Början på ett mediakrig om mångkulturen?

"Extremism" innebär att ideal och principer dras till sin yttersta spets - t.ex. att förespråka en fri=obegränsad tillväxt av vargstammen (eller en fri=obegränsad tillväxt av något annat). Men, en obegränsad vargstam har negativa konsekvenser för dem, som förväntas samexistera med en obegränsad vargstam. Sola dosis facit venenum.

De flesta människor anser *intuitivt*, att det är orimligt att kräva, att andra människor ska acceptera hur stora negativa konsekvenser som helst av någon viss politik.

Men, det finns en minoritet människor, som saknar någon sådan intuition (ofta kallat för "samvete"). Sådana människor är samvetslösa och därför beredda att t.o.m. gå över andra människors lik, för att förverkliga sina egna ideal och principer. Torbjörn Tännsjö (vänsterpartist) lade ut texten för ett par dagar sedan betr. fri invandring:

"[Sveriges gränser ska öppnas] helt enkelt och alla som vill får komma hit [eftersom] det skulle maximera välbefinnandet i världen. Men jag tror inte att vi samtidigt kan behålla vår välfärdsstat för oss och ha två slags medborgare i vårt eget land, utan det kommer att bli en drastisk sänkning av levnadsvillkor och sociala villkor osv i vårt eget land ... det är det vi bör göra.

... jag tror att man skulle få en väldig backlash också när det gäller våldsutövande och så om man släppte på dom här jämlika ambitionerna som vi har idag och öppnade våra gränser. Men, risken är väl också att man tvingas medge att det är ett pris vi måste få betala då.

Då får vi känna oss mera otrygga och bli ihjälslagna ibland, men det är ändå värt priset."

https://www.youtube.com/watch?t=2166&v=mWfUrEqowUc

55.07


De flesta människor finner det intuitivt stötande och stolligt, att det skulle vara "värt priset", att väljarna får "känna [sig] mera otrygga och bli ihjälslagna ibland".

-----


Alice Teodorescu och Widar Andersson har olika uppfattning och det skulle vara intressant att se dem debattera. Alice Teodorescu anser (om jag tolkar henne rätt), att välfärdsstaten *bör* avskaffas på (obestämt lång) sikt för att möjliggöra fri migration till Sverige. Widar Andersson anser, att "välfärdsstaten kräver reglerad invandring".

Tove Lifvendahl har samma inställning som Teodorescu, att välfärdsstaten *bör* avskaffas för att möjliggöra fri migration till Sverige och (om jag tolkar Lifvendahl rätt) så bör välfärdsstaten avskaffas ju förr desto bättre.

Men, jag har aldrig sett Tino Sanadaji framföra något annat än att fri invandring och en välfärdsstat som den svenska är oförenliga. Sanandaji förespråkar att fakta som rör omfattning, profil och utfallet av den svenska unika invandringspolitiken bör vara korrekta och ge en så komplett bild som möjligt.

Jag har, kort sagt, aldrig sett Tino Sanadaji kämpa för något annat än en korrekt beskrivning (deskription) - Sanandaji har aldrig (vad jag har sett) förespråkat något "bör" (preskription), vad beträffar vilken politik som bör föras.

Idag skriver Lifvendahl m. anl. av Somar Al Nahers artikel på Aftonbladets ledarsida 6 juni:


http://www.svd.se/att-backa-somar-ar-det-enkla

Det här är väl den allmänna inriktningen på Lifvendahls texter dvs ingenting som Tino Sanandaji skulle vilja lägga några synpunkter på? Eller missar jag något, som Lifvendahl och Sanandaji skulle vara oeniga om?

Lite symptomatiskt för svensk debatt. En koreanska ger medhåll till en syrianska om att Sverige & svenskarna skall be om ursäkt för att inte fler får snabbare tillgång till det svenska ymnighetshornet.

Ja. Personligen hade jag en rakt motsatt upplevelse av nationaldagen. Gjorde man misstaget att gå in på SvD möttes man av en text från expertmasochisten Dick Harrison som uppläxande förklarade att allt som ansågs vara "svenskt" inte på något vis var så svenskt som vi hade trott. Svenska flaggan började användas i sin ursprungliga form så sent som på 1800-talet fick vi lära oss.

Att korset i flaggan representerar en tusenårig religiös tradition bland oss svenskar ville han å andra sidan inte upplysa läsaren om. Dick Harrison m.fl. attackerar svenska traditioner från utgångspunkten att de inte är speciellt gamla, eller speciellt beundransvärda, av olika subjektiva skäl. Vad man tycks ha missat är att flaggor, färger, traditioner och andra typer av symbolik bara utgör fernissan av en föreningsprocess av det svenska till ett sammansvetsat kollektiv som pågått under tusentals år.

Att nationalstaten Sveriges gränser och flaggor blev allmänt fastställda kring 1800-talet må så vara, men den svenska nationalstaten är betydligt äldre. Vi och våra släktingar har betydligt äldre rötter i detta landet, det sträcker sig tusentals år bak i tiden, vårt språk är detsamma, vårt utseende är även det välbevarat. De försök till upplösning av vårt anspråk på Sverige som Dick Harrison sysslar med, är en frontalattack på ett arv som sträcker sig tillbaks till strax efter den senaste istiden..

Det kan vara värt att påminna sig om det ibland.

Blir inte klok på vissa av Lifvendahls texter. Det är ett enda hattande och å ena sidan och å andra sidan. Ledarskribenter får gärna vara nyanserade och behöver inte avtvingas entydiga ställningstaganden i varje läge, men när det ser ut som det gör i texten om Somar Al Nahers artikel blir det bara en sörja av alltsammans. Kanske är dock Lifvendahl en talande representant för den splittring som finns inom svensk borgerlighet i stort. En löslig massa som schizofrent rör sig mellan tanken om enhet och allianser och insikten om att det föreligger betydande stridslinjer. Bäst då att vara vag.

Man undrar stilla hur Gudmundson står ut att ha en sådan som Lifvendahl som chef. Det finns onekligen stora skillnader mellan deras hållningar. Han är föräldraledig just nu och medverkar för tillfället inte på SvD:s ledarsida, men är desto mer aktiv på Twitter. Jag tycker mig ana en tilltagande radikalism (eller konservatism, beroende på hur man ser det) hos honom.

Han fortsätter att granska politisk islam och drar sig inte för att länka till en intervju med terrorforskaren Hans Brun som liknar islamister vid nazister; Tino Sanandaji tycks stå lika högt i kurs hos honom som hos random Sverigedemokrat; han poserar i folkdräkt och ber ironiskt AB Ledare om förlåtelse; han retweetar inlägg från Migga_X (en anställd på Migrationsverket som twittrar inifrån vansinnet) om att mottagandet av "ensamkommande" kommer att "knäcka oss" beledsagat av talande grafer; han skriver om "white flight"; han använder ord som "massimmigration" (dock inte "massinvandring") etc.

Allt detta är förstås bra och välkommet, men det väcker frågan om hur hans åsikter verkligen ser ut när han torgför allt detta på Twitter men håller en betydligt lägre profil på ledarplats. Är ledarskribenten Gudmundson en snöpt version av en mer nationalistiskt sinnad röst, och hur ser den anpassningen i så fall ut? Eller är han tvärtom mindre radikal än man kan tro utifrån några klarspråkiga tweets? Det ska bli väldigt intressant att följa honom i det fortsatta mediekriget.

Jag har alltid sett det så som att Gudmunson givits fritt utrymme att granska islamismens framfart, men att detta då är villkorat till återhållsamhet på ledarplats. Vad du berättar om hans förehavanden som föräldraledig twittrare tycks ju styrka att han har betydligt mer att uttrycka än vad som hittills kommit fram på ledarplats. Vad Tove Lifvendahl och hennes ursäkt å svenska folkets vägnar till Somar al-Naher gissar jag att det hela nog bottnar i en innerlig saknad av adoptivpä-l-on.

Du har rätt i att Tino inte har någon politisk agenda (han är dock öppet nyliberal) om hur invandringsfrågan ska hanteras. Det intressanta med en diskussion mellan honom och Lifvendahl vore istället att han skulle kunna dementera hennes belägg för att det går att ha kvar välfärden bara man lättar på Las och annat. Tove är kvar där Rayman, Dahlberg och P.M. Nilsson befann sig för några år sedan och hon är det eftersom hon representerar svenskt näringsliv, särskilt dem som nischat sig på privat offentlig verksamhet. Med andra ord har hon ett privat intresse av generös invandring och det märks i hennes artiklar.

Paula Neuding beskriver några av mångkulturens konsekvenser i SvD under rubriken "Låt inte detta normaliseras":


http://www.svd.se/lat-inte-detta-nor...ledare?ref=yfp

Skrämmande läsning. Offentliga inrättningar håller på att tas över av kriminella gäng. En konsekvens av denna utveckling är att samhället drar sig tillbaka från hela bostadsområden. Vem vill jobba på ett bibliotek eller i en skola där det råder total laglöshet? Det är helt otroligt hur samhället kan visa sådan här flathet och likgiltighet för de här fenomenen. Politiker och media verkar inte bry sig eftersom de nästan aldrig pratar om det här.

Allvarliga samhällsproblem tas inte längre på allvar av de ansvariga i Sverige.

Neudings ledarartikel liknar mest en nyhetsartikel (i alla fall så som de en gång i tiden kunde ha skrivits i gammelmedierna), om än utan några som helst signalementen - törs man anta att det är huvudsakligen mångfaldens berikande demografiska skikt som förskaffar biblioteksbesökarna och personalen den äran? - och inte något ställningstagande än en lam rubriksättning Låt inte detta normaliseras.

Undantagsvis kan det som stilmedel fungera, att nöjas med deskription och avstå preskription, för att återanvända Meijis ord i ett tidigare inlägg idag. Men sen då? Ska läsaren förfasas? Det är lätt att förfasas även som luttrad, över ett samhälle som blir mer laglöst och splittrat av ligister och handlingsförlamat civilsamhälle och desarmerad polis som inte hinner rycka ut eller får skäll av medierna och politiskt korrekta chefer om de ingriper.

Gemene man, undertecknad, ser ju helst att packet buntas ihop och slås ihjäl. Så kan sentimentet bli när en urartad politik tillåtits härjas i årtionden av politikerna och MSM och företeelsen sockras med lögner för att det sovande folket, nymorgnat ska fortsätta svälja giftet multikulti. 'Svälj, era rasister!'

Den sortens gängkriminella klansamhälle som frodas i förorten, sammankopplat av ett växande nät av no go-zoner, residenta och nomadiserande löske folk, som suger ut ett försvarslöst samhälle som ser mellan fingrarna och försöker hålla fasaden uppe, är en krutdurk för Sverige som nation och välfärdsstat. Det är ett allvarligt symptom på Sveas sjukdom, som inte velat diagnostiseras eller tas i behandling. Systemsjukdomen marinerar alla nivåer och underminerar den ärvda grunden, som ersatts av ett fuskbygge, den hycklande värdegrunden.

Visst skiftar riktningen på innehållet över tid, men den största skillnaden ligger i reaktionerna.

Den pragmatiska högern med PM Nilsson i spetsen har äntligen förstått hur allt hänger ihop. De behöver ingen krystad analys av SD:s framgångar, de har landat i den korrekta. Därför tycker de inte det är roligt längre med sånt som Somar Al Nahers text eller med idealistiska försvarstal för tiggeriet, eftersom de vet hur fel det landar hos väljarna. De vet också att det där med att undvika en dansk utveckling inte längre är en framkomlig väg, och egentligen aldrig har varit det. Det var bara en naiv 2010-förhoppning med inslag av dumdryg svensk exceptionalism.

Mot sig har de Aftonbladet, ETC, Dagens Arena, MUF m fl som tror att ju högre man skriker desto mer vrider man opinionen åt önskat håll och därför är deras impuls att skrika högre än någonsin. De tror nämligen att opinionsbildning funkar i alla lägen. Så är det inte. Det fungerar under vissa förutsättningar, men dessa lyser med sin frånvaro just nu. Det enda som fungerar just nu är opinionsbekräftelse. Typ "Ja, det är precis så illa som alla misstänkte och här har ni siffrorna som bekräftar det". Det är därför ingen tillfällighet att det är högsäsong för Tino S. Detta förstår inte Aftonbladets ledarredaktion, som envisas med att kalla Tino för opinionsbildare. Bakom det ligger förmodligen misstankar om att Tino får pengar av skumma mörkermän i näringslivet för att "bilda" opinion för något som inte stämmer med verkligheten.

Vilka som är mest trängda och besvärade av verkligheten just nu går att uttolka via tonläget. Vänstern är lika desperat som amerikanska ytterhögern var under Obama/McCain-valrörelsen, de griper efter halmstrån, drar rövare, ljuger, överdriver, klistrar etiketter (Obama=marxist, Åkesson=fascist), gör hönor av fjädrar och pushar för hårdare radikalisering.

Från vänsterns eget perspektiv är allt politik och alla ord som yttras har ett syfte att påverka opinionen. Utifrån denna grunda förståelse av opinion tror de därför att varje text de själva producerar drar undan mattan för SD någon centimeter åt gången. En utstuderat provokativ text som den av Al Naher flyttar mattan flera decimeter, tror de. Tanken på att det skulle ha motsatt effekt kan de inte ta in. Viktor Banke tog på sig foliehatten och skrev följande:

"De som påstår att antirasisters agerande driver folk till SD sympatiserar redan med SD och söker förevändningar för det. Gå inte på det."

Han tror alltså det är ett trick för att tysta vänstern. Som man känner sig själv känner man andra. Jag menar, det är ju faktiskt inget trick. Det är en korrekt analys av orsak och verkan och vänstern blir erbjuden tipset helt gratis, men vägrar ta det och fortsätter istället jobba för att SD ska växa lika snabbt som hittills. Det är som att försöka nå fram till den japanske löjtnanten som krigade vidare i nästan 30 år efter andra världskrigets slut, eftersom han var övertygad om att flygbladen man försökte nå honom med var fiendens psyops.

Thomas Gür är en annan person som inte låtit sig förledas in i utopiska dimmor. Som jag sagt tidigare börjar det gå upp för allt fler inom etablissemanget att den nuvarande blockpolitiken är dödsdömd så länge SD utesluts från makt i riksdagen. Inget av de nuvarande blocken kommer få över 50% i något kommande val, vilket innebär att regeringsmakten kommer reduceras till enbart budgetadministration framöver. Som politiker kan inte det kännas särskilt lockande. Inte konstigt att det strömmar missnöjda väljare till SD från de övriga partierna vilka tycks ledas av personer som inte verkar förstå landet de själva bor i.

Så länge riksdagspartierna låter media styra deras agendor kommer situationen inte att förbättras för någon.


http://www.svd.se/nar-ska-m-och-s-sl...l-sd/om/ledare

http://www.svd.se/nar-ska-m-och-s-sl...l-sd/om/ledare

Följande guldkorn i Tomas Gürs ledare förtjänar ett eget citat.

"intellektuellt mindre nogräknad författare" blir en klassiker. Löfven kommer få det svårt att få tillbaks väljare om han envisas med att diagnostisera svikare som fascister. Eller, det är redan överspelat. Det är försent i det avseendet. Någon gång lär han ju få frågan om varför han murat in potentiella väljare som icke önskvärda varvid dessa knappast lär återvända.