Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Ja, precis. Det är ju exakt så det är. Det är ju det jag vill lära mig hantera på ett bättre sätt än att 1 gång i veckan gå in på bolaget köpa en vinare och 2 öl, bli cp-full, ut på puben och sen rangla hem. Jag får inte ut någonting ö.h.t. av det och vill skala bort den sista dekadenta, onödiga, ovanan. Jag har ju problem med detta, så långt är jag ju med. Jag förstår bara inte varför det är den sista delen av mitt missbruk jag har så jävla svårt att skala bort. Har inga problem med att tacka nej till alkohol på fester eller säga nej till min respektive när hon vill ha vin till maten eller andra situationer. Det är bara detta kvar att bearbeta och bli av med. Det där sjukt behovet/beteendet att inte kunna kontrollera mig typ 1 gång i veckan. Det är som att det har en katarsisk effekt eller något. Men jag ser vart det barkar och inser att jag måste ta tag i det här nu innan det börjar ge riktigt negativa effekter.

Vad jag gör på stan? Jag tycker det är rätt trevligt att gå runt i butiker de dagar jag är ledig, eller sitta på ett fik och läsa böcker eller lyssna på en podcast.

Jag har börjat aktivera mig rätt mycket mer och gör saker annars på dagarna. Det är just ibland när alkoholsuget kickar igång som den rationella delen av mig inte kan vinna. Tänkte om någon här hade bra tips på hur de hade tacklat samma problematik när de klev av.

Sluta strosa för tillfället. Du klarar inte av frestelsen och utmanar dig själv i onödan och bjuder dig själv på tillfällen att misslyckas. Hur viktigt är det att bli nykter? Är du villig att gå en omväg hem för att inte passera systemen eller vill du hellre chansa om och om igen? Kan det inte vara värt att göra på något annat sätt ett tag och se om det fungerar?

Ett tips är just att inte utsätta dig för de frestelser du har, om det är att gå förbi systemet så får du nog bestämma dig för att du just nu inte kan gå den vägen.
Om du har ärenden så kan du försöka planera exakt vad och hur du ska genomföra det för att inte ha strötid och gå och strosa, det är förmodligen när du har det som du råkar hamna utanför systemet också. Ska du till ICA och handla mjölk så planera redan innan vägen, att du går in och köper mjölk och sen hem.

Är det varje dag du får sug eller bara ibland? Kan du kartlägga hur det ser ut runt dig när det händer? Är det när du har för mycket eller för lite att göra? Är det när du är stressad eller för uttråkad? Försök cirkla in när det är som värst och börja jobba därifrån.

Klart jag är villig att gå en omväg, men jag gör ju det inte. Det är som att, precis som du sa, något styr en undermedvetet.

Njae, inte varje dag. Känner suget kanske 3 gånger i veckan och oftast om jag inte gjort så mycket under dagen. D.v.s inte tränat eller varit och träffat människor. Blir liksom inte av med den romantiserade bilden av hur gött det är när man är själv med en flaska vin, skräpmat och slötittande på TVn. Men det är ju inte ens så gött + att numera blir jag verkligen redlös. Förr hade jag mer kontroll över mängden alkohol jag drack medan jag numera har riktigt svårt att sluta dricka.

Det ÄR härligt att sitta med en flaska vin ensam, slötitta lite på TV, lite youtube, lite flashback. Sen en flaska till och lite chattande med polare och helt plötsligt har man lite fest-stämning för sig själv mitt i den gråa vardagen. Det ska man inte förneka.

När suget efter just detta kommer brukar jag dock påminna mig om hur det kommer se ut några dagar längre fram. Den "härliga stunden" kommer med 100% garanti övergå till fylla, som sen dras ut i 3-4 dagar till. Sen ligger man där sjukanmäld med avgrundsångest.

Då tackar jag nej till vinet, inte värt det helt enkelt. Det har funkat många gånger och jag tackar mig själv när suget går över att jag inte trillade dit.

Min romantiserade bild har även falnat lite nu mera. När jag väl trillar dit så är ensamdrickandet kopplat till dåligt samvete som förstör feelingen lite, varpå man så klart dricker mer för att pressa undan de känslorna.

Det är det som jag tycker gör det så svårt. Det var inte supersvårt att till slut sluta med t.ex amfetamin när man hade svandykt mot avgrunden i flera år och såg hur jävla trasig man var.

Jag är ju inte så trasig av alkoholen. Inte än iallafall. Jag vill ju egentligen inte sluta dricka för jag gillar de där mysiga stunderna, men jag kan ju uppenbarligen inte bara bete mig som folk och dricka 2 glas och sen vara nöjd. Utan nej jag ska köpa 3 öl extra, ifall "vinet inte räcker till" och sen beställa en öl på krogen och en sexa whisky, fastän jag vet att jag är tokplakat. Jag förstår inte vad det är som gör att det blir som det blir.

Jag läste någonstans att folk som oss, som inte kan sluta när man väl börjat, har en hjärnkemi som fullständigt spårar ur av minsta stimulans. Vi får helt enkelt överdrivet mycket positiva känslor av även små mängder alkohol, varpå man gör allt för att behålla och förstärka den känslan.

Normala människor får inte samma lyckorus av ett par glas vin och kan således enkelt bryta där.

Jag frågade min tjej, som inte har problem, hur hon mår efter 3 glas vin. "Lite trött men avslappnad" svarade hon. Om jag å andra sidan tar 3 glas vin på tom mage känns det som jag precis dragit en lina ladd och livet är plötsligt helt jävla underbart och allt kommer lösa sig.

JA! Precis! Ett av mina största problem med amfetamin var hur jävla kul jag hade när jag satt och ritade eller spelade TV-spel. Det fanns ingenting bättre i hela världen och jag var väck i 3 dagar i sträck och kunde inte ens ta avtändningen negativt för det var så positivt när jag väl var hög.

Det är samma med alkohol nu. Jag mår så bra när jag korkar upp en bra flaska vin, lagar någon extra god mat och sen sätter jag på musik och dansar och sjunger och lever fan livet. Det är helt orimligt. Sen övergår det ju då till det maniska drickandet.

Eller då som jag sagt när man är på stan och köpt en öl och dricker. Vips så måste man bara köpa den där tröjan som är sådär riktigt jävla svinsnygg trots att man har 0 pengar, prata med den där astrevliga kassörskan på ICA svinmycket och sen bara leva ut 200%. Det är det jag menade med att det har varit något katarsiskt för mig. Det är som att en spärr släpper och något underbyggt bara rinner av en.

Ha, vi är ett och samma du och jag. Blir du också lite högljudd och "jobbig" redan efter 3-4 glas medan de andra i sällskapet fortfarande beter sig nyktert? Sen lite senare är du fullast av alla och ragglar medan de andra är lite tipsy men ändå kapabla att hålla sig lugna och står och diskuterar saker? Blir du sen uttråkad och börjar provocera lite på skoj då du tycker de andra är tråkiga? Har du dagen efter ångest över hur du betedde dig och önskar du kunde hålla dig cool som de andra?

Alkoholen är vår vän i 3 öl för vi mår ju så jävla bra just då, mycket bättre än alla andra. Problemet är att det är som du säger orimligt att må så jävla bra och det blir omöjligt att bryta, varför ska man göra det lixom.

Haha njae inte riktigt! Jag blir bara övertrevlig och nöjd med allt. Men dagen efter får jag bitig ångest, vilket i sig är en enorm del av i att jag känner att jag behöver sluta. Men ja, jag känner igen mig i det dagen efter. Typiskt tankesätt är att jag kan vara avundsjuk på person X som sa nej till den sista ölen, när jag själv beställde både shot och extra öl i baren innan stängning. Det beteendet har jag lyckats bli av med dock eftersom jag satt en maxmängd alkohol på krogen som jag lyckats hålla senaste tiden. Utöver mina ensamma benders dock.

Men ja nu får det fan vara nog. Jag vill inte ha problem med det här längre. Jag vill inte vara den personen.

Grattis, du är en "good drunk", tur i oturen. Jag är en good drunk I rätt sällskap och i rätt sinnestämning, men oftast så dricker jag för att dämpa ångest och då kan jag bli rätt oskön.

Hur som helst det är bara att lägga ner i långa perioder så man får se andra sidan. Som jag skrev tidigare i tråden lyckades jag nyligen ta mitt längsta uppehåll - 3 jävla månader - vilket var helt fantastiskt. Suget efter ensamfyllor försvann nästan helt då jag var upptagen med att vara "high on life" och tränade hela tiden så jag fick mina lyckorus ändå.

Starkt! Får hoppas jag kommer in den 10e augusti och skriver samma

Kan tilläggas att jag var fri från alkoholen under 2.5 år, men sedan klarade jag inte av att ta mig till VC för att få nya recept på sömnmediciner (vilka är de som har gjort att jag kunnat slippa alkohol) och då kom alkoholen in i bilden igen. När jag fick rätt dos sömnmedicin utskrivet så gick jag nästan utan problem från tre liter vin och två paket cigaretter per dag, till noll konsumtion. Jag vet med andra ord att det går, men jag klarar inte av att kontakta vården som det är nu. Det är cirka ett år sedan jag började dricka igen.

Jag ligger på 60 liter vin per månad nu, och dricker runt 20 av månadens 30 dagar. Jag lyckas hålla mig ett dygn eller två, innan jag som en robot hoppar in i duschen och sedan på bussen. När jag har handlat och är på väg hemåt så mår jag redan då bra.

Jag självmedicinerar (det sa även min beroendeläkare) nämligen (insomnia, utmattning, värk, ångest, depp, sui, social fobi bla bla), men det betyder inte att jag inte är alkoholberoende. Det är jag i allra högsta grad.

Vad göra? AA vore kanske bra, men med tanke på att det är extremt krävande bara att befinna sig i en butik med andra människor, så tror jag att jag skulle krascha totalt av ett sådant besök så som jag mår nu. Jag fattar ju när jag skriver detta att jag måste klara av att ta kontakt med den beroendemottagning jag gick på tidigare. Djävla traumaskit! Hur fan kan hjärnan fungera så här? Som en stor djävla broms. Jag vet vad jag bör göra, men lyckas inte göra det. Lite stärkande är det ändå att sätta ord på min situation känner jag, och det är skönt att få skriva av sig. Det är ju inget som bör vara olösligt märker jag ju, även om det känns så när det är som mörkast.

Nu ska jag supa i dag och i morgon, för jag hamnade på bolaget även i dag. Triggers? Ångest, hopplöshet, starka suitankar om att det är lika bra att göra det nu, och en kraftig ilska över en mängd olika saker som äter upp mig inifrån och som försvinner rätt omgående när jag är på väg för att handla.

På fredag bir det promenad i skogen (som Evil Honey föreslog - ser ni ett fyllo vingla omkring i vackra Tyresta så är det jag haha), och ett mail till vården. Jag kanske borde bunkra upp med mat, och sedan lämna över mina kort till någon? Utan kort så kan jag ju inte handla alkohol.

Steg ett är alltså att skicka ett mail till vården på fredag så får vi se vart det leder. Nu har jag åtminstone kommit en halv centimeter. Bra tråd det här!