Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jo. Jag gick väl händelserna i förväg.

Den här Håkan Boström tycks ha fått mer eller mindre fria tyglar i sommar för börja bedriva ett flerfrontskrig mot olika delar av den svenska vänstern. Ledaren är väl värd att läsas i sin helhet.


https://www.gp.se/nyheter/ledare/led...k-trovardighet

Det där är en person med dåligt samvete för hans egen (relativa) tystnad tidigare. Jag trodde för fem år sedan att det skulle vimla av den här typen av ledarskribenter idag, men det är tydligt hur få det är som har någon heder kvar.

Boström har missuppfattat. Ekis Ekman är inte alls något unikum som "råkar släppas in i finrummet på DN kultur". Sanningen är den är den här typen av uppfattningar som Ekis Ekman skriver om är det som är det normala inom svensk media. För dom allra flesta i mediasvängen (DN, AFAbladet, ExpRGessen mm) så är det Ekis Ekmans åsikter som är det nromala och Håkan Boström som är den avvikande. Höger, kanske rent av lite smånasse, va?

Ingen har påstått att den illaluktande tidningen ETC skulle stå för demokratiska, västerländska värderingar på något sätt.

Man såg mycket tydligt vad svensk media befolkas av för typer när Anders Behring Bervik utförde sina terrordåd. Svensk media visade då med all (o)önskvärd tydlighet att man inte är demokratiskt mogen.
Täckningen av mångkulturen och alla dom problem den för med sig visar åter samma sak: Svensk medias gelikar finns inte västeuropa, USA, Kanada eller andra västorienterade länder, utan i det gamla DDR, vitryssland och andra diktaturstater där "agendasättande journalism" är det som gäller.

Det rapporteras just nu på SVT-Text att:

I en förnuftsbaserad värld så borde detta kommenteras flitigt i media under morgondagen.
Beröringspunkterna med mångkultur & massinvandring är så uppenbara att enbart SVT, DN & Aftonbladet skulle kunna tänkas förtiga saken. Men övriga aktörer bör väl komma in i matchen?

Vändningen vi sett sedan nyår har fullständigt kulminerat de senaste veckorna, det tycker jag att absolut att man kan konstatera. Det här är ett stort glädjeämne.

Med det sagt skulle jag vilja påpeka att ett "slag" möjligtvis vunnits, men att "kriget" fortsätter. Vi förflyttar oss dessutom till en viktigare fas, skulle jag vilja påstå. Samhällsdebatten och dess besynnerliga samtida karaktär är ju trots allt teori, långt ifrån allt vad pragmatik och realitet heter, till en ganska skrämmande grad i Sverige dessutom. Nu leder detta skifte förhoppningsvis (?) till något praktiskt, och det är ju där det behövs, trots allt. Det finns flera exempel på länder som har en fundamentalt annorlunda debatt än Sverige, som jag tidigare varit inne på i den här tråden, men som samtidigt inte får igenom några "radikala" förslag i praktiken. Det kan alltså vara så att även om man vi får en friare samhällsdebatt i stort, vilket vi nu kan hoppas på, så behöver det verkligen inte leda till någonting signifikant överhuvudtaget. Det är bara att vrida blicken söderöver mot flertalet europeiska länder för att se vad jag talar om. Sverige är förvisso extremt i ganska många avseenden när det kommer till mångkulturen vilket möjligtvis innebär att det är svårt att jämföra oss med andra länder.

Ett visst varningens finger tycker jag också man kan höja för att vi kanske, kanske endast får in det kritiska perspektivet, men att vi samtidigt behåller plattityderna och det världsfrånvända som vi har dragits med ett längre tag nu. Jag har sett många artiklar nyligen i stil med " Men vadå, varför förtjänar jag allt detta bara för att jag föddes i Sverige?" Här är ett exempel från ett år tillbaka förvisso, kan tyvärr ej hitta andra på stående fot, däremot minns jag att de har kommit. http://www.metro.se/kolumner/vi-som-...SlH940BiyAGWE/. Vi får alltså "parallella" debatter, istället för en enskild. Argumentet att artiklar av den här typen är inspirerade av någon slags påträngande desperation kan göras, och dessutom mycket väl stämma, men det tycker jag det kan vara lite tidigt att påstå.

Jag kan se följande scenario, härifrån. Tyvärr är jag aningen pessimistisk:

1. "Vi var naiva". Detta har redan skett på sina håll, och inleddes (?) med Erik Ullenhags förvånansvärt öppna och ärliga intervju med Paulina Neuding. www.magasinetneo.se/artiklar/mot-nya-utmaningar/ Man erkänner misstagen som gjorts, helt enkelt, och lämnar föga förvånande hastigt detta därhän och går vidare till:

2. "Nu får vi göra det bästa av det". Det finns flera exempel på journalister som haft artiklar i den här andan, bland annat Isobel Hadley Kamptz har här skrivit om vad som kommer att bli det "nya Sverige". Sänkta ingångslöner och större ojämlikhet, bland annat, http://www.gd.se/opinion/ledare/vi-h...passa-darefter. Jag kan i allra högsta grad tyvärr tänka mig många andra "reformer" och förändringar, exempelvis att skolplanen ritas om. Vi kan inte fortsätta och underkänna enorma mängder elever som vi nu har gjort i runt ett decennium, någonting fundamentalt kommer att ske på den punkten, och jag kan inte föreställa mig någonting annat än att detta skulle vara att helt enkelt sänka kraven. Att "skjuta till mer resurser" kommer ju som ett brev på posten här, och är ju i skolans värld analogin till det eviga "mera fritidsgårdar" argumentet som kommer upp när man pratar kriminalitet, men har ju hittills såvitt jag vet inte fungerat speciellt bra.

Nåja, jag nöjer mig där. Det finns mycket att säga i ämnet. Jag ville inte heller egentligen komma in i tråden och vara negativ, däremot anser jag att det är oerhört viktigt att alla fortsätter och engagera sig på alla möjliga tänkbara sätt för att få till reell förändring.

Argumentationen om att detta inte är kopplat till en stor invandring har skjutits i sank så många gånger att det antagligen kommer att försöka förtigas. Det beror sannolikt på att det byggs för lite, för taskiga regler om buller, byggnormer etc. Det faktum att Sverige redan nu har en bostadsskuld på ett antal tiotusen, kanske hundratusentals, lägenheter förtigs. Det är bara att folk får det lite bullrigare så löser sig allt. En nettoinvandring på 75 000 personer är inte ett problem i sammanhanget. Ur led är tiden.

Det vore intressant att se en rapport om hur trångboddheten är i våra förorter. Rimligen borde den byggas bort i första hand, eftersom vi gång på gång får höra vilka sociala problem den leder till. I en sundare mediamiljö hade detta gett upphov till en upphettad debatt, men i Sverige är det tyst. Vi låter dom trängas in i Husby, Bergsjön och liknande skitområden och så accepterar vi att det någon gång då och då brinner lite där. Det är ju inte där vi bor, ändå... Nu när folk börjar märka att det kryper allt närmre så kommer det förhoppningsvis bli omöjligt att fortsätta ljuga om detta.

Det gör mig beklämd när man tänker så lågt om sina väljare, och än mer beklämd blir jag av det faktum att många väljare verkar ha köpt detta. Uppvaknandet går långsamt, men nu börjar bostadsbristen bli märkbar även långt utanför storstäderna. I min lilla hemstad med ca 30k invånare är det nu svårt att få tag på bostad. Man undrar ju varför.

Under de senaste månaderna har det blivit uppenbart för mig att just Bostadsbristen™ kommer att bli en av de riktigt stora politiska frågorna som både media och politiker vill lyfta fram under de närmaste åren.

Vi kommer att få höra detta budskap om, och om igen så många gånger att vi till slut kräver att politikerna ska tävla om vem som kan slänga mest pengar på detta.

Politikerna/media vill ha Bostadsbristen™ som katalysator kring vilken ett positivt spinn om konkreta åtgärder för "integrationen" kan formuleras. Och byggbolagen vill tanka skattepengar.

Jag är en av trådens stora pessimister Jag tror stenhårt på alternativ två.

Att någon vändning vad gäller migrationen kommer att ske är uteslutet. Och skulle det, mot förmodan, slås tvärstopp i maskin så räcker det inte för att återställa Sverige. Någon form av tvingande återvandringspolitik alternativt tvingande separationspolitik liknande Apartheid skulle krävas. Att detta är uteslutet förstår nog alla, inklusive våra politiker.

Så vad göra? Något måste dock göras innan polarisering och konflikter sticker landet i brand. Ett sätt är att göra någon form av "new deal for Sweden". Detta kräver dock ett fullständigt villkorslöst politiskt medgivande att det gått åt helvete. Därefter kan man samlas för en total svensk omstrukturering enligt punkt två. Och dessutom få en positiv förankring kring det.

En totalextrem krispolitik som tvingar fram en "vi-känsla".

Jag hörde Ekis Ekman på P1 idag (Studio Ett), tjafsandes med Dick Erixon om Grekland. Hon lät rabiat. Det låg verkligen fiendskap i luften och det kom från henne.

http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6219787

Vissa är inte lika nöjda:
http://unvis.it/www.svd.se/duktighet...rpratarna-2015
Viola Bao, som enligt egen utsago ägnar sig mycket åt postkolonial teori. Notera hur T utmålas som en "förrädare av det rasifierade" för att hon råkar vara duglig, intelligent och kapabel att ta egna positioner. För vänstern måste nämligen positioner delas ut av medlemmar av InterSekten för att vara legitima.


Ja, det är en av många skulder man har samlat på sig. Invandringen har nämligen varit som vilken lyxkonsumtion som helst: man skjuter räkningen framför sig och vill inte tänka på den. Man kanske till och med intecknar huset lite till.

Den lyxkonsumtion jag talar om är helt självklart en lyxkonsumtion av känslor. Med stridsropet "Sverige är rikt!" (ett falskt mantra) har kapitalet spelats bort för en kick av självgodhet.

Intressant det som postades tidigare i tråden om gnosticismen för övrigt. Det är värt en djupare analys.

Glöm inte det alldeles fantastiska "Sverige har råd!". Vi har antagligen råd att ta fram kärnvapen också men dom flesta skulle nog inte anse att det är ett argument.

Jag är faktiskt förvånad över att detta perspektiv inte tas upp oftare, på samma sätt som man brukar prata om underhållsskulden inom järnvägen. Vilka kostnader medför det att fixa bostad åt invandrarna vi redan har släppt in? Debatten gällande bostäder fokuserar tydligt på dom som kommer att komma, och det är gott nog det. Men för att ta fram den reella kostnaden för Sverige är ju detta av största vikt att veta.