Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det du uppenbarligen inte förstår är att vänstern ser sin ideologi som Gud. Sanningsanspråket.

Och du är definitivt inte Luther, eftersom du godkänner moralmäkleriet. Du vill bara förhandla med småpåvar om nivåerna. Mer om detta nedan.



Helt rätt och det är exakt detta jag syftar på.

All riktig makt och alla stora vinster här i världen utgörs av -- mäkleri.
Det är inte producenterna av råvaror som tjänar de stora slantarna: det är förädlarna och distributörerna.
Det är inte pengautlånarna (i en perfekt värld, andra medborgare) som tjänar pengar på räntorna: det är bankerna.
Det är inte musikerna som tjänar de största pengarna på sin konst: det är skivbolagen.

Varje försök i människans historia att inrätta en mäklarfri värld (revolutioner) har omedelbart omintetgjorts av nya mäklare (den nya nomenklaturan). Missförstå mig inte. Mäklare behövs, men när mäklarna blir för många, tar sig för stora friheter, eller börjar utöka de mäklande makterna (byråkrati), då inträder problemen.

Vad ska en katolsk präst vara? En mäklare mellan Gud och människa.
Vad ska en politiker vara? En mäklare av resurser.
Vad ska en journalist vara? En mäklare av samhällelig information.

Vad dessa två sista kategorier nu har fått för sig, i avsaknad av Gud, är att det är rätt och riktigt för dem att vara moralmäklare, och att det är ett överordnat mål att samhället lyder den moral som mäklas. För att kunna utföra detta använder man sina andra mäklarresurser: politiker mutar attraktiva grupper med resurserna, journalister mäklar bara vidare information som är gynnsamma för moralprojektet. Man gynnar nya mäklargrupper, som hävdar sig företräda olika identitära grupper -- ytterligare moralmäklare.

Detta bygger deras makt och ger dem deras privilegier.

Luther förnekade att det behövdes mäklare mellan Gud och människa (en rätt som mäklarna hävdade var given av Gud). Han förhandlade inte om nivåer på mäkleriet! Han kallade påven antikrist och förnekade hans legitimitet!

Jag förnekar att moralmäklarna har någon som helst rätt att mäkla moral, eller påtvinga någon deras -- sekulära -- religioner. Den är inte efterfrågad, och varje Tidholmare bör ställa sig frågan: vem har gett mig denna rätt? Bär jag verkligen på sanningen om världen och vad är jag beredd att offra i mitt nit att förtrycka andras åsikter?

Jag menade att jag inte förut sett det resonemang som jag därefter i mitt inlägg presenterade. Mitt påstående gällde alltså inte ditt inlägg, särskilt inte att din tolkning skulle vara banal. Ledsen om jag uttryckte mig klumpigt.

Ha ha ha, älskade Sverige är en ständig källa till obetalbar underhållning och komik.

Denne Terje Carlsson är tydligen Ordförande i Föreningen Grävande Journalister samt Huvudredaktör för SVT Opinion. Att SVT numer ägnar sig att spökskriva debattartiklar åt islamister i syfte att utöva "Damage Control" är ju bara för roligt ...

SVT i Islamismens *host* *host* jag menar allmänhetens tjänst .... Public Service at its finest.

När det gäller vinkling i media: Man ska veta att journalisterna, alltså som yrkeskår, är lite speciella. De är bra på att skriva och att förmedla åsikter och intryck till sina läsare, läsare som då tenderar att påverkas till att tycka likadant som journalisterna.

Men en journalist är egentligen bara utbildad i gestaltning. En journalist har ytterst sällan några djupare kunskaper inom det han skriver om. En journalist har ytterst grunda kunskaper i statskunskap, sociologi, ekonomi, historia eller naturvetenskaperna - eller vad som helst.

Därför formas journalistens värderingar utifrån journalistens umgänge snarare än genom inhämtning av fakta följd av värdering av denna fakta. Om man då tar invandringen, så är journalisten chanslös om han ska sätta sig in i något som är komplext och som kräver fackkunskaper. Ta som exempel DN-artikeln om OECD-rapporten avseende invandringskostnader. DN-journalisten begrep sig nog inte på den, den var ju på engelska och den innehöll massor med diagram, tabeller och olika svåra ord. Så då skrev han på känsla - invandringen var lönsam för Sverige. För den uppfattningen är den som råder i hans umgänge. Han såg inte att detta bara var ett delresultat i utredningen och att totalresultatet visade på en jättekostnad.

Men denna journalistiska insats spreds i varenda tidning i hela landet: OECD har rapporterat att invandringen är lönsam. Vilket senare krossades fullständigt av bl a Tino Sanandaji.

Inkompetens är farligt. Alltså om den som besitter inkompetensen innehar en betydande position.

"Barnfattigdom" är något som professor Tapio Salonen återuppfinner varje år när det är dags att söka nya anslag. Han återkommer så regelbundet med detta att man kan kalibrera kalendern efter honom.

Om det vore bristfällig förståelse hos DN så skulle det finnas tid att reparera skadan, när poletten trillar ner. Kan du tänka dig förklaringen att agendaorganet DN, som själv proklamerade agendajournalistisk mission vid Wolodarskis tillträde som chefredaktör för ett par år sen, helt enkelt ljuger?

Dagens Arena slår upp portarna efter sommmarstängning och knyter ihop säcken när det gäller borgerliga skribenter, invandring och tiggeri, http://www.dagensarena.se/opinion/ho...pat-fotfastet/ Yonna Waltersson:


Jag kan inte låta bli att undra hur många vänsterdebattörer som under den långa tjänstemannasemestern, legat i hängmattan i den ack så svenska fritidshusmiljön, och läst både mediekrigstråd, Facebook och ledarsidor? Kan det bli så att nu till hösten så kommer alla dessa vattendelarfrågor att kondensera i en enda punkt? Kanske blir tiggarfrågan det duellvapen båda sidor väljer? Det vore ju synnerligen praktiskt i så fall. Ty om blågröna syriska barnögon av naturliga , mänskliga, skäl, framkallar sympatier, så är det värre med romska bajskorvar i rabatten och påskkärringar som ränner runt på stan med lump över axeln.

Det blir en spännande höst.

Intressant om hur kursändringen av MSM upplevs inifrån PK-lägret. Fria Tider rapporterar att kuturskribenten Elin Grelsson Almestad på GP lämnar tidningen "i protest".


http://www.friatider.se/v-nsterprofi...r-gp-i-protest

Läs hela avskedet på hennes blogg:
http://elinalmestad.se/2015/08/10/tack-och-hejda/

Tre gånger nämner hon "I helgen brann migrantläger"…

Elin Grelsson är en utpräglad flockvarelse även om hon ser sig själv som sturig, envis individualist. Hon kommer att stå vid sidan och förfasa sig över stort och smått, i SR, i lokalradion eller på något annat håll.

Intressant passus från hennes blogg där hon beskriver det lama intresset hos hennes läsekrets att diskutera invandringsrelaterade ämnen. Annars brukar det låta från journalisthåll som om de tillbringar hela tiden i en shitstorm från nazister.
Kanske är den bilden kraftigt överdriven eller så har Grelsson undvikit att skriva om invandringsrelaterade ämnen, vilket jag betvivlar.

http://elinalmestad.se/2015/08/10/tack-och-hejda/

Hon visar också hur självklart rollen som journalist sammanfaller med politisk aktivism:

Hittade detta dagsfärska blogginlägg av en viss Elin Almestad, som är mig obekant, men som uppenbarligen har skrivit på GP:s kultursida tidigare.

Elin meddelar här världen att hennes samvete inte tillåter henne att skriva åt GP i framtiden på grund av förändringarna på ledarredaktionen.

http://elinalmestad.se/2015/08/10/tack-och-hejda/

Här är ett litet utdrag:

"I denna tid utsågs Alice Teodorescu till ny politisk redaktör. Trots att såväl medarbetare som utomstående påpekade den nya politiska riktningen vägrade ledningen att lyssna. Ledarredaktionen slutade och en ny tillkom. Under sommaren har antalet texter på temat migration, flyktingpolitik och EU-migranter uppnått till en fjärdedel av samtliga texter. Nästan alla förespråkar mer restriktiv invandring och så kallade ”minskade volymer”, är starkt kritiska till nuvarande migrationspolitik och personer som inte instämmer i verklighetsbeskrivningen anses ”skönmåla verkligheten” och vara ”moraliskt förkastliga”. Budskapet som gång på gång trummas in är att de enda som motsätter sig GP ledares verklighetsbeskrivning, där invandringen är ett stort samhällshot, är en världsfrånvänd samhällselit som vill uppfostra folket."

Inlägget är intressant av flera skäl, både genremässigt, innehållsmässigt och för att det ligger så rätt i tiden. Det sammanfattar väldigt väl hur en msm-journalist tänker och reagerar när tendensen går mot en allt större åsiktsmässig mångfald i media. Hon klarar inte av att hantera det. Några särdrag:

1. Narcissismen. Det handlar om Elin - hennes reaktioner, hennes behov av att agera, markera avstånd, att stå upp för någonting annat (lite finare) än det nu GP står för. Politisk diskussion har gjorts om till ett privatmoraliskt ställningstagande.

2. Osakligheten i återgivandet av GP-skribenternas hållning i invandrings- och integrationsfrågor. Elin hävdar att "nästan alla förespråkar mer restriktiv invandring och så kallade ”minskade volymer”. Detta är ju helt enkelt inte sant. Efter att ha läst GP noggrant under sommaren, kan jag lätt konstatera att det enda som har gjorts på ledarplats är att 1) peka på att det finns en målkonflikt mellan nuvarande invandringspolitik och andra politiska målsättningar (välfärd, jämställdhetsideal) och att 2) detta bör diskuteras sakligt. Men att problematisera frånvaron av diskussion kring ett politiskt område blir - i Elins ögon - något förkastligt.

3. Det fullständigt intellektuellt ohederliga retoriken. Elin inleder sitt inlägg med orden: ” I helgen brann migrantläger i Göteborg”. Denna mening upprepar hon sedan vid två tillfällen i texten. Meningen står helt okommenterad – hon diskuterar inte ens händelsen. Den retoriska funktionen är dock glasklar: hon vill suggerera fram bilden av att branden (som naturligtvis antas ha skett utifrån rasistiska motiv) står i någon slags relation till den nya linjen på GP:s ledarredaktion. Vad kan man säga om detta? Hallå Elin, Goebbels och Riefelstahl ringde – de vill ha sin retorik tillbaka!

4. Inverteringen av befintliga maktrelationer och behovet av offerrollen. Elin skriver att: ”personer som inte instämmer i (ledarredaktionens) verklighetsbeskrivning anses ’skönmåla verkligheten’ och vara ”moraliskt förkastliga”. I själva verket är det ju på precis motsatt sätt: under decennier har de journalister och debattörer som inte skönmålande svensk invandrings- och integrationspolitik – eller ens ville diskutera frågorna - uppfattats som moraliskt förkastliga! I Elins värld är det dock hon och hennes kollegor som är offren.

5. Misstänkliggörandet av motiv. Här reduceras förändringarna inom GP:s ledarredaktion till att handla om att tidningen har gått från ”låg klickbarhet” till att ha blivit ”en snackis”. De enskilda skribenternas drivkrafter sammanfattas pregnant:

”Säkerligen känner de sig bekräftade av såväl mail som Flashbacktrådar som hyllar misstänkliggörandet av ensamkommande flyktingbarn och människor som tigger.”

Här är det inte bara en fråga den sedvanliga guilt by association-retoriken, som har blomstrat sedan en vecka tillbaka (jämför PO Tidholms attack på Arpi de senaste dagarna). Här ges man faktiskt en insikt i hur världen ser ut enligt Elin. Det handlar om ”klickbarhet”, ”snackisar”, ”nättrådar” – på så vis kan man reducera en seriös politisk diskussion till lattjolajbans på nätet. Twitter som matris för politisk opinionsbildning - det säger mer om hur Elin tänker än någonting annat.

Det går alltså lätt att konstatera att Elins sista alster innan hon definitivt lämnar GP bakom sig utgör en god illustration av genren ”modernt politiskt vänsterpekoral”.

Så talar helt enkelt kultursidornas kreatur till varandra när solen håller på att gå ner över deras lilla lada...