Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jo, detta var ju en fin figur. Fast han erkänner ju sin egen ofullkomlighet.


Jag tycker att han bör överlåta tänkandet åt oss som blir mindre förvirrade, ju mer vi tänker.

Med all sannolikhet kommer tilltaget att slå bakut och verka kontraproduktivt. Barn tenderar att känna av när vuxenvärlden är ute efter att pracka på dem åsikter som inte är deras och senare göra revolt mot denna tvångsmatning, oavsett vad man fyller innehållet med. Påfallande många av mina jämnåriga 80-talister som tvingades (nåja) följa downsbarnet Joel i SVT:s barnprogram Joelbitar blev snarare mer intoleranta och utvecklade en större aversion mot utvecklingsstörda och handikappade pga programmet, för att lyfta ett exempel. När jag har talat barnprogram med 60- och 70-talisterna slår det mig att i stort sett samtliga av dem ryser och vrider sig i obehag vid tanken på det röda 70-talets barnprogramspropaganda som de mulades med ("Vilse i pannkakan" m.m.).

90-talisterna framstår med allt tydligare skärpa som den mest "främlingsfientliga" generationen sedan före andra världskriget, trots att de växt upp i ett Sverige där mångkultur alltid varit ett hävdvunnet honnörsord och en utbildningsapparat som gjort allt i sin makt för att dekonstruera och omdefiniera svenskheten.


Mahmoods tomma retorik övertygar knappast någon på 2010-talet. Hur sannolikt är det att skribenten till denna antisvenska drápa själv skulle ha minsta intresse av att känna samhörighet - att bli ett "vi" - med den blekfete skånske lantbrukaren Börje eller tant Sonja på ett äldreboende i Umeå? Eller för all del, en somalisk analfabet och tiobarnsmor som inte kan ett ord på vare sig svenska eller Mahmoods eget modersmål?

Ja, jag känner då inget behov av att känna gemenskap med alla och envar som önskar sätta sin fot i Sverige. QM och AC:s syfte med det här nya nationella gemenskapsprojektet de förordar är ju att möjliggöra en fortsatt hög invandring till Sverige. Det hela går ju hand i hand. Med en normal volym på invandringen hade ju inte problemet funnits. Finns ingen poäng att spela med i deras spel.

Ja, det är lika bra att hitta en annan identitet än "svensk" så man slipper bry sig om deras tröttsamma svenskhetsdiskussioner. Jag ställer mig gärna utanför det här.

Efter att ha diskuterat med ett antal personer - SD:are och andra - som inte delar min etnonationella syn (i en del fall har man istället helt orealistiska föreställningar om "öppen svenskhet" och möjligheten av att assimilera invandrarbefolkningen), har jag börjat fundera på om inte lagstadgad minoritetsstatus för etniska svenskar skulle kunna vara en lösning. Det är bara att ge upp tanken på det nuvarande Sverige som en nationalstat för svenskarna. Ja, denna tanke är en del av problemet: den delas av de flesta av alla dessa invandringsvurmare och etniska aktivister och det är därför som de vill förneka eller "omdefiniera" svenskheten.

Vi etniska svenskar är ju numera en väldigt liten grupp - det anser t.o.m. Jimmie Åkesson - och naturligtvis bör vi kunna få tillgång till samma rättigheter som landets övriga nationella minoriteter:
"[Den etniskt svenska] gruppen i Sverige utgör en etnisk (kulturell/nationell) minoritet med rätt till mer än att bara få utöva sin religion (för dem som önskar det). Det är en minoritet som också har rätt till ett civilt liv centrerat runt sin egen etniska och kulturella identitet."

Vi svensk-svenskar bör alltså få ha våra egna, statsunderstödda, kulturföreningar, dagis, fritidshem och skolor. Detta skulle, enligt uppgift, även vara bra för "integration" och "tolerans" samt leda till minskad "främlingsfientlighet".

En svartmuskig herre som framträder i PK-media och kräver att bli betraktad som "svensk" har en enda effekt, och det är att få ytterligare 100 svenskar att knyckla ihop tidningen och söka medlemsskap i Sverigedemokraterna.

Kör hårt.

Synd bara att de hoppar i galen tunna om de går med i eller röstar på Sverigedemokraterna, ett parti som gladeligen tar emot den svartmuskige herren som medlem och betraktar honom som svensk, samtidigt som de utesluter medlemmar som anser att svartmuskiga bruna herrar inte är svenskar.

Svenskarnas Parti är partiet som alla svenskar som blir provocerade av svartmuskingar som vill omdefiniera svenskheten borde gå med i eller åtminstone rösta på. Något alternativ till SvP finns inte för dessa etniskt exalterade svenskar i dagsläget.

Åtminstone Qaisar Mahmood är väldigt "välintegrerad". Utifrån föreställningen om "öppen svenskhet" måste han nog faktiskt ses som svensk.

SD står för "minskad invandring", inte svenskhetens bevarande.

I och för sig sant, men att vakna upp en gång till när man redan vaknat är svårt.

Festligt att Kleinfeldt sa för några år sedan att han inte accepterar uppdelningen i "vi och dom". Sedan dess har utvecklingen gått i raketfart mot "vi och dom", och t o m Kleinfeldt själv har eldat på med sitt tal om "etniska svenskar".

Denna klyfta mellan svenskar och invandrare, som de flesta etniska svenskar ser som helt självklar, är ytterst gynnsam för patriotiskt lagda och lovar gott för framtiden. Det är samtidigt komiskt att se hur usla invandrarkramarna som Expo m fl är på att försöka motverka polariseringen. Vad sägs om att flytta kontoret till invandrarnas förorter till att börja med? Vad sägs om att röra sig bland vanliga invandrare, inte opportunistiska Onkel-Tom-pajaser? Hyckleriet på PK/mångkulturist-sidan är massivt, och alla kan se det.

- F.G

Jupp!

http://www.friatider.se/noll-procent...en-nyanstaller

I serien "Varför svenskarna är ett problem i omvandlingen av Sverige" eller "Trick att använda för att kunna kränga en värdelös vara till en svensk" har vi nu kommit till Pakistans bidrag.

I detta bidrag utgår Qaisar Mahmood att svensken finns men på ett farligt sätt.

Så länge svensken existerar riskerar han att bli medveten om skillnader (med allt vad det innebär av ofördelaktiga jämförelser).

Varan riskerar att stoppas vid gränsen s. a. s.

Qaisar Mahmood satsar på ett beprövat grepp och säger: Låt oss märka om! Om någon protesterar är det bara att säga "Det är ju en sån du har!"

Öppenhet!

Media viftar alltid hånfullt bort ordet "svenskt" för att det inte kan definieras. Istället skickar man fram Qaisar Mahmood som konstaterar att "den nya svenskheten" skall grundas på någon slags medborgerlig gemenskap som han, tyvärr, inte riktigt kan definiera.... Tjenamors!

Nils Lundgren om... hyckleriet kring NATIONEN.
Ett ord ni bara kommer att läsa en gång i år, så passa på.

http://magasinetneo.se/artiklar/nationen/