Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Alla operationer kan diskuteras beträffande utförande. Strategin är att knuffa normen, målet att vinna kriget (som medför en annan politik); inte nöjas med fredsförhandling men diktera fredsvillkoren. Det är ju ett kluster av medialt väpnade dissidenter och inte ett koordinerat förband vi talar om. Det måste finnas ett djupled, och det gör det på det hela taget; men det finns redan tillräckligt många "myrstegande" smattrare och tjattrare som anammar PK-dogmerna och åsiktskorridorens terminologi och referenser, när den milda kritiken framförs. Boström briserade den stora bomben igår, då går det inte att ängsligt tassa tillbaka till bunkern varifrån han stack upp likt gubben i lådan. Det finns risk att det tolkas som ursäkt, tvehågsenhet och tvivelsmål; autenticitet är viktigt. Befrämja fler förtrupper, som inte räds för pathos, att slå på stora trumman; det som dundrar är i resonans med fakta och robusta iakttagelser. Låt det finnas en mångfald av nyanser i retoriken; utspritt i försvar men koncentriskt i anfall.

Frågan är inte vilken som helst, dock. Det är inte som friskolereformen eller avreglering av telemonopolet. Som Boström skrev i inledningen: "existentiella spörsmål om vår kollektiva identitet". Om man tar ifrån dem invandringen är det som att komma hem till dem och lägga beslag på deras pass, körkort och kläder och raka håret av dem. Dagen innan såg de sig i spegeln och konstaterade att de var lite förmer, högre stående än alla andra folk, fromhetens fanbärare, nobla räddare av mänskligheten. Att från en dag till nästa gå från moralisk übermensch till en existens som genomsnittlig europé utan altruistisk edge... otänkbart. Därav myrsteg, glidmedel och värdegrundsdeklarationer.

Boström talar förstås till alla potentiella åhörare, inte bara - eller ens i första hand - till den förlorande sidan som vant sig att sitta vid spakarna och anse sig förmer. Han talar ju till oss och opinionens alla åhörare, de redan vunna och de tvekande vid sidlinjen... som om inte ödesfrågan Nr 1 angår alla medborgare. Antingen tar man tjuren i hornen eller så blir man övertrampad eller stångad eller bådadera. Ingen undgår tjuren, tsunamin, som accepterat Sveriges inbjudan som slagpåse, laboratorium och strandbank för utfallen och landstigningarna. Hur invitatörerna, det goda etablissemanget, tar det hela är upp till dem. Tiden rinner ut för dem. Kan de inte yttra att de har sett och bekräftat förödelsen och deras ansvar i det hela, så har jag inget emot att skribenter i bräschen, Boström m fl, hjälper dem på traven och så att säga artikulerar spaden med (o)önskvärd tydlighet.

Expressen är ännu en gång ute efter Miljöpartiet. MP behandlades med silkesvantar medan de var i opposition, men nu tycks inte lika många tycka att det är lika roligt när de sitter med i en regering. MP är en tacksam syndabock som nog kommer få mycket skit framöver.


http://www.expressen.se/ledare/miljo...humbugsaneras/

Det är inte långt att i steget härifrån rikta in sig på Miljöpartiets humbugvänliga migrationspolitik. I civilisationskritiken finns också "normkritik" som går ut på att förgöra den svenska samhällsstrukturen, och där ingår invandringen som en central punkt. Oviljan att ta till sig riktig forskning på området är också ganska likartad. Om Expressen använder denna metod och utvärderar Miljöpartiets invandringspolitik utifrån samma kriterier kommer de hitta så mycket humbug att skriva om att de förmodligen inte hinner bli klara innan nästa valrörelse.

Minimediakrig uppe i Jämtland.

Tidigare har det ju skrivits här på FB om Borgerliga (C) Östersundsposten och i synnerlighet dess skribent Nolervik som är i paritet med Anders Lindberg på Aftonblaskan i sitt tiggare/flyktingvurmande.

Socialdemokratiska Länstidningen har däremot haft en del sakliga artiklar kring samma ämnen.

Nu har man en intressant intervju med den legendariska utrikeskorren Kjell-Albin Abrahamsson som ger en hel del kängor åt Vänstern/kommunismen och media/SVT
http://www.ltz.se/jamtland/krokom/kj...iska-politiker
Lyssna gärna på hela intervjun.





Slutligen får vi förklaringen till frispråkigheten:

Om nästa makthavare skulle bestämmas sig för att straffa alla som är medskyldiga till dagens situation så skulle det bli i proportion till det Franska skräckväldet under 1790 talet under Robespierres ledning.
Huvuden skulle rent bokstavligt rulla längs gatstenarna inte bara vid Gatan utanför riksdagshuset skulle färgas av blod och mänskliga kroppsdelar, utan även varje kommun skulle få sin beskärda del av tribunalen.

Stockholms blodbad skulle få en helt ny referenspunkt.

Har följt denna tråden ett tag och var och är fortfarande i grunden positiv till invandring, som ett sätt att ta sig från en ohållbar situation. Om det nu beror på inbördeskrig eller förtryck på annat sätt politiskt socialt eller vilken läggning man har. Men den offentliga debatten har alltmer blivit ett teoretiskt bollande istället för nyktert betraktande av hur verkligen faktiskt är. Under valet förra hösten så kom jag in på detta när jag pratade med partirepresentanter för olika partier. Mest förfärad blev jag då när jag pratade med representanter för det parti jag bekänner mig till.

"Hej jag är i grunden för invandring men utveckligen har skenat och är inte i fas med hur det verkligen ser ut, då tänker jag framför allt på bostadsbristen."
Nu minns jag inte allt, men jag blev fruktansvärt besviken. Pratade även med några från Folkpartiet Fick aldrig igång något vettig samtal från min försiktigare trevare när jag nämnde bostadsbristen och bristen på hyresbostäder som få med låg lön har råd att bo i.

För nyfikenhetens skull så tittade på opinionssidorna i stadens stora tidning som råkar vara blå. Det man får läsa där från ett kommunalråd är nästan som att läsa ideprogrammet från valfritt parti. Svepande formuleringar som målar ett brett spektrum. Inga rent konkreta exempel på problem jag ser i närområdet. Hur fan kan folk svälja sådant idag?
http://www.smp.se/opinion/socialdemo...jamlikt-vaxjo/

Att man i media allt som ofta kokar upp gammal skåpmat är så att säga inget nytt (!), men det är ändå något nytt i avseende på mediekriget, när argument som för nu rätt länge sedan var självklarheter, sedan blev undertryckta hemligheter för att nu åter börjar tas till heders och presenteras som närmast självklarheter. Nästa steg blir förstås att ett "normalisering" av svensk flyktingpolitik till europeiska nivåer presenteras som "så har vi så klart alltid tyckt" och "har någon någonsin tyckt något annat". Det är detta som är det krypande mediekriget, när ståndpunkter som tidigare varit starkt försvarade, överges och långsamt intas nya uppfattning, närmast omärkligt. Långsamt och utan stort rop så får vi efterhand en förskjutning i det mediepolitiska landskapet. Ja, om det finns några medier kvar om några år, förstås.

Risken finns ju alltid då att nån jornalist kan dra upp en gammal försyndelse " Titta såhär tyckte du för bara två år sedan att det inte fanns några problem med invandringen!" I och för sig lär det bli rätt underhållande när sagda person skruva på sig i tv och desperat försöker komma på hur dom ska ta sig ur detta?

Dom senaste veckorna har en väldigt intressant debatt pågått om hur kvinnor dagligen förtrycks i våra förorter. Jag vill uppmärksamma alla som inte tagit del av debatten och skriver ihop en länksamling. Den är intressant på väldigt många vis. Det är en feministisk debatt. Det är en politisk debatt. Men det är också en debatt om mångkultur och hur media skildrar den. En sådan här debatt skulle aldrig ha fått pågå så här länge för bara ett par år sedan.

När jag läser debattinläggen från liberaler, borgerliga, socialister och kommunister så slås jag av hur förbannat uppfriskande det är. Det är ett myller av åsikter. Jag håller såklart inte med om allt men det är ju precis så det ska vara. Huvudsaken är att debatten får vara fri och fortgå utan att dom som försöker tysta ned den lyckas.

Det började med Zeliha Daglis (Sekulär feminist) i Aftonbladet:


Hon fick snart stöd av Per Petterson (Liberal):


Och riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (V):


Nu kommer motelden. Manijeh Mehdiyar (MP), Maimuna Abdullah (Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén) försöker flytta fokus. Det är i själva verket det västerländska samhällets fel. Det finns inget annat att diskutera. Håller du inte med om det är du rasist. Så håll käften. Punkt. Jag tror att debatten hade dött där för ett par år sedan. Men människor låter sig inte tystas lika lätt idag.


Patrik Kronqvist i Expressen:


Nergiz Gumu, Nadin Fakhro, Banni Farkhondeh, Helin Gül, Maria Rashidi och Seve Saleh:


Jens-Hugo Nyberg ger i tidningen Arbetarmakt sitt stöd till kvinnorna. Han snuddar även vid intressanta ämnen som hur vänstern kan förhålla sig till postkoloniala perspektiv och identitetspolitik.


Debatten dör inte ut och jag tror att trycket inom vänsterpartiet har växt. Tillslut går Aron Etzler (partisekreterare V), Rossana Dinamarca (feministisk talesperson V) och Christina Höj Larsen (migrationspolitisk talesperson V) ut och markerar. Man gör det med en förväntad klassanalys. Med mindre kö till vårdcentralen i förorten försvinner förtrycket:


Patrik Kronqvist på nytt i Expressen:


Anne-Marie Lindgren, en tung gammal socialdemokratisk ideolog, kör fullständigt över det tre vänsterpartisterna:


En osignad ledare i Hallandsposten:


Jens-Hugo Nyberg skriver en till artikel i Arbetarmakt:


Ivar Arpi:


Sara Mohammad skriver idag en väldigt stark och personlig artikel i Aftonbladet.

Härlig bekännelse i det sist citerade. Det är som tidigare sagts på tråden en vanlig observation beträffande den ovanliga frispråkigheten i Sverige; att den uppkommer i pensionsåldern eller med kvadraten på det geografiska avståndet till Sverige, när ekonomiska beroendeförhållanden har upphört eller döden är på armlängds avstånd och det är dags att sluta med lögnerna och falskspelet.

---

Johan Westerholm, som bekänner sig till S, gör vad han kan för att kasta ljus på lögnerna och låsningarna:

Den undanträngda debatten








Jag kallar det bedrägeri och landsförräderi att förmenta journalister och forskare bedrar medborgarna och programmatiskt säljer in samhällsskadlig politik och subversiva företeelser. En sak att Westerholm, Sanandaji m fl gör utryckningar som brandsläckare, men då har skadan redan skett och spritts i den mediala hydran. Frågan är om bedragare borde hamna på en varningslista, som ej tillräkneliga, som aktivister.

Boströms båda ledare har olika perspektiv. Den första - Sluta vilseleda om invandringen - beskriver hur det ÄR. Den ledaren utgår från fakta och är deskriptiv. Här finns inga oklarheter. Fakta är fakta.

I den andra ledaren har Boström försökt närma sig ett normativt perspektiv; han efterlyser en diskussion om hur invandringspolitiken BÖR se ut. Boström skriver:


Det är oklart i vilket utsträckning som Boström anser, att svenska politiker har några som helst skyldigheter till väljarna i dessa "målkonflikter". Boström retuscherar bort den svenska befolkningen och talar i stället i abstrakta termer om "det svenska samhället" och om "samhällets integration och sammanhållning".

Det är inte lika lätt för bildmedia att retuschera och abstrahera bort de människor, som svenska politiker gemensamt väljer att hänsynslöst trampa på i dessa "målkonflikter". När Rapport i 6/7 visar hur en gammal, delvis förlamad kvinna skrivs ut till hemmet - trots att hon varken kan kommunicera (efter sina stroke) eller hantera larmet... så torde det vara få tittare, som tänker, att hon är "samhället". LÄNK 10.04 Däremot kanske tittarna tänker, att de ser "samhället" när de nästa dag får se hur en dryg kvinna från SKL småleende försvarar grymheten. LÄNK 11.50

Inledningsvis skriver Håkan Boström:


Det är svårt att veta, vilken inställning som Boström själv har till moraliska dilemman. I gemene svensks "kollektiva identitet" finns INTE uppfattningen, att det är moraliskt helt OK att vilseleda, lura, blåsa och bedra - om man själv anser, att man gör det för ett gott ändamål. Boströms ledare "Sluta vilseleda om invandringen" var helt i linje med det. Men, det är möjligt att Boström huvudsakligen skrev från samma perspektiv, som Johan Westerholm idag har i sin bloggpost: "Den undanträngda debatten":


http://ledarsidorna.se/2015/07/den-u...ngda-debatten/

Johan Westerholms har *inte* perspektivet, att det är moraliskt förkastligt att vilseleda, ljuga, lura och bedra. Westerholms perspektiv är i stället, att ansträngningarna att vilselda väljarna blir "Sverigedemokraternas bästa rekryteringsverktyg", eftersom lögnerna kan avslöjas.

Man kan se Boströms båda ledare som en illustration av, att det finns inga oklarheter, när det gäller hur de ekonomiska konsekvenserna av svenska politikers ansvarslösa invandringspolitik ska beskrivas. Men, Håkan Boström (eller GPs ledarsida?) kanske inte själv är riktigt klar över, vilka slutsatser som ledarsidan vill (eller vågar?) dra.

För "målkonflikter" LÄS hur illa som ledarsidan anser att den befintliga befolkningen kan och bör behandlas. Gammelpartiernas samvetslösa politiker är gränslösa. Det finns inte någon gräns för hur mycket lidande och hur stora umbäranden, som de gemensamt är beredda att utsätta den befintliga befolkningen för. Det är inte någon slump att Miljöpartiet vill utreda aktiv dödshjälp.

Men Håkan Boström och GPs ägare känner intuitivt på sig, att det kanske ändå finns en del gränser, som inte bör överskridas. GPs ägare insåg ju exempelvis, att det var inte något långsiktigt vinnande koncept för ledarsidan att vilseleda och lura sina läsare, varför den tidigare ledarredaktionen blev utbytt.

Tack för en mycket bra sammanfattning. Jag håller med om att detta är en bra debatt som onekligen inger hopp. Nu börjar det visa det sig att identitetspolitiken är cancerogen och att den nu börjar drabba sina förespråkare. Långsamt långsamt börjar det komma in enstaka syremolekyler in i debatten. Jag följer den med intresse!