Citat:
Det var ändå en lågoddsare att en mediechef som på ett eller annat sätt skulle ha uttryckt gillande för Expressens publicering nu kommer att återfinnas som chef på SVT. Vi har trots allt de massmedier vi har. Om det finns något positivt med utnämningen kan det vara att hennes möjligheter att aktivt belöna åsiktsregistrering minskar en smula- även om public service i Sverige är mer än lovligt ideologiskt aktivistiska så finns det ju vissa saker en SVT-chef inte kan göra vilka sympatier vederbörande än har. Det går att se det här som en gyllne bur också.
Litteratur- eller kulturskribenten Elise Karlsson på den före detta borgerliga och bildade tidningen Svenska Dagbladet ger sin syn på potentialen att återuppta politiska kättare som SD-sympatisörer i PK-kyrkan med hjälp av rehabiliterande utvecklingssamtal. Det går inte ty
de litar inte på medier, politiker, vetenskap eller statistik heter det. Att inte lita på de två förstnämnda kategorierna är ju i min värld inte kontroversiellt just på grund av deras bristande förankring i två sistnämnda kategorierna. Sedan när gav offentlig myndighetsstatistik och vetenskap Elise Karlsson stöd för att Sverige inte har en i en europeisk kontext extremt hög invandring, mycket stora och snabbt växande samhällsproblem kopplade till invandringspolitiken (populärt kallat integrations- eller segregationsproblem)?
Då är jag mer bekymrad över volymerna av kulturskribenter som försöker ge goda råd utan att förstå att de ingenting förstår. Här är det troligen inte dumbing down eller förvärvad idioti utan bara total oförmåga, fariseisk högfärd och ideologisk förbindning. Att be dessa människor att läsa SCB:s sjätte rapport om integrationen i Sverige, ett par årsredovisningar från Migrationsverket eller RAMS-statistiken för några av de större asyletniciteterna skulle förmodligen uppfattas som en kränkning. Samma sak med att fundera en smula över Putnams forskning eller vad World Value Survey-studierna säger om kulturella skillnader mellan olika länder och i synnerhet vilka värderingskomplex som finns i de största asylsökarländerna. Nej Elise, de värderingarna är inte det minsta lika de värderingar du och Lokko har.
Hur når man fram till människor som tror sig utgå från statistik och vetenskap när de i själva verket sysslar med andeläsning, regndans och mässande? Kan man öppna deras hjärnor eller ska man helt enkelt låta fronten rulla förbi dem?
Litteratur- eller kulturskribenten Elise Karlsson på den före detta borgerliga och bildade tidningen Svenska Dagbladet ger sin syn på potentialen att återuppta politiska kättare som SD-sympatisörer i PK-kyrkan med hjälp av rehabiliterande utvecklingssamtal. Det går inte ty
de litar inte på medier, politiker, vetenskap eller statistik heter det. Att inte lita på de två förstnämnda kategorierna är ju i min värld inte kontroversiellt just på grund av deras bristande förankring i två sistnämnda kategorierna. Sedan när gav offentlig myndighetsstatistik och vetenskap Elise Karlsson stöd för att Sverige inte har en i en europeisk kontext extremt hög invandring, mycket stora och snabbt växande samhällsproblem kopplade till invandringspolitiken (populärt kallat integrations- eller segregationsproblem)?
Då är jag mer bekymrad över volymerna av kulturskribenter som försöker ge goda råd utan att förstå att de ingenting förstår. Här är det troligen inte dumbing down eller förvärvad idioti utan bara total oförmåga, fariseisk högfärd och ideologisk förbindning. Att be dessa människor att läsa SCB:s sjätte rapport om integrationen i Sverige, ett par årsredovisningar från Migrationsverket eller RAMS-statistiken för några av de större asyletniciteterna skulle förmodligen uppfattas som en kränkning. Samma sak med att fundera en smula över Putnams forskning eller vad World Value Survey-studierna säger om kulturella skillnader mellan olika länder och i synnerhet vilka värderingskomplex som finns i de största asylsökarländerna. Nej Elise, de värderingarna är inte det minsta lika de värderingar du och Lokko har.
Hur når man fram till människor som tror sig utgå från statistik och vetenskap när de i själva verket sysslar med andeläsning, regndans och mässande? Kan man öppna deras hjärnor eller ska man helt enkelt låta fronten rulla förbi dem?
Högtillitssamhället, solidaritetsdoktrinen och konsensuskulturen bidrar sammantaget till denna gigantiska oförmåga att ifrågasätta det som står i tidningar och TV. De flesta blir försvarslösa mot agendasättande journalistik.
Det mest förvånande för mig är att de tre fenomenen i de allra flesta fall övertrumfar den logiska och kritiska förmåga som 60- och 70-talister (som de sista?) i gemen fått tack vare den äldre och mer positivistiska läroplanen. Jag har vänner i 40-årsåldern som är naturvetare med goda meriter med bevisligen god logisk förmåga, men som helt köper snacket om att SD vill något principiellt annorlunda än resten. När jag faktiskt börjat påtala att SD tvärtom skiljer ut sig genom nivåer, men inte i något grundläggande ideologiskt avseende, blir svaret tystnad, åtföljd av "ja, men det handlar ändå om vilket samhälle man vill skapa" eller "ja, men de kom ju ur en fascistisk rörelse, och vill något annat på sikt". Det kan jag ju inte argumentera mot, för det är ju en fråga om tro - vilket brode vara främman de för naturvetare i ett sekulariserat modernt samhälle. Men det är nog bara ren envishet att inte ge upp en ståndpunkt man investerat mycket i.
Några har iallafall lyckats hålla sig informerade, och lyckats sprida information utanför de tidigare gängse kanalerna, och nu börjar tillräckligt många hjäpas åt att bända upp dörren för att det ska gå vägen. Vilken otrolig tur att webben finns. Fast vilken otur att den utvecklingen inte skedde 10-20 år tidigare.