Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Jo, man måste komma till den insikten att droger och alkohol inte funkar för mig. Aldrig någonsin mer vad fan som än händer. Spelar ingen roll vad hjärnan säger, det är slut nu.

usch så jobbig läsning... Fint av er som kommer till insikt och i alla fall försöker. man inser ju hur svårt det här är att lägga av, det kanske är bättre att föröka och misslyckas men ändå få med sig saker man lärt så kanske det blir lättare nästa gång man försöker.

jag har en gamma arbetskompis som fan pajat hela koppen på grund av drickande som han tvingas leva med nu...Det är ingen lek. jag hjälper till i bland med att handla mat och åka på IKEA.

körkortet klipte han själv för femton år sedan. Motoriken är helt paj i nyktert tillstånd, fötterna hänger inte med och han kan som tur var gå men det är kryckor som gäller.

Jag blev själv livrädd för bestående nervskador, drygt 30 år gammal, för jag fick pirrande och brännande känslor i händer och fötter. Behövde bara B-vitamin för att "skyddet" runt nervändarna skulle komma tillbaka men det är sådan rädsla jag skulle vilja sammanknippa med alkohol. När jag ser en ölburk tänker jag ju på trevligheter.

Tänk så lätt det hade varit om man kunde programmera in associationer själv så man mådde illa av blotta tanken på alkohol. Vissa känner ju så lång tid efter en tuff bakfylla medan det första jag vill ha när jag är bakis är mer alkohol.

Jag hadde fan vart livrädd..

festade själv lite väl mycket vid ungdomsåren men kom på att fan jag drack ju för att stället var tråkigt,,, så för mig var det ganska lätt att skära ner som tur var. men fan jag svepte ju storstarkar rakt upp och ner och det var gott som glass liksom. Sprit var gott när jag drack mycket.

nu har jag ju hållt upp mycket över tio år och tar jag en nubbe så kan jag tycka det smakar avmak och äckigt, jag kan vara sugen på öl men tar jag en så smaka det mer bittert och äckigt. tar jag en på över 5.55 så blir det bara äckligt.

men nån gång i månaden eller var tredje dricker jag ganska bra och ungefär vartannat år så kommer jag fan inte ihåg hur jag kom hem... men förutom det så har jag haft tur.

Ah har en polare som tar Naltarexon (Stavning ?) han tycker det är jättebra... man kan då ändå dricka två öl till maten utan fara för det är inte som antabus. Men suget är nästan helt borta, man får inte ut lika mycket, och efter en sådär en och en halv öl så smakar det skit tycker han.

Jordan Peterson har fått många att bli ännu mer antireligion. Även stora grupper av religösa människor ogillar honom. Han har haft svårt att återhämta sig efter debatter med Matt Dillahunty. https://www.youtube.com/watch?v=ryHEBDnAnjw
Läsa bibeln/koranen/bhagavad gita/forntida runskrift kan vara mer övertygade än lyssna på Jordan Petersons argument.

Mycket intressant läsning här i tråden, känner igen mycket. Vet inte riktigt hur jag ska förklara mitt förhållande till alkohol. Svårt att sätta ord på det. Har väl i stort sätt alltid mer eller mindre använt alkohol som självmedicinering och inte för att det är speciellt kul eller nåt, förutom kanske under ungdomsåren och året när man fick gå på systemet. Då blev det väl en del festande något år på sin höjd. Närmar mig 30 nu.

Det som känns mest jobbigt nu är att alkoholen de senaste åren blivit ett så normalt inslag i vardagen (det går alltid att motivera att aktiviteten kräver/blir intressantare av alkohol).
''Varva ner'' - Svaret är givet.
Kolla på film - Intressantare och mer storslaget i onyktert tillstånd. Spela spel? Mycket roligare med några öl. Laga mat - Mycket trevligare med några kalla eller en butelj. Städa - Sjukt tråkigt, men med några kalla och lite bra musik blir det genast uthärdligt.
För att inte tala om alla sporadiska ''firanden'' av händelser då man tänker att man minsann ska unna sig lite dryck, ofta mer lite lyxigare. Nu senast i fredags var det en händelse jag tyckte kunde firas med ''lite'' findricka och så tänkte jag även laga en god middag till mig själv.
Blev att jag skippade den där middagen och sunkade i mig en Grandiosa X-tra allt innan jag däckade istället Sen vaknar man på lördagen och mår risigt med mer ångest än den dagliga dosen, deprimerad så självklart fortsätter man fram till tisdagen i ett försök att bromsa ångvälten, vilket självklart bara resulterar i förlängt lidande även om det lindrar för stunden.


Känns som att alkoholen är som osynliga handbojor, inte bara det att man (jag) blir så omotiverad att ta tag i saker, skjuter allt framför sig utan också på sinnet med det att man försvarar den hela tiden nästan undermedvetet även fast den klart och tydligt arbetar emot en hela tiden. Någon som man tror är ens vän men som egentligen vill en illa. Det är nästan det värsta. Men nu blev det rörigt..

Aja, ska ge detta ett ärligt försök nu. Tristessen tror jag kommer bli helt vidrig men vi får se.
Here we go.

Ta hand om er gott folk.

Du är inne på helt rätt spår.. Mycket bra skrivet tycker jag.

Jag kan rekommendera en bok. Allen Carr - easyway to control alcohol

Söp som ett djur 2019, ända tills jag började röka cannabis dagligen. Men är nu 12 dagar utan alkohol, Nyår senast.

Kommer nu sluta med cannabis så det kommer bli svårt nu med alkoholen. Vill inte gå tillbaka att vakna bakis på en tisdag, torsdag, fredag,lördag,söndag igen.

Kommer också skriva i tråden (FB) Dags för uppehåll/sluta med cannabis (Den stora tråden) /MOD
Om hur jag ska sluta med CB.

Önskar mig lycka till!

Har druckit dagligen sedan mitten på december och ikväll är min första kväll utan alkohol. Det räcker nu. Tänker nog sluta dricka helt nu. Let's go.

Gick åt helvete efter två dagar. Måste skaffa mig några hobbys. Tror det är där det felar.. måste ha något att ersätta med.
Tack för rekommendationen Hallsakaeft.

Fuck me alltså. Trodde jag fått nya rutiner och nu sen jul och nyår förstår man. Lite träning och mycket fest. Man kommer tillbaka efter jobbet och sedan blir man dunder förkyld. Istället för att som en vanlig person, ligga i sängen och trycka alvedon, köper man whisky och öl för att rida ut stormen. Problemet är att förkylningen är en envis jävel som inte förscinner efter några dagar utan håller på i 10 dagar.

Hur fan slutar jag dricka igen. För bara ett tag sedan så hade jag inte problem med att lämna sprit hemma och inte dricka på veckor. Nu längtar jag efter värmen av spriten. Fucking shit människan är svag. Förfallet slungar mig närmare min avgrund.

Så hur bryts trenden utan möjöigjet att gå på gymmet för sin terapi?

Idag för exakt 9 år sedan vaknade jag upp första dagen på avgiftningen. Dagen innan kom jag dit i bedrövligt skick, över 2,5 promille och andra diverse substanser i blodet. Detta var ändå på förmiddagen. Jag hade inte ätit något ordentligt på ett par veckor utan bara supit dygnet runt. Supit för att dö kändes det som.

Satte mig upp i sängen och kände för första gången helt ärligt att nu är jag klar. Done! Grät en skvätt, skakade och försökte ta mig upp till frukosten och morgonmötet. Kroppen kändes som att den var på väg att stänga av, hjärtat höll på att bulta sin väg ut ur bröstkorgen, organen värkte och ångesten var oerhörd. Ändå kände jag innerst inne ett litet lugn någonstans att nu är det slut, nu kommer det bli bra. Jag slutar göra detta på mitt sätt och börjar lyssna på de som faktiskt bara vill hjälpa mig.

De senaste 10 åren hade varit en kraftig nedåtspiral i missbruk och beroende och de sista åren drack jag dagligen, mer och mer. Halvhjärtade försök på öppenvård, psykakuten och behandlingshem. Dagliga självmordstankar.

Idag 9 år senare är jag fortfarande nykter. Speciellt de första åren var oerhört jobbiga men jag gav inte upp, lyssnade på de som hade gått i mina skor och sakta men säkert började bitarna trilla på plats. Livet kom tillbaka och mycket mer till det. Mer än vad jag någonsin kunnat drömma om.

Jag sätter idag fortfarande nykterheten först i mitt liv egentligen. Utan den skulle alkoholen ta allt ifrån mig igen och förmodligen mitt liv med, så illa som det var den sista tiden var det bara en tidsfråga.

Tack till er och ryggdunkar på er alla som skriver här i tråden. Är inne och läser ibland, påminns om hur det var och ger ibland något uppmuntrande svar. Får även en del PM som jag försöker svara på, kul att andra ibland ser mig som någon att fråga om råd och följa, precis som jag gjorde då i början på skakiga ben.

Sköt om er alla och ge inte upp. Kan en person som jag finna varaktig nykterhet så kan nog alla det förr eller senare. Fungerar inte ett sätt så prova nästa och framförallt, våga ärligt be om hjälp.