Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Intressant att Lindberg väljer att angripa Staffan Danielsson, som ett svar på Anna Dahlbergs ledare Vi måste prata om de ensamkommande barnen.

-----


The Spectators redaktör Fraser Nelson (svensk fru) har besökt Almedalen och beklagar också begreppet "EU-migranter". Fraser Nelson skriver:


http://www.spectator.co.uk/the-week/...d-book-launch/

Att Anders Lindberg väljer att attackera Staffan Danielsson istället för att bemöta kollegorna Anna Dahlberg och Per Gudmundson är kanske inte så konstigt.

Politiker kan kontrolleras genom drev och hot om drev. Att låta Staffan Danielsson schavottera offentligt verkar avskräckande för de politiker som hyser samma tvivel som Danielsson. Därmed har Lindberg nått det mål han strävar efter. En intellektuellt hederlig debatt med Gudmundson i sakfrågan är i det sammanhanget ointressant, t om ett risktagande.

Tig ihjäl dem är sannolikt strategin.

Om vi bara lekte med tanken att svenskarna över en natt övertog värdegrunden från den rasifierade identitetsvänstern (dvs att högljutt kräva företräde för alla med samma etniska ursprung som en själv och skuldbelägga dem som tillhör andra etniciteter). Vad skulle det göra med oss? Jo, vi skulle bli nazister.

NB: min fetning ovan.

Återstår att se om inte det tilltagande negativa sentimentet i Sverige till det floppade massinvandringsprojektet av välfärdssnyltare och kriminella kommer att utnyttjas av MSM som ett bevis på 'den tilltagande rasismen och främlingsfientligheten i det svenska samhället'. Luxemburg som en möjlig motpol? Så kan man blanda äpplen och päron, eller gråsten och briljanter. Vilka kampanjer ska till för att truga på den brandskattade svensken ännu mer "mångkultur"? Inget värdegrundsjoller och ingen människosynskampåle har visat sig verksam hittills.

---

Komiskt för övrigt hur A-bladets rabiate Lindberg påpekar att riksdagsledamöterna inte önskar en skärpning i den s k reglerade invandringen. Kontras lätt med att majoriteten av svenska folket önskar en åtstramning (och förmodligen riksdagsledamöterna, men dessa lämlar vågar inte medge det, ännu). Följt av konstaterandet att riskdagsledamöterna i så fall inte sympatiserar med opinionen. Sjuklöverns antiparlamentariska sinne och desperation genom att åsidosätta de demokratiska spelreglerna manifesterade sig monumentalt genom DÖ. Ju mer dessa vänsterister skriver ledarartiklar eller bedriver politik i kommuner och riksdag, oavsett partifärg, desto mer skadar de sina egna partier till förmån för SD; vänsteristerna är inte lämpliga att inneha körkort.

Javisst, men om Anna Dahlberg inte hade skrivit sin ledare, så hade Anders Lindberg förmodligen inte attackerat Staffan Danielsson nu. Danielssons artikel ”Sverige klarar inte ökningen av flyktingbarn” publicerades 16 juni i Svd, utan att Lindberg ägnade en hel ledare åt att angripa honom. Anna Dahlberg skriver en ledare 4 juli Vi måste prata om de ensamkommande barnen , varpå Lindberg två dagar senare går till angrepp på Danielsson.

"Sweden’s openness is now eating itself, as many voters have come to associate immigration with social decay and disorder."




Utomstående betraktare borde komma hit oftare och delge oss sina spontana iakttagelser för att illustrera hur hemmablinda vi är. Det är som den syriska asylanten Samir i Uppdrag granskning som sa "är det ingen som har tänkt?". Ge dem en dag i Sverige och de kan säga klokare saker än vilken svensk journalist eller 7K-politiker som helst.
Upprinnelsen till ledarkrönikan ser ut att ha varit att Danielsson och Lindberg hade en lång diskussion på Twitter i helgen.

Den ärvda skulden i Sverige tror jag delvis är ett utslag för kulturamerikanisering.
Svensken sympatiserar så starkt med civilrättskampen i USA att man vill vara en del av den.

Men frågan är om inte Svensken borde kalibrera sitt svidande hostoriesamvete gentemot närområdet istället. Det finns viss risk att exempelvis Finländarna utsatts för mer svenskt förtryck än Caribsen på St Bart.

Oavsett kan även mänskligt lidande kvantifieras och förses med en prislapp. Jag vill gärna veta när den humanitära stormaktens nota är avbetald. Vi amorterar nämligen synnerligen friskt.

Jag citerar mig själv från en annan tråd:

Först och främst och detta är nog den absolut viktigaste punkten, så måste svenskar börja anamma en minoritetsposition i den offentliga diskursen. I både media, institutioner men även i privata samtal så beskrivs konstant svenskar som majoriteten. De är ett majoritetsfolk med majoritetsprivilegier etc etc. Denna beskrivning måste ändras, svenskar är ett litet minoritetsfolk globalt sett och ska därför bedömas som det. Lyckas man med detta så är en stor seger vunnen, fältet ligger då fritt att börja tala om svenskar som ett etniskt folk med rättigheter till både landmassa och självbevarelse.

Givetvis har de rasifierades uppträdande gort saken tydlig. Men varför låta det gå så långt? Är det verkligen nödvändigt att först förstöra landet för generationer framåt att sedan kunna vinna åsikterna? Måste medierna se katastrofen innan de skall inse sammanhangen. Saknar dessa medieskribenter helt förmåga till abstrakt tänkande?


Givetvis är ett avslöjande beteende en viktig parameter för att vända opinionen. Men varför låta det gå så långt? Är det verkligen nödvändigt att först förstöra landet för generationer framåt att sedan kunna vinna åsikterna?

Föga tröst för de åldringar som blivit rånade och slagna då deras tillit blivit utnyttjad.
En tillit de vuxit upp med och levt ett helt liv med skall nu slängas på historiens avfallshög för ett gott skäl? Ledsen men jag köper inte omvägen med att först införa en mångkultur för att med det verkliga utfallet få gemene man att agera.
Är det verkligen nödvändigt att först förstöra landet för generationer framåt att sedan kunna vinna åsikterna?
Det är alldeles för snällt och helt onödigt. Och tar dessutom för lång tid.

Det måste gå stoppa utvecklingen innan det är för sent. Även på ledarredaktionerna.

Vilka argument kan få Lindberg att byta åsikt? Inte om några år utan redan idag? Utan att först införa mångkulturen överallt.

Lindberg lever på att låtsas vara oppositionell, eller i alla fall SD-kritiker. Så länge han (och andra hen) belönas kommer ingen logik finnas i argumenten eller hållning gentemot SD. Det är en ren egoistisk hållning från Lindbergs sida, en opportunistisk karriärplanering. Så frågan bör snarare ställas; hur lyckas man nå till den punkt där Lindberg anses som en belastning, ett sänke, och inte som en frejdig vänsterkrigare? Det kan ju tyckas som en fåfäng förhoppning att någonsin kunna nå dit, men det tror jag inte alls.

Se tidigare hur vänster (och till viss del höger) frotterade sig med de sk representanterna för muslimerna, som oftast var häpnadsväckande fundamentalister och ingen normal svensk skulle vilja ta i med tång eller fotas i närheten av. Hur många sådana foton eller uttalanden ser vi numera (inte ens Veronica Palm skulle våga sig på det [?])? Ingen 7K politiker skulle göra det misstaget igen, inte för att de kanske ändrat åsikt utan för att det anses stjälpa mer än att hjälpa i opinionen.

Gör därför Lindberg officiellt till ett politiska sänke han utan tvekan är, och han är borta efter en kvart. Därför bör SD så ofta de har möjligheten tacka Lindberg för hans insatser och för de delar av väljartillströmningen han personligen är ansvarig för, gärna i ett historiskt kontext med (numera löjeväckande) citat från Lindberg. Låt Lindberg bli ett talande exempel för andra som tror att det är en enkel och lönande karriärväg att bli anti-SD demagog.

Mycket av det här skuldkomplexet är baserat på en bild av världen som ett nollsummespel.

• Den som är rik är rik för att han roffat åt sig från någon annan, som då blivit fattig.
• Att det finns rika välfungerande länder beror enbart på att dessa suger ut andra länder, som då tvingas till fattigdom.
• Mänsklig utveckling beror på utsugning av djur & natur.
• Att vita är mer framgångsrika än svarta beror på att de vita utnyttjar de svarta.

Så kan man fortsätta för evigt & detta är den bakomliggande förklaringsmodellen till varför vi måste känna skuld. Vårt nuvarande välstånd beror enbart på att vi rider på en historisk våg av exploatering, kolonialism & utsugning.

Om man tror på välden som ett nollsummespel så är detta slutsatsen man kommer till.

Ingen intellektuellt utvecklad människa tror ju på världen som ett nollsummespel. Men som postmarxistiskt trick för att elda på fotfolket & de nyttiga idioterna så fungerar det alldeles utmärkt.

Det var detta som Teodorescu påpekade i svt:s paneldebatt. Hennes uttal om kom i samband med handlingsförlamning och hur det leder till att sd ökar. Utvecklar man Teodorescu så menar hon nästan att 7klövern är korkade. Förr när det inte fanns något alternativ kunde man tiga ihjäl frustrationen, men idag när sd finns i riksdagen strömmar ju väljarna dit istället.

Detsamma gäller förstås var dessa väljare finner stöd för sina ståndpunkter. Få läser sd:s partiprogram. Istället blir det en mix av Dahlberg, Arpi, Fria tider, Arnstberg & Sandelin, Assar Lindbäck och sajter på nätet. Utbudet börjar bli riktigt stort. Särskilt det intellektuella samtalet även om de flesta personerna i fråga, typ Sanandaji och P:M Nilsson, verkligen inte är sverigedemokrater. I augusti kommer förresten Sanandaji ut med sin bok och den lär ju bli en bestseller.

Sammantaget ser situationen inte så mörk ut längre. Invandringskritiker får mer och mer sin röst hörd. Och ytterst handlar den rösten om två saker: dels att ledarna ska återgå till att hålla sig samhällskontraktet, och dels att invandringsfrågan måste få markkontakt. Det är inte för mycket begärt och jag tror de allra flesta börjar inse det.