ett riktigt vidrigt maktmissbruk och driver en egen agenda.

Jag tror det här är ett exempel som vi kommer få se fler av framöver. Den lilla klick människor som inte är idioter, men som ändå är för bunden vid PK-skeppet för att kunna byta fot helt, som försöker mildra den smäll som till sist kommer när pendeln svängt och fått fart. Man vill ha en mjuk övergång genom att acceptera att media förtjänar kritik, men inte all kritik på en gång, för då kan det bli farligt.

Stig-Björn är ulvig, jag röstar för att vi hänger honom också.

Röst: Stig-Björn

Per Gudmundson har kommenterat uthängningen av personen bakom "Rädda vården".
Själv undrar jag mest hur hans kollegor kommer att reagera på att han talar om "regimtrogen media". Det är ungefär lika förbjudet som att "missförstå" vad Peter Wolodarski menade med "agendasättande journalistik" vilket Alice Teodorescu gjorde, i TV-debatt med samme Wolodarski.

https://www.svd.se/aret-da-visselbla...landsforradare

Nästa fråga som måste ställas och besvaras är: Vilken regim? Vem är de regimtrogna trogna?

En regering, en stat, ett politiskt parti, en underrättelsetjänst?
I Sverige eller utanför landets gränser? Vem?
Vem är den/de drivande bakom den agendasättande journalistiken?

Gudmundson släppte anden ur flaskan. Det är en riktig milstolpe i mediekriget.

Det här fenomenet är extremt avgörande. Det vi gör är precis samma sak som PKisterna har gjort. Genom att etablera vår berättelse och använda våra ord konsekvent så börjar vi förändra samhället. Ord som "regimtrogen media" börjar sakta sippra ut från sidor som flashback och snappas upp ute i samhället. Det finns ett behov att kunna beskriva den verklighet man ser och då kommer vår vokabulär väl till pass. Människor märker att media för en agenda, det går inte att missa, och det finns redan ett utvecklat språk för att tala om det. Förr var dock det språket fula ord, och något som inte fint folk använde, men nu har kritiken börjat vinna så mycket mark att den nya berättelsen vinner väldigt många anhängare.

Kanske har inte Gudmunsson medvetet flyttat gränsen här, utan det kan ha varit ett misstag. Han kanske marinerats för länge i det nya, kritiska språket, så att orden användes av misstag. Precis som vi alla marinerats i PKismens språk och tagit efter beteenden som att låtsas som att rasism är det allvarligaste problemet i samhället eller att vi måste lägga till "inte för att det är något fel med det," eller att SD måste pekas ut som något alldeles särskilt. Vi hade badats för länge i den PK-diskurs som media hade etablerat, nu sker samma sak fast tvärtom.

Folkets kritik och ilska börjar bli etablerad och det kritiska språket börjar sippra igenom. Det hjälper förstås att media bränt allt förtroende de hade under valet i USA. För svensk del var det i stor utsträckning inte av egen vilja, men parallellen mellan amerikansk medias fullständiga uppslutning mot Trump var alldeles för lik situationen här hemma.

Det är etablerat att media ljuger om invandringen, och när det väl fastnat så kommer det rulla på i snabb takt med kritik mot hela systemet. Kritiken blir den nya berättelsen, och det är ingen slump att eliten öppet talat om "vi måste vinna kampen om berättelsen," eller "fascisterna försöker flytta berättelsen."

Jag tror de flesta inte insåg hur bisarrt det är att ett samhälle öppet diskuterar på det sättet. Det tolkades antagligen som ett "vår sanna berättelse måste vinna mot deras falska," men eftersom PKismen bygger på relativismen så är det i praktiken en diskussion om "vilken lögn är det vi vill ha?"

Just nu är det en vändning till en berättelse som bättre svarar mot vår upplevelse av verkligheten, men det är fortfarande en berättelse. PKismen har öppnat dörren till en makaber värld där makt utövas genom att tjata in berättelser hos tillräckligt många. Det finns inget som säger att vi kommer stanna när den nuvarande berättelsen är etablerad. PKismen fann sin grund i "offrens" upplevelse, vi kommer antagligen hitta en liknande grund. Kanske blir det svenska folkets (rättmätiga) känsla av att blivit utnyttjade och förrådda som läggs som grund. Behovet av upprättelse.

Kommer vi fortsätta på samma sätt som PKismen och flytta gränser hela tiden? PKismen följde en logik att känsligheten för utsatthet och utsatta var ett ideal och behovet att visa hänsyn till rasifierade och HBTQ-flingor drev ideologin vidare. Kommer behovet av upprättelse/hämnd bli vår drivkrafts om får vår rörelse att spåra ur?

Jag är inte det minsta orolig att så ska ske, det är min förhoppning att så sker.

Däremot kommer man på sikt vara tvungen att hitta en grund för att hantera relativismen så att vi inte spårar ur så illa som denna gång. Jag tror det Jordan Peterson pratar om kan vara en utväg, att hitta tillbaka till grundläggande värden genom att gå tillbaka till människans natur/psyke eller mytologi, men det ligger lite utanför trådens ämne.

Yep. Det är bara att fråga vad "Ullenhags mytsida" har för konnotation för de flesta människor, inklusive regimtrogna journalister. Svaret är att det var en sida på nätet där Ullenhag spred myter om invandringen.

Denna betydelse av ordet etablerades redan första dagen av alternativmedia, och sedan har den successivt trängt igenom så att den nu är i det närmaste ordboksdefinitionen.

Ett annat exempel är Wolodarskis "agendasättande journalistik". Här har visserligen inte segern varit lika fullständig. Det finns fortfarande en del som håller fast vid att Wolodarski menade något helt oskyldigt, men dessa är i minoritet. Den gängse definitionen är idag "vinklad och förljugen journalistik med ett vänsterpolitiskt syfte".

Ett tredje exempel är "vänsterextrema Expo", vilket man nu kan se vissa moderater använda.

Att vi kan vinna dessa segrar och förändra ordens betydelse från de som regimen ursprungligen gett dem är det som skrämmer, och därför har Putin-vinkeln uppfunnits. Om det är så att Putin betalar och kontrollerar svensk alternativmedia för att påverka det svenska valet, då måste det vara regeringens uppgift att via lagstiftning förhindra detta. Det ska bli intressant att se vilka åtgärder som kan komma efter att Putin-narrativet fått verka i ett halvår till.

Just "Putin did it" kampanjens misslyckande visar väl hur snabbt regimens globala och synkrona mediekampanjer numera avslöjas, desarmeras eller till och med vänds mot avsändaren.

"Fake news" har också vridits ur händerna på medierna och används mot dem.

Som i alla krig utvecklas motmedel mot fiendens vapen. Och vapen mot fiendens motmedel.
Det gäller att hålla reda på vem som är fiende och vem som är vän i kriget.
Medierna har lyckats med att göra folket till sina fiender. Det är ett historiskt misstag som troligtvis leder till ett historiskt nederlag.

All makt utgår från folket.

Om det är något som visar hur media tappat kontrollen så är det hur de hela tiden tvingas byta ord och budskap.

Så fort de gör ett nytt försök att misstänkliggöra så blir det svar på tal, och de tvingas positionera om sig.

"Fake news" möttes ju genast av ett "look whos talking" och det var nog ett misstag att försöka sig på den vinkeln efter allt som avslöjades i USA via wikileaks om hur hela msm var inblandad i fula kampanjer med korrupta Dem.

"Ensamkommande flyktingbarnens" språkresa är antagligen det bästa exemplet på hur de gång på gång måste omformulera sig. I det fallet var det förstås mer en fråga om hur omöjligt det blev att använda sig av ordet "barn" och samtidigt använda sig av bilder på "barnen." Men det är ändå intressant att se vilka problem media har med sitt språk.

Jag tror det är så pass etablerat vid det här laget att media är fienden, att allt de gör tolkas ur det perspektivet. Innan kunde de beklaga sig över hatet på nätet och stänga sina kommentarsfält, idag tolkas det genast korrekt som ett försök att tysta människors kritik.

Desperationen märks dock i vilka bisarra fantasiskapelser de drar till med. Att anledningen till att folk skriver kritiskt på nätet är för att Putin har en trollfabrik... Eller hur de försöker sälja idén om hur hemskt det är med en sämre bild av Sverige utomlands, när människors oro rör verkligheten som den bilden faktiskt beskriver. De står rätt ensamma i sin värld av berättelser och bilder, när verkligheten börjar bli akut.


Dock vill jag påpeka att det finns goda möjligheter att driva på den här utvecklingen lite snabbare. Friherre tog upp exemplet med moderater som använder uttrycket vänsterextrema expo. Om man kan etablera begrepp som den där högervänster strukturen kan använda emot varandra kan det gå lite snabbare. Vänstern kunde till exempel uppmanas till att försvara sig emot högerns påhopp om att PKismen är vänsterns fel. Och högern uppmanas till att rentvå sig själv genom att skylla på vänstern. Om man kan få till en strid där PKismen är svartepetter så kan det gå riktigt fort. Problemet är bara att än så länge vill blocken inte diskutera ämnet då partierna är så splittrade att det kan leda till inre konflikter, och konformisterna tycker inte om sånt.

Just att sådana tydliga ifrågasättanden numera kan göras - av etablerad press i etablerad press, visar på vindkantringen i mediekriget. Stig-Björn Ljunggrens refererade teser ovan tyder på något likartat.

Jag lade idag märke till att just SvD valt att publicera SS-U:s kravlista inför S-kongressen. Tre huvudpunkter vill man driva igenom:

https://www.svd.se/sverige-ska-vara-...iken/om/debatt

Ingenting finns om att man vill förbättra Sverige, för svenskarna, för de egna medlemmarna - alla frågor värda att driva är för Någon Annan. Det är lätt att få intrycket av att det politiskt högsta goda är det nationella självmordet. Orsakerna till denna hållning, hos den mörkögde SS-U-ordföranden och den blåögde ordföranden för S-studenter, är möjligen lämpligt att utreda i annan tråd, men min fundering blev omedelbart - varför i alla världen publicerar SvD detta stolleprov? Jo, av ungefär samma orsak som Gudmundson kan ge sig på SVT - för att visa upp motsidans stolligheter.

I det läge där mediekriget befinner sig är det i dag effektivare att visa fram motståndaren i ljuset än att försöka tysta och dölja. När motståndaren beter sig stolligt blir han sin egen värsta fiende och taktiken att lyfta fram blir därmed oerhört effektiv.

För, det är väl ingen som på allvar tror att S kommer att våga återgå till Den Öppna Dörrens politik? Då får nog Svetsaren offra sin justitieminister.
https://www.svd.se/asylstrid-pa-s-ko...rgan-johansson

Här tror jag inte att hämndlust & krav på upprättelse i första hand kommer att lyftas från medlemmar av "vår" rörelse. Jag tror istället att de som under lång tid låtit sig tystas, av rädsla för social stigmatisering, kommer att explodera av hämndlust när dom till slut inser att onda krafter på ett par decennier har pissat bort hundratals år av välståndsbygge.

När dom som vet om att dom låtit sig luras till att passivt se på när onda människor förstört framtiden för deras barn & barnbarn till slut kommer till insikt, då jävlar. Det kommer inte att bli nådigt. Då lämnar vi mediakriget & går in i en annan fas.

Begreppet "regimmedia" irriterar säkert storligen bossarna i maffian av media&politiker.

Vi ser ett annat brott mot diciplinen i åsiktskorridoren i TV4. Såvitt jag kan minnas, så är det här första gången som regimmedia uppmärksammar, att även *svenska, blonda och blåögda kvinnor* trakasseras och förföljs av män från andra kulturer och så småningom tvingas lämna invandrardominerande områden.

Svenska s.k. journalisters narrativ har tidigare utelutande fokuserat på dessa mäns trakasserier av *invandrade* kvinnor (alt. haft sitt fokus på en skuldbeläggning av den etniskt svenska befolkningen t.ex. Johanna Langhorst).

TV4:s nyhetsankare (Anders Kraft) ser påtagligt illa till mods ut i samtalet med "Kalla Faktas" reporter (Helena Gissén) och beskriver det som ett "väldigt dramatiskt" och "laddat" material.

"Hon kan inte gå ut med hunden utan att bli hotad av män"

http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/ho...C3%A4n-3882892

Regimmedia i form av Aftonbladet liksom svenska politiker upprörs naturligtvis mest av, att somliga (?) muslimska skolor har könssegregerade skolbussar.

https://unvis.it/aftonbladet.se/nyhe...ssen-avskyvart