ENGELSKA - översättning, fakta och frågeställning [Sammanfogad tråd]

Nej. Det uttalas "Relledivs" om du ska uttala det med en standard amerikansk accent. "Relletivs" om du vill tala formellt (vilket väldigt få gör).

Lite hårklyveri här kanske, men...

[Relledivs] är inte amerikanskt "standard"-uttal. Standard är ˈ['relətɪv], med ett hörbart t-ljud. Att många amerikaner sedan uttalar intervokala t mer eller mindre som d (ett sk. flap T) är en gradfråga.

För mig känns det inte instinktivt som att "relative" skulle få särskilt mycket flap-ljud. Jag är å andra sidan inte native American. Skulle du kunna länka till ett videoklipp eller en ljudfil där en amerikan uttalar "relative" på det sättet? De fall jag har hittat har alla mer eller mindre tydliga t-ljud.

Hårklyverier åsido är min poäng att man nog kan säga ['relətɪv] i en amerikansk kontext utan att behöva framstå som särskilt formell.

Japp, T ar det: http://www.oxfordlearnersdictionarie...ish/relative_1

Kanns for mig lite obildat att uttala det "relledivs" - manga skandinaver som pratar "amerikanska" gor detta. Far lite "street" vibbar av det hela - brother "brudder", mother "mudder", what's up "waddup" osv.

Hur säger man "böja verb" (eller annan ordklass för den delen) på engelska?

Conjugate, conjugation när det gäller verb. På svenska heter det konjugera, konjugation.

För andra ordklasser - substantiv, adjektiv och pronomen - heter det deklination. Declension på engelska.

Och ytterligare kan konstateras att det heter "decline" som verb. En annan betydelse av "decline" är atta tacka nej till.

"Inflect" omfattar både "conjugate" och "decline" medan "inflection" är mångtydigt men antyder snarare någonting om röstläget.

Mark Twain (Samuel Clemens), som skapade Tom Sawyer och Huckleberry Finn, sade om tyska språkets invecklade grammatik:


Källa:
The Awful German Language
http://www.crossmyt.com/hc/linghebr/awfgrmlg.html#x1

Finns det någon bra svensk motsvarighet (eller godtagbar omskrivning) till engelskans "claim to fame"?

Bra fråga! Jag känner inte till något elegant uttryck på svenska, så det får bli en mer bokstavlig omskrivning.
"Källa till berömmelse", kanske?

"Göra anspråk på berömmelse". Eller kort och gott: "Anspråk på berömmelse".

Fast är detta vardaglig, idiomatisk svenska? Engelskans "claim to fame" är ju en ganska "casual" fras, och innebär dessutom ingen aktiv handling - det handlar bara om anledningen till att något är känt.

Jämför tex:
"Slough's claim to fame, though, from what I can tell, is as the setting for the English version of The Office."

Vi pratar inte om att orten Slough gör ett aktivt anspråk på att vara berömt (tvärtom tror jag Slough-bor verkar beklämda över kopplingen) utan helt enkelt att det är känt av den anledningen.

Jag sökte på svenskans "anspråk på berömmelse", och tyckte mest jag hittade fraser inom citattecken (vilket signalerar direktöversättningar) eller sajter som verkar ha använt google translate (se andra stycket).

I fallet Slough skulle väl idiomatisk svenska vara att det har "satt orten på kartan", om det nu är negativt eller positivt. Men jag tycker mig ha sett och hört att det även i aktiv mening, fastän med en viss ironisk biton: "That's my claim to fame."

Vi får väl acceptera att fraser som rimmar och ligger så bra på tungan lånas in i svenskan, som “claim to fame”. (Ja, jag har en sån dag i dag.) Rim och allitterationer är verbalt virala, let’s face it!

Historiskt sett har ju lånat in diverse fraser från andra grannspråk som “til syvende og sidst” / «à la carte» / „besserwisser”. Men allt ska ske med måtta och sans.

Lägg märke till att läspljud i en engelsk originalfras gör oss svensktalande närmast immuna. En engelsk catchphrase med -th- i genomet, den står inte en chans. Samma gäller i princip tyskan som i övrigt glatt adopterar engelska. Någon borde forska i anglicismer utan och med -th- i förhållande till frekvenser i engelskspråkig miljö.

Språkvårdare som hävdar svensk stavning av dopning och mejl, de får en hård tid med att promota stavningen klejm to fejm.