Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ingen som skriver här är ursprunglig sverigedemokrat.

Ingen vuxen svensk är född sverigedemokrat (finns kanske något enstaka undantag på den skånska landsbygden).

Men sedan ledningarna för de övriga riksdagspartierna i Sverige i tysthet, hjälpta av media, sade upp samhällskontraktet gentemot medborgarna, i och med att de inte längre sätter de egna medborgarnas intressen framför andras, har fler och fler av oss kommit fram till att det partiet bäst försvarar oss medborgare. Politiska val baseras till större del på egenintressen än på ideologiska ståndpunkter.


Jag oroas över den djupa misstron som, tyvärr med rätta, majoriteten av svenskarna hyser gentemot det politiska och mediala etablissemanget.

Nyckelordet är ÄRVD skuld. Varför skulle dagens svenskar (!) ha en ÄRVD skuld för Förintelsen, slaveriet, kolonialismen m.m.?

Jag har, som sagt, aldrig sett några argument för ärvd skuld. Ärvd skuld har - i likhet med påståendet, att svensk invandringspolitik är rätt och alla andra länders invandringspolitik är fel - auktoritärt slagits fast UTAN några argument.

Men det är vägs ände. Tyvärr. För det är skillnad på folk och folk.
Detta är en typisk judisk inställning:
Från en kort artikel som lustigt nog heter "Why are Jews so attached to guilt?"

http://www.haaretz.com/jewish-world/...guilt-1.404701

Den judiska diasporan och den judiska förintelsen är något som alltid kräver en motvikt. Att någon måste känna skulden för tragedin. Och denna någon är vita västerlänningar, oavsett hur många generationer som passerat. Och det finns dessutom bara en gud.....
Det räcker inte med att känna deltagande. Det måste till en skuld för att de skall kunna känna sig förtryckta eller utvalda.

Vi ser precis samma tankemönster med islam och dess företrädare. Att skuldbelägga är deras motvikt till att kunna känna sig förtryckta. Om ingen har en skuld finns det heller inget förtryck.
Och de behöver känna sig förtryckta för att behålla sammanhållningen som grupp.

Klassisk metod. Och att ändra den judiska och islamska världsbilden lär inte göras från Sverige.

Men Svensken i allmänhet är indoktrinerad i att alla är lika. ALLA är lika.
Den krocken mellan naiv önsketänkande och hård verklighet måste få utlopp i någon form av reaktion.
Inte för att vi är lika utan för att vi är olika. Och är vi olika måste vi någon som ser till våra intressen så vi inte blir omsprungna och utnyttjade av andra folk och intressegrupper som ser ett lätt byte.

Den svenska modellen att stå upp för Sverige i sin olikhet tror jag är en framkomligare väg.

Svenskarna är ett unikt folk som många andra

Edit:
Och vad är mer lämpligt än att bejaka den Svenska modellen för Sverigevänner?
Det gäller nu att definiera den snabbt och tydligt utifrån ett modernt svenskt perspektiv.

lite mer av "För Sverige – i tiden"

Såklart har inga svenskar ärvd skuld till varesig Förintelsen eller kolonialismen. Och lika lite har de tyskar som är födda efter 1945 någon ärvd skuld. Det förstår alla vi som tänker förnuftigt. Men det var inte heller det som var min poäng, min poäng var att våra motståndare arbetar med denna kollektiva skuldbeläggning som ett maktmedel. Och att vi behöver bli bättre på att desarmera det vapnet om det är individer som Göran Rosenberg som är debattmotståndare.

En snabb googling hittade denna relativt färska artikel i Aftonbladet som illustration till hur skuldbeläggarna resonerar.

Elever bör undervisas om svensk kolonialism

Visst finns det en historia med den protestantiska arvsynden och tron på Guds försyn. Det har naturligt harmonierat väl med ett folk som till stor del levt i umbäranden och slit i ett hårt klimat. Men det har ingenting att göra med dagens situation och allmogen går inte runt och känner skuld för varken slaveri eller andra folks tillkortakommanden med avseende på oförmåga att skapa goda, välordnade samhällen. Tvärtom. Invandringssolidariteten är låg och partier och deras väljare divergerar i frågan.

Skuldbeläggning är en härskarteknik. Jag har, som sagt, aldrig sett några argument för ärvd skuld. Ärvd skuld har - i likhet med påståendet, att svensk invandringspolitik är rätt och alla andra länders invandringspolitik är fel - auktoritärt slagits fast UTAN några argument. Den påstått ärvda skulden är, som oyto skriver, en bluffaktura.

Bisarra anspråk från rasifierade "offer". Jag vet inte om det vore möjligt i något annat land än Sverige att framfusigt kräva minnesdagar och monument över inbillade oförrätter, som en ständig, skuldpåläggande påminnelse för den etniska majoriteten i deras eget land, av något förment historiskt inträffande för hundratals år sen som ingen vet något om. Att dessutom kräva att skoleleverna ska fostras i denna mytologiska skåpmat... Inte undra på att ämneskunskaperna halkar efter år för år. Anspråken på svenskarnas överbelastade bärkraft, tolerans och tålighet tycks gränslösa. "offren" som gärningsmän och de verkliga rasisterna är ett alltför bekant inträffande i det "mångkulturella" Sverige. Ett genmäle à la Billström om att visa tacksamhet istället för att kräva ursäkter och mera, eller ett frankt bestridande av bluffakturan, vore det skäligaste bemötandet.

Liksom Meiji ser jag inte det hållbara i den kopplingen.

För övrigt hör det till saken att Göran Rosenberg kallat Israel för en "apartheidstat". Det är alltså inte så att han odelat försvarar ens judisk nationalisms alla uttryck. Han skulle med all sannolikhet vara alltför villig att hålla med om att ALLA folk, etniciteter och kulturer lyder under samma lagar och existerar på samma villkor. Om Jimmie inte varit för självhatande skräckslagen för att föra en icke-rasistisk diskussion, utifrån det uppenbara och lättförsvarade.

Något annat går helt enkelt inte att hävda, ens från en hög plattform eller om man innerst inne tycker annorlunda.

Faktum är att Göran med utgångspunkt i sin Israel-kritik enkelt skulle kunna misstänkliggöra Jimmie genom att ifrågasätta hur det påstått "kulturnationalistiska" SD med sin "öppna svenskhet" samtidigt kan stötta den uttalat etnonationalistiska staten Israel.

Antingen ljuger man väl om sina sanna avsikter - eller så har man en hierarki bland folken där man sätter judarna högre än svenskarna ifråga om existens och arvsrätt till sitt land.




Detta påkallar min tes om kafferepet:


Det kan alltså mycket väl vara så att känslan av respekt och lika värde är ensidig - men det är ett förhållande som bara behöver synliggöras för att avhjälpas. Sedan är rätten till artighet förverkad och svensken en normaliserad inbyggare av ett mångetniskt samhälle, där gruppegoism är en självklar konkurrensfördel och mänsklig läggning.

Och vi har ju faktiskt i denna tråd ett exempel på att svensk etnicietet utan prut erkändes och dess ensidiga ifrågasättande beklagades av en judisk debattör, när jag och Adam Cwejman diskuterade saken. När frågan om det lika värdet dryftas kan det bara bejakas av varje anständig, intelligent människa, oavsett härkomst. Allt annat är helt diskvalificerande.


Det väsentliga att komma ihåg är att bluffakturan inte bara ska bestridas - dess utställare ska också inför det ansvarsutkrävande skranket för sitt tilltag.

Vilket leder till en vackert antirasistisk insikt: Att vara en otacksam skitstövel är ingen etniskt bördsrätt. Alla har samma klandervärde.

Nu gör du kardinalfelet att du tror att alla är anständiga, intelligenta och tar en diskvalificering i detta spel. Sanningen är att medan Svensson följer reglerna och förfasas över de som går utanför reglerna stormas landet av folk som skiter högaktningsfullt i regler, anständighet och svenskar.
Medan medierna bråkar om det lämpliga i användandet av beteckningen "illegala invandrare" fylls landet av folk som gör allt för att ta sig hit. Vad bryr de sig om skuld, rätt, ansvar och regler?

Du antager att andra skribenter i medierna skall vara anständiga och intelligenta. Vad de skrivit i ämnet hitintills har väl med all tydlighet visat att det är precis vad de inte är? Vad skall få dem att nu ändra sig? Skammens rodnad? De dricker nog inte ens kaffe och bryr sig inte om kafferepen.

100.000-150.000 nya Svenskar per år i det nya utanförskapet skapat av det nya moderaterna är nymodigheter som kräver att någon gör något för landets nuvarande befolkning innan det är för sent. Innan tilliten försvunnit helt.

Staffan Danielsson har varit uppe åtskilliga gånger i tråden. Han är som bekant den enda C-politiker som går mot strömmen i invandringsfrågan. Detta har nu Lindberg på Aftonbladet retat upp sig på så till den grad att han viker en hel ledarkrönika åt att rikta sökljuset rakt i ögonen på centerns enda "maverick":

"Mannen som borde JO-anmäla sig själv"

När det gäller vilken sida som Göran Rosengren spelar på i mediakriget om mångkulturen är följande citat klargörande:
Källa: http://www.jpr.org.uk/news/detail.php?id=116


Dvs, hela hans ställningstagande utgår från vad som är bäst för judar (inte alls kontroversiellt eller förvånande). Jag önskar bara att fler svenskar skulle inta en analog ställning. Som Oyto menar: svenskar är ett unikt folk bland andra unika folk.

på mobilen.

Edit:källan verkar raderad. Någon som har en alternativ länk?

Låt mig då fråga - har de rasifierades radikala självhävdande varit skadligt eller gynnsamt för det rådande paradigmet? Försvar av stenkastning och hat mot vita, heterosexuella män, har det hjälpt eller stjälpt systemkritikerna?

Jag menar ju att den oblyge, avklädde skitstöveln är minst lika värdefull för paradigmskiftet som den utsuddat neutrale, marginalantecknande kritikern. Att en avslöjad antipati är värdefullare än en spelad sympati.

Faran är inte att tillit försvinner, utan att obefogad tillit består. När det väl gått upp för gemene svensk att det faktiskt är en mångkultur han lever i, så kommer han inte vara ett dugg sämre än någon annan att navigera den nya verkligheten och se om sina intressen.