Ann Heberlein skriver idag bokrecension i Dagens Nyheter. Boken ifråga bär titeln "Reformera Islam" och är skriven utav ingen mindre än Ayaan Hirsi Ali. Nåväl, redan inledningsvis får vi veta att boken har sina brister. Bristerna, får vi veta, beror inte på Ayaans insats och engagemang vad religionskritiken bekommer. Tvärt om. Problemet, enligt Heberlein, är att Ayaan påpekar att det inte enkom är islam som är i behov utav reformation utan likaledes det västerländska pk-etablissemanget. Vilket givetvis krockar illa med Ann Heberleins PK-hjärna:
Citat:
Denna blinda fläck i Ayaans resonemang alltså, tordes vara helt uppenbart för de flesta som besöker tråden. PK-hjärnan får dock inte ihop det. Rapporteringen här i väst handlar ju om slöjattacker, bajs- och urinblandningar som hälls ned i konvertiters brevinkast och dylikt. Islamofobi alltså, precis sådant personer som Ayaan Hirsi Ali vanligen gör sig skyldiga till genom sin blotta existens. I detta fall gör sig förstås Heberlein skyldig till samma slags hatbrott genom att uttrycka sin missaktning mot muslimska sharialagar. Värnet står här uteslutande till den egna, politiskt korrekta, in-gruppen.
Hirsi Ali hävdar att västvärlden har censurerat sina medier, historieböcker, läroplaner och universitet. Här måste jag säga att analysen haltar och att retoriken blir något aggressiv. Hon är minst sagt onyan*serad. Det förtryck muslimer de facto utsätts för, både som individer och som grupp, nämner hon inte.
Hirsi Ali är en skarp iakttagare och en viktig förkämpe för mänskliga rättigheter, inte minst kvinnors och barns. Hennes kritik av islam är viktig och legitim och jag delar hennes uppfattning att islam bör reformeras. Sharia*lagarna är förfärliga och rättfärdigar förtryck inte bara av kvinnor och barn utan av sexuella minoriteter och andra utsatta grupper.
Samtidigt har hon alltså denna blinda fläck i sitt resonemang när det gäller förtrycket av muslimer. Hon hade vunnit i trovärdighet på att lyfta in detta i sin analys och i sina tankar. Det blir väl svartvitt och förenklat på sina ställen.
Hirsi Ali är en skarp iakttagare och en viktig förkämpe för mänskliga rättigheter, inte minst kvinnors och barns. Hennes kritik av islam är viktig och legitim och jag delar hennes uppfattning att islam bör reformeras. Sharia*lagarna är förfärliga och rättfärdigar förtryck inte bara av kvinnor och barn utan av sexuella minoriteter och andra utsatta grupper.
Samtidigt har hon alltså denna blinda fläck i sitt resonemang när det gäller förtrycket av muslimer. Hon hade vunnit i trovärdighet på att lyfta in detta i sin analys och i sina tankar. Det blir väl svartvitt och förenklat på sina ställen.