Citat:
Jag undrar om etablissemangspaniken vi ser i Sverige är en följd utav vad som händer i USA. I USA hintas det om att det håller på rensas upp. Många stora "vänsterliberala bolag" som Alphabet, Google, Youtube och andra har sett många VD-avhopp.
Google och Youtube har slutat cencurera visst material i sina sök- och videoresultat. Trump kallar State Department "Deep state department" till mångas glädje. Jag undrar om det håller på att hända stora saker bakom den amerikanska ridån som man kan ana, men inte se klart ännu.
Samtidigt håller USAs parti Demokraterna på att falla sönder. Det är nog många i vårt svenska "spegeletablisemang" som känner att det skakar. För ändrar sig USAs etablisemang då finns det ingenting kvar för vårt svenska. Då står vårt svenska etablissemang ensamt kvar och är "på fel sida i historien".
Frågan är vad som håller på hända i Corona-spåren. För blir det ändringar i USA, blir ändringar globalt.
Det gäller att vara med när stora förändringar händer så att man inte blir akterseglad...
Google och Youtube har slutat cencurera visst material i sina sök- och videoresultat. Trump kallar State Department "Deep state department" till mångas glädje. Jag undrar om det håller på att hända stora saker bakom den amerikanska ridån som man kan ana, men inte se klart ännu.
Samtidigt håller USAs parti Demokraterna på att falla sönder. Det är nog många i vårt svenska "spegeletablisemang" som känner att det skakar. För ändrar sig USAs etablisemang då finns det ingenting kvar för vårt svenska. Då står vårt svenska etablissemang ensamt kvar och är "på fel sida i historien".
Frågan är vad som håller på hända i Corona-spåren. För blir det ändringar i USA, blir ändringar globalt.
Det gäller att vara med när stora förändringar händer så att man inte blir akterseglad...
Vad som är skådespel och vad som sker bakom kulisserna är ju svårt att veta. Kanske kommer vi sitta där och klappa våra chippade händer åt att Deep State fått på tafsen?
Är de upptornande geopolitiska spänningarna mellan Kina och Imperiet också en överenskommen strategi att trycka ned respektive undersåtar i dystopier som kräver varandras spegelbild? Eller öppnas istället helt nya möjligheter för små nationer att spela en sida mot en annan, som under Kalla kriget?
Den senare, mer hoppfulla tolkningen är mer pragmatisk. Vare sig den är realistisk eller ej, så är ju antagandet av möjligheter det enda som håller alla möjligheter öppna och skapar möjligheter som tidigare inte fanns.
Det imperium som inte fungerar för sina konstituerande nationer och tar livet av dem - tappar konkurrenskraften i självständighet och innovation. Dekadens och brinnande kyrkor ger i förlängningen undermåliga ingenjörer och sämre kvalitet på drönare och komprometterad molnsäkerhet.
Det ironiska är ju att Kinas flegmatiska väldighet delvis öppnade för europeisk världshegemoni genom inbördes, nationell konkurrens. Och att det postnationella väst som utväxt på Afrika och den muslimska världen tappat detta fokus till sina eliters potentiella nackdel.
Imperiets elit står inför paradoxen att samma inre söndring som gynnar dem, försvagar imperiet och i förlängningen deras egen ställning. Det kan alltså bli cyniskt rationellt att sluta bekämpa europeisk nationalism och uppmuntra till köttätande och traditionella familjevärderingar.
Omvänt kan Sun Tsu fritt välja mellan att bekämpa eller bejaka Kalergi, med eller mot de europeiska nationerna världen över. Försvaga Imperiet genom dess beståndsdelars fortsatta erosion eller bryta upp det genom deras frigörelse.