Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Hoppas verkligen att detta realiseras. Börja gärna först med somalier, sedan ensamkommande skäggbarn, och efter det resten av MENA:iterna.

Men alltså först somalier.

Att man skulle rättfärdiga återvandring med samma skenheliga humanism som man har använt för att rättfärdiga invandringen är absurt. Den "humana" återvandringen har många svåröverkomliga hinder. Det första problemet är att hemländerna i många fall inte ha tillbaka sina tidigare medborgare, och de är nog synnerligen avogt inställda mot att återfå dem i stora volymer. För det andra är det tveksamt om invandrarna själva kan övertygas att återvända enbart med en morot. Relativ fattigdom och alienation i Sverige är bättre än absolut fattigdom och kalabaliken som väntar många av dem i deras fädernesländer. För det tredje: om svensken bestämmer sig för att invandrarna måste repatrieras, varför skulle han då förklä det i fina ord? Det kommer att vara lättare att helt enkelt tiga och låtsas som att det regnar medan invandrarna försvinner lika plötsligt som de kom.

Återvandringen kommer att ske på ett av två följande vis: Antingen kommer situationen i Sverige att bli så pass obekväm för invandrarna att situationen i hemlandet är att föredra, eller så kommer den ske i form av statlig repatriering under tystnad.

Ja, världen sedd som en organism och helhet utan ogenomträngliga gränser, gör det möjligt att tänka annorlunda kring aktörer och incitament.

Grundkonceptet är dock enkelt: Det är inte genom insulärt, linjärt tänkande man bäst möter globala och komplexa strategier. Och inte genom att förneka mänsklig natur eller grupppsykologi driven av individernas egenintresse.

Det finns egentligen inget fantastiskt i tanken att nästa globala industri är den som finner kostnadsfördelarna och synergierna i en altruism/miljövänlighet/trygghetsskapande återvandring av diasporor som objektivt nettokostar resurser där de hamnat.

Den pragmatiska frågan är vem som kommer vara först att etablera sig och få konkurrensfördel av det, eftersom visionen behövs för manifestationen.


Att oroa sig för risker är nog rätt överspelat vid det här laget och sekundärt till den tvingande nödvändigheten att se möjligheter. Invandringen till Sverige och Europa är redan systemhotande och extrapolerar mot ekonomisk, social och demografisk ohållbarhet. En obalans som samtidigt är hoppingivande kaotisk-dynamisk. Att uppnå en lagom dystopijämvikt är inte bara svårt att föreställa sig, utan kontraproduktivt som målbild.

Sverige kommer få en självreglerande mättnadsinvandring, på något sätt. Det är vad som händer sedan som är det intressanta. Då är det Gürs stabbiga vision om ett miljonhövdat etniskt bidragsproletariat över generationer inom landet eller Malcolm K:s nördiga idéer om lågverkande inbördeskrig och frikårer som är alternativen, inte en evigt hållbar exploatering av svensk skattekraft.

Sedan är förstås Expressen-ledaren inte alls så visionär, utan bara ett gott exempel på hur det inte alls handlar om att byta värdegrund, utan bara perspektiv.


Varje drakonisk åtgärd du kommer i politisk maktställning att implementera kommer förskjuta samma balanspunkt som proaktiva, utilitaristiska projekt om nyttomaximering och altruistisk kapitalism. Det är samma polaritet vi talar om, inte en motsättning.

Det är inte heller så att den politiska viljan att tvinga återvandring minskar för att återvandring visar sig möjlig eller moralisk. Tvärtom.

Denna nationalstat vi alla en gång kände som något annorlunda fungerande är endast en kvardröjande fantom och längtan tillbaka. Någon enstaka gällt skrikande ledare eller krönika i mediekriget gör ingen skillnad - dessa horkrönikörer agerar endast systemets & parlamentarismens grindvakter och försäljare.

Fönstret och tiden när den funktionella fungerande repatrieringsmannen på markplan kunde göra skillnad är sedan länge tvärstängd & passerad. Det finns ingenting, absolut ingenting som indikerar någon tvärpolitisk kursändring heller. Geografisk annekterad yta utökas var dag som går. Gränserna är vidöppna välkomnande - importen fortskrider i oförminskad styrka.

Myndighetsaktivismen och entrismen har varit sagolikt framgångsrik. Vårt yttersta skydd och försvar för rikets säkerhet mot inhemska och utländska hot är dem alla och till sista plats idag obrottsligt systemlojala. Försvarsmakten - FRA - MUST - Säpo eller Svenska Kyrkan det spelar ingen som helst roll längre, inga undantag finns. INTE någon jävla stans. Någon lojalitet återfinns inte längre hos Svenska folket. System och etablissemang är idag fullständigt riggat för någon annan.

OCH DETTA KAN INTE NÅGRA AVVIKANDE LEDARSTICK ÄNDRA PÅ.

Johan Westerholm Ledarsidorna.se fick en gång i tiden ett råd av en libanesisk minister:

”Lyd ett råd. Glöm bort det där med rättssäkerhet i några år. Glöm bort det där med mänskliga rättigheter. Ni måste gå in i varje hus och börja uppifrån och ner och rensa. Om ni vill vara snälla - så internera dem på obestämd tid tills de begripit hur man uppför sig men har ni möjlighet så kasta ut dem, oavsett vilket öde som väntar dem. Det kommer bespara er eoner av tid och annat lidande. Tror ni oss inte är det ert problem snarare än ni kan ana.”

Nej inte absurt utan snarare den enda praktiskt möjliga vägen. Repatriering tänks också endast vara aktuell när situationen i hemlandet är någotsånär stabil. Det finns gott om sådana fall, t.ex. det nämnda Somaliland. Den repatrierade återvänder inte heller till fattigdom utan som en rik man. T.ex. en somalisk familj skulle vi kunna ge en halv miljon i återvändarbidrag. ROI för oss är mindre än ett år och den somaliska familjen kan köpa sig en stor gård eller en affärsverksamhet och leva gott på det. Win-win, och humanistiskt.

Samtidigt måste naturligtvis gränsen spikas igen annars återkommer de bara när pengarna är slut. Där återstår ett jobb att motivera den åtgärden i termer av humanism - hjälp 100 personer med faktiska behov i hemlandet istället för en person med oklart skyddsbehov i Sverige, etc.
Att inte oroa sig för risken att vi tar på oss ett ännu större ansvar än det vi försöker bli av med, är direkt korkat. Vad du i övrigt anför i saken är därför inte relevant.


Samtidigt får jag erkänna att åsikterna i Expressens ledare ändå har aktualitet och relevans. Sedan mitten av 2016 ges TUT snarare än PUT till asylsökande och anhöriga. Dvs deras rätt att uppehålla sig i landet kommer så småningom att löpa ut. Det rör sig om hundratusentals personer. Givetvis kommer de flyktingaktivistiska då att ropa på amnesti. Om vi inte när det blir aktuellt har en repatrieringsplan med humanistiska förtecken på plats kommer knappast någon mer omfattande återvandring bli av.

Vi vet hur de gick. De kom till Sverige som flyktingar. Han inte bara fick rätt utan han bidrog till vårt problem.

NEJ inte bidrag. Lån. Som om de kommer tillbaka måste betala tillbaka med ränta. Det kommer göra att de aldrig vågar sig åter. Gör familjen solidariskt återbetalningsskyldiga så kommer ingen i familjen åter.
Det blir heller inte en kostnad i statsbudgeten förrän lånet avskrivs och det kan göras med SIDA budgeten.
Dvs ingen ytterligare kost för skattebetalarna.
Win win för alla.

Vilken risk finns i ett "försörjningsansvar" utomlands? Även om det skulle gå bortom en inväxlad biståndsbudget som i sig räcker att försörja miljontals människor med i princip "money for nothing".

Kostnadsläget dikterar att det bidragsproletariatet kan vara många gånger större än Gürs inhemska, innan det ruinerar oss. Vilka är de komparativa riskerna att ställa in respektive betalningar?

...

Ni kommer säkert ihåg finanskraschen 2007-2008 som började med att Lehman Brothers gick i konkurs. Allting urartade till en global finanskris. Många länder hamnade i djup depression. I Sverige löste Anders Borg finanskrisen hos banksektorn genom att ösa in bidragsmigranter som gjorde att bankerna kunde låna ut miljarder till den svenska staten, landstingen och kommunerna. Den som har gott minne kommer säkert ihåg att Anders Borg alltid talade om vikten av att hålla privatkonsumtionen uppe för BNPs skull. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg fixade detta genom att se till att Sverige tog hand om flyktingarna från NATOs krig i Mellanöstern och Nordafrika.

Många företag fick problem med likviditet då kunder inte längre betalade i tid. Bankerna löste detta genom nåt som kallas för supplier financing. Det är en form av factoring. Företag A köpte nåt från Företag B men Företag A hade problem med cash flow och då fick Företag B liknande problem när betalningarna försenades från Företag A. Genom factoringmodellen supplier financing kunde bankerna gå in och låna ut pengar i nåt som liknar factoring till företag på obestånd. På det sättet kunde bankerna fortsätta låna ut kortfristiga lån och rädda sina egna balansräkningarna.

Många tror att det är humanism och vackra ord som styr politikernas handlingar. I själva verket är det bankernas ekonomi som är motorn i all politik. Ovan har jag visat att en bankkrasch löstes genom att länder tog hand om bidragsmigranter så rika länders lånebehov ökade och instabiliteten inom banksystemet som hotade det privata företagendet löstes genom att bankerna gick in och löste ut fordringar så företag A inte fick cash flow-problem.

Tillbaka till repatrieringsprojektet. Ditt förslag är klockrent. Ge återvändande bidragsmigranter ett stort belopp starta om på nytt i hemlandet och krav på återbetalning om nån i klanen sätter sina smutsiga fötter på svensk jord igen. Då har man räddat bankernas räkenskaper så som man gjorde efter Lehmankraschen.

När det gäller Anders Borg så ryktas det om att han har konverterat och gått och blivit en förhudslös jude med en stor prins Albert. Antagligen föreställer han sig att han kan slippa undan ansvarsfrågan genom att vifta med antisemitkortet när rättvisa ska skipas. Det kommer gå lika illa som den gången han viftade med draken på en privat fest i skärgården. It ain't gonna work.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lehman_Brothers

DN har idag som förstanyhet i stora rubriker i nätupplagan om Sollentuna "Föräldrar går samma när mopedrånen ökar" följt av underrubriken "Ett 60-tal frivilliga åker runt på gatorna".

Först säger man från reptilhjärnan: rätt åt er och era barn era dumma jävlar som röstat fram detta samhälle av rädsla för vad arbetsgivaren, grannar, vänner och bekanta skulle säga om det kom ut att ni röstat annorlunda . För visst handlar det om väljare på Reinfeldt och vänster därom till L på undantagen när.

Sedan säger man från hjärnan framom denna rot: rätt åt er och era barn era dumma jävlar som röstat fram detta samhälle av rädsla för vad arbetsgivaren, grannar, vänner och bekanta skulle säga om det kom ut att ni röstat annorlunda . För visst handlar det om väljare på Reinfeldt och vänster därom till L på undantagen när.

Slutligen tänker man till litet om budbäraren, DN: inser inte Wolo att han praktiskt och psykologiskt utsätter sig för fara med denna sorts nyheter? Han kan misstänkas för att spela på opportunistiska strängar, dvs säkra prenumeranterna han har kvar i Sollentuna - i detta läge när hela konforma operan är skriven!
Han kan till och med riskera att bli avslöjad som det humbug han är.
Och praktiskt: Bonnier kan tröttna på honom, ty dessa går inte heller fria från opportunism om siffrorna börjar svikta.

Tror inte på det här med "Repaman". Man får ett urval på de som repatrierar med de som agerar mest rationellt, mest har förlagt sin "locus of agency" till sig själva. Kvar blir de som inte vill ta några beslut alls, de mest passiva som bara vill lyfta bidrag, de mest utagerande som skyller på den inhemska befolkningen för sina egna besvikelser och tillkortakommanden.

Tror mer på en variant av det Gestapo sysslade med i Berlin under kriget, med särskilt anställda huvudjägare "Greifer", judar som anställts för att jaga reda på judar som gått under jorden. Jag avser alltså principen, inte Gestapos skäl för att spåra upp judar som gått under jorden.

Översatt till Sverige idag skulle Gränspolisen kunna anställa personer som befinner sig i Sverige illegalt, mot betalning och mot en morot om PUT för egen del när deras upplysningar lett till framgångsrik deportation av en viss, realistisk mängd (inget Moment 22) andra illegaler.

Visserligen skulle dessa "Gripare" antagligen vara ganska så osympatiska individer själva. Men det kunde vara värt att dela ut en PUT mot, till exempel, 20 framgångsrikt utvisade "papperslösa".

Greifer-varianten är såväl billigare som saknar den bias mot att repatriera de bästa som "Repaman"-strategin har.