Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Om du tagit en titt på klippet så hade du ca 8 minuter in i det sett att kineserna nu använder BLM som slagträ mot Imperiet i de internationella förhandlingarna. Vad de sa var att Imperiet inte ska komma och anklaga Kina för dålig behandling av den den muslimska minoriteten igurer när de själva är så systematiskt rasistiska.

Det betyder att BLM nu blivit en belastning för Imperiet i utrikespolitiken. Under valrörelsen var BLM en tillgång för den intersektionella alliansen eftersom rörelsen gav energi till Demokratiska partiet och fick de svarta till valurnorna.

Att BLM var en tillgång för Demokraterna och de oligarker som kontrollerar partiet framgår väl klart av de massiva donationer som rörelsen fick i samband med de multikriminelle Floyds dödsfall.

Men nu är det nog så att med Shakespeares ord. "Moren har gjort sin plikt. Moren kan gå."

Precis som Putin i denna nya intervju:
https://youtu.be/uO6ptqMSVzU

Jag är medveten om att Kina påtalat det. Inte bara Kina utan Iran också (finns det fortfarande personer som simpar för dessa länder?). Det hela var rätt cringe och Blinken (utrikesminister) avfärdade dessa invändninga på ett proffsigt sätt. Att det blir en belastning är din förhoppning, inte fakta.

Jag har ett rött piller åt dig: det finns väljare i USA som inte är svarta. Många av dessa är inte förstjusta i BLM vilket som sagt framkom i Demokraternas analys av valet: de förlorade kongressplatser. Det var många demokrater som var engagerade i att vinna valet. Tidningen Time gjorde en story om det till och med. Det gav sig ut och knackade på afrosvenskars dörrar. Det skulle de ha gjort även utan BLM.

"Att BLM var en tillgång för Demokraterna" -- om de förlorar röster på det (de gjorde det) så är det inte en vinst. Punkt slut.

Apropå BLM så har Gertrud1 skrivit detta vettiga inlägg i en utrikestråd:

Följde en citering in hit.
Vet inte om jag håller helt med i din analys men kan berätta att kineserna håller koll på min blogg.
Jag fick trafik från en kinesisk sökmotor så fort jag postade inlägget om BLM. Har undrat varför.
Nu vet jag.
Måste läsa ikapp diskussionen för att hänga med.
Måste läsa

Uppfattade brottstycken ur ett samtal på min arbetsplats för inte så fasligt länge sedan och hörde hur en person sa att Jonna Sima brukar vara bra för att hon inte lindar in saker och teoretiserar, utan bara säger som det är.
Nu uttalar sig Sima om hur George Floyds död för något gott med sig även i Sverige, eftersom man äntligen uppmärksammar att Sverige är värre än USA i vissa avseenden — segregation, rasism, osv.

Sverige är inte USA, men på vissa sätt är Sverige till och med värre. Det menar amerikanska sociologen Jasmine Kelekay, som är gästdoktorand vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CFR) vid Uppsala universitet. Hon säger att segregationen är större här, särskilt hos andra generationens invandrare. Segregationen har blivit som en naturlag i Sverige.

"Om man då lyssnar på kriminalpolitiken som vill införa mer repressiva åtgärder som inte bygger upp samhället, då är det väldigt, väldigt oroväckande", säger Jasmine Kelekay i en intervju med Uppsala Universitet.
Polisen kan inte själva lösa segregationen eller rasismen, särskilt inte när de själva ibland är en del av problemet.

George Floyd blev ett uppvaknande
George Floyds död är en tragedi, men hans namn kommer för alltid vara förknippat med ett uppvaknade. Det fick oss att prata om vilka som blir representerade var, och hur människor med olika bakgrund ofta bemöts på olika sätt. Det fick oss att diskutera problemen med afrofobi, strukturell och institutionell rasism. Vänsterpartisten Momodou Malcolm Jallow skrev historia när han som första riksdagsledamot någonsin tog upp afrosvenskars situation i en interpellationsdebatt i riksdagen förra hösten.

Det finns något trösterikt i det. När George Floyds tystades höjde andra rösten.

Jonna Sima: George Floyds död berör också Sverige — Sverige är inte USA men på vissa sätt är det värre här (AB)

Ufo-varning på detta, men man får väl lov att försöka se det som en tidsmarkör.
Givetvis har inte BLM-förändrat någonting i Sverige, och varför skulle det? En falsk proteströrelse med kopplingar till AFA, initierad av icke-svarta gayaktivister, tillägnad en svart narkoman. Tacka fan för att tänkande svarta — och vita — vägrar ta i åbäket.

Att black lives mather användes som ett propaganda verktyg i syfte att mobilisera afroamerikaner till att rösta demokratiskt är en sanning för dom flesta. Rörelsens framväxt vattnades med pengar och ensidig positiv nyhetsbevakning, och kan ses som lika genuin och naturlig som en bananodling i Skandinavien.
Många politiskt aktiverade skulle gärna sett att rörelsens övervintrade tills nästa val, men deras kritik och positionerande mot israel angående då mark annekteringar i Palestinska, där dom tar Palestinas part i frågan har försämrat relationerna mellan USA och Israel samt att rörelsen är mer svårkontrollerad än vad som skulle önskas kommer tvinga fram en enhetlig fördrivning och fördömande av rörelsen, även fast behovet av ett sådant effektiv politiskt verktyg kommer bestå.
Så dess nytta i form av röstmobilisering och politisk polarisering gör att den kommer uppstå, fast i annan form, annat namn men med samma mekanismer som gör dom (post)aktuella idag. Allt som krävs är att en multikriminell narkoman ska få en överdos, och då självklart ett par hundra miljoner i mediabevakning.
The future Is Black Movement någon? Nedanför följer en av anledningarna.

Ett
Black Lives Matter är ett slagord under vilket hundratals svarta rasistiska organisationer och vänstergrupperingar samt muslimska organisationet gör gemensam sak för att bryta ned det västerländska samhället.
Framförallt mellan 2016 och idag har de haft ett enormt inflytande på den politik som förs.
Två.
Men kriget är främst psykologiskt. Det handlar om att skapa acceptans för politiska förändringar. Fram till helt nyligen stödde en majoritet av amerikanerna en rörelse som är för ett segregerat USA och som fullkomligt hatar vita och ser oss som undermänniskor.
Vänstern i Sverige hakar på och använder George Floyd som ett tillhygge på det sätt dom funkar på svensk politik.

Tre
Vad det gäller vänstern handlar det aldrig om sakfrågan utan hur saken kan användas för att flytta fram sina egna positioner.
Fyra
Det man lyckats med är att få miljoner människor i varje västerländskt land att se svarta (och invandrare i allmänhet) som offer och känna skuld.
Jonna hänger med på tåget.

Ja, jo, det där med judarna och Hitler har också funkat utmärkt i över 70 år om man vill få vita människor att känna skuld och skam, samt betala av skulden. Den här gången är det svarta slavättlingar man tycker synd om i stället. Syftet med att starta, stötta och underblåsa en rörelse som BLM — ett slagord eller ej — är subversivt. Det slår uteslutande mot vita, ställer även vita mot vita, utan att några mål uppfylls. När ligister under BLM-parollen gick till attack mot synagogor samt beslogs med Israel-kritik tog det hus i helvete och var inte längre lika kul, fast riktig svart/afroamerikansk chauvinism i Malcolm X och Nation of Islam:s tappning också kan vara judekritisk.

BLM är fake: vita och andra som borde stå utanför välkomnas glatt in i gemenskapen. Föreställ er något liknande under Black Panthers glansdagar. Ett segregerat USA är det dessutom många vita chauvinister i samma land som också vill se — det är möjligt att någon av grupperna som paraderat i BLM-sammanhang delar denna uppfattning.

Åsa Linderborg skriver en uppföljare till förra veckans text om Lambertz, MeToo, kvinnors eget ansvar, med mera. Den tycks ha blivit uppmärksammad och kritiserad, som så mycket annat salongsfähiga sanningssägare som Linderborg skriver (Hanne Kjöller är ett annat exempel på en kvinna som andra kvinnor tycks älska att hacka på). Nu är det inte MeToo eller könskriget som är topic för den här tråden. Jag tar upp detta för att Linderborgs nya krönika innehåller en passage som är bra, tänkvärd, och som sätter fingret på en av flera saker som är fel med — javisst — BLM:

I sina sämsta stunder bygger metoo på ett svartvitt offerperspektiv, där kvinnor aldrig anses ha något som helst ansvar. Vi är alltid svaga och utan handlingsutrymme. Vi saknar förmåga till rationell analys och konsekvenstänkande. Vi är goda, oegennyttiga, oförmögna att ljuga eller manipulera. Ur feministisk synvinkel är den kvinnosynen en backlash. Jag vill rentav kalla den misogyn. Kvinnor är människor, varken mer eller mindre.

Den här offermentaliteten går för övrigt igen i analysen av många samhällsproblem; det är alltid patriarkatets, de rasistiska strukturernas, kapitalismens, ”maktens”, samhällets eller någon annans fel. Det är en bekväm, men också förenklande och förminskande människosyn.

Åsa Linderborg: Vad jag menar med kvinnans eget ansvar (AB)

BLM är inte en konstruktiv reaktion ur "afroamerikanskt" perspektiv. Den bygger på en offermentalitet och en förskjutning av ansvaret från den egna gruppen till en annan, som ska lastas och reda upp saker svarta borde kunna ta tag i själva. Jag kan förstå att svarta amerikaner är förbannade, förbättrade och frustrerande, men i grund och botten är det knappast polisvåld eller ens strukturell rasism det kommer an på — fast vissa tjänar på att få så många svarta som möjligt att tro det. Extrema vänstergrupper tjänar på det. Bl.a.

BLM är en våldsam attack på samhället, utan mål och mening, och mer civil olydnad till karaktären än protester mot skada orsakad av vita. Många svarta förstår att det är svarta som måste kamma till sig, organisera sig, ta avstånd från och markera mot ghettokultur, ta sin Mats ur skolan när han börjar beckna och gömma vapen under sängen, stödja bra svart kultur och — bygga ett starkt svart community.

I Sverige har BLM givetvis ingenting att göra. Amerikanska problem är just amerikanska. Våra är av en annan karaktär.

Att det svarta afroamerikanska blocket går man ur huse vid valen i Imperiet är livsviktigt för den intersektionella alliansen. Så skedde även denna gång. Låt vara att ca. 5 procent fler manliga svarta röstade på Trump än vid förra valet.

Att de rasifierade kropparna inte var så sugna på att rösta på Hillary Clinton i valet i Imperiet 2016 jämfört med Obama var väl rätt naturligt. Alltså odlades BLM fram genom massiva bidrag och en mediahype kring två tveksamma dödsfall då kriminella rasifierade kroppar dog innan valet 2016. Då var det så framgångsrikt att jag antar att man med ljus och lykta sökte efter något motsvarande 2020 och så kom den multikriminella Floyds död som en skänk från ovan. BLM fick massiva subsidier och positiv mediabevakning av sina "mestadels fredliga protester" och resten är historia.

Att Demokraterna nu i en eftervalsanalys kommit fram till att tricket inte fungerade så bra denna gång kan ju vara sant. Men de hundratals miljoner som oligarkerna sprutade över BLM rörelsen medan de brände ned och plundrade i ett stort antal ständer talar enligt mig ett så tydligt språk att jag anser att det inte behövs någon mer argumentation i denna fråga. För att citera Marx. "Intresset ljuger aldrig".

Vad gäller Kina så ser vi nu början på det nya kalla krig som Mearsheimer talat om i över tio år. Om Imperiet kommer att lyckas strypa draken är väl osäkert. Jag varken älskar eller hatar Kina. Att Imperiets inflytande över Sverige och Europa inte alltid är av godo är dock min uppfattning. Kanske bör Sverige och Europa hitta en egen väg?

USAs svar på Jonas Inde, Sam Hyde, har startat ett eget komediprojekt på Youtube, fast mer påkostat än ”Hockeygänget”. Tycker dock att Inde är mycket roligare men det här kanske blir kul så småningom.

https://www.youtube.com/watch?v=5OB_mOucvTw