Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är så jag tolkar begreppet, fast det vore "festligare" att tänka i renodlat ekonomiska termer: en skuld som måste betalas av i reda pengar för att vi ska kunna få ordning på den oreda som kolossal invandring av ointegrerbara barbarer skapat.

Denna tolkning får lite oväntat stöd i Sabunis uttalande, som CJFleetwood citerar:

... genom ett ”förortslyft”.

– Vi ska betala den integrationsskuld vi byggt upp. Politiken har inte stöttat upp med effektiva verktyg för bättre integration, sa hon.

Herre min skapare. Detta kommer att KOSTA, tänker jag. Inte gratis är gott. Inte. Det slutar aldrig väl när svenska politiker lanserar omfattande åtgärdspaket med snajdiga namn som påfallande ofta innehåller ord som "lyft", "satsning" eller "miljon".

Det som kräver "lyft" och "satsningar" är inte lönsamt. Det finns bättre saker att kasta bort pengar på, om man känner för det. Typ betongsuggor, länsmuseer och motorvägsbyggen.

Får Sabuni bestämma ska vi dessutom medverka till att motverka skolsegregation. Oookej. Då leker vi med barnens hälsa igen, och hur blir det i så fall med det fria skolvalet samt närhetsprincipen?

Det var väl för väl att nästan ingen röstar på L, låt det så förbli, så slipper vi med lite tur ännu ett slukhål för myndigheterna att skyffla ned ovikta sedlar i.

Jag får citera CJFleetwood:
Annars finns en risk/möjlighet att integrationsskulden ska förstås som ett moraliskt underskott. Vi har inte gjort det vi kan. Vi kan bättre. 1 500 000 oregistrerade, anonyma gestalter har passerat genom våra passkontroller och glömts bort i utkanter och draghål långt från stadens fart och fläkt.

Det ska vi som varken stått i passkontrollen eller suttit i riksdagen känna skuld över.

Du här rätt i att det är skulden som är det väsentliga. Det spelar ingen roll vilket prefix man sätter framför ordet skuld, för målet är aldrig att sona en specifik synd. För politikerna på toppen är målet förvisso mer pengar (liksom alltid), men målet för de lägre ner i hierarkin är själva botgöringen. Det är processen som är målet för dessa, och det är just eftersom botgöring och själslig rening fyller oss med en angenäm känsla som X-skuld och Y-skam är så vanligt förekommande.

För Svensson - och i synnerhet fru Svensson med akademisk examen - är dessa nya skulder ett slags själslig pornografi. Hon får uppleva en bild av skuld, får uppleva den på avstånd, och får möjlighet att genomföra en simulerad bot och rengöring. Detta är tillfredsställande, men tillfredsställelsen är kortvarig och därför måste nya skulder och nya orsaker till skam hela tiden uppfinnas. Precis som att det måste göras ny porr hela tiden för män. Man hade väl inte blivit särskilt upphetsad av att titta på Fäbodjäntan för tusende gången.

Jag kan förstå vad man menar med ''Integrationsskuld'', det innebär att vi alla får betala för att vi i decennier skitit i integration och istället i praktiken betalat människor för att INTE integrera sig. Detta innebär att decenniers politiska konsekvenser nu kommer och biter oss i baken. Sverige har i decennier erbjudit gratis tolkhjälp livet ut som exempel. Det är rätt självklart att en sådan politik inte leder till integration, utan istället leder till permanent icke anpassning till Sverige.

Och ja, eliten har ett särskilt ansvar för denna skuld. Men även större delen av svenska folket har ju medverkat till denna skuld, eftersom de val efter val röstat på partier som redan innan valet öppet sagt att mångkultur är en frälsning och att vi ska fortsätta som vi gjort innan. Svenskarna hade inte behövt rösta som de gjorde, men gjorde det i alla fall. Visst man kan argumentera för att svenskarna enbart röstade för mer och mer mångkultur för att de var vilseledda, men det ändrar inte att svenskarnas röster gav makten till partier som ville ha dagens samhälle och i många fall fortfarande vill ha ännu mer av samma politik.

Större delen av svenska folket röstade på partier som menade att massinvandring och mångkultur var nödvändigt för Sverige och att detta måste fortsätta för all framtid. Den skulden delas av de flesta svenskar, även om svenskarna får lida för att de är ett auktoritetstroende folk och trodde på vad eliten sade till dem under decennier.

Ronneby kommun verkar kunna erbjuda goda möjligheter till pueril pornografisk botgöring för plågsamt integrationsskuldsatta.

I sex av de nio förskolor som finns i Ronneby centrum har mellan 60- 89 procent av barnen ett annat modersmål än svenska.

På Skogsgläntans förskola talar majoriteten av barnen arabiska. Där är Monica Berggren rektor.

– Ibland när det uppstår konflikter så kan det bli problem, det är väl kanske en utmaning, menar Monica Berggren.
...
– De här förskolorna ligger i anslutning till de bostadsområden där vi har våra flesta nyanlända, säger Ingela Berg.

De som arbetar i förskolan har emellanåt svårt att förstå barnen och att göra sig förstådda. Det vet Camilla Widerström som är förskolelärare på Skogsgläntans förskola.

– Då gäller det ju att ta hjälp av vårdnadshavare för att förstå varandra och kunna mötas.

Hur gör ni då, för föräldrarna kan väl heller inte svenska?

– Då tar vi hjälp av någon annan vårdnadshavare som kan svenska lite bättre. Vi har även haft nystartsjobbare som hjälpt oss att sätta ord på vardagen för barnen, menar Camilla Widerström.

Här torde risken att integrationsskulden blir amorterad vara i det närmaste obefintlig. Fru Svensson kan ledigt porra på hela yrkeslivet igenom. Som grädde på moset verkar det även möjligt att bli extraordinarie vårdnadshavare vid sidan av föräldrarna till de arabisktalande små. I sanning en våt dröm för den som lider av integrationsskuldspanik.

Exakt den betydelsen lägger svinen in i ordet. För varje misslyckad invandrare utan betyg från grundskolan stiger svenska folkets "skuld" till invandrarna. För varje mördad kriminell gängmedlem stiger skulden. För varje invandrare som hellre sitter hemma och petar sig i naveln uppbärandes bidrag stiger vår skuld till invandrarna. För varje dotter som fått sig en flygtur från balkongen stiger skulden.

SD ska absolut inte anamma detta vidriga hittepåord utan istället kraftigt motarbeta det.

Mea culpa, mea culpa.

Att löften om bot och bättring och löften om förlåtelse är del i en hel industri, den romersk-katolska, det vet vi ju. Arvsynd är inte mycket att göra åt, men att själv synda för att täcka husbehovet känns överkomligt när botgöringen är en lisa i sig. Låt oss nu alla hoppas att inte integrationsskulden medverkar till att ytterligare öka det svenska behovet av angenäma samvetskval å mänsklighetens vägnar. Det blir för mycket.
Det sägs att smärta och njutning är nära besläktade förnimmelser.

Men om man inte tillhör den här skaran flagellanter och botfärdiga syndare, som menar att skulden för all världens lidande vilar på svenska axlar, hur förhåller man sig då till integrationsskulden och kramar ur den på bästa sätt? Att i stället tala om en "migrationsskuld" är ingen dum idé. Vi tvingas betala, men skulden bär den som fattat beslut om migration till Sverige. Den kostnaden kan inte skrivas på vårt konto. Det är ett kors ämnat för någon annan.

Ja, och varför skulle vi andra ha något med detta att göra? Vad skulle vi gjort annorlunda? Inrättat 200 000 kollektivhus för svenska och arabiska familjer?

Negra Efendic, den gruvliga mobberskan från Bosnien som i ett sällsynt aggressivt sommarprat för några år sedan använde hela etertiden åt att just integrationsskuldbelägga hela svenska folket samtidigt som hon högdraget förkunnade att hon - tillsammans med sin oförlikneligt förträfflige fader - kommit till Sverige för att förädla nationen, försökte sig i på att relativisera förnedringsrånen mot svenska barn och unga genom att hänvisa till en nästan femton år gammal Aftonbladetartikel om pennalism på den förnäma internatskolan Lundsberg. Det gick inte så bra. Bortsett från några få faktaresistenta på vänsterkanten reagerade folk med olika grader av vämjelse över bosniskans snobbiga von oben-betraktelse över sakernas sorgliga tillstånd. Inte ens skråsystrarna - med något undantag - kom med några gillande ryggdunkningar.

Kanske börjar just lilla Negras integrations/migrationsskuld bli mogen för reglering? Om det vi ser omkring oss just nu stämmer överens med Negras och pappsens syn på nationsförädling väger hennses skuld blytung.

Vad ligger bakom förnedringen?
Kan man titta bakåt för att hitta förklaringar?

https://twitter.com/NegraE/status/1229314438622334976

Det var det grövsta. Gato Negra var en ny, tveksam bekantskap för mig. Hon tillhör uppenbarligen den här gapiga och gåpåiga falangen "blattetjejer" som reser på sig när de går upp i varv. Som ibland tar sig ton i offentligheten med något förhastat, framfantiserat påstående avsett att förmildra intrycket av diverse hitimporterade bruk med hänvisning till lokal sed som måste te sig synnerligen märklig för en utsocknes. Att jämställa förnedringsvåldet med kamratuppfostran av gammalt fint svenskt märke: var finns kamrat-aspekten i de hänsynslösa övergrepp som riktas mot försvarslösa pojkar mer vana vid scoutmöten än close encounters med stamfolk på krigsstigen? Vad är nästa steg: att jämföra det sexuella våldet mot yngre/minderåriga med de gamla grekernas gossekärlek? Är de mörkhåriga små charmörerna i själva verket riktiga kulturbärare in disguise?

Det är uppenbart att migranterna går före när det gäller avancemanget för diverse moderna bokstavskombinationer, ADHD, ASD och allt vad de kallas nu för tiden. Gener och ursprungsmiljö några generationer tillbaka spelar roll.

Fotnot: Gata Negra eftersom det är en hon. Men "gata" lika med superattraktiv "puma" i portugisiskan skulle jag inte kalla henne. "Gatas negras" finns annars en del i Brasilien.

Haha, tack för hjälpen med grammatiken. Jag tänkte ärligt talat på "katt" som stockholmsslang för snubbe/brud.

Hela inlägget var förresten medvetet drivet till sin spets för att peka på det absurda i hela situationen. Att det finns journalister på SvD (!) som är ute efter att förminska innebörden av det som händer. Det finns säkert en sexuell dimension i förnedringen, men gosse-kärlek, pojkar emellan, eller kamrat-uppfostran är det inte. Resonemanget känns annars igen från för- och grundskolan, där milda pedagoger i foträta skor beskriver hårda tag som uttryck för "kärlek" och tillgivenhet. "Bry dig inte om honom. Han är kanske kär i dig!" Nu säger jag inte att översittarfasonerna på Lundsberg heller är kärleksfulla tilltag, men det är trots det en heeelt annan sak än rån och systematiska övergrepp mot människor som tillhör en annan kultur.

Patrik Lundberg läser Flashback

Bonniers publikation Expressen har idag som Publisher publicerat ett alster av Patrik Lundberg som tycker att diskussionen i samhället är ensidig. Han börjar faktiskt inte på 1930 talet utan göra kopplingen till det årtiondet genom att tala om att man i Tyskland lyckats hitta en grupp radikala som tydligen är nynazister. Faran från 1990 talet och lasermannen hänger över oss. Men han har tydligen gjort ett studiebesök även på Flashback.



https://www.expressen.se/kronikorer/...m-invandrarna/

Delar inte hans analys av reaktionerna här på Flashback. Mitt intryck är att de brottstrådar som har svenska gärningsmän tenderar att uttrycka en mer genuin avsky mot förövaren. I de fall där gärningsmännen är menaiter eller andra utlänningar så tar debatten ganska snart slut. Det är väl i sig en typ av rasism eftersom det mer verkar stanna vis ett konstaterade av att de är som de är och man kan bara förvänta sig sådant av dem.