Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag måste säga att jag fortfarande inte riktigt fattar det här med "kretsloppsmugration". En krets måste väl vara sluten för att det ska kunna bli tal om ett kretslopp, eller? Som jag tolkar begreppet finns tre möjligheter:

1) Man lockar hit folk från främmande länder för att kompensera för utflyttning av svenskar till motsvarande länder. Ett utbyte, kort och gott.
2) Man repatrierar människor till de länder med störst invandring hit för att det ska gå på ett ut.
3) Samma människor som flyttat hit återvänder till sitt hemland och flyttar sedan åter till Sverige, vilket upprepas.

Av dessa tre alternativ är det väl 3) som mest påminner om ett kretslopp. Är det någon sorts pendling mellan två länder vi talar om?

Att skicka hem folk och förmå dem att stanna där, och inte här, är ju bara den logiska fortsättningen på invandringen hit. Ingen process utan ett slut. Eller?

Jag tror förbistringen handlar om psykologi mer än terminologi. På den tiden Sverige hade ett försvar med ambition att försvara landet talades det ju om att "gilla läget" och att "varje meddelande om att motståndet ska upphöra är falskt".

Dessa budskap var pragmatiska. Att ha en massa realister i uniform hade inte varit optimalt.

En sluten krets kan ju vara tur-och-retur en gång eller en pågående cirkulation. Poängen är att se det organiskt levande i migrationen som en möjlighet att motverka migrationens skadeverkningar.

Motsatsen är att Sverige är ett Hotel California man aldrig kan lämna och där utanförskap sedimenteras som om det vore någon naturlag.

Om migrationen betraktas som en pågående process att påverka i önskvärd riktning och inte ett stabilt faktum att acceptera, så kan dessutom den stoiska fatalismen bli till progressiv framtidstro.

Vi tar och lägger undan psykologin för en stund, för att istället återgå till horisontella epitelplanet. Jag har en större väska, en bag av yppersta kvalité, där ena sidan är smakfullt, kursivt broderad med följande:

Anyone can see straight ahead.
Just a few can see around corners.

Är det måhända den stora näsduksviftande kretsloppsmigrationen du ser, som väntar runt hörnet?
Jag är idel öra, höra vad du skådat. Gärna också på vilka grunder.

En sluten krets kan ju vara tur-och-retur en gång eller en pågående cirkulation. Poängen är att se det organiskt levande i migrationen som en möjlighet att motverka migrationens skadeverkningar.

Motsatsen är att Sverige är ett Hotel California man aldrig kan lämna och där utanförskap sedimenteras som om det vore någon naturlag.

Om migrationen betraktas som en pågående process att påverka i önskvärd riktning och inte ett stabilt faktum att acceptera, så kan dessutom den stoiska fatalismen bli till progressiv framtidstro.

Såg att Ricky Gervais trendade hela dagen på Twitter så jag läste en artikel i någon av våra dagstidningar om vad han hade sagt, men det lät inte så allvarligt. Det borde de kunna smälta.

Sedan läste jag Fria Tiders referat och insåg omedelbart att han hade gått över gränser som man inte får överträda.

Till sist så såg jag klippet själv och det var värre än Fria Tiders referat. Det känns nästan som när Julian Assange gick från att vara en hjälte för journalister till att bli paria för hela etablissemanget i västvärlden utan undantag. Ricky Gervais är nu på vår sida. Han kanske inte bryr sig om invandring men han är ändå på vår sida. En dissident.

Nej, "integrationen" kommer inte fixa något alls och snart kommer det inte från offentligheten heller vara mer önskvärt än från folkdjupen att ens försöka. De alternativt frihetsutlevande är helt enkelt för många, för klent rustade och för främmande för att det ska vara möjligt med "integration". I alla fall om man får tro den, vad det verkar, nya Bonnieragendan. Häromdagen fick vi via Expressen ta del av Salomon Schulmans tankar om ortenfolkets narcissistiska beteendeutlevelse. Dessa tankar gav huvudsakligen vid handen att det knappast handlar om socioekonomiska orsaker bakom blatteriets skituppförande då Schulman själv och dennes generationskamrater lyckades såväl uppföra sig som skaffa sig en anständig samhällsposition trots barlasten av att vara barn till Förintelseöverlevare i total avsaknad av samhälleligt gullande och med utgångspunkt i socialgrupp 4 utan bostadsbekvämligheter eller språkundervisning.

Idag, eller rättare sagt imorgon får DN-läsarna ta del av nationalekonomiprofessorernas Assar Lindbeck och Mats Persson tankar om varför "integrationen" av MENAiterna inte fungerar. De är helt enkelt för många, för kulturfrämmande och för dåligt bildade för att det ska vara möjligt. Sverige har satsat på alldeles fel sorts Trojansk häst och det enda som kan göras vid det här laget är att förhindra att fler Trojanska hästar släpps innanför muren.

Den stora invandringen har skapat ett segregerat Sverige utan homogen befolkning. Vårt samhälle är illa rustat för att hantera fortsatt stora invandrarströmmar. Nu krävs dyra och politiskt smärtsamma reformer av bostadsmarknad, arbetsmarknad, rättsväsende och skola, skriver nationalekonomerna Assar Lindbeck och Mats Persson.
[...]
Frågan är vilka omständigheter som gör invandring gynnsam för vissa länder men ogynnsam för andra. Schematiskt kan man säga att det är tre faktorer som är avgörande.

Den första faktorn är immigrationens storlek. Den andra faktorn är invandrargruppens sammansättning. Den tredje faktorn är mottagarlandets förmåga att ta emot invandrarna på ett meningsfullt sätt. Tyvärr är dessa faktorer långt ifrån gynnsamma för Sveriges del.

Vi börjar med den första faktorn. Under det senaste decenniet har invandringen till vårt land varit – och är fortfarande – exceptionellt hög i ett historiskt perspektiv.
[...]
Låt oss nu gå över till den andra faktorn: invandrargruppens sammansättning. Integrationen blir svårare om invandrarnas ursprungsländer skiljer sig mycket från Sverige vad gäller till exempel kultur och utbildning. I diagram 2 ser vi att 13 procent av dagens befolkning i Sverige är född utanför EU, vilket är den högsta siffran av alla EU-länder.
[...]
En annan viktig information är andelen personer med ”utländsk bakgrund”, vilket betyder att man själv är född utomlands eller att bägge ens föräldrar är födda utomlands. Denna information är intressant eftersom sociala problem, som utanförskap och kriminalitet, är särskilt vanliga bland andra generationens invandrare.
[...]
I dag har en fjärdedel av Sveriges befolkning utländsk bakgrund (källa: Statistiska centralbyrån).

Till detta kommer det okända antal människor som vistas illegalt i Sverige. Människorna i denna grupp är troligen de som löper störst risk att hamna i utanförskap och kriminalitet.

Integrationen försvåras om invandrarna har låg utbildning. I diagram 3 ser vi att Sverige inte ligger särskilt bra till i detta avseende: de invandrare som kommit till Sverige har en lägre utbildning i genomsnitt än de invandrare som kommit till de flesta andra EU-länder.
[...]
Så har vi då den tredje faktorn i uppräkningen ovan: integrationen av invandrare påverkas av mottagarlandets institutioner. Det mest slående exemplet på illa fungerande institutioner i Sverige är den sönderreglerade bostadsmarknaden, som tvingar nyanlända att tränga ihop sig med andra invandrarfamiljer i så kallade ”särskilt utsatta områden”. Detta problem är svårt oavsett om invandrarna officiellt klassificeras som flyktingar, anhöriga eller arbetskraftsinvandrare.

Integrationsproblemen finns också på arbetsmarknaden. De svenska kollektivavtalen, med låg lönespridning och med löner på en relativt hög nivå, förutsätter en någorlunda homogen befolkning för att fungera väl. När Sverige nu inte längre har en homogen befolkning måste man ställa frågan vilken arbetsgivare som vill anställa en person med låg utbildning och dåliga språkkunskaper. Om denna person ska ha en vanlig kollektivavtalad lön finns betydande risk för arbetslöshet bland stora grupper invandrare.

I diagram 4 visas arbetslösheten bland utlandsfödda män i EU:s länder. Vi tittar på arbetslösheten i den gruppen eftersom det främst är männen som riskerar att glida in i asocialt beteende och kriminalitet. Här ser vi att Sverige, näst efter krisländerna Grekland och Spanien, har den högsta arbetslösheten bland invandrade män.
[...]
Sammanfattningsvis: Sverige är illa rustat för att hantera stora invandrarströmmar. Om vi ska klara av den uppkomna situationen krävs reformer på två plan. På det internationella planet måste Sverige verka för att rika länder ger ökat stöd till FN:s flyktingläger för att förbättra flyktingarnas levnadsvillkor.

På det nationella planet måste vi integrera de invandrare – och deras barn – som redan finns här. Detta kräver kostsamma och politiskt smärtsamma reformer av inhemska institutioner: bostadsmarknaden, arbetsmarknaden, rättsväsendet och skolan. De åtgärder som här redan vidtagits förefaller helt otillräckliga.

Invandring utan ekonomisk och social integration leder visserligen till ökad bnp, men det sociala priset blir högt. Vi får ett turbulent, segregerat och riskfyllt samhälle.

https://www.dn.se/debatt/sverige-ill...or-invandring/

Det verkar som det nya budskapet till nysvenskarna är att det är dags att anpassa sig till den anvisade underordnade ställning de kan klara att leva upp till. Dags för den som inte lyckas ta vara på utbildningsmöjligheten att fullt ut börja leverera lågpristjänster till det mondäna stadsborgerskapet, bygga sina egna favelaskjul eller helt enkelt åka hem till var de kom ifrån. De har haft sin chans till "integration" men misslyckats att ta den så nu är det nog med ursäktande och kostsamma stödprojekt för invandrad slackertillvaro. Krav ska tydligen börja ställas från skolålder och uppåt och för dem som inte lyckas ta sig samman och hålla sig inom lagens råmärken väntar repression via det hårdreformerade rättsväsendet vilket troligen kommer spotta ur sig betydligt fler utvisningsdomar än idag.

Eller missuppfattar jag något här?

Det låter inte så himla tokigt, bara man är noga med att framhålla att det är så här det är, och inte ett försök att framställa en sak som något annat. Man kan lika gärna skala bort den humanitära dimensionen som utanpåverk och i stället understryka rakt av att migrationen har sin egen dynamik. I alla fall den ekonomiskt motiverade, med specialister som förflyttar sig från en plats till en annan i ett flöde. Den här väldiga inflyttningen av lättingar till Sverige passar inte riktigt in här, känner jag, och det är ett litet aber.

Du var koncis den här gången. Tack för svaret!

Fast motbevisa mig gärna. Det är nämligen ingen ståndpunkt jag finner särskilt tilltalande eftersom jag länge trott att generell uselhet enbart är en social konstruktion.

Bara ett par reflektioner innan jag låter saken bero för denna gång:

1) Kruxet är förstås att ett resonemang som mitt här ovan kan lika gärna användas för att motivera mer migration TILL Sverige. "Det är naturligt", etc. Hur vänder man på det?
2) Det är i vilket fall som helst väldigt få repatrieringsfärdiga icke-svenskar som har den kompetens och de resurser som krävs för att framgångsrikt starta på nytt i det ny-gamla landet.
Hur många skönhetssalonger behöver de i Puntland? De flesta som bör lämna Sverige får nog finna sig i att valla getter i någon avlägsen bergstrakt någonstans, ehuru den resulterande befolkningsökningen i Somalia, Etiopien och Irak säkert innebär någon sorts vinst för länderna i fråga. Att det är så i Sverige vet vi redan. Utan invandring stannar Sverige. Invandring är en guldgruva. Eller, det var i alla fall så det lät ett tag när kompetensregnet föll som tätast över vårt land.
Frågan är hur man blir av med alla dessa människor som inget kan, om vi inte tvingar dem att resa. Betalar de ens skatt i ett land som Somalia?

*googlar epitel*

Stor fråga. Det är ju inte som att jag inte har spanat och skissat en hel massa genom åren som visat sig kontraintuitivt för många. En del är det inte längre.

Men är det något jag faktiskt ser är det genuin osäkerhet, vilket i sin tur innebär möjlighet. Det är nog därför jag inte är lika dyster som de flesta verkar vara.

Läs också kommentarerna under Katie Hopkins tweet som jag länkade. Hatet mot eliten är monumentalt och globalt. Vi har vunnit.