Citat:
Det hade jag missat, men bra att du tar upp det igen. Ännu ett tidigt, aningen valhänt exempel på att det äntligen börjar sjunka in så sakteliga på landets redaktioner att man måste ta upp vissa saker, fast det är lite svettigt, eftersom folk pratar. Så ger man sig ut på fältet och gör ett försök, med den verktygslåda som man har med sig från ett tidigare skede med en annan tystnadskultur och en annan, förvrängd syn på pressetik. Och där får jag ändå säga att SVT lyckades bättre än SR i sina första stapplande steg mot en mer trovärdig verklighetsskildring. Skrev för en vecka sedan om ett inslag på temat i P1s studio ett, vet inte om någon noterade det. Etniciteten hos förövarna beskrevs väl inte explicit i det inslaget heller. Tills en ungdom med namnet Ali som journalisten hittat utanför ICA i Haninge uttalade sig (återgivet ur minnet):
”Jo, ’no races’ å så men det händer mest svenskar för de är ju svaga, vågar inte säga emot.”
Så där fick vi veta det. Måste betraktas som modigt av SR att sända detta.
Men samtidigt är ju journalisten bara journalist så hon måste servera Ali och Hamid chansen att ge en mer godtagbar förklaring än den första rent svenskfientliga:
”Men kan rånen inte bero på att de som rånar är fattiga då?”
”Jo så kan det vara, att svenskarna har mer pengar än invandrare.”
Inlägget är verkligen en märklig blandning av uppriktighet och politisk korrekthet.
https://sverigesradio.se/avsnitt/1438149
0:59 - 1:18
”Jo, ’no races’ å så men det händer mest svenskar för de är ju svaga, vågar inte säga emot.”
Så där fick vi veta det. Måste betraktas som modigt av SR att sända detta.
Men samtidigt är ju journalisten bara journalist så hon måste servera Ali och Hamid chansen att ge en mer godtagbar förklaring än den första rent svenskfientliga:
”Men kan rånen inte bero på att de som rånar är fattiga då?”
”Jo så kan det vara, att svenskarna har mer pengar än invandrare.”
Inlägget är verkligen en märklig blandning av uppriktighet och politisk korrekthet.
https://sverigesradio.se/avsnitt/1438149
0:59 - 1:18
Mest minnesvärt (om än inte förvånande) är att Ali i radioinslaget är precis så avslappnad och mer rakt på sak som man kunde vänta sig. En axelryckning och en observation. Det är reportern som måste tänka på sin yrkesheder. Därav följdfrågan.
