Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Ibland kan det hjälpa att pinpointa NÄR de där attacksugen kommer. Ofta är det när man har jävligt mycket annat omkring sig eller man har andra problem. Då dyker spritdjävulen fram med en lösning man kunnat ta till förut. Om man är uppmärksam på det kan det vara lättare att skaka av sig det genom att bara identifiera det. "Okej, jag är sjukt stressad över den här saken på jobbet och önskar att jag kunde hitta en genväg ut ur det. Sprit är inte den lösningen"

Min trigger brukar vara när jag mår förbannat bra, inte när jag är stressad eller har en sämre dag. Kanske låter konstigt, men så är det.

Fint väder, skön musik och en känsla av att livet leker, då blir jag sugen på en fylla. Jag får väl se till att alltid ha det lite småjobbigt... Då är det grönt.

Ett par veckor efter detta var det dags att fira på jobbet igen. Då drack jag bara öl, och öl klarar jag inte att dricka i nämnvärda mängder så blir sällan berusad då. En tid senare var det utgång med två kusiner och det gick utmärkt, även om jag blev rätt så full frampå slutet av kvällen.

Igår var jag på bröllop, och tillbaka i gamla hjulspår. Kastade glas, föreslog en fysisk uppgörelse och tog en tjej på röven (även om hon gillade det så var det nog tur att hennes man inte såg). Inte så att jag ställde till med stor uppståndelse med mitt beteende och jag förstod själv vid ett-snåret att jag gjorde bäst i att vingla iväg, för roligare skulle det inte bli. Idag har jag jordens bakfylla och ångest över mitt jävla beteende. Det blir så varje gång. Varje gång. Sedan är det enstaka gånger som går bra men alltid skall jag bli tonåring igen på fyllan. Så jävla less på det... Mycket av det sitter nog i mitt egna huvud också, men det är illa nog.

Det får räcka så, känns det som. Jag vill dock kunna gå på krogen och sådant, men hålla mig till vatten och alkoholfritt. Hur skall jag bära mig åt? Någon som gjort liknande transformeringar? Speciella tankemönster man kan följa (tänker lite i stil Allen Carr's "Äntligen icke-rökare", även om jag inte nödvändigtvis behöver en bok i detta ämnet) eller dylikt?

Hjälp. Jag vill slippa skammen.

Nu är jag här. Återigen.
Vid ståndpunkten då jag bara är så less på den här skiten.

Varför dricker jag egentligen?
Jag vet inte ens själv. Det har bara blivit något som jag gör..
Varje helg sedan jag fyllde 18 år. Och efter tillträdet till Systembolaget har det givetvis blivit ännu mer.
Jag brukar säga att det är pga att jag tycker vardagen är så jävla trist och att berusa min sinnesstämning är något jag gärna gör, vilket är helt sant.

Men jag orkar inte ha det såhär.
För tillfället är jag arbetslös, dricker minst 4-5 dagar på en vecka.
Jag har ingen inkomst framöver, varken från a-kassa eller något annat, och det är ju jättebra när hälften utav dom pengar jag hade har gått till sprit.

Vad jag inte har tänkt på under åren som har flytit förbi är att alkoholets rus har totalt förändras mot vad det har varit. Från en början att vara skönt, roligt och rogivande till att bara vara en annorlunda känsla mot att vara nykter.

I början kunde jag dricka 2 folköl innan jag ut på krogen, men här sitter jag nu och har snart dragit i mig en sjuttiofemma vodka utan att känna märkbart av det.. I min ensamhet.

Jag har för tillfället vänt på dygnet helt och hållet, vaknade kl 22 idag.
Jag har tappat kontakten med min dotter och hennes mamma, pga att hon tycker att jag måste ordna upp mitt liv innan jag kan fortsätta vara pappa, vilket hon har helt jävla rätt i.

Och även om jag tycker om att festa och att ha kul med polare (naturligtvis innefattar allt sådant alkohol) så inser jag att det går fan inte att hålla på såhär. Jag mår så förbannat dåligt när jag vaknar, och det beror oftast inte på bakfyllehuvudvärk eller något annat, utan bara att jag känner mig så jävla tom och värdelös. Att jag är deprimerad i vanliga fall hjälper ju knappast till.

Jag har tänkt såhär många gånger förut, men det har alltid slutat med att någon dag efter att man har slutat må skit efter helgens överdrivna konsumtion utav alkohol, så blir man sugen på en öl eller två, vilket oftast resulterar i att allting tar slut i kylskåpet, och sedan så kommer man inte upp till jobbet eller blir sen till någon avtalad tid/sover bort hela dagen.

Jag behöver intala mig själv att detta är för mitt eget bästa, då jag hela tiden lyckas fumla bort den idén med någon simpel ursäkt. Precis som med min rökning och snusning men det får bli ett senare problem.

Jag har iallafall bestämt mig för att hålla mig nykter i ett X antal veckor/månader framöver, först och främst för att visa att jag kan och för att spara pengar, rädda min kropp och rädda mitt förhållande med min dotter.
Jag skulle inte klara av att supa bort halva hennes uppväxt och sedan plötsligt bli en pappa om 10 år eller dylikt.

Jag har en del teorier på vad jag skall göra under tiden, och som förmodligen skall hjälpa mig hålla mig på fötter.

1. Skaffa jobb.
2. Skaffa körkort.
3. Börja träna. (Har alltid haft ambitionerna att träna och må bra, vilket jag gjorde tidigare. Vill gärna ta upp det igen.)
4. Sluta slösa pengar på alkohol och köpa saker till min dotter istället.

Om denna tråd inte ligger på rätt plats så får den givetvis flyttas.
Jag vill tro att det är fler som känner likadant, och ni är givetvis välkomna att skriva av er och berätta vad och hur ni tänker.
Och själv så vill jag ha tråden som ett slags note-to-self, att titta tillbaka på när jag känner att suget kommer tillbaka. För jag vill lyckas med detta.

Har ni några frågor, så är det bara att skriva.
Pepptalk och motiveringar är givetvis välkomnat.


Och om jag tar upp denna fråga med min psykolog, som förmodligen inte är så helt på den ljusa sidan med att jag har det såhär, skulle man få någon lätt ångestdämpande såsom Atarax eller liknande?


Jag kommer givetvis att uppdatera denna tråd och berätta hur det går osv.
/A

såg nyligen en serie dær de mætte upp sina doser av alkohol i form av pengar, (typ som pokerchips) tex om du går ut så har du med dig x antal chips och før varje enhet du køper så får du læmna ivæg ett chip också, nån som vet om detta system eller har testat etc?

Min bakgrund ær som allas andra. mitt problem ær dock att jobbet består av alkohol. Jobbar som bartender i oslo och det ær socialt accepterat i denna bransch att dricka varje dag, samt att vara bakis på jobbet ær som regel helt okej. (om du inte fuckar upp totalt)

Så hær ær jag nu med ett nytt ærr i ansiktet och ont i njurarna av allt intag av fernet och øl.

Frågan ær væl om man nånsin kan dricka måttligt eller om man måste sluta helt. før mig går det upp och ner. ibland kan jahg stoppa en kvæll och sæga nej jag har fått nog, och ibland sitter den lilla røda djævulen på axeln som sæger "fuck it" och jag vaknar upp med minnesluckor och tom plånbok....

Jag läste någonstans att folk som oss, som inte kan sluta när man väl börjat, har en hjärnkemi som fullständigt spårar ur av minsta stimulans. Vi får helt enkelt överdrivet mycket positiva känslor av även små mängder alkohol, varpå man gör allt för att behålla och förstärka den känslan.

Normala människor får inte samma lyckorus av ett par glas vin och kan således enkelt bryta där.

Jag frågade min tjej, som inte har problem, hur hon mår efter 3 glas vin. "Lite trött men avslappnad" svarade hon. Om jag å andra sidan tar 3 glas vin på tom mage känns det som jag precis dragit en lina ladd och livet är plötsligt helt jävla underbart och allt kommer lösa sig.

Har druckit mig full en dag i veckan i säkert tio år nu, men nu har jag avstått två veckor i rad. Det har varit förvånansvärt lätt och jag har inte känt något stort sug att dricka. Var ute med polare som drack en helg och det var dock förjävligt. Fattar nu hur alkoholen har varit en täckmantel socialt, jag kan bara umgås med folk när jag har druckit. Kommer kort sagt bli svårt att fortsätta träffa kompisar om jag ska vara nykter. Känns som det inte kommer funka vilket gör mig lite... ledsen.