ENGELSKA - översättning, fakta och frågeställning [Sammanfogad tråd]

Det är ett vedertaget sätt att uttrycka sig. I Norstedts Svensk-engelska står det som en möjlig översättning av leda i den aktuella betydelsen: "äv. sport.; Sverige leder med 3-2 ...is leading (winning) [by] 3-2".

Jag har själv alltid tyckt att det låter konstigt men förutsatt att det för engelsktalande helt enkelt rör sig om en bibetydelse av win som blir självklar i sammanhanget och att frågan för dem inte är underligare eller svårare att besvara än "vem/vilka leder?" är för oss. Men det vore intressant om någon med engelska som förstaspråk hade något att säga om saken.

Har det inte bara att göra med att engelskan (till skillnad från svenskan) har en pågående (imperfektiv) form?

How could they lose? They were winning with like 2 minutes left.
*Hur kunde de förlora? De vann ju med två minuter kvar.

Även på slaviska språk skulle man ju använda ett imperfektivt "vinna" på samma sätt.

Winning innebär ju även att ha ett vinnande sätt och beskriver tillika processen att vinna (såväl segra som vinna gillande). Who's winning uttrycker väl närmaste en fråga om vem/vilka som kommer att triumfera.

Vill man undvika filosofiska betänkligheter kan man fråga "Who's ahead?" Men "Who's winning?" betyder inte detsamma som "Who's going to win?" Man kan alltid svara "A is ahead but B is coming from behind."

Det liknar frågan "How are you today?" eller "How's it going?" Tror du verkligen att du ska ge mer än ett treordigt svar (men helst blott "OK")?

"How are you?" betyder "Jag ser dig och allt är normalt mellan oss idag." "Who's winning?" är bara kort för "Vem står i överläget?"

Beroende på vad du vet om frågarens intressen kan det betyda detsamma som "How are you" och uttrycka ingenting mer än artigt pro forma intresse i ditt förehavande. Om du inte vet att den som ställer frågan begär en djupare analys är det bäst att svara A eller B. Han skulle fråga mer ingående om han ville få ett ingående svar.

Det påstås ibland av amerikaner och engelsmän att svenskar kan vara lite för bokstavliga. Jag tror inte det är ett inneboende personlighetsdrag men det kan verka så om svensken ifråga inte förstår det verkliga innebördet i frågor på engelska. Det är inte annorlunda på svenska, jfr "Hur är läget?" eller det för utlänningar förbryllande "Tjänare!" eller ännu värre "Tjena tjena!"

Jag undrar det. Måste man inte ändå räkna med en alternativ betydelse av själva ordet win? Jämför t.ex. med en situation där någon haft tur på spel och vunnit hela kvällen, borde inte det kunna heta "I've been winning all night" och då ha både den imperfektiva aspekten och grundbetydelsen av win?

Blir inte också "who's winning?" underligt om man jämför det med t.ex. "who's coming (to the party)?"? Där står väl "who's coming" för "who will be coming"?


Men vad säger du om min jämförelse med "who's coming"? Där betyder det väl närmast "who's going to come"/"who will be coming"?

Vet man poängställningen kan man snabbt börja själv tolka det man ser.

Men tänk dig att du sätter på tv:et mitt under en tennismatch utan att veta ställningen. Utan kommentarer är det mycket svårare att få en helhetsuppfattning eftersom du inte vet hur länge de har varit igång eller hur mycket står kvar.

Självklart förenklade jag men I've been winning all night är ju också "imperfektivt" i slavisk bemärkelse då det handlar om upprepning. Sen finns det ju inget som säger att "to be winning" måste ha (exakt) samma grundbetydelse som "to win".

”They were winning with like 2 minutes left” kan inte översättas idiomatiskt med ”De vann ju med två minuter kvar”. Den ”översättningen” går inte att förstå; det är ingen översättning.

Här är det uppenbart att ”were winning” måste översättas med ”ledde”. Och då har Käg Malax rätt i sitt antagande: uttrycket ”who’s winning” uppfattas av en anglosaxare helt enkelt som ”vem leder” och ska inte kopplas till en osäker hypotes om vem som ”vinner”.

Tack för era förslag. Jag har nog samma känsla där. "Vem leder", helt enkelt.

När vi ändå är igång så har jag ett annan frågeställning som jag finner intressant (även med tanke på AldenGs inlägg
En gång när samme engelsman (det är min SVÅGER) och jag pratade om andra världskriget, så nämnde han att hans grandfather dog i detsamma. Av nån konstig anledning så ville jag verkligen veta om det var hans farfar eller morfar det gällde. Vet inte varför egentligen. Troligen ville jag veta på samma gång vem av hans far eller mor som då måste ha blivit faderlös i unga år, och ja... typ sortera in det i hans släkthistoria på nåt sätt.

Enligt honom så var det ju en helt irrelevant fråga och han skrattade och sa att vi svenskar är så "praktiska" av oss, som använder MORmor och FARmor, osv...
Ja, nephew/niece (bror- /systerbarn) är ju fler exempel (även om vi mer sällan kan använda nevö och niece från franskan).

Är svenskar mer släktfixerade än engelsmän? Präglar språket oss att tänka på ett visst sätt när det gäller dessa frågor (eller har denna del av språket uppkommit just för att vi ville veta på vilken sida av släkten någon tillhör, isåfall varför har inte större delen av övriga Europa samma system?)

@irengodhet (jag har svårt att skära ner citerade stycken på mobilen), jag tror att du ville veta morfar eller farfar, ditt hjärna ville veta det, helt enkelt därför att ditt språk/tankecentrum har en kategori för det. Vart ska du annars lagra den informationsbiten? Mitt emellan två olika luckor? Där ser man hur kraftigt språk (och därmed utbildning och i synnerhet språkinlärning) påverkar tankeförmågan och tankebanor.

Detta exempel är tämligen betydelselös men i matematiska eller logiska eller vetenskapliga sammanhang kan vanan att göra en viss åtskillnad mellan vissa begrepp ha avgörande betydelse. Det är också en mycket obekväm upplevelse att intuitivt ana sig till ett visst fenomen eller begrepp utan att ha ord som kan beskriva det.

Är man mer släktinriktad i Sverige? Inriktningen påverkar språket och språket påverkar inriktningen. Men utan tvekan var 1800- och 1900-talets amerika mycket mindre intresserad av släkt och släkthistoria än de kulturer varifrån amerikanerna kom. Ingen kände till någon annans bakgrund eller kunde ta reda på det eller ens brydde sig mycket om det. Det är knappast en hemlighet att däri låg den stora dragningskraften för många invandrare. Visserligen behöll många invandrarfamiljer hemmalandets värderingar, men det nära boendet med grannar från andra kulturer hade en tendens att homogenisera värderingar.

"search and seizure" vs "epileptic seizure"

Hur hänger det här ihop. Samma ord med såvitt jag förstår helt olika innebörd. Hur kan seizure användas på bägge ställen?

I det förra fallet är det någon persons egendom som tas i besittning. I det senare är det någons person som tas i besittning.