Citat:
Åsa Linderborg skriver en uppföljare till förra veckans text om Lambertz, MeToo, kvinnors eget ansvar, med mera. Den tycks ha blivit uppmärksammad och kritiserad, som så mycket annat salongsfähiga sanningssägare som Linderborg skriver (Hanne Kjöller är ett annat exempel på en kvinna som andra kvinnor tycks älska att hacka på). Nu är det inte MeToo eller könskriget som är topic för den här tråden. Jag tar upp detta för att Linderborgs nya krönika innehåller en passage som är bra, tänkvärd, och som sätter fingret på en av flera saker som är fel med — javisst — BLM:
BLM är inte en konstruktiv reaktion ur "afroamerikanskt" perspektiv. Den bygger på en offermentalitet och en förskjutning av ansvaret från den egna gruppen till en annan, som ska lastas och reda upp saker svarta borde kunna ta tag i själva. Jag kan förstå att svarta amerikaner är förbannade, förbättrade och frustrerande, men i grund och botten är det knappast polisvåld eller ens strukturell rasism det kommer an på — fast vissa tjänar på att få så många svarta som möjligt att tro det. Extrema vänstergrupper tjänar på det. Bl.a.
BLM är en våldsam attack på samhället, utan mål och mening, och mer civil olydnad till karaktären än protester mot skada orsakad av vita. Många svarta förstår att det är svarta som måste kamma till sig, organisera sig, ta avstånd från och markera mot ghettokultur, ta sin Mats ur skolan när han börjar beckna och gömma vapen under sängen, stödja bra svart kultur och — bygga ett starkt svart community.
I Sverige har BLM givetvis ingenting att göra. Amerikanska problem är just amerikanska. Våra är av en annan karaktär.
I sina sämsta stunder bygger metoo på ett svartvitt offerperspektiv, där kvinnor aldrig anses ha något som helst ansvar. Vi är alltid svaga och utan handlingsutrymme. Vi saknar förmåga till rationell analys och konsekvenstänkande. Vi är goda, oegennyttiga, oförmögna att ljuga eller manipulera. Ur feministisk synvinkel är den kvinnosynen en backlash. Jag vill rentav kalla den misogyn. Kvinnor är människor, varken mer eller mindre.Åsa Linderborg: Vad jag menar med kvinnans eget ansvar (AB)
Den här offermentaliteten går för övrigt igen i analysen av många samhällsproblem; det är alltid patriarkatets, de rasistiska strukturernas, kapitalismens, ”maktens”, samhällets eller någon annans fel. Det är en bekväm, men också förenklande och förminskande människosyn.
BLM är inte en konstruktiv reaktion ur "afroamerikanskt" perspektiv. Den bygger på en offermentalitet och en förskjutning av ansvaret från den egna gruppen till en annan, som ska lastas och reda upp saker svarta borde kunna ta tag i själva. Jag kan förstå att svarta amerikaner är förbannade, förbättrade och frustrerande, men i grund och botten är det knappast polisvåld eller ens strukturell rasism det kommer an på — fast vissa tjänar på att få så många svarta som möjligt att tro det. Extrema vänstergrupper tjänar på det. Bl.a.
BLM är en våldsam attack på samhället, utan mål och mening, och mer civil olydnad till karaktären än protester mot skada orsakad av vita. Många svarta förstår att det är svarta som måste kamma till sig, organisera sig, ta avstånd från och markera mot ghettokultur, ta sin Mats ur skolan när han börjar beckna och gömma vapen under sängen, stödja bra svart kultur och — bygga ett starkt svart community.
I Sverige har BLM givetvis ingenting att göra. Amerikanska problem är just amerikanska. Våra är av en annan karaktär.
Ja jag tror klockan ringer för identitetspolitiken. Det här med att vissa samhällsgrupper ska ses som offer är inget konstruktivt. Vill kvinnor vara offer? Vill HBTQ-are se sig som offer? En frisk människa är förstås ansvarig för sina handlingar - att skylla på andra har alltid setts med misstro i alla samhällen i världen. I alla tider. Åsa Lindeborg uttrycker sig bra. Men hon har formidabla fiender i det svenska åsiktsetablissemanget som investerat fast sig i identitetspolitiken. För S del är det väl den så kallade Bommersvikslinjen som gått segrande fram. Vem vill inte vara en spjutspets för moderniteten? Bli beundrad för sin kamp för eftersatta grupper? Eller få anställning på SvT-SR för att man har de rätta åsikterna?
Nja det är väl nästan lite Jordan Peterson över Åsa Lindeborgs kamp för normaliteten. Att stå upp och ta ansvar för sitt liv och inte skylla ifrån sig är väl lite elitistiskt månne? Fascistiskt rentutav? Har Åsa Lindeborg blivit alt-right? Fan vad vårt samhälle blivit sjukt. Ja hela västvärlden har halkat snett. Det ser inte bra ut. Jag önskar ändå Åsa Lindeborg lycka till. Hennes bok "Mig äger ingen" om sin uppväxt i Västerås med sin far metallarbetaren är en av de bästa dokumenten över 60-80-talets Sverige som går att finna.