Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag är delvis beredd att hålla med. Det verkar som de som börjar närma sig en något mer rimlig ståndpunkt direkt blir påhoppade för att dom inte istället säger X eller Y. Påminner lite om vänsterns sektbeteende.

Mycket bra och rätt.

Att klösa ner de få allierade som har en plattform och vågar utnyttja den för att framföra kontroversiell kritik är kännetecken för en förlorande rörelse, oavsett vilka paradoxala meta-intellektuella svepskäl man framför för sin bitterhet.

Vänstern är kliniskt efterbliven och alla människor värderar intelligens. Kämpa på bara.

Precis, i dagens situation som vi är i där i stort sett alla journalister är vänsterliberaler så känns det inte särskilt genomtänkt att attackera de fåtal journalister som faktiskt är kritiska mot mångkultur och invandring. Arpi har till och med pratat om demografiska förändringar kopplat till invandring, återvandring och andra frågor som annars normalt bara lyfts av alternativmedia.

Arpi är inte perfekt, men det finns en anledning att vänsterliberaler gör allt för att kicka ut honom och göra honom persona non grata, helt enkelt eftersom de är väl medvetna om att han är en av få icke vänsterliberala journalister som är verksamma i Sverige. De vänsterliberala tål inte att någon etablerad journalist går mot strömmen på något sätt. De vänsterliberala inser också att journalister som Arpi är viktiga meningsmotståndare eftersom att Arpi genom sin plattform på SvD kan medverka till att göra motstånd mot t.ex. Genuskunskap, mångkultur och liknande mer mainstream bland ''finare personer'' i Sverige. Att Arpi är under attack visar att dessa vänsterliberala krafter känner sig hotade av honom, vilket innebär att det bara är logiskt att de som har våra ståndpunkter ska försvara honom. Om Arpi får kicken från SvD kommer de knappast ersätta honom med en nationalist utan det är troligare att vi får ännu en vänsterliberal journalist som tar den plattformen från honom, vilket knappast gynnar oss på något sätt.

De vänsterliberala har dessutom nyligen lyckats kicka ut Mats Skogkär från Sydsvenskan, vilken var en av få andra journalister förutom Arpi som också kritiserat mångkultur och invandring, så de har redan fått blodad tand så att säga.

Om Arpi är något att ha, uppskattar han den kritiken. Den normaliserar och avdramatiserar hans faktiska budskap genom att poängtera hur beskedligt det är inför hans kritiker från andra kanten. Är han en seriös systemkritiker, kommer pekpinnar på var svagheten i hans systemkritik sitter, bara sporra och hjälpa. Faktum är att hans infallsvinkel är en del av problemet, om det inte bara handlar om en ingång till vidare resonemang.

Precis som med SD får det inte räcka med att vara minst dålig, utan krävas att vara tillräckligt bra. Det är det som är ett positivt grupptryck.

Det du måste inse är att som journalist på etablerad media idag finns det en tydlig gräns för hur långt man kan gå i sin kritik. Att kritisera invandring och mångkultur som det ser ut idag är i stort sett så långt man kan gå, går man ett steg längre som Skogkär nyss gjorde så blir man persona non grata otroligt fort.

Vad är det bästa alternativet? Ska Arpi gå för långt enligt den rådande kulturen i etablerad media och därmed få kicken och därmed ersättas av ännu en vänsterliberal journalist som Skogkär blev? Hur gynnar det vår rörelse på något sätt i sådana fall? Är ju långt mycket bättre att Arpi är kvar på SvD där han kan fortsätta göra kritik mot genus, invandring och mångkultur lite mer mainstream.

Ägna er kritik åt alla de otaliga motståndare vi har inom media istället, Arpi använder sin plattform för bra ändamål. Medan Anders Lindberg och DNs ledarsida endast använder den för att yrka på mer massinvandring och mångkultur varje dag året om. Arpi gör säkert mer nytta åt de som delar våra åsikter än stora delar av etablerad media, eftersom han kan nå även vanliga borgerliga väljare med åsikter som annars bara de redan frälsta som läser alternativmedier nås av.

Arpi är i slutändan ingen Sverigedemokrat utan troligtvis en invandringskritisk Moderat, så att han skulle gå full SD är inte särskilt troligt. Men en invandringskritisk Moderat tar jag alla dagar i veckan före massinvandringsförespråkande sossar som Anders Lindberg eller de liberala massinvandringsförespråkarna på DN.

I viss mån är det självklart bra med lite peppande kritik. Men man får inte glömma att Arpi bara är ett par twitterdrev från att få sparken. Med det i åtanke så tycker jag han gör ett, under omständigheterna, bra jobb.

Är det tillräckligt? Är det tillräckligt djupgående? Givetvis inte, han jobbar för satan på Svenska Dagbladet.

Man kan utgå från att fittorna på Expo hela tiden rotar igenom hans sopor & letar klasskamrater & någon som kan vittna om att han skrivit "neger" på FidoNet 1987.

Du vill lämna Arpi ensam i offentligheten som den absoluta utposten det rumsrena samtalet - och du inbillar dig att du stöttar honom. Den som balanserar "vänsterns" Twitter- kritik av honom med påpekanden om hur beskedlig han är, har normaliserat hans åsikter.

Du lämnar honom i sticket och flyttar därmed debattens balanspunkt bortom honom.

Nja, den här tråden har sannolikt lika många aktiva läsare som ledarsidan i Svenska Dagbladet.

Nu snackar vi inte om att kritisera i syfte att vidga systemkritiken utan om att rakt av avfärda någon för att den ens argumenterar.

Men man gör lite som man vill när man är så kallad meta-intellektuell pragmatiker. Bra ny yrkestitel i Sovjet 2.0 btw.

(Sista stycket är lite onödigt, mest en parodi på fetishismen för "attack" och fulspel hos vissa här hehe)

Det har hänt ibland att jag har fått kritik här i tråden av lite mer hårdföra typer. När jag har talat om anspråk på ömsesidighet från minoriteter, har det tolkats som att jag vädjar om ömsesidighet. Det var någon som insinuerade att jag tänkte förhandsboka någon barnbok av Katerina Janouch för att visa min tacksamhet.

Det stämde ju inte, men gjorde mig inte arg eller desperat. Tvärtom förde det bara mina åsikter in mot mitten att kritiseras av "nazister". Mellanmjölksläsaren ser plötsligt mig som mindre radikal.

Att inför hans kritiker påpeka för Arpi att han är en lättviktare, ger bara hans faktiska kritik mer tyngd som resonlig och nyanserad. Han kan beklaga sig över att få kritik från alla håll och kanter.

Jag tänker så här; De enda etablerade medier som idag till viss mån kritiserar områden som rör genus, invandring och mångkultur är väl SvD, GP och till liten del Expressen. De delar knappast våra åsikter i det mesta men de fyller ändå någon positiv dimension genom att kritisera saker som annars bara kritiseras på alternativmedia. Sedan har vi medier som Svt, Aftonbladet, DN, Sydsvenskan med flera som är helt ideologiska motståndare till allt vi står för. Den bästa strategin är alltså att mestadels gå på den del av etablerad media som är mest fientlig mot Sverige och svenska värderingar och som yrkar på permanent massinvandring.

De journalister och skribenter som lyfter perspektiv som är kritiska mot någon del av massinvandringen och mångkulturen är enbart av godo för vår rörelse, för de bidrar till att fler människor blir invandringskritiker. Ju mer de lyfter upp saker som rör Islamism, Genusgalenskaper i universitet, invandrares kriminalitet och arbetslöshet osv desto bättre för den Sverigevänliga rörelsen. Och de vänsterliberala vet själva om att detta är fallet vilket är anledningen att DN kallat GP för rasistisk och även kampanjat mot personer som Skogkär och Arpi, de är helt enkelt livrädda för etablerade journalister och ledarskribenter som lyfter kritik som de vet enbart gynnar den invandringskritiska rörelsen.

Nog för att Arpi är den som är närmast oss i sv msm. Men, när diskursen blir att vissa västerländska statyer kan tas ner, medans andra kan få stå kvar, så blir det ett sluttande plan, och dom här hyenerna kommer göra allt för att samtliga ska bort.
Jag uppskattar Arpi i mångt och mycket, men problemet kvarstår, precis som under hela efterkrigstiden så kommer konservativa att förlora, därför för Arpi så verkar det viktigare att vara en god förlorare, istället för att ge tillbaka med samma argumentation.
Varför frågar sig inte Arpi om vi kan riva moskéer, motiverat på samma sätt som när dom vill riva våra statyer?
För att upprepa oyto, det här är välvillig kritik gentemot Arpi.