Citat:
Ursprungligen postat av
Edgerton
Jag gör en annan tolkning. För att citera Witt-Brattström;
Hattifnattarna är kollektivister och exkluderande. Det Ebba Witt-Brattström söker i texten är antagligen att vi skall samlas kring olikheter och någon form av gränslös solidaritet. Liberaler älskar olikheter och gränslös solidaritet så länge alla omfattar någon form av gemensam liberal värdegrund och inget kostar pengar eller prestige.
Den fetmarkerade meningen måste vara det bästa någon skrivit i den här tråden i år. I övrigt inga invändningar.
Citat:
Jag uppfattar texten som en flykt undan verkligheten. Jag är en vän av solidaritet med andra folk men jag är ingen vän av "Refugee Welcome" solidaritet. Det är ingen solidaritet eftersom det inte är en ansvarstagande solidaritet som leder till förbättringar - men ett meningslös signalering. Under flyktingkrisen 2014-15 tog solidariteten slut när det blev verklighet - när det blev kallt och pengarna tog slut. Det är verkligen lätt att vara "solidarisk" när du inte uppoffrar någonting. Den krisen är annorlunda eftersom alla drabbas. Som jag skrev initialt om krisen så kommer ingen undan det här. Visst, Ebba Witt-Brattström kanske inte drabbas ekonomiskt men sjukdomen kommer hon inte undan. Ingen gör det.
Ja, jag skrev ju också att texten är en eskapism. Witt-Brattström gör det hon kan: en allegorisk tolkning av en skönlitterär text för att kunna dra paralleller till verkliga händelser. Det här med principiell kontra faktisk solidaritet med "flyktingkrisen" som exempel berörde jag i mitt inlägg. Visst kan också muminfamiljen betraktas som dygdesignalerande enligt vår logik, ur vårt perspektiv, men den tar sig tillfälligt an den som söker skydd, och det utan större åthävor. Deras solidaritet är en okomplicerad medkänsla som inte drabbar dem negativt, till skillnad från vårt mottagande av riktiga "papperslösa". Ett idealexempel med svag koppling till såväl Refugees Welcome-solidaritet som institutionaliserat ansvarstagande.
Jag tror nog att Ebba _vill_ att läsaren ska uppmuntras tänka i samma banor som du, men inte är det explicit. Berättelserna om olika dramatiska händelser i Mumindalen med omnejd ligger i linje med Witt-Brattströms förmodat liberal-idealistiska inställning till "hjälp" som välgörenhet och antagligen moraliskt stöd, fast ännu mer idealiserat.
Citat:
Folk kommer inom ett par månader vara lika "hatiska" som den värsta nynazisten. Det finns ingen solidaritet och gemenskap i Sverige. Den tog den liberala individualistiska ideologin död på. Istället är solidaritet enligt den liberala logiken inte så mycket mer än en "känsla". Vi är solidariska mot andra av egoistiskt-individualistiska skäl och inte till vår kärlek till kollektivet. Liberaler ser också samhällets solidaritet som materialistiskt. Det vill säga att bagaren är beroende av kvarnarbetaren och därför är bagaren solidarisk med kvarnarbetaren eftersom bagaren och kvarnarbetaren har nytta av varandra.
Exakt. Men då är det inte alls som i Mumindalen. Är Witt-Brattström i så fall liberal?