Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ja något händer uppenbarligen. Som ett komplement till artikeln ovan om moped-medborgargardet i Sollentuna nu idag också en artikel om skolan. Rubrik: "Myndighetens daltande ett svek mot barnen" och underrubriken "Lisa Magnusson (DN-journalist): Vad ska en lärare göra när en elev kastar sten?" Man kan ha olika teorier om varför DN nu anser att det kan vara rätt med lag och ordning och att ställa krav på normalt uppförande i skolan. Kanske anar man att Sverige är på fel väg och håller på att bli till åtlöje internationellt. Och att det måste finnas någon sorts balans mellan rättigheter och skyldigheter i landet. Eller också handlar det bara om att skaffa sig alibi - se här hur diversifierade vi är i våra åsikter. Vi blundar inte för samhällsproblemen.

Men dessa "proaktiva, utilitaristiska projekt om nyttomaximering och altruistisk kapitalism" bygger på samma lögn som svensken fick höra hösten 2015 - en lögn som vid det här laget har genomskådats, och eftersom att den har genomskådats går den inte att återanvända. Invandrarna själva kommer inte att övertygas av vackra tal, för de vet vad de lämnade och vad de har här i Sverige. För media och det offentliga kommer det bli svårt att fortsätta prata om nyttomaximering och altruism när återvandrarna börjar hungerstrejka.

Eftersom att det är byggt på en lögn kommer inte heller balanspunkten att förflyttas. Återvandring kan inte ske utan tvång, och steget från offentlig tystnad om återvandring till offentligt tvångsrepatriering är kortare än vad steget från offentlig lögn om återvandringens nyttomaximering till tvångsrepatriering är.

Då återvandrare kommer att upphöra att vara en del av valmanskåren kommer det snarare att finnas politiska fördelar med att framställa repatriering som något som görs av hänsyn till medborgarna - de kvarvarande dvs.


Somalierna själva är väl medvetna om att potentiell stabilitet i Somalia är något som inte kommer att vara för evigt, och att det är mycket möjligt att läget kommer att förvärras inom deras livstid. Får somaliern en halv miljon i bidrag innan han återvänder kommer han inte att återvända som en rik man, utan som en somalisk jultomte. Han kommer att förväntas att dela med sig av sin rikedom till sina klan och ju rikare han är, desto fler är fränderna som kommer och ber om att få ta del av kakan. Man måste komma ihåg att naivitet är en pursvensk egenskap. Det är svårt att lura invandrare med vackra ord.

Det som ni beskriver är ju bara en ny variant av det som västvärlden har ägnat sig åt sedan 1960-talet. Diverse humanitära insatser lanseras med pompa och ståt för att frälsa den tredje världen - och därefter, för att citera Kipling: "Watch sloth and heathen folly/ Turn all your hopes to naught". Efter ett tag återvänder misären och vi tvingas försöka igen, och igen, och igen. Om man skulle framställa återvandring som en win-win situation kommer man att få ideologiska problem när detta ofrånkomligen misslyckas.

Det är väl skulle jag säga själva tanken, dvs att vi i egenskap av statsträlar ska betala för precis allt som har med denna soppa att göra.

Däremot kan artikeln läsas ur flera perspektiv där det ena är som avsett, och där kan jag bara instämma. Det andra perspektivet skulle jag säga står till liknelsen av artikeln som öppnandet av Pandoras ask ifråga om repatriering. För min del är detta som ger artikeln en positiv ansats, dvs i symbolisk snarare än bokstavlig mening.

Som rubriken säger så är det dags att prioritera återvändandet. Frågan är då hur det görs bäst. Där kan Havaara-avtalet tjäna som en bättre modell än de förslag som Expressen föreslår.

En sak ska dock vara glasklart: vi är inte skyldiga dessa människor ett smack. Snarare är de skyldiga oss vartenda öre de fått i sin hand utan minsta jävla motprestation. Personligen ser jag gärna att välfärdsparasiterna sätts i arbetsläger tills dess att varenda krona de fått återbetalas.

Eller är det - hemska tanke - så att DN faktiskt inte är riktigt så vinklad och (((ägd))) som en del tror?

Sverige är ett relativt rikt land. Jag anser att vi har en moralisk skyldighet att mildra lidandet i världen. Bistånd kan hjälpa många gånger fler personer än motsvarande peng kan försörja invandrare i Sverige. Det är lika omoraliskt att växla in bistånd för att försörja ett litet antal invandrare här i Sverige som att försörja dem efter repatriering.

Så jag utgår från att försörjningsansvaret går utanför biståndsbudgeten. Om det nu gör någon skillnad. För i vilket fall som helst är det mig obegripligt att du inte inser risken med att ta ett evigt försörjningsansvar för i praktiken oändligt många människor. Det gör detsamma att kostnadsläget är gynnsamt, oändligheten spöar allt. Inställning av betalningarna lär komma ungefär samtidigt som konkursen. Och viktigast: varför skulle vi låta lura oss på det här viset?
Vi kan diskutera konstruktionen som gör det omöjligt att återvända till Sverige. Men det lär vara svårt att göra familjen - barnen? - solidariskt återbetalningsskyldiga så det tror jag inte på. Avskrivning av biståndsbudgeten drabbar också de som faktiskt behöver hjälp = omoraliskt.

Jag är ute efter en strategi som kan tänkas fungera i dagens eller morgondagens sammanhang. För drastiska/jävliga åtgärder kommer inte att accepteras.

Jepp, när de initiativrika dragit står vi kvar med det absoluta bottenskrapet. Kriminalitet lär förstås frodas i det skiktet och kriminella kan vi utvisa utan vidare. Men fortfarande lär det återstå en hel del som inte kan repatrieras på rätt sida om humanismen. Förslag?

Annars pratar du om att få tag på illegala. Vi har redan ett polisväsende som kan användas för den saken. Mer intressant är de legala.
Nu är du väl ändå väl dyster. En framtid som somalisk jultomte/klanhövding - skulle inte det vara attraktivt?

Håller inte heller med om att repatriering måste ske med tvång, det är inte heller politiskt genomförbart. Men vi kan givetvis förstärka viljan genom strypt bidragsflöde. Lån istället för bidrag står på Centerns program och nog har andra partier andats om stärkt arbetslinje. Inte omöjligt att det går att genomföra politiskt samtidigt som ett repatrieringsprogram tar form. Ett sådant MÅSTE ändå ta form med tanke på mängden TUT som kommer att gå ut.

Håller helt med dig. Tvångsrepstriering kommer aldrig att ske. Den enda vägen är den ekonomiska. Man måste helt enkelt tvinga folk som kommer hit att försörja sig själva.
Men för att detta skall ske så måsta det finnas en politisk vilja att göra det och det finns det inte bland de stora partierna. Realistiskt sett så är det bara en riktigt djup ekonomisk kris som kan ändra på saken.

Om diasporornas mest kompetenta och rationella aktörer skulle återvända först är det ett problem, hur?



Visst är det samma polaritet vi talar om. Om vi med omedelbar verkan flyttade ALL bidragsförsörjning av somalier till socialkontor i Puntland så skulle förändringen av incitament vara på samma skala, men större än om bidragen endast drogs in i Sverige.

Och nog är det naivt att tro att påtvingad altruism hör det förgångna till. Att det cyniska mäklandet av exproprierade resurser med moralisk fernissa inte längre är en realitet i Sverige.



Jag är mer misstänksam mot till synes salta "realister" som prutar ned ambitionsnivån till att utvisa illegala migranter och våldsbrottslingar, bara det sker med hårda nypor. Implicit handlar detta om att få ett hopplöst system att fungera, istället för att avveckla det. Med hela verktygslådan av piskor och morötter. Ändamålen helgar alla medel, även de mjuka.


Du är fullständigt med på premissen om kretsloppsmigration. Win-win-win-win för Sverige, svenskar, Somalia, somalier. Det räcker egentligen.

Sedan håller jag inte med om dina invändningar att biståndsbudgeten inte skulle vara "moralisk" bara för att den förmedlades av en potentiellt miljonhövdad armé av återvändare som kan arbeta och skapa efterfråga i sina lokalsamhällen, jämfört med dagens situation där biståndorganisationerna är notoriska för sina ineffektiva avbränningar i höga löner och flashiga kontor. Om något är det ju mer riktad altruism än tveksamma infrastrukturprojekt.

Lika besynnerliga är farhågorna att det vi måste vara rädda för är en exploderande pekuniär följd av återvändadeprojekt. Vi kan alltså anställa miljontals familjeförsörjare där och samtidigt spara pengar här.

Visst, men i den andra vågskålen ligger tuberkulos, miliser, svält och andra afrikanska problem som inte finns i Sverige.


Man bör akta sig för att resonera som så att om något är omöjligt så är det också onödigt. Att strypa bidrag eller tvinga på folk lån är betydelselöst om folk lever på existensminimum och inte har något att pantsätta. Visst kan man väl sänka existensminimum och låta folk leva som uteliggare, eller fängsla folk som inte kan betala räntan på lånet; men om man har handlingskraft nog att genomföra sådana beslut har man också handlingskraft att deportera med fysiskt tvång, vilket är ett mer effektivt beslut än ekonomiskt tvång.

Jag tror att hövdingatiteln väger tungt.

Annars har du en bra poäng i att det är meningslöst att låna ut pengar till folk som lever på existensminimum och inte har utmätningsbar egendom. Åtminstone vad gäller dem som aldrig kommer att kunna försörja sig (och därmed betala tillbaka på lånet). Det lånet lär vara lika med att ge bort pengarna. För de som skulle kunna försörja sig blir det också en anledning att låta bli. Hur tänkte Centern här?

Va? Jag som trodde jag var tvärt emot din gamla käpphäst.

Självklart är det omoraliskt att satsa alla pengarna på några få som inte är särskilt utsatta när man skulle kunna satsa dem på många gånger fler som har ett uppenbart behov. Vad är det som är svårt att förstå med det resonemanget?

Men visst, biståndsindustrin fungerar dåligt. Den kan vi dock hantera som vi vill, eftersom vi äger den. Förutom korruption (som orsakas av lokala förmågor i de shithole countries som biståndsorganisationerna verkar i) är ett par problem med bistånd är att man skapar en biståndsdriven ekonomi som faller ihop så fort biståndet sinar och att den orsakar överbefolkning i områden som av naturen inte kan försörja särskilt många, vilket i sin tur permanentar cykeln av kriser och biståndsinsatser. Din idé om bidragsförsörjning skulle orsaka samma sak, eftersom den också innebär kravlös försörjning på någon annans bekostnad. Glöm "arbeta och skapa efterfrågan". Ingen kommer att jobba eftersom man inte behöver det.

Min idé med ett engångsbelopp av attraktiv storlek betyder att vi betalar oss ur problemet en gång för alla. Kostnaden är alltså contained och ROI som sagt under ett år. Vad mottagaren gör med pengarna är inte vårt bekymmer. Investera dem och lev gott i generationer eller slösa bort dem direkt. Frihet och ansvar för individen.

Din idé, å andra sidan, skapar ett beroende hos mottagaren och en evighetslång försörjningsplikt hos oss.

Så kretsloppsmigration nej tack.

När man står inför ett komplicerat Augias-stall att röja, sortera och städa ur, blir kategoriseringen mindre kognitivt belastande efterhand som man avlägsnar föremål som uppenbart skall slängas/återvinnas/till "Myrorna".

Om det bästa får bli det godas fiende kommer inget alls att bli av nånsin. För att det kostar för mycket mental ansträngning att alls komma igång.

Allt bra tar lång tid. Det som går fort är nästan alltid dåligt. Ren fysik.

Kretsloppsmigration är tanken att invandringen inte är ett permanent tillstånd av boende i Sverige, utan kan fullföljas med återvandring till en sluten krets där demografisk balans är återställd. Inget mer. Dina tolkningar får stå för dig och är förvånande med tanke på att du kallar det en gammal käpphäst och därmed haft alla chanser att läsa innantill vad jag uttömmande beskrivit.

Det handlar alltså om att vända migrationspolariteten med olika medel och kan för min del gärna ske utan minsta positivt incitament, om det visar sig politiskt gångbart. Men kan också inkludera en uppsjö av andra styrmedel, motivationer och idéer. Att sätta ett helt återvandringsindustriellt komplex på fötter och bokstavligen bygga städer och anställa hela byråkratier i Afghanistan LÅTER extravagant, men är fortfarande att spela med husets pengar och bra mycket mindre korkat än Gürs vision om att försörja generationer och miljoner människor i svenskt utanförskap.

Så jo, du plankar kretsloppsmigration rakt av, även i din smalare definition: Incitamentsdriven återvandring utan begränsande målgrupper (kriminella/illegala) och med ett moraliskt övertag.




Det är ju tvärtom. Utvisningar av illegaler och våldtäktsmän blir fullständigt okontroversiella så snart man börjar beskriva ett värdigt liv i Afrika eller Afghanistan som något självklart nåbart och misstänkliggör som rasist den som utmålar dessa länder som kategoriska shithole countries.

Jag återkommer till Skönhetssalongen i Puntland som alltså inte är någon feberfantasi från mig, utan ett verkligt exempel på företagande i Somaliland med stöd från Sida. Andra projekt handlade om sanitära slakterier och liknande. Om din och allmänhetens bild av Afrika är ett av hyddor byggda av stampad dynga och evigt inbördeskrig, så är det kanske ni som är fördomsfulla och okunniga?

Det talades ganska nyligen om Rwanda som ett växande IT-center, vilket ju känns lite kontraintuitivt - men användbart för den som inser att narrativet om Afrikas obeboelighet för allt annat än de mest förhärdade våldtäktsmän automatiskt sätter stridslinjen kring just deras utvisning, medan debatten om skönhetssalonger och IT-tekniker lämnar dem helt överflyglade. Ett land där svenska skattemedel sponsrar skönhetssalonger är automatiskt humant nog att tvångsavvisa till och neka asyl från.

"Kriget" kring mångkulturen MÅSTE inte vara ett millimeterförskjutande av frontlinjer, även om det i stort varit det. Systemkritiska opinionsbildare och politiker är fantasilösa och oskickliga när de hela tiden undviker överraskande genombrott på djupet och erövrande av moraliserande högland. Detta är ett töntigt faktum, men ingen självklarhet. Genvägarna och angreppslinjerna finns där som reella möjligheter, även om de inte aktualiseras eller aktualiseras först låååååååångt senare.

Detta är naturligtvis, som bäst, en positiv interimlösning. Nätt och jämnt inom det tänkbaras ram. Så kan endast en fredsskadad svensk tänka. Men sen nackar vi dom. Parasiterandet blir hopplöst när de kommenderade borgenärerna är luspanka eller helt enkelt fly förbannade.