Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Imperiet har nog insett att Kina snart kommer att lägga vantarna på Taiwan som är en gigantisk tillverkare av datachips. När det sker så kommer Kina att kontrollera den största delen av all tillverkningskapacitet i världen. Imperiet har insett att Taiwan kommer att falla och är inte berett att riskera ett hett krig om det lilla landet.

Den globala liberala världsordningen har visat sig vara i grunden felkonstruerad. Nu handlar det om att bygga upp alternativa lösningar och för det så krävs först att vår bild av världen ändras. Kina kommer först att förvandlas till en skurkstat i media. De som minns det kalla krigets mediekrig vet hur narrativet byggs.

Sannolikt en korrekt analys.

Det pågår en viss omkalibrering av förhållningssättet till de rasifierade kropparna. Dels är valet i Imperiet över och den rasifierade delen av befolkningen måste passiviseras en smula fram till nästa val. Dels så måste de mest radikala delarna av den rörelsen rensas ut. Man kan jämföra med ADLs samarbete med FBI för att stänga ned Svarta Pantrarna under 1970 talet.

En kanal som History Debunked hade inte tillåtits för ett par år sedan. Nu har den till och med reklam på Youtube. Se detta exempel.

https://www.youtube.com/watch?v=On1c-fCXlFQ

Black Power är inte så populärt i dessa dagar uppenbarligen.

Intel har ny VD och bygger två nya chip-fabriker i Arizona. Tror inte Kina satsar på att ta Taiwan för att få tillgång till TSMC.

Intel: https://www.cnbc.com/2021/03/23/intel-is-spending-20-billion-to-build-two-new-chip-plants-in-arizona.html

Intressant, man utvecklar ett politiskt spärrhjul så att utvecklingen bara kan gå åt ett håll.

Men vad fan, Ottokar — Expressen hade en text inne så sent som härom dagen om att Black Power ÄR superinne den här våren!

Afrohåret är en tydlig identitetsmarkör och ett kulturellt uttryck som visar på en stolthet för sin svarthet och sitt afrikanska arv. Därför anses det vara ett politiskt ställningstagande då det symboliserar en skilsmässa från västerländska normer som man sen barnsben socialiseras till att sträva efter. I min essä i Expressen om Beyoncés låt ”Black parade” skriver jag om ett globalt uppvaknande med Black lives matter-rörelsen i spetsen, och hur det är konstnärers uppgift att spegla samtiden (2/7-2020). Tack vare detta uppvaknande, och att svart kultur generellt har börjat genomsyra populärkulturen, har afrohår och frisyrer blivit allt mer normaliserade.
/.../
Även om vi är långt ifrån fria från rasistiska föreställningar om vad som är fint eller passande – afrohårets politiska laddning är en del av ett betydligt större problem – gläds jag åt en samtid där svarta konstnärer uppmärksammas för att de berättar vår historia, och att svarta barn slipper sträva efter en skönhet annan än den egna.

Juliet Atto: Nu står svart kultur i popkulturens centrum (Expressen)

Allt illustrerat av en bild från en för mig okänd film med Black Panthers-tema. Det sker ett globalt uppvaknande... Svart kultur har börjat genomsyra den internationella populärkulturen och gör att eurocentriska skönhetsideal förlorar kraft. Ja, du ser.

Läs även Therese Bohmans recension av Salad Hilowles utställning Vanus Labor (döpt efter en 1600-talsmålning av Klöcker–Ehrenstrahl):

Så avbildas svarta i svenska konsten

Lite mer småtrevligt, kulturellt.

Ligger Sverige efter USA med några månader?

Hehe .. ligger en del i detta och när Kina kritiseras för brott mot Uigurers rättigheter, så skjuter de tillbaka med att de svarta i behandlas än värre vilket ger BLM medvind. Och som framgick av videon från Ottokar så verkar det inte gå att göra en filmproduktion utan att fylla en viss färgkvot. Kriget fortsätter på alla nivåer. (Intressant videokälla förresten History Debunked - tackar!)

Jag ställer mig mycket frågande till simpandet för Kina. Edgerton är naturligtvis ett specialfall -- han har simpat hårt i hundratals inlägg -- men han är långtifrån ensam. Även amerikaner som Nick Fuentes och Darren J Beattie som nämnts i tråden simpar periodvis något oerhört, ofta under flask flagg dessutom.

Narrativet i bland annat den här tråden är att under valkampanjandet i USA 2015/16 så var det Trump som simpade för Kina medan alla andra kandidater var hökar. Detta är inte bara felaktigt utan står i direkt motsats till sanningen.

De som minns kalla krigets mediakrig? Det fanns knappast någon svensk tidning utom Svenska Dagbladet som yttrade sig negativt om kommunistblocket. Från DN:s ledarsida var det under 60- och 70-talen ren kommunistpropaganda som pumpades ut. I USA var samtliga medier emot Reagan under 80-talet. För att inte tala om vad svenska medier tyckte om honom! Eric Fichtelius propagerade rejält för DDR. På TV.

Så återigen: sanningen står i fullkomlig motsats till vad du säger. Det du säger är inte bara felaktigt utan sanningen är precis tvärtom. Detta är uppenbart för alla. Så varför? För att rättfärdiga Kina-simpande? Och vad har det med den här trådens ämne att göra?

Haha, terrorbalans med "minoriteter" och deras situation som vapen i propagandan. Det vete fan om svarta i USA kan betraktas som en minoritet i egentlig mening, men kineserna vill nog se det så. Hur som helst är ju texten från Expressen skriven av en svart kvinna med en viss historik av aktivism, som så ofta, vilket gör att den kan läsas som en partsinlaga. Det hade varit en annan sak om Expressen slog fast på ledarplats eller i en kulturkrönika att svart kultur är het just nu. Vilket alltså inte är fallet.

Dessutom anar man kanhända en tendens i det att "äkta" afroamerikansk kultur å ena sidan och assimilerade "svenska" etc. svarta å den andra gärna framställs som naturliga inslag i ett västerländskt samhälle — under det att barbariska svarta inte hör hemma här. Ut med de afrikanska våldtäktsmännen och behåll de mysiga unga svarta männen i kostym. Alltså Makonde Lindes polare. De här svarta som är praktiskt taget vita, men som allt som oftast poserar som svarta. Liberalt och fint.

Det slutar alltid med våld på ena eller andra sättet när människor får i ansiktet att de inte kan bestämma sin tillvaro tillsammans, utan att någon metafysisk entitet - Gud eller historiens lagar eller internationella avtal eller finanssystemet eller hokus-pokus-rättigheter har vetorätt.

Den med störst och synligast våldskapital gör sig själv till suverän och instiftar sedan undantagslagar som kullkastar alla metafysiska påfund.

Själv föredrar jag demokrati och fred. Gud-avtal-rättigheter blir så kladdigt våldsamma, "red-in-tooth-and-claw" i slutändan.

De använder de medel som finns på ett sätt som gagnar dem på bästa sätt. Som alla aktivistgrupper alltid gjort eller gör, eller för den delen alla andra som vill påverka.
Problemet är inte att de gör detta utan att alla andra låter det ske utan att ha vilja, resurser eller förmåga att sätta stopp för ett litet antal aktivisternas härjningar. Hade aktivisterna varit i uniform skulle vi kallat dem för terrorister och kallat in försvaret för att bekämpa dem. Nu får de härja fritt då samhället saknar en infrastruktur att bemöta dem innan de orsakar skada.

Återigen; Mål och medel är inte samma sak. Makten är målet, medlet är att skapa en rörelse som man kan använda. Och det lyckas. Gång efter gång. Varför? Jo de möter inget riktigt motstånd.
När målet är uppnått kan medlen stuvas undan till nästa gång man behöver dem.


Självklart för aktivister med en agenda. Men hur bemöter man det systematiskt? Hoppas på DN eller Expressen? Tror inte det. Det måste till en systematiskt agerande motvikt som orkar bjuda motstånd.
Egentligen borde det vara en del av försvarsmakten då konsekvenserna av aktivisternas agerande är i förlängningen ett hot mot rikets säkerhet. Det vore ett lämpligt uppdrag för försvaret och Public service istället för Mello och Pride.


Poserande medelklass som kittlas av något som bryter mot deras curlade och skyddade tillvaro där välartade färgade är för dem en krydda i deras parningslekar, innan de återvänder till sin egna värdegrundsbubbla. För den poserande medelklassen handlar allt om att spegla sig, jämföra sig med de andra i gruppen. En tävling i rangordning helt enkelt.

Klart att de vill ha några med lägre rang runt sig för att trivas. In med mångkulturen för att ha kunna glänsa.
Ingen slump att mångkulturen frodas i städer där yta är allt. En glänsande yta som det går att spegla sig självt i. Där en hel generation unga skulle jobba med medier där yta är allt.

Du ser inte själv mönstret? Då skall jag hjälpa dig.

Sveriges medier och politiker agerar som demokraternas förlängda arm. Republikanerna var och är fiender till vårt etablissemang enligt deras verklighetsuppfattning.
Hjältarna i mediernas historiebeskrivning är Roosevelt, Kennedy, Clinton, Obama. Bara demokrater.
Alla andra ja förutom kanske Lincoln har svenska medier varit emot. Synkront.

Fundera gärna på vad orsaken är till att det är på detta sättet. Vad som är orsak och verkan.

Vad tjänar Sverige på att välja sida i inrikespolitiken i USA?