Det engelska ordet "wane" är etymologiskt intressant om man ser det parallellt med det svenska prefixet van-. Tyvärr har inte SAOB hunnit till V, men då får man spåna¹ själv en del. En av de första snickartermerna jag lärde mig var termen »en vankantig bräda«. Det betyder att kanten inte är komplett, dvs om man lägger den intill en perfekt bräda så fattas det en del trä. Brädan är inte tillräckligt kantskuren.
¹ därav termen spåna
Samma prefix van- finns förstås i ordet »vansinne« – en situation då det saknas en del i marginalen på sinnet. För att göra en lång historia kort så anger en etymologi för engelska "wane" att ordet skulle vara ett fornnordiskt verb
vana med betydelsen "to cause to wane, destroy". En annan etymologi anger ursprunget vara gotiskt. Det svenska prefixet van- sägs komma från tyskan men vara släkt med latinets
vanus 'tom'. Stavningsmässigt är tyska prefixet "wahn-" länken mellan engelska "wane" och svenska »van-«. Kanske har tyska prepositionen "ohne" också närstående rötter.
Nu till poängen med den gamla van·kanten på brädan. Engelska substantivet "wane" kan betyda
... a defect in a plank or board characterized by bark or insufficient wood at a corner or along an edge, due to the curvature of the log.
Det är precis vad en sydvästsvensk vankant är. Ett vackert exempel på den språkliga nordsjögemenskapen inom hantverk och jordbruk.
Citat:
Ursprungligen postat av Aspsusa
Mja, affect är nog snarare presentationen av en känslomässig reaktion än reaktionen i sig själv. Inom psykiatri/neurologi talar man t.ex. om "flat affect" och "pseudobulbar affect" eller "labile affect".
Må så vara, men i allmän psykologi anges helt enkelt: affect = feeling or emotion
Ref.
http://dictionary.reference.com/browse/affect
Det är rätt subtil psykiatri att skilja på den presenterade reaktionen och reaktionen i sig. För en lyssnande amatör är den beskrivna värken också smärtan i sig. Någon gång kan väl akupunktörens guldnålar kortsluta de två aspekterna.