Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Viktigt att inte ta den första då. Varje dag man lyckats att inte ta den första är en stor seger, speciellt i högrisklägen som helg/semester. En drink är inte "en drink", det är en dyngfylla. Så om någon frågar mig om jag vill "ta en öl efter jobbet" hör jag "vill du supa ner dig fullständigt på en vardagskväll, jaga ladd, sjukanmäla dig dagen efter och ha ångest i 3 dagar?" Lättare att tacka nej då.

Sitter här och skakar så jag knappt kan skriva. Supit så jävla hårt på sistone... nu får det vara nog. Det går ut över mina relationer, har sårat så många. Mamma är jätteorolig. Det har alltid varit det värsta jag vet - att såra mamma. Jag kan inte dricka. Slutar alltid med minnesluckor och att jag blir ett jävla svin. Vill inte ha det så här.

Rastlös som fan. Hur ska jag klara av att hålla mig nykter flera månader när jag redan efter fem dagar har värsta ångesten😯.

Låter som ett bra beslut. Lycka till!

Det blir bättre. Många har åsikter om AAs devis "En dag i taget" men just när det gäller den första tidens nykterhet så kan det vara överväldigande att tänka flera månader eller till och med år framåt med den initiala känslan man får när man slutar. Det kan vara mer rimligt att tänka sig att man står ut i alla fall en dag, EN dag pallar du. Imorgon kan du ta ett nytt beslut.

Försök avleda rastlösheten, gör något annat. Träna, ta en promenad, gå hem till en nykter vän som vet vad du går igenom och drick kaffe, snöa in på någon TV-serie, låna en hund och gå ut och gå med. Rastlösheten kommer lägga sig med tiden och du kommer hitta andra saker som faktiskt känns bra.

Om någon vecka när ångesten lagt sig kommer du känna för att supa igen och intala dig att "allt är glömt". Då tycker jag du ska läsa ditt inlägg igen. Sen kämpar du dig igenom den dagen utan alkohol och vaknar upp lättad och stolt som fan över dig själv dagen efter. Sen kör du på så ett tag, dag för dag, tills nykterheten blir normen. Då blir det helt plötsligt lättare att hålla sig nykter.

Undvik fällor under den första kritiska perioden. Du vet själv vilka triggers du har i ditt liv. I mitt fall är det vissa "polare" som är enablers och att bota ångest med en öl i stället för träning.

Tack! Är ju inte första gången, men förhoppningsvis fungerar det nu.


Ja, så är det ju... men nu har det passerat en gräns som jag aldrig varit över förr. Supa varje dag och såra alla runtomkring en... nä, fuck det. Blev inbjuden på fest i dag men tackade nej. Har någon att vara nykter med också. Känner mig ganska stolt över det.

Nu längtar jag mest över att svettningarna ska gå över... inte mysigt när varenda rörelse får en att svettas som om man sitter i en bastu. Men jag har gått igenom abstinensen förr. Kommer kännas bättre redan i morgon. Och på onsdag lämnar jag stan ett tag. Känner mig målmedveten.

Spelar ingen roll hur många gånger du lagt av innan, tvärt om, det som skulle suga är om du ger upp. Har du några planer när du lämnar stan? Du kommer fortfarande ha dig själv med dig så det kan vara bra att vara lite förberedd.

Ska göra mitt bästa för att inte ge upp. Mitt allra bästa. Just nu skriker kroppen efter en sup men jag vet att det inte är värt det, och jag ska inte ta någon. Har antabus hemma, men den är inte utskriven till mig och jag är så jävla hypokondrisk så det skulle bara ge mig mer ångest. Vill inte ta det om jag inte känner att det blir ohållbart.

Jag ska hem till min flickvän. En av få personer i min närhet som inte har några missbruksproblem. Dricker väldigt sällan. Så byta miljö, vara med henne och känna lugnet som bara hon ger, ta långa promenader och inte behöva oroa mig över den ständiga frågan som annars hänger i luften: "ska vi gå till bolaget?"

Bra plan! Någon du kan vara ärlig med och som inte dricker låter bra. Om du vill käka antabus kan du ju försöka få det utskrivet för dig. Vet att många här tjötar om att inte dra in sjukvård osv men det kommer ibland till en punkt där det faktiskt är mer värt att få den hjälpen än att det inte finns på papper.

Mja, funderar på att boka ett möte på vårdcentralen. Jag har även funderat på Campral ett tag, som verkar vara lite snällare för kroppen. Vad som helst är bättre än att supa i alla fall.

Ska försöka fokusera mycket på mitt skrivande framöver också. Jag mår sällan så bra som när jag skriver. Likadant med musiken, ska försöka starta upp mitt band som lades på is pga krökandet...

Tusen tack för ditt stöd, evilhoney!

Inga problem.
Det låter som du knåpat ihop ett bra recept för att öka chanserna att lyckas också. Du har någon du kan vara hos som verkar vara en bra person för dig, du har fritidsintressen att ta upp och något som kan hålla suget och rastlösheten borta och du har Flashback som backar dig.
Stort lycka till och glöm inte att det finns folk här om suget blir för stort. Det är många i trådarna som gjort det här innan och som kan peppa när det är svårt.

Att läsa i den här tråden ingen dum ide'. Men det är som du säger, man glömmer fort hur jävligt man faktiskt mådde. Sen är man där igen..

Efter mitt senaste tvåveckors-race filmade jag mig själv och tog några kort, bara för att ha bildbevis på hur risig man ser ut efter en hård period. Det materialet kikade jag på varje gång jag fick lust att dra till bolaget. Det var min egna knasiga metod, men det hjälpte.