__________________
Senast redigerad av LeifD2 2015-07-25 kl. 16:36.
Senast redigerad av LeifD2 2015-07-25 kl. 16:36.
Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Avskaffade val är ett sistahandsalternativ. Man har ju tutat i varenda människa att lägga-lapp-i-lådan vart fjärde år är demokratins kärna, så gör man nog inte annat än i nödfall.
Med en samlingsregering kan man spendera obegränsat med pengar på "integration" och att smörja väljare. Ur maktens och medias logik finns det då inte längre några acceptabla anledningar till invandringsmotstånd. Därmed kan man köra hårdare än någonsin mot "rasism".
Förbjuder man därtill regimkritik i likhet med Spanien och ger våldsvänstern fria tyglar så kommer invandringsmotståndet - och SD:s opinionssiffror - att försvinna över en natt.
Att mediakriget - och kriget i de sociala medierna - är så gynnsamt just nu beror till stor del på de politiska blockens rädsla att bli utspelade mot varandra. Det är denna rädsla som skapar den apati och handlingsförlamning vi drar sådan nytta av just nu. Med samlingsregeringen kommer järnhälen.
Citat:
Jag tycker mest de anpassar sina skenargument efter läge och hoppas att ingen ska märka något.
När invandring ska försvaras ur samhällsekonomiskt perspektiv brukar det heta att på grund av den demografiska utvecklingen måste vi ha tokinvandring för att rädda pensionerna och välfärden.
När det kommer siffror som visar att dagens asylinvandring urholkar välfärden så heter det att just därför måste välfärden monteras ner, så att vi av humanitära skäl kan fortsätta med dagens storskaliga invandring.
Jaha... men om välfärden ska monteras ner så behöver vi ju inte längre invandringen för att möta de där påstådda demografiska utmaningarna. Ska den räddas eller monteras ner? Bestäm er.
När invandring ska försvaras ur rättviseperspektiv så heter det att det är orättvist att vissa får födas i Sverige och andra inte. Därför ska alla ha rätt till Sverige och att frossa i det som byggts upp här. Detta luktar såklart socialism lång väg, inte liberalism.
Men det skulle aldrig falla samma liberaler in att föreslå att det är orättvist att vissa får födas in i rika familjer som Stenbeck, Persson, Kamprad eller Jobs och därför måste i rättvisans namn alla få dela deras tillgångar lika. När stolpskott som Lena Andersson ska försöka slingra sig ur den fällan försöker de i regel spela upp de förment enorma skillnaderna mellan kollektiv och privat äganderätt... men eftersom det kollektiva är något man bidragit till med tvång och hot om våld så kan man inte i efterhand komma och påstå att det gemensamt ägda inte ska omfattas av principerna för äganderätt. Kollektivet är ett faktum, investeringarna är redan gjorda, då ska dessa tillgångar skyddas enligt samma principer som privata tillgångar - dvs utomstående som vill tränga sig in och frossa i dem ska hindras från det med så mycket våld som krävs för att få dem på andra tankar.
När invandring ska försvaras ur samhällsekonomiskt perspektiv brukar det heta att på grund av den demografiska utvecklingen måste vi ha tokinvandring för att rädda pensionerna och välfärden.
När det kommer siffror som visar att dagens asylinvandring urholkar välfärden så heter det att just därför måste välfärden monteras ner, så att vi av humanitära skäl kan fortsätta med dagens storskaliga invandring.
Jaha... men om välfärden ska monteras ner så behöver vi ju inte längre invandringen för att möta de där påstådda demografiska utmaningarna. Ska den räddas eller monteras ner? Bestäm er.
När invandring ska försvaras ur rättviseperspektiv så heter det att det är orättvist att vissa får födas i Sverige och andra inte. Därför ska alla ha rätt till Sverige och att frossa i det som byggts upp här. Detta luktar såklart socialism lång väg, inte liberalism.
Men det skulle aldrig falla samma liberaler in att föreslå att det är orättvist att vissa får födas in i rika familjer som Stenbeck, Persson, Kamprad eller Jobs och därför måste i rättvisans namn alla få dela deras tillgångar lika. När stolpskott som Lena Andersson ska försöka slingra sig ur den fällan försöker de i regel spela upp de förment enorma skillnaderna mellan kollektiv och privat äganderätt... men eftersom det kollektiva är något man bidragit till med tvång och hot om våld så kan man inte i efterhand komma och påstå att det gemensamt ägda inte ska omfattas av principerna för äganderätt. Kollektivet är ett faktum, investeringarna är redan gjorda, då ska dessa tillgångar skyddas enligt samma principer som privata tillgångar - dvs utomstående som vill tränga sig in och frossa i dem ska hindras från det med så mycket våld som krävs för att få dem på andra tankar.
Javisst handlar det om ett socialistiskt och ganska grovt kollektivistiskt argument, men det kryllar inte direkt av "klassiskt liberala" debattörer i dagens Sverige, i betydelsen: debattörer som utgår från tanken på ett slags *kontrakt* mellan fria individer och staten, där staten ska värna medboprgarnas rättigheter och rätt till säkerhet etc men däremot inte ska lägga sig i vad medborgarna har för åsikter, vilka slags livsval de gör osv så länge det stannar inom det lagligas och någorlunda begripligas gränser - och där medborgarna gemensamt äger och bär upp staten. Staten är till för medborgarna och inte tvärtom. Den sortens tänkande - "gör din plikt, kräv din rätt!" (och att ett större antal människor bör engagera sig i samhällets liv, även om t inte är något tvång att göra så) har drivits tillbaka sedan eh, runt 1980 och ersatts av ett nybyråktratiskt frälse som vill lägga pussel med oss och sno våra pengar, både individuella och samhälleliga tillgångar. För att dölja detta uppfinner man då sagor och skrönor om *andra* som försöker sätta sig på oss, eller som uppträder omoraliskt - män och lokalpolitiker t ex.
(Marika Formgren och Sanna Rayman är exempel på klassiskt liberal-demokratiska debatörer i den meningen, även om de i en del mera samtida frågor ser sig som konservativa. Svante Nordin har också ofta intagit den sortens liberala hållning. Det är tråkigt att alla tre har blivit tvungna att backa ut från debattens främre rader här i landet)
När personer som Björn Wiman, Lena Andersson eller Ola Larsmo insinuerar att det är halvnassigt och omoraliskt att kräva en tydlig länk mellan medborgerliga plikter och rättigheter så kommer de mest med halvkvädna visor, men det är ju också typiskt för dagens debattklimat.
__________________
Senast redigerad av HepCat-X 2015-07-25 kl. 16:50.
Senast redigerad av HepCat-X 2015-07-25 kl. 16:50.
Citat:
Jag tror att det var en avgörande förändring i de svenska tidningarnas roll när "den gamla långdebatten", den som kunde rasa under flera veckor på ett par kultursidor och ledarsidor (särskilt kultursidorna) med tjugo eller trettio inlägg, och som fick ta den tid och plats det tog, i tysthet motades ut från spalterna. Idag ser man i princip aldrig sådana debatter, inte med den sortens krav på intellektuell precision, stringens och att skriva problemdrivet i st f ego-drivet, eller med den redaktionella ambitionen att det är tungviktarna som ska yttra sig och inte främst ett gäng anställda krönikörer och posörer. Inte i Sverige i alla fall.
Det gör att man kan undra över debattens, eller debatternas, egentliga möjligheter och begränsningar. Många parallella och insulära röster i ett sammelsurium. Många pratare men desto färre lyssnare? Och de som lyssnar kanske är statsmakternas åsiktspoliser? Om inte annat kan den fria rösten få fortleva som "det läkande samtalet"; man har fått sätta ord på sina tankar och kanske har någon lyssnat, alltid en tröst. Desto värre med åsiktskorridorens tabun och statsmediernas propaganda; tankebakterier och lockpåläggande som orsakar växande bölder och systemkollaps. Stora bölder ska som regel incideras och dräneras; kanske kan det bli en normal procedur även efter den växande försöksverksamheten inom MSM, när det nu står klart att alternativmedierna är syret och skalpellen.
Citat:
Detta är exempel på den lomhörda vänsterismens argumentationsmässiga rotation och reprisering, dess skräniga Gatlingkulspruta; nog finns det många tillskyndande färskingar beredda att ställa sig bakom och mata kulsprutan med beprövad ideologisk ammo.
Jag tycker mest de anpassar sina skenargument efter läge och hoppas att ingen ska märka något.
När invandring ska försvaras ur samhällsekonomiskt perspektiv brukar det heta att på grund av den demografiska utvecklingen måste vi ha tokinvandring för att rädda pensionerna och välfärden.
När det kommer siffror som visar att dagens asylinvandring urholkar välfärden så heter det att just därför måste välfärden monteras ner, så att vi av humanitära skäl kan fortsätta med dagens storskaliga invandring.
Jaha... men om välfärden ska monteras ner så behöver vi ju inte längre invandringen för att möta de där påstådda demografiska utmaningarna. Ska den räddas eller monteras ner? Bestäm er.
När invandring ska försvaras ur rättviseperspektiv så heter det att det är orättvist att vissa får födas i Sverige och andra inte. Därför ska alla ha rätt till Sverige och att frossa i det som byggts upp här. Detta luktar såklart socialism lång väg, inte liberalism.
Men det skulle aldrig falla samma liberaler in att föreslå att det är orättvist att vissa får födas in i rika familjer som Stenbeck, Persson, Kamprad eller Jobs och därför måste i rättvisans namn alla få dela deras tillgångar lika. När stolpskott som Lena Andersson ska försöka slingra sig ur den fällan försöker de i regel spela upp de förment enorma skillnaderna mellan kollektiv och privat äganderätt... men eftersom det kollektiva är något man bidragit till med tvång och hot om våld så kan man inte i efterhand komma och påstå att det gemensamt ägda inte ska omfattas av principerna för äganderätt. Kollektivet är ett faktum, investeringarna är redan gjorda, då ska dessa tillgångar skyddas enligt samma principer som privata tillgångar - dvs utomstående som vill tränga sig in och frossa i dem ska hindras från det med så mycket våld som krävs för att få dem på andra tankar.
När invandring ska försvaras ur samhällsekonomiskt perspektiv brukar det heta att på grund av den demografiska utvecklingen måste vi ha tokinvandring för att rädda pensionerna och välfärden.
När det kommer siffror som visar att dagens asylinvandring urholkar välfärden så heter det att just därför måste välfärden monteras ner, så att vi av humanitära skäl kan fortsätta med dagens storskaliga invandring.
Jaha... men om välfärden ska monteras ner så behöver vi ju inte längre invandringen för att möta de där påstådda demografiska utmaningarna. Ska den räddas eller monteras ner? Bestäm er.
När invandring ska försvaras ur rättviseperspektiv så heter det att det är orättvist att vissa får födas i Sverige och andra inte. Därför ska alla ha rätt till Sverige och att frossa i det som byggts upp här. Detta luktar såklart socialism lång väg, inte liberalism.
Men det skulle aldrig falla samma liberaler in att föreslå att det är orättvist att vissa får födas in i rika familjer som Stenbeck, Persson, Kamprad eller Jobs och därför måste i rättvisans namn alla få dela deras tillgångar lika. När stolpskott som Lena Andersson ska försöka slingra sig ur den fällan försöker de i regel spela upp de förment enorma skillnaderna mellan kollektiv och privat äganderätt... men eftersom det kollektiva är något man bidragit till med tvång och hot om våld så kan man inte i efterhand komma och påstå att det gemensamt ägda inte ska omfattas av principerna för äganderätt. Kollektivet är ett faktum, investeringarna är redan gjorda, då ska dessa tillgångar skyddas enligt samma principer som privata tillgångar - dvs utomstående som vill tränga sig in och frossa i dem ska hindras från det med så mycket våld som krävs för att få dem på andra tankar.
Nils Lundgren, ekonomie doktor, med reservofficersbakgrund och förmodligen mest känd som representant för numera insomnade Junilistan:
Invandringen – vår tids största politiska fråga
Citat:
Ett av de vanligaste argumenten för ökad invandring till rika länder i Europa är att andelen äldre växer. Vi får för få förvärvsarbetande och för många pensionärer. Vår demografiska struktur måste därför justeras med hjälp av invandring av unga människor. Det mesta pekar på att detta inte är sant. Invandrare i förvärvsarbetande ålder har och får barn och tar hit sina föräldrar. Det är inte självklart att invandring ens temporärt ökar andelen förvärvarbetande i värdlandets befolkning. Studier av den danske nationalekonomen Torben Andersen leder honom till slutsatsen att den skandinaviska välfärdsstaten inte räddas av invandring utan snarare hotas. Invandrare har i genomsnitt mindre humankapital, fler barn och fler äldre släktingar än den inhemska befolkningen. Det kan fungera om vi, i likhet med Kanada och Australien, bara släpper in hyggligt välutbildade invandrare och säger nej till anhöriginvandring. Den linjen följer vi inte idag.
Nils Lundgren hänvisar till Paul Collier som stöd för sin uppfattning. Eller som någon läsarkommentar skriver: det räcker med sunt bondförnuft. Lundgren förundras över varför Colliers bok Exodus så sällan nämns i den svenska debatten, honom veterligen endast nämnts av Ivar Arpi. Kan det vara så att akademiker och samhällsdebattörer helt enkelt inte deltagit, endast jublat, mimat eller tigit kring multikultievangeliet? Kan det vara så att Arnstberg, Sandelin och Tullberg förtigits eller pestmärkts?
Frågan är vilka sakargument som krävs för att vinna debatten, mot en lomhörd ideologisk kulspruta med två sorters ammunition som byts med jämna mellanrum, för fortsatt massimmigration: "ekonomisk vinst" respektive "humanitär plikt". Sker det ens ett möte mellan de stridande parterna? Enstaka halvhjärtade möten och styrkedemonstrationer, ett relativt stillestånd, men mest förutsägbara slag i luften, alltmedan massimmigrationen fortgår och den sociala tilliten samt välfärdsstaten försvagas. Även om den ideologiskt fixa bunkerpolitiken blir mer isolerad genom dess konsekvenser på samhället och opinionsmässiga bakslag så fortgår den. Mycket prestige och pengar har investerats i de värdelösa moralterminerna som förfallit till leverans och betalning. Det finns givetvis en fysisk och ekonomisk gräns även för ideologiskt svammel; notan ska betalas och det kommer att kännas för svenskarna.
Citat:
Det här är ju exakt samma resultat som du och jag pratade om innan, med moderaternas "problem-reaction-solution" där du gjorde analysen att det var Reinfeldt/Borgs vision att köra slut på välfärden med invandring och sen skulle vi tvingas köpa paketet nedrustad välfärd och arbetsrättsändringar när vi överraskades av fullbordat faktum.
Den här järnhälen som kör din "integrationslinje" fullt ut blir ju samma sak som nyliberalerna i M då misslyckades med, för det kommer innefatta kåkstäder, ändrad arbetslivsmodell för att få "första jobbet" osv. Precis samma sak - bara det att i ditt scenario är det Socialdemokraterna som är medskyldiga att avrusta både välfärd och arbetslivslagstiftning. Något dom slagits i 100 år för att lyckas etablera. Metallbasen sitter och förhandlar bort det och säljer ut 100 år av socialdemokratisk facklig och politisk kamp. Oh the irony.
"Grattis!".
Tillägg:
Gör eliten och media sen bedömningen att vid en samlingsregering finns inga incitament till "invadnringskritik" så misstar dom sig å det grövsta. Det är få SD-are idag som kör med argument av typen "Öhh...Ut med blattarna!", många förstår kopplingen till välfärden och försäkringssystemen osv, och det är ju bara att "grundorsaken" sammanfaller. Så det är ju i grunden en kritik mot att riskera att ha sönder våra trygghetssystem, och om då "järnhälen" avskaffar och har sönder dom ändå kommer ju kritiken att kvarstå.
__________________
Senast redigerad av Nostradumbass 2015-07-25 kl. 17:34.
Senast redigerad av Nostradumbass 2015-07-25 kl. 17:34.
Citat:
Jo, så är det väl, i spelteorin. Jag tvivlar på att DÖ överlever moderatstämman. Eller så får AKB köra en "Carin Jämtin" och säga "Decemberöverrenskommelsen? Den pratar vi inte om", precis som Jämtin gjorde på S-kongressen när hon la locket på migrationsfrågorna.
Och jag vill iallafall tro, att DÖ är ingen lagstiftning (ännu) utan bara ett avtal ingånget mellan 7 parter. När verkligheten pockar på är det inte värt mer än pappret det är skrivet på.
Ett säkert tecken på att debatten runt mångkulturen (och invandring i stort) håller på att ändras är när pk-ister inför sina egna trosfränder börjar påpeka att det offentliga samtalet inte är det samma som förut. Jag talar här inte om det klasiska "rasist!!!" utropet, som alltid används närhelst någon har påpekat att våra nya somaliska & MENA-vänner inte alltid har samma åsikter som oss gällande tex kvinnors och homosexuellas-rättigheter. Nej, jag menar hur de egentligen talar med varandra, när deras egna kamrater lyssnar för att få veta hur de ska se på verkligheten den här veckan.
Idag skriver vänsterpartisten Ali Esbati (som oavsett vad man tycker om hans åsikter för det mesta ger ett intellektuellt intryck) på sin Facebooksida om Hanne Kjöllers och Jennifer Wegerups artiklar som citerats tidigare i tråden. Efter att ha kritiserat deras "intellektuella kvantumsprång" så konstaterar han:
Den första att kommentera inlägget är Expos Alexander Bengtsson som enbart skriver ett hjärta som indikation på sitt medhåll.
Ja, man måste nog tillstå att det börjar röra på sig när man ser hur den här typen av människor reagerar på den offentliga debattens nya spelplan.
Idag skriver vänsterpartisten Ali Esbati (som oavsett vad man tycker om hans åsikter för det mesta ger ett intellektuellt intryck) på sin Facebooksida om Hanne Kjöllers och Jennifer Wegerups artiklar som citerats tidigare i tråden. Efter att ha kritiserat deras "intellektuella kvantumsprång" så konstaterar han:
Citat:
Det är bara att konstatera att vi är i en annan situation efter denna sommar; att kampen mot rasismen – vardaglig, strukturell, parlamentarisk – måste justeras till en ny verklighet där betydande delar av etablissemanget inte längre kommer att vara passiva och oförstående, utan de facto positionera om sig i likhet med det som nu utkristalliseras.
Den första att kommentera inlägget är Expos Alexander Bengtsson som enbart skriver ett hjärta som indikation på sitt medhåll.
Ja, man måste nog tillstå att det börjar röra på sig när man ser hur den här typen av människor reagerar på den offentliga debattens nya spelplan.
Citat:
Jag gissar också att AKB försöker "lägga på locket" på alla debatt om DÖ. MUF kommer att spela med, men det kanske finns tillräckligt många vuxna kommungubbar som kan käfta emot. Men jag är inte optimistisk. M som parti är förbrukat & förlorat. Det handlar inte om borgerlig politik längre, enbart om den egna personliga vinningen & fortsatt massinvandring.Jo, så är det väl, i spelteorin. Jag tvivlar på att DÖ överlever moderatstämman. Eller så får AKB köra en "Carin Jämtin" och säga "Decemberöverrenskommelsen? Den pratar vi inte om", precis som Jämtin gjorde på S-kongressen när hon la locket på migrationsfrågorna.
Och jag vill iallafall tro, att DÖ är ingen lagstiftning (ännu) utan bara ett avtal ingånget mellan 7 parter. När verkligheten pockar på är det inte värt mer än pappret det är skrivet på.
Och jag vill iallafall tro, att DÖ är ingen lagstiftning (ännu) utan bara ett avtal ingånget mellan 7 parter. När verkligheten pockar på är det inte värt mer än pappret det är skrivet på.
Ren ondska & rent landsförräderi.
Citat:
I princip har det redan inträffat. I och med DÖ så spelar det ingen roll hur folk röstar; S är garanterade regeringsmakten fram till 2022 eftersom alianspartierna har avsagt sig oppostionsrollen för att inte SD skall kunna få någon makt. Som det ser ut nu så blir valet 2018 bara en chimär och kanske en mindre uppstädning i riksdagen så att kd och fp åker ur. Även mp kan åka ur med lite tur.
Edit:
När det gäller DÖ så har det ju publicerats kritik från olika håll: En del menar att moderaterna skall skrota det, andra menar att man bör utveckla det för "blocköverskridande reformer".
Om jag minns rätt så är det Di som publicerat båda dessa linjer.
Edit:
När det gäller DÖ så har det ju publicerats kritik från olika håll: En del menar att moderaterna skall skrota det, andra menar att man bör utveckla det för "blocköverskridande reformer".
Om jag minns rätt så är det Di som publicerat båda dessa linjer.
Citat:
Avskaffade val är ett sistahandsalternativ. Man har ju tutat i varenda människa att lägga-lapp-i-lådan vart fjärde år är demokratins kärna, så gör man nog inte annat än i nödfall.
Med en samlingsregering kan man spendera obegränsat med pengar på "integration" och att smörja väljare. Ur maktens och medias logik finns det då inte längre några acceptabla anledningar till invandringsmotstånd. Därmed kan man köra hårdare än någonsin mot "rasism".
Förbjuder man därtill regimkritik i likhet med Spanien och ger våldsvänstern fria tyglar så kommer invandringsmotståndet - och SD:s opinionssiffror - att försvinna över en natt.
Att mediakriget - och kriget i de sociala medierna - är så gynnsamt just nu beror till stor del på de politiska blockens rädsla att bli utspelade mot varandra. Det är denna rädsla som skapar den apati och handlingsförlamning vi drar sådan nytta av just nu. Med samlingsregeringen kommer järnhälen.
Med en samlingsregering kan man spendera obegränsat med pengar på "integration" och att smörja väljare. Ur maktens och medias logik finns det då inte längre några acceptabla anledningar till invandringsmotstånd. Därmed kan man köra hårdare än någonsin mot "rasism".
Förbjuder man därtill regimkritik i likhet med Spanien och ger våldsvänstern fria tyglar så kommer invandringsmotståndet - och SD:s opinionssiffror - att försvinna över en natt.
Att mediakriget - och kriget i de sociala medierna - är så gynnsamt just nu beror till stor del på de politiska blockens rädsla att bli utspelade mot varandra. Det är denna rädsla som skapar den apati och handlingsförlamning vi drar sådan nytta av just nu. Med samlingsregeringen kommer järnhälen.
Man kommer inte att avskaffa valen. Val hålls även i diktaturer, om inte annat för att hålla skenet uppe och för att identifiera oppositionen. Istället kommer sannolikt medietrycket att skruvas upp inför nästa val, liksom propagandan i skolor och på andra sätt. Problemet för båda blocken är MP (och delvis FP). Dessa partier sätter sig på tvären, samtidigt som beroendet av dem är oproportionellt stort. Sedan 2010 har båda regeringarna varit i händerna på MP. M och S borde således i första hand satsa på att göra sig av med MP, genom att rikta det mediala trycket här mot, snarare än mot SD. Blir man av med MP, så kan man sedan göra upp mellan S och M.
Frågan är emellertid om det inte börjar bli för sent. MSM är under hårt ekonomiskt tryck och sjuklövern har tappat momentum i mediekriget. Det är inte en helt enad front längre utan det sker fraktionsbildningar där Dagens Samhälle, DI och SvD är exempel på publikationer som delvis har börjat stödja rebellerna mot Imperiet.
Citat:
Man kommer inte att avskaffa valen. Val hålls även i diktaturer, om inte annat för att hålla skenet uppe och för att identifiera oppositionen. Istället kommer sannolikt medietrycket att skruvas upp inför nästa val, liksom propagandan i skolor och på andra sätt. Problemet för båda blocken är MP (och delvis FP). Dessa partier sätter sig på tvären, samtidigt som beroendet av dem är oproportionellt stort. Sedan 2010 har båda regeringarna varit i händerna på MP. M och S borde således i första hand satsa på att göra sig av med MP, genom att rikta det mediala trycket här mot, snarare än mot SD. Blir man av med MP, så kan man sedan göra upp mellan S och M.
Frågan är emellertid om det inte börjar bli för sent. MSM är under hårt ekonomiskt tryck och sjuklövern har tappat momentum i mediekriget. Det är inte en helt enad front längre utan det sker fraktionsbildningar där Dagens Samhälle, DI och SvD är exempel på publikationer som delvis har börjat stödja rebellerna mot Imperiet.
Frågan är emellertid om det inte börjar bli för sent. MSM är under hårt ekonomiskt tryck och sjuklövern har tappat momentum i mediekriget. Det är inte en helt enad front längre utan det sker fraktionsbildningar där Dagens Samhälle, DI och SvD är exempel på publikationer som delvis har börjat stödja rebellerna mot Imperiet.
S måste rimligen snart agera mot MP.....tror ni verkligen att Löfven är sugen på en valrörelse med MP som sänke?
JAg tror att socialdemokraternas agerande i den frågan är nyckeln till hur migrationspolitikens gordiska knut ska lösas upp.
Citat:
Lyckligtvis så presenteras regeringens höstbudget en halv månad före moderatstämman. Den kommer knappast att vara attraktiv. Löfven inser det och skulle säkert helst vilja slippa skattehöjningar just med tanke på Moderaternas stämma och risken att DÖ faller, men han är också begränsad av sitt eget parti.Jag gissar också att AKB försöker "lägga på locket" på alla debatt om DÖ. MUF kommer att spela med, men det kanske finns tillräckligt många vuxna kommungubbar som kan käfta emot. Men jag är inte optimistisk. M som parti är förbrukat & förlorat. Det handlar inte om borgerlig politik längre, enbart om den egna personliga vinningen & fortsatt massinvandring.
Ren ondska & rent landsförräderi.
Ren ondska & rent landsförräderi.
Samtidigt med detta så kommer PM Nilsson köra sin propaganda mot DÖ på Dagens Industri, och näringslivet kommer antagligen trycka på för att fälla socialisternas budget. Dessutom kommer SD då redan förhoppningsvis vara näst största parti i Novus och kanske Demoskop.
Kort sagt så tror jag det finns en rimlig chans att DÖ faller.
Det finns ju som bekant lite problem i Malmö. Hur dessa problem ska hanteras och beskrivas är nog inte lätt för PK-eliten. Med nuvarande invandringstakt kommer i stort sett alla svenska städer se ut som Malmö förr eller senare. Problemet med det är att Malmö tekniskt sett är bankrutt och lever på allmosor från andra kommuner, vilket knappast gör Malmö till någon föregångsstad för andra städer att vilja efterlikna. Tino Sanandaji sammanfattar läget:
https://www.facebook.com/tino.sanand...52949857553231
Kort sagt, Malmö är det mångkulturella skräckexemplet.
Situationen i Malmö ger en ganska bra fingervisning om det svenska samhällets förfall. Vem vet, nu kanske de senaste bombdåden leder till någon form av agerande från ansvariga politiker, men det är nog att hoppas för mycket. Polisen bryr sig inte ens om att upprätthålla ordningen längre.
http://www.expressen.se/kvp/ledare/d...kattepengarna/
Som jag har noterat tidigare dyker åter resonemang upp i media som återkopplar till samhällskontraktet. Jag börjar faktiskt tro att det är så illa att samhällskittet håller på att lösas upp i delar av Sverige. Staten håller helt enkelt på att förlora kontrollen över samhällsutvecklingen, och polisen är alldeles för demoraliserad för att ens försöka att bryta utvecklingen.
För att avsluta med lite svart humor råkade jag läsa i tråden om det senaste bombdådet i Malmö, och där länkade FritzDaCat till en artikel av Tove Lifvendahl från 2013 där hon argumenterade för att "Malmö är ett oförlöst New York".
http://www.svd.se/malmo-ar-ett-oforlost-new-york
Detta ledde mig osökt till att tänke på CrispyKreems inlägg där han tar upp PM Nilssons försök att få borgare att ta farväl till illusionen om att Sverige ska bli ett nytt New York.
De processer som är igång just nu i Malmö är knappast några som man vill ska representera Sverige. Gängvåld, kåkstäder, upplöst socialsamhälle och korruption är väl inget som vi vill ha i Sverige, men det är ju i precis den riktningen som Malmö numera färdas i. Hur man helt har kunnat bortse från den faktiska utvecklingen i delar av Sverige och istället sysselsatt sig med att fantisera om ett hypotetiskt drömscenario i en avlägsen framtiden är helt bortom min förståelse.
Citat:
Malmös budget bygger på knappt 12 miljarder i egna skatteintäkter och 5 miljarder i kommunal utjämningsbidrag. Landstinget får ytterligare 5 miljarder per år. Malmö är för sedan länge bankrutt, men går runt så länge resten av Sverige har råd att täcka underskottet. Hur ser planen ut för när hela landet nått var Malmö är idag?
https://www.facebook.com/tino.sanand...52949857553231
Kort sagt, Malmö är det mångkulturella skräckexemplet.
Situationen i Malmö ger en ganska bra fingervisning om det svenska samhällets förfall. Vem vet, nu kanske de senaste bombdåden leder till någon form av agerande från ansvariga politiker, men det är nog att hoppas för mycket. Polisen bryr sig inte ens om att upprätthålla ordningen längre.
Citat:
Två skottlossningar på öppen gata förra helgen, den ena mitt på blanka eftermiddagen. Två detonerade handgranater på mindre än två dygn. Situationen i Malmö går, milt uttryckt, inte åt rätt håll.
Parallellt och intimt förknippad med våldsvågen har den allt mer ogenerade narkotikaförsäljningen i staden uppmärksammats. Inte minst i kvarteren runt Möllevångstorget och Folkets park – som under våren och sommaren har drabbats av flera våldsdåd – försiggår handeln helt öppet, också på dagtid.
”Hade vi satt in en massa poliser i uniform hade vi blivit av med handeln just där och problemet hade flyttat till ett annat gatuhörn.” Så motiverar lokalpolisområdeschef Pernilla Nilsson polisens ovilja att punktmarkera verksamheten.
Och det må så vara, men då är svaret rimligen att sätta in poliser i uniform även i nästa gatuhörn. Inte, som Malmöpolisens rådande taktik förklaras, låta kriminella härja fritt till dess att man eventuellt plockar någon högre upp i kedjan. Yrkeskriminella – detta förhatliga begrepp – kan alltså i princip begå ”småbrott” ostraffat.
Statens främsta uppgift är att garantera medborgarnas trygghet. Det är den överenskommelse varpå samhällskontraktet vilar, anledningen till att vi en gång garanterade staten ett våldsmonopol. Backar det offentliga från sin del av den överenskommelsen, då står betydligt mer än enskilda karriärer på spel.
Problemen i Malmö går djupt, och bevisligen har inte enskilda polisiära satsningar gjort någon långvarig skillnad. Svaret är rimligen att istället göra den polisiära närvaron permanent. Att inte välja mellan de stora fiskarna eller mängdbrottsligheten. Att inte låta brott löna sig, och i synnerhet inte löna sig mer ju fler brott man begår. Att åter vinna Malmöborna – och svenskarnas – förtroende för rättsväsendet.
Just det förtroendet är nämligen den ovillkorliga grunden för ett demokratiskt samhälle.
Parallellt och intimt förknippad med våldsvågen har den allt mer ogenerade narkotikaförsäljningen i staden uppmärksammats. Inte minst i kvarteren runt Möllevångstorget och Folkets park – som under våren och sommaren har drabbats av flera våldsdåd – försiggår handeln helt öppet, också på dagtid.
”Hade vi satt in en massa poliser i uniform hade vi blivit av med handeln just där och problemet hade flyttat till ett annat gatuhörn.” Så motiverar lokalpolisområdeschef Pernilla Nilsson polisens ovilja att punktmarkera verksamheten.
Och det må så vara, men då är svaret rimligen att sätta in poliser i uniform även i nästa gatuhörn. Inte, som Malmöpolisens rådande taktik förklaras, låta kriminella härja fritt till dess att man eventuellt plockar någon högre upp i kedjan. Yrkeskriminella – detta förhatliga begrepp – kan alltså i princip begå ”småbrott” ostraffat.
Statens främsta uppgift är att garantera medborgarnas trygghet. Det är den överenskommelse varpå samhällskontraktet vilar, anledningen till att vi en gång garanterade staten ett våldsmonopol. Backar det offentliga från sin del av den överenskommelsen, då står betydligt mer än enskilda karriärer på spel.
Problemen i Malmö går djupt, och bevisligen har inte enskilda polisiära satsningar gjort någon långvarig skillnad. Svaret är rimligen att istället göra den polisiära närvaron permanent. Att inte välja mellan de stora fiskarna eller mängdbrottsligheten. Att inte låta brott löna sig, och i synnerhet inte löna sig mer ju fler brott man begår. Att åter vinna Malmöborna – och svenskarnas – förtroende för rättsväsendet.
Just det förtroendet är nämligen den ovillkorliga grunden för ett demokratiskt samhälle.
http://www.expressen.se/kvp/ledare/d...kattepengarna/
Som jag har noterat tidigare dyker åter resonemang upp i media som återkopplar till samhällskontraktet. Jag börjar faktiskt tro att det är så illa att samhällskittet håller på att lösas upp i delar av Sverige. Staten håller helt enkelt på att förlora kontrollen över samhällsutvecklingen, och polisen är alldeles för demoraliserad för att ens försöka att bryta utvecklingen.
För att avsluta med lite svart humor råkade jag läsa i tråden om det senaste bombdådet i Malmö, och där länkade FritzDaCat till en artikel av Tove Lifvendahl från 2013 där hon argumenterade för att "Malmö är ett oförlöst New York".
Citat:
Malmö har potential att bli en plats som, i likhet med vad New York innebär för USA, kan bidra till att definiera omvärldens perception av vilken typ av land Sverige är.
Lyckas man i Malmö stärka och bygga vidare på alla de goda processer som nu är igång, inte minst i Rosengård, finns en rejäl chans att det i framtiden kan bli vårt svenska signum i världen: ett land där man är osedvanligt framgångsrik på att tillvarata kraften och kapaciteten i alla de människor som rör sig över dess gränser.
Lyckas man i Malmö stärka och bygga vidare på alla de goda processer som nu är igång, inte minst i Rosengård, finns en rejäl chans att det i framtiden kan bli vårt svenska signum i världen: ett land där man är osedvanligt framgångsrik på att tillvarata kraften och kapaciteten i alla de människor som rör sig över dess gränser.
http://www.svd.se/malmo-ar-ett-oforlost-new-york
Detta ledde mig osökt till att tänke på CrispyKreems inlägg där han tar upp PM Nilssons försök att få borgare att ta farväl till illusionen om att Sverige ska bli ett nytt New York.
Citat:
Personligen tycker jag att ett paradigmskifte kan anses ha inträffat när borgerliga ledarskribenter och borgerliga politiker inte längre är på samma tåg, och så är det ju nu. Häromdagen reste PM Nilsson en dödsruna över moderaternas dagdrömmar om New York:
Att dra dem ur drömmen är steg 1. Men gör man det är steg 2, volymhanteringen, oundviklig, eftersom alla kommer att upptäcka att det där med "starka institutioner" bara är att glömma. Rättsstaten kommer inte att vara närvarande i hela landet och vissa bostadsområden kommer att fortsätta vara no-go-zones. Arbetsmarknaden kommer att fortsätta misslyckas med att etablera hundratusentals låg- och ickeutbildade. Socialförsäkringarna kommer fortsatt att präglas av kravlöshet och skolan kommer att fortsätta sitt fria fall mot botten. Bostadsmarknaden kommer att fortsätta krackelera under tyngden av den våldsamma befolkningsökningen. Det är Sverige vi talar om.
Om PM Nilsson tror att allt det där kommer att lösa sig med krafttag så är det han som dagdrömmer. Det tror jag inte han gör, jag tror han vet mycket väl att det är kört. Men han är också smart nog att förstå att om man tar ett snabbt sjumilakliv till en position som är extrem i förhållande till mittfåran så blir man utskrattad och borträknad ungefär som Arnstad. Sen sitter han där ensam i periferin med "Never go full PM Nilsson"-dumstrut. Åsiktskorridoren låter sig inte flyttas med dynamit.
Att dra dem ur drömmen är steg 1. Men gör man det är steg 2, volymhanteringen, oundviklig, eftersom alla kommer att upptäcka att det där med "starka institutioner" bara är att glömma. Rättsstaten kommer inte att vara närvarande i hela landet och vissa bostadsområden kommer att fortsätta vara no-go-zones. Arbetsmarknaden kommer att fortsätta misslyckas med att etablera hundratusentals låg- och ickeutbildade. Socialförsäkringarna kommer fortsatt att präglas av kravlöshet och skolan kommer att fortsätta sitt fria fall mot botten. Bostadsmarknaden kommer att fortsätta krackelera under tyngden av den våldsamma befolkningsökningen. Det är Sverige vi talar om.
Om PM Nilsson tror att allt det där kommer att lösa sig med krafttag så är det han som dagdrömmer. Det tror jag inte han gör, jag tror han vet mycket väl att det är kört. Men han är också smart nog att förstå att om man tar ett snabbt sjumilakliv till en position som är extrem i förhållande till mittfåran så blir man utskrattad och borträknad ungefär som Arnstad. Sen sitter han där ensam i periferin med "Never go full PM Nilsson"-dumstrut. Åsiktskorridoren låter sig inte flyttas med dynamit.
De processer som är igång just nu i Malmö är knappast några som man vill ska representera Sverige. Gängvåld, kåkstäder, upplöst socialsamhälle och korruption är väl inget som vi vill ha i Sverige, men det är ju i precis den riktningen som Malmö numera färdas i. Hur man helt har kunnat bortse från den faktiska utvecklingen i delar av Sverige och istället sysselsatt sig med att fantisera om ett hypotetiskt drömscenario i en avlägsen framtiden är helt bortom min förståelse.
__________________
Senast redigerad av Sixt 2015-07-25 kl. 19:46.
Senast redigerad av Sixt 2015-07-25 kl. 19:46.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
