Till Tennants lista kan man lägga ännu en politiker, denna gång från fp, som inte ens träffar tavlan när han försöker förklara SD. Det verkar ha blivit det gängse sättet att ta avstånd från SD efter valet, att inte dela deras analys av varför de får röster.
Förklaringsmodellen här är "brist på visioner". Han för fram att SDs är förförisk men falsk, men då de andra saknar framtidsmål attraheras väljare av den ändå:
http://unvis.it/www.dn.se/debatt/sd-...dra-partierna/
"Vantolkningen av fakta" nämns för 1498732587624587 gången:
Citat:
Partiets företrädare bärs ofta av en tro att just en begränsad invandring skapar möjligheter för en bättre utveckling, oavsett om det gäller en avfolkningskommun i Bergslagen eller för Sverige som en tillväxtnation. Denna tro går att motbevisa; fakta efter fakta pekar på att länder som tar emot flyende människor på längre sikt både blir stabilare och rikare.
(Lägg ägg, Werme, du tror inte ens själv på det där. I bästa fall har du missförstått korrelation och kausalitet: rika länder tar emot fler flyktingar. Alternativt tittat på flyktingar till kulturellt närliggande länder, som Finland till Sverie under kriget.)
Det lilla korn av sanning han för fram är ändå att SDs avståndstagande från den alltmer dominerade "normkritiken" (citattecken då den faktiskt aldrig vänds mot den norm som den själv utgör) är en fördel för dem:
Citat:
I flera år har jag för mitt parti försökt påpeka behovet av en liberal berättelse som omfamnar mer än kunskapsfokus och ordning och ro. Liberaler är av hävd bra på att förbättra samhället genom att använd de verktyg som står till buds. Men när vår skolpolitik inte kan svara på frågan ”Varför ska jag lära mig” eller ”Vilket samhälle innebär er kunskapspolitik” tappas en viktig dimension. Folkpartiet skulle mycket väl kunna hålla fast vid samtliga de förslag som lagts de senaste åren men komplettera dem med en bild av hur vi ser på framtiden för att de ska bli bättre; för dig, för mig och för de samhällets svagaste vi säger oss värna.
På samma sätt borde vi förhålla oss till progressiviteten. Varför ska normer kritiseras? Vilka normer ska kritiseras? Finns det till och med normer som är goda? Hur kan vi samtidigt kräva att de normer vi menar är nödvändiga i skolan inte ska ifrågasättas, samtidigt som alla andra normer ska göra det? Vilka gemensamma normer krävs för att hålla ihop ett samhälle, en gemenskap, en familj, en människa?
Men dessa frågor ställs inte. Normkritiken har blivit en oifrågasättbar norm. Och så ser vi till och med de tidigare otänkbara strömningarna från Folkpartiet till Sverigedemokraterna.
Även om även SDs avsaknad av "normkritik" inte heller duger för att förklara väljarflykten (it's asylinvandring, stupid!) vore det befriande om de andra partierna utom F!-galningarna faktiskt kunde närma sig SDs "normokritiska" ståndpunkter. Men frågan är om det låter sig göras - kan man behålla mångkultursparadigmet även då man förespråkar en positivistisk prepostmodern hållning? Leder inte det med nödvändighet till assimileringskrav - eftersom det svenska samhället är modernare än de kulturer som många invandrade kommer från? Och då går man SDs ärenden, igen, vilket man till varje pris vill undvika.
Kanske finns det en utveckling som skull kunna leda till ett brott med "normkritiken": om partierna skulle finna det strategiskt fördelaktigt att profilera sig istället för att mjäka ihop sig i allianser har de ytterligare ett skäl utöver att triangulera SD. Då kan fp skippa snacket på liberal grund, KD på konservativ, S på klassisk sossegrund osv. (Dessutom skulle partiföreträdarna kunna föra debatter på mer lika villkor som SD, dvs slippa hålla sig innanför åsiktskorridoren, och kanske komma med vettiga mothugg.)
Citat:
Ursprungligen postat av
CrispyKreem
Alla dessa analyser, alltid lika fel ute, precis som 2006 och 2010. De har Flasback framför näsan och hade kunnat följa ett antal trådar på PI och II så hade de haft koll för flera år sedan. Tror de att det som skrivs här är fabler av låtsasfigurer utan koll?
Episkt överdimensionerad flyktingström för lilla Sverige + släpphänt och feg hantering i hela kedjan + rasiststämpling av alla som klagar + allt får pågå i mediaskugga. Precis som 1992, analysen var färdig redan då. Färdiga analyser finns även att hämta från Danmark, UK m fl där folket gjort parlamentarisk invandringsrevolt.[...]
De tror nog faktiskt det fetade. Däremot borde de ju kunna gå till andra länder för att lära av historien. Men den enda historia de tror de ska dra paralleller till nu är Tyskland under 30-talet, när DDR i slutet av 1908-talet är den plats och den tid man bör söka sig till för att förstå.
Angående psykologiska försvarsmekanismer fattar man ju att det tar emot att erkänna att man har haft fel hela tiden. Det är inte alla förunnat att kunna smita genom köksingången när ansvar ska utkrävas (hallå Reinfeldt, var håller du hus nuförtiden?).
