Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Jag har rest i 7 år nu så jag kan inte kalla Sverige mitt hem längre. Har ingen bostad där, inget jobb. Har backpackat sen jag var 17. Tänker aldrig bo i Sverige igen, föredrar tropiska stränder. Vill fortfarande dricka mindre men man är fett wierd om man inte dricker här.

har läst dina tidigare inlägg och det här va trist och läsa...men tyvärr väntat. du har en felaktig inställning till hela grejen. du kämpar emot, du tycker det är en uppoffring att inte dricka...du stretar emot din vilja, som är att dricka...

du MÅSTE få in i skallen att dricka alkohol är nåt du INTE vill. fattar du? hur svårt är det att låta bli nåt som du inte vill ?!? inte särskilt svårt att inte äta råttgift? eller äta upp dasspappret du just torka dig i arslet med ? för om du hjärntvättar dig själv till att se ett likamed tecken mellan dasspappret med din avföring på och alkohol så är du hemma... =)

Nyårsafton igår.. Boxade bl.a sönder en mikrovågsugn. Är så jävla trött på att ha dåligt samvete. Idag blir första dagen på min nykterhet. Jag har varit otrogen, blivit av med ett jobb och slagits på fyllan. Det är dags att ta lite jävla ansvar nu innan det är för sent. Lycka till allihopa!

nää dags att lägga ner supandet helt nu. Höll upp ett ganska bra tag och trodde att jag börjat bli lite normal igen. Det blev svårt att ge fan i att knäcka några öl efter en hård arbetsdag nu när man blivit med kneg igen, men det känns inte bra alls för jag nöjer mig inte alls med några...
Blivit lite dricka under ledigheten kring nyår och på nyårsafton så bjöds det på starkvaror och jag sög såklart i mig det som en jävla svamp. Även nu när det är slut i flarrorna så kan jag inte ge upp och sova. Alkohol är som amfetamin för mig och jag blir fan aldrig trött när jag druckit. När jag väl däckar framåt eftermiddagen så vet jag att jag har ett helvete med panikångest o sånt helvete när jag vaknar igen
Vette helvete varför jag fortsätter. Hade kunnat tagit livet av mig för längesedan men likt förbannat kämpar man på och försöker hålla sig vid liv som nån jävla robot som inte kan bryta sin programmering.

Jag tycker inte att man ska ta det så hårt om man tar ett återfall, det är bara att försöka lära sig av det så att man kan undvika det nästa gång.
Om det sker efter 47 eller 650 dagar har ingen betydelse.
Jag räknar inte dagar men slutade festa i oktober 2014, har efter det druckit några öl o drinkar och haft en riktig dyngfylla med efterföljande ångest. Men jag lärde mig av det och har varit i princip helt nykter i 1,5 år.
Det går om man verkligen vill sluta!

Du har så rätt, jag började försöka sluta dricka för ungefär 20 år sedan. Mitt första besök på Mariapolikliniken var på 90-talet och jag har haft nyktra perioder men det slutade ganska ofta i rejäla brottarfylleåterfall. Ett återfall är bara ett återfall, betyder inte ett skit om hur du är som människa. Alla vita perioder är bra, om man sedan får kunskap och verktyg och massor av stöttning och kärlek så kan dessa vita perioder bli riktigt långa. Ju längre dom blir desto lättare blir det att hålla sig ifrån drogerna.

Jag måste sluta dricka, min hälsa börjar svikta. Jag började dricka relativt sent, har druckit stora mängder i endast kanske 15 år, dessförinnan bara ca två fyllor i veckan. Har haft antabus, men drack i alla fall, så den tog läkarna bort. Jag dricker inga sanslösa mängder, men berusad tror jag nog jag blir de flesta dagar i veckan. Jag har en psykisk sjukdom och är "förtidspensionerad", då blir det lätt att jag dricker för att ha nåt att göra. Dessutom gillar jag ju berusningen. Nu har jag dock blivit rädd, kroppen börjar säga ifrån. Har inte druckit sedan imorse (alltid något) trots att jag har grejer i kylskåpet. Vita perioder har jag haft, men bara när jag vårdats inom psykiatrin. Nu ska jag göra ett allvarligt försök att bli varaktigt nykter. Tänker dock fortfarande unna mig folköl, är det en dålig idé?

Nu är jag här igen, ett nytt försök när jul/nyår skiten är över.

Helgens äventyr bjöd på aldrig tidigare skådad ångest, pga. Alldeles för mycket dricka + annat under helgen.
Fick en rejäl känga av min bästa vän sen evigheter, något som fick mig att tänka i helt andra banor än tidigare gånger, trots att der var en ren självklarhet det han sa.

Ny tid, min tid.
Denna gången ska jag inte räkna några dagar. Det är inte antalet som är det viktiga just nu. Det är sinnestämmningen jag befinner mig i som måste förändras. Inte något annat.

Jag kommer tillbaka, oftare för att påminna mig själv om vad som är vikigt just nu.
Det är detta som behövs nu, inget annat.

Puss&kram.

Ja, det är trist att det ofta tar så lång tid att nå den där vändpunkten, jag har också slutat många gånger och lika många gånger har jag börjat igen...Men nu känns det som att jag har vunnit.

Jag känner en enda person som har slutat supa och inte tagit återfall. Han fick frågan från en kompis att följa med som stöd till AA och från den dagen har han varit nykter!
Han är numera troende och har varit nykter över 20år. Han var på sin botten just den dagen...

5 dagar, Inte så illa Före det 4 dagar.

Du är på helt rätt väg min vän. Stort lycka till!

Tungt går det idag.. vad gör ni andra för att hålla borta ångesten och kunna fokusera ?
Motionera, böcker, musik och film är vad mitt paradis brukar bestå av, och det brukar hjälpa.
Men idag är det tungt. Känns helt meningslös.
Vet inte vad, eller hur man ska göra.

//