Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Tror du kan ta ett land som Dubai som exempel. Där är medborgarna i landet i klar minoritet med en gigantisk gästarbetarklass från andra länder i MENA och Asien, samt elitgästarbetare som är specialister från Europa.

Medborgarna har full kontroll över gästarbetarna eftersom det aldrig skulle falla dem in att ta in gästarbetare i polisen eller säkerhetsstyrkorna. Det vore livsfarligt för dem att göra så och polisen i Dubai kan vara mycket brutal mot andra menaiter om de skulle bete sig som de regelmässigt gör i Sverige. En pakistanier som antastar en kvinna får prygel med batonger, kastas i fängelse och deporteras sedan.

Resultatet blir ett mycket säkert samhälle, men ingen har nog heller intresse av att besöka de gigantiska kasernlika områden där gästarbetarna bor.

Trådens värde har väl varit att vara korrektur till det offentliga samtalet. Det som fattas där blir fokus här.


Det här har ju att göra med den nivåförvirring som liberala skribenter ofta använder sig av eller befinner sig i. Problem och etnisk splittring i "civilsamhället" ska lösas med hjälp av "polisen". Varför kan man då inte lösa andra länders problem med etniska konflikter genom att ge "polisen" i dessa länder större maktbefogenheter och resurser?

Varför har skumbatongliberalerna på Bulletin och G-P inte tänkt på det supersmarta demokratihacket?

När det gäller andra länder förstår de det uppenbara, att polisen är ett emergent fenomen som avspeglar och deltar i etniska konflikter och inte står över eller utanför dem. Polisen, partiet, staten blir arenor för etniska konflikter eftersom de måste befolkas av människor och människor är flockdjur. Homo Sovieticus, "här är inte jude eller grek", islam eller liberalism var och är universaliserande projekt som hittills aldrig lyckats skapa stabila postidentiteter.

En hegemonisk maktställning följer inte automatiskt med demografisk majoritet och är inte omöjlig för en minoritet. Vilket ju inte innebär att minoritetsstatus är eftersträvansvärd, bara att det inte finns en mållinje där loppet är över. En svensk identitetspolitik kommer handla om koalitionsbyggande och om att söndra och härska, den också.

Anders Holmberg på SvT som ansetts vara någorlunda neutral visade sitt rätta (rovdjurs)ansikte igår mot Ebba Busch.
Hans dreglande dröjande vid husaffären och SD istället för att koncentrera frågor till KD:s politik var något jag trodde man numera skulle slippa se i det skattbetalda mediet, och av honom.

Sätt Lööf i samma intervju och garanterat hade Holmberg inte grillat henne i icke-politiska frågor som misstänkt pedofili i C eller Lööfs beroende av V för att få igenom sin politik som stödparti för regeringen.

Public Service är ett PK-bolag. Hälften av befolkningen som väntat på att SvT efter självkritik åtminstone börjat försöka leva upp till villkoren för sitt sändningstillstånd kan glömma det.

Ett dagsfärskt exempel på hur svårt vårt liberala individuella samhälle har att hantera individer som agerar ur en grupptillhörighet med stort våldskapital.

Han är knappt 40 år. Vi kan kalla honom Amir.
...
Det hade sedan lång tid varit oroligt runt Amir och boendet. Han varvade narkotikabrott med annan kriminalitet. För polis och störningsjour var han ett ständigt bekymmer. Situationen eskalerade och saken hamnade till slut hos hyresnämnden efter att hyresvärden och alla andra i hans närhet hade fått nog.
...
Hyresnämnden underkände av samma skäl också den andra grunden för varför Amir skulle bli av med sin lägenhet.
...
Men allt är inte hopplöst, för i slutändan ledde prövningen till att Amir tvingades flytta.
...
2014 hade Amir lämnat Göteborg och anslutit sig till en terrororganisation i Syrien. Det finns inte någon offentligt känd, säker information om när han återvände.
...
Att just svensk byråkrati i form av hyresnämnder och andra myndigheter får hantera IS-återvändarnas praktiska återanpassning i samhället för ofta med sig en märklig känsla för den som i efterhand granskar de ärendena.
...
Det handlar då om att myndigheten, med det självklara syftet att handla korrekt, på ett närmast fyrkantigt sätt tillämpar metoder och principer som är avsedda för den vanlige mannen på gatan, han som har rätt att bli trodd på sina ord och som ska omgärdas av skyddande dogmer om oskuld när myndigheter utövar makt. Sådana metoder och principer är oskrivna regler för hur t.ex. påståenden och bevisning ska värderas och för hur resultatet av den sortens bedömningar ska viktas och falla ut. Det är en minst sagt svårfångad och svårformulerad materia som är laddad med rättssäkerhetsskäl, ett område där redan ett svagt ifrågasättande kan väcka till och med avlidna professorers vrede.

Trots att alla förstår och accepterar den enkla utgångspunkten att myndigheter ska behandla alla lika och enligt lagen är det ändå just där som den svåra känslan finns. Den är svår just för att de tillämpningsprinciper och -metoder som används upplevs som närmast undantagslösa; när man värderar påståenden och bevisning om en persons agerande ska det helt enkelt inte spela någon roll om han är känd som en tidigare medlem i en terroristorganisation eller inte. Men den sortens principer och metoder kräver en känslig hand hos beslutsfattare. För även den som i alla sammanhang står upp för den självklara grundsatsen om likhet inför lagen lär anse att det tveklöst har betydelse om det är en IS-återvändare som hotar att skära halsen av dig och din familj och att spränga ditt hus.

https://doku.nu/2021/02/24/hyresnamn...l-sammantrade/

Grupptillhörigheten spelar roll. Ändå blundar myndigheter för detta. Likheten inför lagen måste gälla både för individer men också för grupper.

Men det är minerad mark i västerländsk lagstiftning. Men den frågan måste lyftas just för att den är svår.

Det feta: absolut, men om vi tar det här med "etnoautism" — visserligen ett problematiskt begrepp med tanke på att autism mycket väl kan yttra sig i såväl total fördomsfrihet/principlöshet som den raka motsatsen. Är det helt fel att köra sitt rejs och ex. utnyttja svenskhetens hittillsvarande hegemoniska ställning i vårt land för att effektivt eliminera konkurrerande grupper innan det börjar bli för sent, eller är det nyktert att räkna med att svenskar tvingas "söndra och härska" på samma villkor som andra grupper?

Den uppkomna situationen är trots allt onaturlig hos oss i ett historiskt perspektiv. Kan den svenska hegemonin i Sverige ha lett till "etnoautism" kan detta vara förklaringen till att en universalistisk ideologi som liberalismen fått ordentligt fäste här: man inbillar sig att det funkar för att det eventuellt skulle funka här i ett demografiskt homogent land.

Själv gillar jag ju postmodernismens attack på rationalismens universalism. Jag uppskattar också ett och annat postkolonialt perspektiv, antiimperialism likaså, för att detta är positioner som utmanar liberalismens stora framgångsberättelse. Givetvis ska man skilja noga på universalism och det universella, men ibland undrar jag om inte svensk exceptionalism/etnoautism är lämplig för oss om den utnyttjas på för oss gynnsamma sätt.

Förnuftiga människor förstår vad fastighetstvisten handlar om.

För SVT och Bonniers så handlar det ju helt enkelt om att kunna flytta någon procent av KDs röster främst till Fjamåt eftersom Kristdemokraterna och Centerpartiet delvis delar väljarbas.

Ja, "The hobbits... heeded less and less the world outside where dark things moved, until they came to think that peace and plenty were the rule in Middle-Earth and the right of all sensible folk... They were, in fact, sheltered, but they had ceased to remember it."


Ja, som motvikt mot universalism lansera den svenska identiteten som "an identity to end all identities" inom Sverige. För att den evidensbaserat fungerat här.

Ja hela socialstaten Sverige är byggd kring "utsatta" och "sårbara" grupper. Socialdemokratin skapades en gång för att vara ett intresseparti för gruppen arbetare. Lägg till de korporativa dragen med grupperna kvinnor, hyresgäster, pensionärer med flera som marscherade upp på första maj varje år. Man kan nog säga att det gick smidigt för S att gå över till identitetspolitiken och lägga in gruppen invandrare under statens/socialdemokratins skyddande vingar. Grupptänkandet är centralt hos S.

Det har blivit så självklart för de omhändertagande skikten i samhället att svaga grupper ska mötas med förståelse. Det anses rätt. Men det skaver när man ser mellan fingrarna på dåliga beteenden som inte skulle accepteras om beteendena uppvisades av gruppen svenskar. Lika behandlas inte lika. Det är klart att det skapar dålig stämning och mikroaggressioner hos stora befolkningsskikt i landet. Polariseringen drivs på. Svenskar har en stark rättvisekänsla men den avser inte den sociala/politiska rättvisan utan att lika ska behandlas lika. Landet är illa ute.

Ringen kan med fördel läsas som en allegorisk berättelse, så. Tror att den tilltänkta svenska "etnoautismen" med svårigheter att navigera socialt i ett tillstånd som erinrar om myllret i Mellanöstern kan ha sin upprinnelse i vårt framgångsrika försvar av vårt land. Kontakt med omvärlden har aldrig saknats, men vanligt folk har haft tydliga sociala normer att rätta sig efter. "Hemma" som i Strindbergs titel Svenska folket i helg och söcken, i krig och i fred, hemma och ute. I fred, hemma.
Så är det ju, men någonstans måste man göra av de grupper som vill leva på sitt sätt.

Tror dock mycket på värdet av en "svensk berättelse" som inte utgår från Sveriges roll i världspolitiken, typ.

Ja och då kommer man till den där situtationen att misstanke inte får baseras på hudfärg, etnicitet, ålder eller något annat. Det är en fördom, ett "jump to conclusion" att försöka hitta den sökta terroristen bland människor med arabiskt utseende och skägg under hakan - det avslöjar rasim och fördomar - trots att det ökar sannolikheten att lyckas - och istället för att påtala bristerna i pk-resonemangen och påvisa att sannolikheten för framgång ökar utifrån självklara antaganden, ställer sig polisen på knä, ber om förlåtelse och blottar nacken för svärdet.

Ja, grupptillhörighet spelar roll och likhet inför lagen skall gälla alla även de som tillhör en särskild grupp. Grupper bör också kunna få misstänkas och individer som ingår bedömas och iakttagas med särskilt fokus även av vanlig polis och rättsväsen. Statistisk information och sannolikhetsbedömningar är något annat än rasism och förutfattade meningar.

Tycker du & jag kanske. Men för intersektionalisterna & övrig nyvänster så är "Statistisk information och sannolikhetsbedömningar" själva definitionen av rasism och "vithet".

Mitt principiella svar på frågor om var, när och hur för svensk identitetspolitik är "ja". Det finns väldigt få avvägningar att göra och motsatsförhållanden att ta hänsyn till, egentligen. Lejon och räv, gräv där du står och agera på varje tillgänglig arena vid varje tillfälle som ges eller tas.

Varje form av identitet och partiskhet är ju per definition exceptionalistisk, vilket inte måste betyda att man saknar empati för andra. Åtminstone i den icke-autistiska meningen att man kan sätta sig in i en motparts motivationer och behov för att bättre förhandla effektivt. Det kan nog svenskar minst lika bra som andra.

Etnoautism är som jag ser det är snarare en bristande social kompetens i förhållande till andra kollektiv, något som också kan beskrivas som den privilegierades oförmåga att interagera på lika villkor och ömsesidigt. Om någon står för nära och pratar för högt och bara om sig själv, så är det antingen för att den inte begriper bättre eller som ett medvetet dominansbeteende, i båda fallen är det socialt frånstötande. Detta beteende uppvisar svenskar förvisso, men bara i förhållande till andra européer för att de inte är lika duktiga på självkritik som svenskar är.

Om man ska ta fasta på svensk exceptionalism på ett positivt sätt framöver så är det genom projekt som kretsloppsmigrationen. Alltså den goda återvandringen från Sverige som något för omvärlden att förundras över. En neopostkolonialism som ett symbiotiskt folkrättsprojekt som inget annat folk kunde klara. Då skulle åter vårt namn ärat kunna flyga över jorden.