Början på ett mediakrig om mångkulturen?

http://unvis.it/www.aftonbladet.se/n...cle22008235.ab
http://unvis.it/tv.aftonbladet.se/abtv/articles/104212

Aftonbladet tar strid mot de ID-kontroller som kommer införas om några dagar. Känns ganska lönlöst då beslutet är förankrat i riksdagen och knappast lär ändras på i första taget. Magsurt på Aftonbladet just nu när alltid går åt "fel" håll?

Precis. Dock menar jag att det bara är en tidsfråga tills vi befinner oss vid en punkt där, någon delmängd av - eller som samlad grupp, 'apokalypsens fyra ryttare' dristar sig till att på allvar lyfta fram borgerlighet backad av SD som regeringsunderlag.

Jag menar vidare att denna tidpunkt närmar sig med stormsteg.

Inte bara Afabladet, även alltid opartiska SVT och SR tycks bedriva egna kampanjer mot de så fascistiska ID-kontrollerna. Det är tydligen ingen ände på allt elände och kostnader som kontrollerna kommer att medföra. Plötsligt är kostnader ett bekymmer! Hela samhället kan hotas om resor över sundet riskerar att ta 30 min längre tid eller om ökade kontroller kommer att kosta några miljoner.

Nu är det inget snack om ett ökande BNP längre, eller muntra reportage om nyanställningar av kontrollanter, inga kåserier om att vinkvaliteten inte har försämrats. Nu. Är. KRISEN. Här!!!

Vårt välfärdssamhälle som stod orubbligt inför hela anstormningen ifrån MENA och som av dessa medieaktörer gång på gång förklarades vara opåverkbart om så hela tredje världen skulle få tillträde kommer nu istället att kollapsa pga att folk måste visa pass.

Johanne i en efterföljande twitter-diskussion med någon "liberal" kommunpolitiker, @peraltenberg, (och Annika Borg + Staffan Danielsson):
https://twitter.com/JohanneH/status/681567638003265536

Inte så konstigt att man tycker anklagelser om att DN bedriver propaganda istället för journalistik är konspirationsteorier om man samtidigt har synen medias uppgift är att rapportera verkligheten som deras MP-röstande journalister uppfattar den och att inte åtminstone försöka rapportera en objektiv bild av den.

Barrling är ytterligare ett exempel på hur undermålig svensk statsvetenskap är. Jag vet att vissa blir ledsna nu som tycker hon är en frisk fläkt, men vad säger man om dessa visdomsord:
Genom att tänka på något annat hade man berövat SD inflytande? Hur kan man säga något så idiotiskt?

Det fanns ett mycket enkelt sätt att hålla SD borta från inflytande och det var att som Allians inte lägga en gemensam budget i opposition. Precis där är vi nu och SD har inget inflytande. DÖ kom till därför att Alliansen ville fortsätta gå fram som ett gemensamt regeringsalternativ utan att faktiskt behöva ta över. Man ville fortsätta driva en gemensam politik i riksdagen och fälla regeringen i småfrågor tillsammans med SD men inte riskera att den egna budgeten gick igenom.

Nu när DÖ har fallit kan man inte längre lägga en gemensam budget och Alliansen splittras nu mer och mer för var dag som går. Ingen tror längre att C och M ska kunna ingå i samma regering.

Min, personliga, käpphäst är att om borgerligheten hade engagerat sig mer i kontemplera frågan om 'varför' SD kom in i riksdagen -10 istället för att fundera över hur man skulle hålla dem på så långt avstånd från sig själva som möjligt så skulle man sannolikt lyckats bättre i valet -14.

Jag tolkar Barrling på samma sätt - att borgerlighetens fundamentala tabbe var just att den centrala ideologiska strömningen var 'distansering från SD', inte den egna politiken eller att lyssna på vad deras kärnväljare ville. Vilket, inte helt otippat, inte var migrationsöverenskommelse med MP, eller DÖ.

Och det har jag, personligen, svårt att inte se som ett stringent resonemang.

I vilken utsträckning det hade berövat SD inflytande är ju naturligtvis svårt att spekulera i, men en hårdare migrationslinje efter valet -10 hade sannolikt inte försämrat deras siffror i relation till det faktiska utfallet -14.

De större svenska partierna - utom SD då - är över huvud taget mer rädda för att förlora än de är hungriga att vinna i ett val nuförtiden. Nu är det just de största partierna jag talar om, inte gänget som balanserar nära 4%-spärren, men för sossar och moderater gäller det utan tvekan, delvis också för centern och mp. Den här oviljan att driva tydliga, nya frågor som är trovärdiga i förhållande till vad partiet har gjort tidigare - och i förhållande till en samtida verklighet - har ytterligare förstärkt ett avpolitiserat "what's in it for me, Doc?"-klimat inom storstadsmedelklassen och även på andra håll i samhället. Man vill inget speciellt, mer än att det ska rulla på som tidigare och fortsätta vara bekvämt.

Isobel Hadley-Kamptz gjorde en liknande undanmanöver i början av månaden, ganska skojig och rätt avslöjande - jag länkade och kommenterade här:

(FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Dels anser hon sig helt plötsligt inte ha varit journalist i vanlig mening under sin karriär i media, är man åsiktsjournalist så är man tydligen inte "journalist" och man är inte alls bunden av grundläggande journalistiska krav (som t ex att inte bluffa rakt av, eller att inte uppfinna personer ur luften), dels knuffar hon så där halvdiskret ut föreställningen om att rapportera om verkligheten sådan den är (eller att pröva åsikter och argument mot denna verklighet, som existerar oberoende av observatören) ur diskussionen. Här handlar det bara om olika slags personliga upplevelser av verkligheten (och av dessa är vissa bilder mer jämlika än andra, förstås!). Däremot finns det ett oavvisligt krav att journalisten ska förhålla sig som en god och fin människa, enligt DN:s definitioner ungefär.


Detta är inte ens postmodernism, bara ett slappt caffelatte-tänk,men det är mycket utspritt bland journalister numera.

En sådan deprimerande läsning!

Gabrielsson driver alltså följande tes:

Sverigedemokraternas demokratibegrepp grundar sig på majoritetsprincipen och är inte bunden till andra liberaldemokratiska principer. Av detta följer att Sverigedemokraterna berättigar demokrati endast på grund av att de betraktar majoritetsprincipen som rättvis. Enligt en av Gabrielssons referenser är ett lika rättvist sätt att fatta beslut slantsingling. (Ej uttalat i artikeln, men man får väl anta att med ”rättvist” här menas att varje individ i de bägge fallen har exakt lika mycket inflytande i beslutens fattande. I det första har alla en röst; i det andra ingen röst.) Eftersom Sverigedemokraternas demokratisyn är likvärdig med att singla slant bör följaktligen inte Sverigedemokraterna betraktas som demokratiska.

Låt oss nu granska denna tes. Det tar 10 sekunder att hämta hem Sverigedemokraternas principprogram från nätet. https://sd.se/wp-content/uploads/201...t2014_webb.pdf I denna står det, förutom att deras demokratibegrepp primärt vilar på principen om att beslut skall fattas enligt majoritetsprincipen, även att de ”försvarar alla individers grundläggande människovärde” och att ”likhet inför lagen och allmän och lika rösträtt för medborgarna skall råda, att yttrandefrihet, tryckfrihet, mötesfrihet, föreningsfrihet och rättstrygghet är helt nödvändiga inslag för att medborgarna skall kunna och våga informera sig, engagera sig och fullt ut utnyttja sin rösträtt i fria och hemliga val.” Dvs ett demokratibegrepp som inte alls är frikopplat från gängse liberaldemokratiska principer och i största allmänhet är rätt identiskt med vad som skulle stå i en vanlig svensk lärobok i samhällskunskap för högstadiet.

Om vi nu ändå skulle anta att Sverigedemokraterna tyckte att majoritetsprincipen ensam är synonymt med demokrati så är det högst tveksamt att det skulle grunda sig i något rättvisebegrepp. Inte någonstans i principprogrammets demokratisektion står ordet rättvisa nämnt. Jag misstänker att Gabrielsson här blandar ihop begreppen ”rättvisa” och ”rätt”. Det första är ett relativt objektivt begrepp medan det senare ett högst subjektivt dito. Att fatta beslut grundat på slantsingling må vara lika ”rättvist” som att göra det grundat på röstning, men få skulle hålla med om att det är lika ”rätt”.

Summa summarum: Gabrielsson attackerar alltså en ståndpunkt som ingen har intagit med ett resonemang som inte håller. Dessutom gör han det på en fullständigt bedrövlig svenska.

Enligt mig är Gabrielssons artikel ett typexempel på hur en uppenbart lågbegåvad individ genom att inta en politiskt korrekt ståndpunkt får tillträde till det offentliga samtalet utan några som helst krav på akademisk skärpa, logisk stringens eller ens att kunna skriva förståeligt. Jag är rätt övertygad om att hans kandidatuppsats trots detta kommer att segla igenom hela det akademiska systemet utan att någonsin stöta på patrull och att han själv förmodligen går en lysande karriär till mötes.

Och här ser vi själva orsaken till haveriet i både den politiska och akademiska debatten. Genom att vissa frågor anses så heliga att vanliga logiska argument inte längre gäller så omöjliggörs ett vettig samtal. Detta får en kortsiktig effekt att förd politik inte förankras i en korrekt omvärldsanalys och därmed leder till skada för medborgarna. Personligen anser jag emellertid att det är den långsiktiga effekten som är den verkligt bekymmersamma: nämligen en permanent destruktion av det offentliga samtalet. Via dessa politiskt korrekta frizoner har en kritisk massa av individer fått tillträde till tongivande positioner vilka de inte har den intellektuella kapaciteten att besitta. Ifrån dessa har de sedan tryggt kunna vattna ur debatten med sitt infantila nonsens så till den milda grad att begåvade individer inte längre har lust att delta utan söker sig till andra områden. I en ond spiral uteblir välbehövliga injektioner av nya förmågor, debatten fördummas ytterligare, blir än mindre attraktiv och så vidare.

Det har flertalet gånger talats om ”white flight” både i tråden och annorstädes, men det finns en liknande ”intellectual flight” som förmodligen är lika om inte mer betydande för samhällsutvecklingen. Hur många skarpa individer känner sig numer lockade att göra karriär inom det offentliga? Hur många vill vara tjänstemän under chefer som Dan Eliasson eller Anders Danielsson? Hur många känner sig manade att ge sig in i politiken? Hur många vill bli journalister i en kår där Lars Lindström och Fredrik Virtanen hyllas? Och hur många vill vara forskare på en institution där sådana som Daniel Gabrielsson ryggdunkas och rövslickas fram till professorstiteln?

Det är här vi verkligen kan prata om systemkollaps. När de som förväntas vara hjärnan i den svenska samhällskroppen plötsligt utgörs av en samling svagsinta bokstavsdiagnoser varav ena halvan är långtidssjukskriven och andra halvan på fortbildningskurs i queerteori.

Jag hoppas verkligen att de små förnuftets segrar som snappas upp här i tråden kan vara en del i en långsam mer storskalig reversering av den tråkiga svenska utvecklingen men jag fruktar att chansen är precis lika stor att vi har passerat point of no return. De som verkligen skulle behöva värvas till den offentliga sfären ser nu istället om de sina. De som stannar kvar i Sverige startar eget, flyttar till villaområde, installerar larm, sätter ungarna i privat skola och skaffar privat sjukförsäkring. De läser inte svenska tidningar, ser inte på svensk tv och kommer ihåg två veckor försent att det visst var val i år men orkar inte ta reda på vilken konstellation av småpartier som nu bildat minoritetsregering.

Och vem kan klandra dem?

Jag gillar ändå Barrling (sexig är hon också, på ett stiligt klassigt sätt), hon visade åtminstone ett uns av hederlig ryggrad när andra sk oberoende samhällsvetare vek ner sig totalt. Och i denna hennes kommentar kan man också tolka det som att hon tycker att man (7K) borde ha drivit sin egen politik, dvs man borde kanske även ha drivit en (stramare[?]) invandringspolitik, istället för att ägna sig åt religiösa besvärjelser och förnekelse visavi SD. Men visst, något under av tydlighet är hon inte denna gång.

DN har krupit till korset och tagit fan i båten; intervju med Jan Sjunnesson:

Avpixlat-skribent: Blockera tiggare



Manualbaserad terapi. Pedagogiskt. Intervention medelst friktion. Nu börjar man bli varm i kläderna.

Johanne Hildebrandt är i mitt tycke oantastlig i sin journalistiska gärning, det är inte många i det skrået som rapporterat med kulor vinande ovanför huvudet. Hon har integritet, är rolig, och dessutom hatar hon MP precis lika mycket som vi andra om inte mer. Och som alltid passar hon på att slå ett slag för försvarsmakten.