Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Men vad fan, Ottokar — Expressen hade en text inne så sent som härom dagen om att Black Power ÄR superinne den här våren!

Afrohåret är en tydlig identitetsmarkör och ett kulturellt uttryck som visar på en stolthet för sin svarthet och sitt afrikanska arv. Därför anses det vara ett politiskt ställningstagande då det symboliserar en skilsmässa från västerländska normer som man sen barnsben socialiseras till att sträva efter. I min essä i Expressen om Beyoncés låt ”Black parade” skriver jag om ett globalt uppvaknande med Black lives matter-rörelsen i spetsen, och hur det är konstnärers uppgift att spegla samtiden (2/7-2020). Tack vare detta uppvaknande, och att svart kultur generellt har börjat genomsyra populärkulturen, har afrohår och frisyrer blivit allt mer normaliserade.
/.../
Även om vi är långt ifrån fria från rasistiska föreställningar om vad som är fint eller passande – afrohårets politiska laddning är en del av ett betydligt större problem – gläds jag åt en samtid där svarta konstnärer uppmärksammas för att de berättar vår historia, och att svarta barn slipper sträva efter en skönhet annan än den egna.

Juliet Atto: Nu står svart kultur i popkulturens centrum (Expressen)

Allt illustrerat av en bild från en för mig okänd film med Black Panthers-tema. Det sker ett globalt uppvaknande... Svart kultur har börjat genomsyra den internationella populärkulturen och gör att eurocentriska skönhetsideal förlorar kraft. Ja, du ser.

Läs även Therese Bohmans recension av Salad Hilowles utställning Vanus Labor (döpt efter en 1600-talsmålning av Klöcker–Ehrenstrahl):

Så avbildas svarta i svenska konsten

Lite mer småtrevligt, kulturellt.

Ligger Sverige efter USA med några månader?

Jag ställer mig mycket frågande till simpandet för Kina. Edgerton är naturligtvis ett specialfall -- han har simpat hårt i hundratals inlägg -- men han är långtifrån ensam. Även amerikaner som Nick Fuentes och Darren J Beattie som nämnts i tråden simpar periodvis något oerhört, ofta under flask flagg dessutom.

Narrativet i bland annat den här tråden är att under valkampanjandet i USA 2015/16 så var det Trump som simpade för Kina medan alla andra kandidater var hökar. Detta är inte bara felaktigt utan står i direkt motsats till sanningen.

De som minns kalla krigets mediakrig? Det fanns knappast någon svensk tidning utom Svenska Dagbladet som yttrade sig negativt om kommunistblocket. Från DN:s ledarsida var det under 60- och 70-talen ren kommunistpropaganda som pumpades ut. I USA var samtliga medier emot Reagan under 80-talet. För att inte tala om vad svenska medier tyckte om honom! Eric Fichtelius propagerade rejält för DDR. På TV.

Så återigen: sanningen står i fullkomlig motsats till vad du säger. Det du säger är inte bara felaktigt utan sanningen är precis tvärtom. Detta är uppenbart för alla. Så varför? För att rättfärdiga Kina-simpande? Och vad har det med den här trådens ämne att göra?

Poserande medelklass som kittlas av något som bryter mot deras curlade och skyddade tillvaro där välartade färgade är för dem en krydda i deras parningslekar, innan de återvänder till sin egna värdegrundsbubbla. För den poserande medelklassen handlar allt om att spegla sig, jämföra sig med de andra i gruppen. En tävling i rangordning helt enkelt.

Klart att de vill ha några med lägre rang runt sig för att trivas. In med mångkulturen för att ha kunna glänsa.
Ingen slump att mångkulturen frodas i städer där yta är allt. En glänsande yta som det går att spegla sig självt i. Där en hel generation unga skulle jobba med medier där yta är allt.

Mänskliga rättigheter (MR) och dess inklusion i demokratibegreppet har varit liberalvänsterns framgångsväg ett bra tag och kommer att vara det länge än. Bara att vänja sig.

Gammaldags tolkningar av demokrati som folkstyre rätt och slätt är alltmer omoderna. Nuförtiden ses själva folkstyret, med allmänna, fria och hemliga val, bara som en liten del av allt det som krävs för att skapa en demokrati. Därutöver ska det bland annat vara maktdelning, fria domstolar och följande av mänskliga rättigheter.

Nej det tror inte jag heller, men det verkar som om ett införlivande av Taiwan i Kina rent generellt står högt på den kinesiska ledningens dagordning.

I Shenzhen, en stad i sydligaste Kina finns ett ställe som kallas "Little China". Ett stort område med Kina i miniatyr och där finns även Taiwan med. Kuriosa, men som svar på frågan varför Taiwan finns med så blev svaret det tillhör Mainland China.

Men vad fan, Ottokar — Expressen hade en text inne så sent som härom dagen om att Black Power ÄR superinne den här våren!

Afrohåret är en tydlig identitetsmarkör och ett kulturellt uttryck som visar på en stolthet för sin svarthet och sitt afrikanska arv. Därför anses det vara ett politiskt ställningstagande då det symboliserar en skilsmässa från västerländska normer som man sen barnsben socialiseras till att sträva efter. I min essä i Expressen om Beyoncés låt ”Black parade” skriver jag om ett globalt uppvaknande med Black lives matter-rörelsen i spetsen, och hur det är konstnärers uppgift att spegla samtiden (2/7-2020). Tack vare detta uppvaknande, och att svart kultur generellt har börjat genomsyra populärkulturen, har afrohår och frisyrer blivit allt mer normaliserade.
/.../
Även om vi är långt ifrån fria från rasistiska föreställningar om vad som är fint eller passande – afrohårets politiska laddning är en del av ett betydligt större problem – gläds jag åt en samtid där svarta konstnärer uppmärksammas för att de berättar vår historia, och att svarta barn slipper sträva efter en skönhet annan än den egna.

Juliet Atto: Nu står svart kultur i popkulturens centrum (Expressen)

Allt illustrerat av en bild från en för mig okänd film med Black Panthers-tema. Det sker ett globalt uppvaknande... Svart kultur har börjat genomsyra den internationella populärkulturen och gör att eurocentriska skönhetsideal förlorar kraft. Ja, du ser.

Läs även Therese Bohmans recension av Salad Hilowles utställning Vanus Labor (döpt efter en 1600-talsmålning av Klöcker–Ehrenstrahl):

Så avbildas svarta i svenska konsten

Lite mer småtrevligt, kulturellt.

Ligger Sverige efter USA med några månader?

Komplext ämne, men bra att du tar upp det. Min inställning är att svenskar inte kategoriskt behöver ta ställning för eller emot Imperiet eller den kinesiska draken. Sverige och svenskarna har liksom andra folk och länder inga permanenta vänner eller fiender. Bara permanenta intressen. Jag är dock inte orolig för att den gula faran kommer att komma tågande mot Sverige över Asiens stäpper.

Det kan mycket väl vara att vi bör delta i Imperiets insatser för att strypa den kinesiska draken. Men det bör i sådant fall inte ske villkorslöst. Ett villkor som man mycket väl kan ställa är att Biden/Harris/Blinken aktivt ska verka för och understödja en svensk repatrieringspolitik och Menaiternas snara hemvändande.

Under det kalla kriget var Sverige en buffertstat mellan Imperiet och Sovjetimperiet där vi balanserade olika intressen mot varandra och hade en viss frihet att agera inom de ramar som då var satta. Vi var friare än Finland där media var strängt tillsagda att inte störa relationerna med Sovjetimperiet. Men helt fria var svenska media inte. Särskilt som Socialdemokratin alltid har haft ett vurmande för totalitär socialism och var kraftigt influerade av ett land som DDR.

Somliga hävdar t om att Olof Palme var sovjetisk inflytelseagent. Idag kanske vi har kinesiska inflytelseagenter som subversivt verkar i Sverige.

Vad då vi? Rasism hos vita får stå för henne själv och afrikansk kultur är verkligen inte inne bland vita. Åker man subway till Manhattan så finns en hel del svarta på tåget och det är svarta som gladeligen tagit sig bort från Bronx som inte är ett ideal för svarta, lika lite som somaliskt kaosbeteende är ett ideal för persiska eller asiatiska biokemister i Sverige.

Ja... Har ändå sympati för svarta som ordnat det för sig. Inte minst i USA och i Afrika, så klart. Svarta som romantiserar gäng- och ghettokultur är ett ungefär lika stort problem för alla som vita som ömmar för de stackars utsatta negrerna är.

Vi har gott om utländska personer som söker påverka svensk in- och utrikespolitik i Sverige. Säkert finns det kineser, kurder, ryssar, palestinier, iranier, turkar, israeler m.fl. som arbetar aktivt med dessa frågor. Sen har vi en stor ambassad från Imperiet. Sverige är ett smörgåsbord att länsa.

Tror dock inte att Palme var direkt engagerad av Sovjet.